30 replies to this topic

[Synon]

Jag hade aldrig ens hört talas om boken innan så det är intressant att få höra vad du tyckte om filmen som har koll på boken. Tolkar jag det rätt att vildingarna inte riktigt känns igen från boken?

[Fiskrens]

Utseendemässigt är de perfekta - precis som de man ser i boken. Handlingsmässigt måste det ju fyllas ut en hel del eftersom hela boken består av 10-talet meningar . Det jag menar är utbyggandet är gjort väldigt bra i början (ungefär en bit efter att Max blir kung) men att jag inte inte riktigt gillar valen Jonze gör därefter. Det sätter en lite annan ton på slutet än vad boken förmedlar.

[dukeofnewyork]

Where the wild things are

Egentligen borde jag tycka bättre om den här filmen än jag gör. För det är en bra film, välgjord och allt som den ska vara. Rätt skådespelare, även om jag var lite störd av att höra Tony Soprano hela tiden…

Så jag har egentligen inget att invända och vid ett annat tillfälle (med kanske en yngre upplaga av mig själv) hade jag kanske blivit mer exalterad. Nu blir det mest småtrevligt. Finns bra scener och mindre bra scener, men jämfört med Jonze tidigare produktioner saknas helt klart en viss skärpa. Men som en produkt av ett samhälle som överdoserar på terapi är den klart kongenial.

Det är beteendestörningar en masse och i fysisk form, men utan den dråplighet och jag tvekar inte kalla den judiska självdistans och självplågeri som präglar säga Woody Allen, bröderna Coen och andra filmmakare.

I slutändan blir det en lite småkul upplevelse, men inte mycket mer.

[Kermit]

Låter som att du hade väntat dig en komedi? Själv tyckte jag det var en rörande och sorglig film.

[dukeofnewyork]

Nope, inte väntade jag mig en komedi, men precis som livet är trist och jobbigt ibland är det också dråpligt ibland. Filmen hade också dylika ansatser, men jag tyckte inte riktigt de fungerade. Sorglig vet jag inte om jag tycker den var och visst fanns där potential till rörande, dock befriande osentimentalt. Men jag vart inte så berörd personligen, bra film ja, men grep inte mig trots att den gjorde idoga försök.

Edited by dukeofnewyork, 01 February 2011 - 18:44.

[XC]

Storymässigt så är det en rätt kall historia; snudd på brutal till och med, inte så att den är överdrivet våldsam på något vis men den känns så. Max är en kille med problem - så mycket står klart från början. Kanske har han någon bokstavskombination, kanske lärde han sig aldrig att ta ett nej som yngre. Iaf är det vad jag tror man vill få fram här. Max skapar en fantasi-ö med vilda men samtidigt snälla monster som är som inkarnationer av sina egna känslor - i monstren får han möta sig själv. Filmen har ett väldigt trevligt soundtrack som jag gillat sedan första dagen jag hörde det. Det minimalistiska och akustiska funkar otroligt väl med filmen. Visuellt är den bra, uppskattar att man uppenbarligen valde mer klassiska metoder jämfört med att förlita sig helt på CGI, även om båtresan på sina ställen var uppenbart trickfilmad. Killen som spelar Max gör ett bra jobb, för trots att han är i centrum hela tiden så blir det aldrig monotont. Filmen försöker avsluta med värme, kanske kan jag tycka han kom billigt undan. Vildingarnas land lär knappast vara första och heller inte sista gången Max flyr för att leva ut sina aggressioner i ensamhet - det var kul att få följa med.

Edited by XC, 09 February 2011 - 21:23.