60 replies to this topic

[Robert Jonsson]

Som sagt det finns en del att dryfta och reda ut förutom allmänt gnäll om fantasilösa, pengahungriga filmstudior och ilska när någon petar på en urkass/halvkass/rätt bra/sktibra genrefilm man älskade som yngre. Nostalgi är bara tråkigt.

Tack.

Du verkar ha lite för lätt att brusa upp när det gäller mig.

Jo, jag vet. Men jag blir sakta bättre på att läsa dig. Still a work in progress.

Därför jag var så noga med att självcensurera mig så det inte skulle spåra ur. Nu fick vi ju det utraderat.

Sen vore det ju en himla tråkig värld om man bara fick diskutera om man hade någon slags akademisk bakgrund bakom sig, oavsett vad ämnet är. En tråkig och elitistisk värld.

Som jag sagt flera gånger - diskutera fårm an göra hursomhelst, argumentera är ju en helt annan sak. Att argumentera kräver sakkunskaper för att ge djup åt vanliga diskussioner där åsikterna är det dominerande. Det är inte en tråkig och elitistisk värld - det är världen vi lever i. Vilken skulel du vilja typ bestämde policyn för det svenska försvaret - sakkunniga personer eller en grupp, slumpmässiga personer på stan? Givetvis är det inte i samma proportioner, men det finns en skillnad mellan vad amatörer och professionellt utbildade folk har. Det förändrar dock oss inte ha mycket givande diskussioner om det svenska försvaret (för att fortsätta med exemplet) och att det i sig kan påverka de sakkunniga med opinion och sådant.

Vad ska man kalla Superman Returns - semi-reboot (ignorerar valda delar av kontinuiteten)? Eller Star Trek '08 - prequel med ett stänk av reimagining (nya skådisar i väletablerade roller samt ny design på skeppet) men också sequel (för att en karaktär från den "moderna epoken" har en huvudroll)? Snårigt värre.

Jag kan inget om svikaren Singers Superman Returns film, men vad jag har hört om den ska den ju utspela sig mellan två av de nadra filmerna och alltså då utspela sig i samma värld. Har jag fel?

Star Trek XI (som den heter som så riktigt påpekades av dukeofnewyork) är det ju osäkert på grund av ryktena. Den ska ju utspela sig under samma kontinutitet så då är det inte en reboot, reimagining eller remake. Alltså, skådespelarna är inte vad som avgör om det är en remake eller reimagining. Det är narrativet. Utspelar det sig i samma som de tidigare berättelserna eller är de helt åtskilda från det? Är de inte åtskilda, ja då är det inget av de tidigare nämnda valen. Inte så svårt att greppa.

Om Star Trek XI:

Om ryktena stämmer ska ju filmen dock reboota hela franchisen och då blir det ju nästan en reboot - trots att det är i mytologin. Utifrån det skulle jag ärmed inte vilja kalla det för reboot, men eftersom jag inte är inläst på teorin kan jag inte säga det närmare. Det finns alltid linjerna som är "blurry" och där är teorin ett stort verktyg att använda för att få klarhet.

Apocalypse Now är ju t ex en tolkning av Joseph Conrads Mörkrets hjärta, fast den hade vad jag vet aldrig kommit som film heller. Så vad räknas det som? Hur man än säger så kommer det väl till slut till hur bra remaken är.

Nu börjar ni tala om någonting helt annat. Då du filmatiserar en bok så handlar det inte om en remake eller liknande. Det är en adaption och är ett helt annat område. Jag är lite mer beläst i det (hade det i min B-uppsats), men knappast så att jag har någon djupare kunskap. </pretto>

Flera filmer som utspelar sig i samma mytologi/universum/värld och följer en kontinuitet kan väl ändå inte ses som remakes?

Helt korrekt. Din definition om vad som är en remake är vad som traditionellt som brukar se som en remake. Samma berättelse görs igen (se Gus van Sants Psycho).

Gör man en ny historia och behåller vissa valda av mytologin/världen och förändra andra (BSG) är det en egentligen inte en remake då historien är ny. Men det är inte lätt att definiera det hela rimligt.

Vilket kan vara vad som utgör en reimagination. Jag är dock inte säker på det.

Jo den har filmats. (Heart of Darkness) Men det efter Apocalypse Now så det är iså fall HoD som är remaken... Vilket förstås känns minst sagt konstigt. Apocalypse Now skulle väl isåna fall kanske kallas en reimagining eftersom dom förlagt handlingen i en helt annan miljö och kontext.

Såvida de inte utgått från just filmen, vilket är föga sannolikt, så rör det sig om en adaption, en annan än den första.

[Mjolnir]

Jag kan inget om svikaren Singers Superman Returns film, men vad jag har hört om den ska den ju utspela sig mellan två av de nadra filmerna och alltså då utspela sig i samma värld. Har jag fel?

Ja. Singers film låtsas inte alls om trean och fyran i den tidigare serien, vilket åskådliggörs av inslag som att Lois Lane har en avkomma, vilket hon saknade där. Iofs så innehåller SR så många lånade tematiska element och tributögonblick till originalet från '78 att man kanske kan betrakta den som en inofficiell remake/reimagining.

Star Trek XI (som den heter som så riktigt påpekades av dukeofnewyork)

Ska man vara pedantisk så heter den endast Star Trek och inget annat. Inofficiellt får man kalla den vad man vill och jag valde Star Trek '08 för att markera att det är den första filmen som tar ett steg tillbaka i Trek-kronologin och samtidigt försöker sig på en nystart för franchisen. Det är varken mer eller mindre riktigt än Star Trek XI.

Edited by Mjolnir, 28 January 2008 - 01:43.

[Kermit]

Okej, lite kommentarer:

För det första, jag kände till att Mörkrets hjärta hade kommit som film, men det var väl minst fem år efter Apocalypse Now, så någon tidigare filmatisering av Mörkrets hjärta finns väl inte? Och egentligen är väl det givna att som Cappy skrev, kalla AN för en adaption, men filmen Mörkrets hjärta behöver för det inte vara en remake av Apocalypse Now. De utgår ju bara ifrån samma bok. Tror att källmaterialet i en remake måste vara en film va?

När jag får reda på att Sarah Connor Cronicles struntar i Terminator 3, så verkar tv-serien genast mer intressant.

Angående att du blir bättre på att "läsa av mig", Cappy, så skulle det vara trevligt om du kom till den punkten där du inte tror att jag anser mig ha åsikter som ärmera värda än andras snart.

Superman Returns är ett ganska intressant fall, det är ju knappast en remake av Superman 1, även om det finns en hel del hyllningar. Semireboot som Mjolnir kallar det är ett bra uttryck, för det är ju precis så, den struntar i 3:an och 4:an, och t om delar av 2:an va?

Fast som jag och en del sagt förut, jag tror att valet av ord handlar mycket om vilka värderingar man lägger i det. Det är inte "fint" med remakes, reimagining är en relativt ny term som har börjat användas flitigt, och egentligen är det väl fortfarande en remake. Det vore som att kalla en del covers, som låter annorlunda än originalet för reimaginings...José Gonzalez Heartbeats, Pet Shop Boys You Were Always on my Mind är exempel på låtar som låter helt annorlunda som covers, men det är ingen "reimagining" för det. Så därför är min poäng att en reimagining och allt annat vi pratar om här, det är oftas en remake i alla fall. En remake är en remake är en remake. Och vissa är bra, vissa är skit.

[Robert Jonsson]

Ja. Singers film låtsas inte alls om trean och fyran i den tidigare serien, vilket åskådliggörs av inslag som att Lois Lane har en avkomma, vilket hon saknade där. Iofs så innehåller SR så många lånade tematiska element och tributögonblick till originalet från '78 att man kanske kan betrakta den som en inofficiell remake/reimagining.

Tack för klargörandet!

Den verkar då som om den är en sequel till ettan och tvåan, men som saknar relevans till 3-4? Då kommer vi till dem här det som är "blurry" som jag skrev ovan. Jag passar på den eftersom jag inte kan motivera det tillräckligt bra. Om jag ska tycka så blir det väl snarare en reimagining.

Ska man vara pedantisk så heter den endast Star Trek och inget annat. Inofficiellt får man kalla den vad man vill och jag valde Star Trek '08 för att markera att det är den första filmen som tar ett steg tillbaka i Trek-kronologin och samtidigt försöker sig på en nystart för franchisen. Det är varken mer eller mindre riktigt än Star Trek XI.

Nja, det sista är inte riktigt sant - men resten absolut! Givetvis får man kalla den vad man vill. Vad den heter är någonting helt annat. Arbetsnamnet var Star Trek XI och jag använde det slentrianmässigt och tänkte inte på att filmen hade bytt namn. Bra att du påpekar det.

De utgår ju bara ifrån samma bok. Tror att källmaterialet i en remake måste vara en film va?

För att det ska bli en remake måste det vara samma medium, vilket inte nödvändigtvis blir en film. Ta t.ex. det första spelet i Resident Evil. Då det portades till GameCube så skapades ny grafik och lite extra material las till. Det är också en remake. Men för att filmer ska bli remakes et al. så måste källmaterialet helt riktigt vara en film.

Fast som jag och en del sagt förut, jag tror att valet av ord handlar mycket om vilka värderingar man lägger i det. [...] Så därför är min poäng att en reimagining och allt annat vi pratar om här, det är oftas en remake i alla fall. En remake är en remake är en remake. Och vissa är bra, vissa är skit.

Jag håller inte helt med om att reimagine och en remake skulle vara samma sak, men däremot kundej ag inte hålla med mer om att en remake är en remake och att det inte per automatik gör den bra eller dålig.

[Kermit]

Om den nya Star Trek-filmen bara heter Star Trek blir det lätt att blanda ihop den här med den första Star Trek-filmen. Den heter väl iofs Star Trek-the Movie, men rörigt blir det ju.

Remake och reimagining skiljer sig i stilvärde och viss betydelse, men jag skulle säga (för att vara lite språknördig) att remake är en hyperonym till reimagining. Alltså en reimagining är en sorts remake. Man gör om en redan existerande (i det här fallet) film eller tv-serie, sen om man gör det troget in till minsta detalj (Psycho)eller ändrar detaljer, omtolkar och uppdaterar (t. ex Battlestar Galactica), så är det fortfarande i grunden samma sak. Tycker jag iaf.

Och om gnäll, du (Cappy) har ju rätt att det är onödigt att gnälla innan man kan se och döma resultatet, men om låt oss säga Uwe Boll eller Paul WS Anderson skulle få för sig att göra om Indiana Jones-filmerna, så skulle åtminstone jag gnälla rejält.

[dukeofnewyork]

Ska man vara pedantisk så heter den endast Star Trek och inget annat. Inofficiellt får man kalla den vad man vill och jag valde Star Trek '08 för att markera att det är den första filmen som tar ett steg tillbaka i Trek-kronologin och samtidigt försöker sig på en nystart för franchisen. Det är varken mer eller mindre riktigt än Star Trek XI.

Du har helt rätt. Filmen i sig heter Star Trek och inget annat. Sen är det frågan huruvida det är en reboot eller inte. Både ST:TNG och ENT var ju samma typ av uppdatering, i ENT:s fall gick ju även den tillbaka i tiden för att göra en nystart för franchisen (med ett medvetet fritt förhållningsätt till canon). JJ Abrams verkar dock ta canon på stort allvar och tänker sig inte avvika (med mer än att han kan förklara det inom canon) så där ju frågan i vilket omfattning det blir en "nystart". Det råder ju ingen tvekan om att det blir något nytt, både skådespelarmässigt, grafiskt/tekniskt och narrativt precis som med ST:TNG/ENT men vad innebär det egentligen? En reboot/reimaginering eller bara en (uppdaterad) prequel eller sequel? Jag vill nog hävda att filmen Star Trek är en prequel och inget mer.

[Kermit]

Casino Royale och de kommande Bond-filmerna då? De verkar vara prequels, även om vissa detaljer väl är uppdaterade, som att han plötsligt har Judi Dench som chef, trots att han var ny som M i Goldeneye.

[Robert Jonsson]

Remake och reimagining skiljer sig i stilvärde och viss betydelse, men jag skulle säga (för att vara lite språknördig) att remake är en hyperonym till reimagining. Alltså en reimagining är en sorts remake. [...] Tycker jag iaf.

Jag köper det resonemanget.

Och om gnäll, du (Cappy) har ju rätt att det är onödigt att gnälla innan man kan se och döma resultatet, men om låt oss säga Uwe Boll eller Paul WS Anderson skulle få för sig att göra om Indiana Jones-filmerna, så skulle åtminstone jag gnälla rejält.

Ja, jo det kan jag förstå. Det är ju inte den sortens film de brukar göra. Men som sagt var, så länge man inte tror sin åsikt är underbyggd förrän man sett filmen kan jag väl leva med det. Men att säga den är dålig innan dess är både ogrundat och ...

(Hej språknörd här också! )

[Wylie Times]

Jag har nog bara sett två remakes på asiatiska skräckfilmer. The Ring och The Grudge. I båda fallen har jag sett originalen också.

Det största problemet med remakes är egentligen om man har sett originalet. Det här gäller speciellt skräckfilmer eller filmer som öht bygger på spänning. Om remaken då följer originalet väldigt nära blir det väldigt tråkigt att se för man vet exakt vad som kommer att hända. Så om man är mer sugen på att se en remake än originalet är mitt tips att hålla sig borta från det senare. Jag laddade exempelvis ner Ju-On: The Grudge bara några dagar innan jag gick och såg remaken på bio. Big mistake.

Så det bästa vore väl egentligen om man inte föröker följa originalet till punkt och pricka när man gör en remake utan hellre försöker sig på något eget med själva grundidén från originalet.

Sen har de asiatiska skräckfilmerna en ganska speciell känsla också som inte riktigt tycks funka när man försöker föra över den till västerländsk film. Jag tror The Grudge vann mycket på att den utspelade sig i Japan och hade samma regissör som originalet. Ett problem med The Ring som nog kan gälla andra filmer också var att den försökte förklara för mycket. Men annars var både The Grudge och The Ring helt ok filmer. Bara väldigt ospännande när man vet allt i förväg.

Edited by Wylie Times, 08 May 2008 - 14:05.

[dukeofnewyork]

Oroa dig inte, jag inte illa upp eller något.

Kuttersmycken är ju en del av filmens existens och jag klagar inte det. Jag har hellre en "omotiverad skönhet" i huvudrollen i ett vardagsdrama än en kvinna med "realistiskt utseende". Det är inte helt politiskt korrekt att tycka, men jag står för det.

Sedan betyder det ju inte att filmen blri bättre för det, men det kan vara en hook nog för att faktiskt se en film. T.ex. blev Doomsday för mig mer intressant efter att jag fått veta att Rhona var med i den.

Men jag är nyfiken, "alla de fel amerikanska remakes"... Du är inte ensam om att raka ned på de amerikanska remakesen på de japanska skräckfilmerna. Vilka tycker du är de största felen som görs?

Jag föredrar att var mer diplomatisk angående kuttersmycken, hårt skolad som jag är i genusfrågor.

Men de facto spelar det mig mindre roll, det är inget jag lägger stor vikt vid, även om jag har mina preferenser. Sen är väl egentligen "problemet" att vad som är tilldragande eller inte är en fråga om smak. Det är inte ovanligt att jag finner en birollsfigur mer tilldragande än filmens/tv-seriens kuttersmycke. Jag menar vem dras inte till en kvinna som spelar ett så komplext kvinnoporträtt som Katee Sackhoff (vilket iofs är allt annat än en biroll) medan de mer uttalade kuttersmyckena Tricia Helfer/Grace Park inte alls är lika tilldragande.

Med det sagt, står jag och väljer mellan två liknande filmer så visst spelar det en viss roll om en av filmerna innehåller en tilldragande kvinna. Jag kan dock säga av erfarenhet att se en film bara på basis av det ofta borgar för en besvikelse.

Nåväl, till amerikanska remakes (vilket nästan är ett ämne för en tråd självt). Det handlar egentligen inte specifikt om amerikanska remakes av J-horror, utan amerikanska remakes i stort i skräckgenren och delvis amerikansk skräck i stort. Naturligtivs undantaget mästarna Romero, Carpenter och filmern från 70 och delivs 80-talets guldålder.

Det finns ett antal "fel" amerikanarna gör i min ögon. Dels så skalar de ofta bort små quirks i originalen och strömlinjeformar handlingen, vilket ger ett platt berättande. Sen castar de nästan alltid fel, eller utifrån fel grunder hur många babes och hunks har inte haft roller i remakes och B-skräckisar? De står då mest och ser snygga ut och läser manus framför kameran tills de antingen mördas blodigt eller ser andra dö blodigt. Fotot och scenografin är ofta klicheartad och man anävnder sig av klassiska skrämseltaktiker (klichéer) utan finess. Sen inriktar de sig ofta på action, ofta slagsmål och strider och framförallt en jädra massa springande och skrikande. Men detta är ju så att säga en del av skräckcanon som kan utnyttjas med finess, som i spanska [Rec], så det är mindre anmärkningar egentligen. Problemet är framförallt att det görs utan finess och bara för att.

Men min stora invänding, beef, med amerikanarna är deras ständiga mani i att hela tiden förklara och visa allt gärna så snabbt som möjligt och softa som möjligt. Som publik skrivs man hela tiden på näsan och får inte en chans att tänka själv, all spänning måste lösas och gärna så snabbt och våldsamt som möjligt. All den stämning, subtilitet som finns i de europeiska och japanska och tidigare amerikanska originalen, krossas under en ångvält av övertydlighet. Eller så döljs det under pseudo-psykologisk våldsspekulation.

En annan sak som hänger ihop med denna förklaringsiver och övertydlighet är denna ständiga närvaro av militärer och vetenskapsmän i amerikansk modern skräck. Allt kan förklaras med vetenskap, allt redovisat in i minsta detalj på bioduken. Inga nyanser utan allt eller inget.

Och många av dessa "fel" gör i The Eye enligt min mening, den är precis sådär övertydlig, har klicheartade "spöken", en babe i huvudrollen, lite action, användade av så kallad "vetenskap" och vetenskapsmän, ingen subtilitet allt är in your face hela tiden, skrämselklichéer på rad och så använda att man kan förutse se dem på sekunden, och en musik som är övertydlig och dessutom klichéartad (nu ska det vara romantisk, nu hemskt) och så vidare. Det blir bara för mycket.

Sammanfattnigsvis, jag kan leva med klichéer och docksöta men platta skådespelare, men jag avskyr att bli skriven på näsan och få allt förklarat för mig. Det är ju rädd jag vill bli och där är ovissheten, det vi inte ser, det vi inte förstår det som föder fantasin och gör att man kan sugas in i rädslan och verkligen bli berörd.

Edited by dukeofnewyork, 08 May 2008 - 17:07.

[Cartman]

Låt era tankar flöda vad det gäller den nya trenden att göra remakes på äldre filmer alternativt internationella filmer. Tycker du att företeelsen är bra eller dålig? Vad ser du för fördelar respektive nackdelar?

Gör din röst hörd!

Edited by Cartman, 08 May 2008 - 17:17.

[Georgia]

Jag kan förstå på sätt och vis varför amerikanarna gör re-makes speciellt på skräck filmer från Japan/Syd Korea. De har ju tendensen att inte vilja se 'utländska' filmer på ett språk de inte förstår och måste läsa undertext samtidigt de ser på filmen. Är ju jätte jobbigt. Eller hur?
Om de blir bättre kan man ju diskutera. För det mesta så tappar dom ju lite av 'spänningen' eftersom det inte är originalet.

Att göra en re-make på en film från 50/60/ (tidigt) 70-talet är helt okej för min del. Tekniken har ju utvecklats och nu kan dom ju få med det som inte gick på den tiden. Ser ju snyggare ut också. Men det betyder som sagt inte att det blir bättre.

När det gäller re-makes på filmer från 80-talet (och 90-talet?) är jag nog lite kluven. Är det inte för tidigt för det?
Vi som växt upp med dom filmerna kanske tycker det. men det finns ju en yngre generation som behöver lockas in i skräck träsket eftersom det oftast är det temat på alla re-makes som görs.

Och som någon nämnde i en annan tråd. Varför göra en re-make på en film (den första) där det fortfarande spelas in nya filmer.

Hur många re-makes har det inte gjorts på senare år?
Förutom filmerna från Asien; Ringu, Grudge, One Missed Call, Eye m.fl. så är det väl: Omen, Amityville, The Fog och säkert flera som jag inte kommer på nu.
Och så de nya som är på gång då förstås: Fredag den 13 och Hellraiser m.fl.

[Crusader]

Vad var det för fel på min tråd?

http://www.scifinytt...h...makes&st=25

Edited by Crusader, 08 May 2008 - 17:52.

[Cartman]

Georgia eller Wylie Times kanske vill klippa och klistra lite?

[Georgia]

Slår genast ihop trådarna så blir alla glada

Då var det gjort.

[Fiskrens]

I flera fall är det ju samma regissör som gör om filmen. Och man skulle ju kunna bredda det hela lite och dra in ännu en tydlig trend inom filmmakeriet: Director's Cut-trenden. Då handlar det ju (i alla fall delvis) om att regissören inte var nöjd med första försöket, utan gör om det. Om det sen är utifrån nytt råmaterial aller det gamla tycker jag inte spelar någon större roll; oftast handlar det då om de rent tekniska begränsningarna. Antingen är det föråldrat material, eller så får man chansen att göra om med bättre budget.

Jag tycker det är OK att "försöka göra bättre", men det gäller ju också att se sin egen begränsning när man gör re-maken: i många fall blir det inte bättre bara för att man får en chans till (med mer bucks bakom). Ett älsklingexempel för mig är Donnie Darko, antagligen för att jag blev så grymt besviken när fått tag på nya versionen. Ett exempel på förbättring är väl Blade Runner.

[Robert Jonsson]

Fiskrens: Tack för din långa post.

En sak måste jag dock skriva dig på näsan och det ärdet du skriver om Kate Sackhoff - hon är ju det stora kuttersmycket (tillsammans med Tricia). Ungefär som Buffy var det i Buffy. Den där exceptionella hjältekvinnan som alla älskar och som det jämt dräglas över.

Georgia: Du glömde Psycho och Halloween också.

Jag tycker ju remakes är något positivt så det stör mig inte att det kommer sådana på filmer som jag har hört talas om. Det vore ju lite skenheligt när jag uppmuntrat sådana på filmer jag inte har någon relation till. Istället ser jag intreserat fram emot dem.

Däreot kan jag tycka, som Crusader, att man kan göra det på "döda serier". Hellraiser som faktiskt varit en levande francshie är väl inte den jag helst stt remakeas. Varför? Jo, för att jag hade hellre sett nya filmer istället.

Fråga till Fiskrens: Finns det en remake av Donnie Darko? Jag vet ju att det är en uppföljare på gång (S. Darko), men en remake också?

[Kermit]

Det finns inte en remake av Donnie Darko, men däremot en "directors cut".

[Robert Jonsson]

Aha. Vad är skillnaden då? *nyfiken*

[Kermit]

Remake är väl en nyinspelning av en film, en directors cut är helt enkelt bara en annan klippning av filmen, med fler eller färre scener än bioversionen.

[Robert Jonsson]

Men suck.


Vad är skillnaden mellan den vanliga Donnie Darko-versionen och Director's Cut-versionen? Varför tycker Fiskrens att den inte blev bättre?

[Fiskrens]

Fiskrens: Tack för din långa post.

Dukeofnewyork, menar du väl? Ära den som äras bör.

Och när det gäller D.C. av D.D: det var en del scener som kändes 'artsy' och inte tillförde något egentligen, och att musiken byttes ut på många ställen (oftast till det sämre, som t ex introt).

Kermit: Jag tvivlar på att jag nånsin får se den dag en regissör som klipper bort scener ur en film i en D.C.-version ("Den där jäkla producenten, alltså! Jag sa ju åt honom att inte ta med den där trista slutstriden mellan Jokern och Batman..." ). I Blade Runner togs voice-over bort, det är väl det närmsta jag hört på det området.

Edited by Fiskrens, 11 May 2008 - 10:35.

[Kermit]

Men suck.


Vad är skillnaden mellan den vanliga Donnie Darko-versionen och Director's Cut-versionen? Varför tycker Fiskrens att den inte blev bättre?

Jaså, missförstod helt din post där. Filåt.

[Robert Jonsson]

Dukeofnewyork, menar du väl? Ära den som äras bör.

Det menar jag. Sorry till Duke och Tack till dig.

Och när det gäller D.C. av D.D: det var en del scener som kändes 'artsy' och inte tillförde något egentligen, och att musiken byttes ut på många ställen (oftast till det sämre, som t ex introt).

Okej, då är jag med på varför du tyckte det.

Kermit: Jag tvivlar på att jag nånsin får se den dag en regissör som klipper bort scener ur en film i en D.C.-version ("Den där jäkla producenten, alltså! Jag sa ju åt honom att inte ta med den där trista slutstriden mellan Jokern och Batman..." ). I Blade Runner togs voice-over bort, det är väl det närmsta jag hört på det området.

Jag har faktiskt sett det hända en gång. Nu kommer jag dock inte ihåg vad det var för film, men jag minns att jag reagerade då jag såg att "running time" då var fem minuter kortare än originalfilmen. Det är däremot någonting mycket sällsynt. Tror bara jag sett det just den gången.

Jaså, missförstod helt din post där. Filåt.

Inte ditt fel att jag var otydligt ("Men suck."-kommentaren var för övrigt riktad åt mig att jag var otydlig...).

[dukeofnewyork]

Angående att klippa bort i originalet och göra en cut/version kortare än originalet, så kan det nämnas att Alien:Special Edition är en minut kortare än originalet.

Blade Runner finns ju i ett antal cuts, vet dock inte hur olika långa de är. Ridley Scott har petat på den filmen i över 20 år.

Edited by dukeofnewyork, 11 May 2008 - 13:11.