46 replies to this topic

[dukeofnewyork]

Slutet sätter ju upp för uppföljarna, enligt vad jag förstår vill Duncan Jones göra åtminstone tre filmer i sitt Moonverse. Jag håller med om at slutet vad lätt expository och övertydligt, men det förtog egentligen inget i min mening, Jag gillade också filmen väldigt mycket, försökte ju till och med nominera den i Årets Film, men tji fick jag för det.

Tror detta kan bli en framtida (kult)klassiker. Om det inte redan är det. Jag tror också att att mycket av lovorden kommer sig av att filmen fyller ett behov, en nisch av sci-fi-film som varit styvmoderligt behandlad (alltså inte storslagen action i rymdmiljö som till exempel senaste Star Trek) och att den vågar ta sci-fi på allvar. Trots att den lånar rätt friskt från sci-fi-garderoben (influenserna är knappast svåra att identifiera), så lyckas Duncan Jones göra något eget.

Som nämnts är scenografin riktigt bra och har just den där sköna rymdkänslan som få filmer får till.

[Wylie Times]

Jag gillade också filmen väldigt mycket, försökte ju till och med nominera den i Årets Film, men tji fick jag för det.

Det är SF:s fel inte vårat. Men räkna med att den kommer med nästa år istället.

[dukeofnewyork]

Ja, jag vet, det är faktiskt en ren skandal att Moon inte fick biodistribution i Sverige. Särskilt som The Descent: Part 2 fick det.

[Mjolnir]

Ett märkligt inslag som offrade realism för samhällskritik var att månbasen var en enmansstation. Det är visserligen premissen som hela berättelsen bygger på och inget som sänker själva upplevelsen men ändå... en man med familj helt ensam under åratal i den mest isolerade miljö som finns bäddar för trubbel.

Vad jag har förstått så kommer nästa film att utspela sig i nåt slags sunkigt, Blade Runner-inspirerat Berlin och jag är rädd att ett sånt världsbygge inte heller kommer att återspegla storybakgrundens premisser trovärdigt. Ett samhälle som i decennier har använt fusionskraft på stor skala skulle på många sätt verka nästan utopiskt för oss, inte en nergången urban dystopi.

[tntclr]

Det här var riktigt bra! Jag visste ingenting om den här filmen innan jag såg den, hade bara sett filmpostern. Var inte så upphetsad till en början då det såg ut att bli någon sorts Solaris-kopia eller rymdspökis, men sedan förstod jag ju. Kul att de lyckas ha med så många klassiska sf-element utan att göra det alltför förutsägbart. Tyckte väldigt mycket om tonen som påminner lite om Silent Running. Någon mer än jag som tyckte det var fint när GERTY grät?(Smileys FTW!). Jag vill inte ha någon uppföljare.

[Cartman]

Låt oss bara få två saker ur vägen först: Ja, regissören Duncan Jones är David Bowies son och ja, det finns vissa likheter mellan den här filmen och filmer som t.ex. 2001 - Ett Rymdäventyr och Solaris, men att prata mer om detta skulle inte göra den här fullkomligt briljanta filmen någon som helst rättvisa.

Sam Bell är ensam, 380 000 kilometer hemifrån. Han närmar sig slutet på sitt kontrakt med Lunar Industries. Han har varit en trogen anställd i tre långa år. Hans hem har varit Sarang, en månbas där han spenderat dagarna ensamt brytande Helium 3, den dyrbara gasen som är nyckeln till att vända Jordens energikris. Sam gör egentligen inget annat än underhåll, reparationer och inspektioner. Hans enda sällskap förutom en del videohälsningar hemifrån har varit GERTY, en intelligent superdator. Men så börjar märkliga olyckor att inträffa och Sam får en känsla av att han är iakttagen.

Vad som sedan berättas är en resa i både yttre månlandskap, men även en resa in i individen. Sällan har jag sett en sådan bra Sci-Fi som berör lika mycket som den här gör. Den är riktigt gripande och man får fundera både en á två gånger innan alla bitarna faller på plats. Men mig gör det absolut ingenting att en film erbjuder och framförallt inbjuder till eftertanke. Ibland både vill och behöver man mer än visuellt fluff och en enkel "det goda mot det onda" handling.

Att berätta mer vore en styggelse mot en av den senaste tidens mest atmosfäriska och mystiska Sci-Fi filmer. Moon är drömlik och berättar sin historia i ett långsamt men aldrig tråkigt tempo. Det här är en film som man ska se och uppleva. Inte läsa sig till. Så mitt tips är helt enkelt att man ser den, för att bilda sig en egen uppfattning.

Sam Rockwell spelar Sam Bell på mycket övertygande och briljant sätt, han ger liv åt sin karaktär hela vägen ut i fingerspetsarna. Sam Rockwell har aldrig varit bättre än här!

Filmen är väldigt vacker att se. Filmen är även väldigt vacker att lyssna på. Musiken är gjord av Clint Mansell som tidigare mer eller mindre har jobbat tillsammans med regissören Darren Aronofsky på alla hans filmer.

Jag vet ärligt talat inte vad jag ska säga eller skriva. Mer än att jag har haft den här filmen i mitt huvud hela tiden sedan jag såg den och jag har en oerhört stark lust att se om den igen. Direkt! Vilket får ses som ett riktigt gott betyg över att filmen är bra. Så missa för allt i världen inte den här filmen. Det är bland det absolut bästa, för att inte säga det bästa som du kan se inom Sci-Fi just nu och troligtvis ett bra tag framöver.

ETT MÄSTERVERK

[Brisingr]

Gillade den här filmen starkt

5 av 5 möjliga

[Synon]

Jag måste bara beställa den andra utgåvan med allt extramaterial för jag är grymt sugen på att se kortfilmen som han gjort. Samtidigt ska jag nog passa på att se om filmen. För ju mer jag tänker på den desto mer gillar jag den. Ja, den är en het kandidat till Årets film 2010 på SFN - tack till dukeofnewyork som var en anledning till att jag fick upp ögonen för filmen

Edited by Synon, 15 April 2010 - 21:15.

[Wylie Times]

What y'all said.

[Cartman]

När jag köper filmen så blir det den brittiska Blu-ray utgåvan för den verkar vara bäst i alla avseenden i nuläget. Jag är också sugen på att se om filmen. En sådan där film som man får nys om och som man redan under filmens gång blir sugen på att se om. Jag håller med Synon om att även jag har att tacka dukeofnewyork för att jag fick upp ögonen för filmen, den och Orphan.

Edited by Cartman, 16 April 2010 - 10:49.

[Synon]

*Viskar så inte Wylie eller Georgia hör att jag går lite OT nu* Vad gäller Orphans har jag velat se den länge, men den är ju slut i lager hela tiden. Nu har jag gett upp och bestämt mig för att beställa den från utlandet. För den ska jag helt klart se!

[Synon]

Väntar med spänning på Georgias recension...

[Georgia]

Va! Ska jag ge en sån också
Okej då

Såg filmen i helgen och den var riktigt bra.
Att en enda person kan bära upp en hel film är ett stort plus, inte en tråkig minut.

Tog inte lång tid att koppla att det var frågan om kloning och att det var något mysko med att Sam inte fick kontakt med jorden under hela den tiden han var där (3 år).

Gillade Gerty och dennes smilies

Jag gillade också filmen väldigt mycket, försökte ju till och med nominera den i Årets Film, men tji fick jag för det.

Nytt försök nästa år

[Synon]

Härligt, Georgia!

Misstänker starkt att den blir nominerad denna gång...

[Wylie Times]

Kul att du gillade den Georgia. Det kanske finns hopp för dig ändå.

[Georgia]

Skulle jag inte det eller...
Har velat se den i över ett år nu men inte fått chansen *host harkel*

[XC]

Det krävs en hel del av huvudrollen i en sådan här film, både rent karaktärsmässigt och talangmässigt. Sam Rockwell gör ett bra jobb filmen igenom med att bära upp filmen och dess handling. Jag antar att jag är den enda som kom att tänka på en viss Eye i Wall*E när Gerty gjorde entré? Visuellt så ger den en liten lätt retrokänsla som är lätt att uppskatta och känns mer nära än vad överstylad cgi skulle gjort. Stoyn är relativt enkel, och står och faller med att tittaren bli engagerad i Sams öde, och man gör det utan klappklapp-klippning och en massa pangpang. Storyn får växa med Sam och hans jakt på sanningen och stundtals så man lider man med honom. Det är ett psykologiskt drama i rymdmiljö, och det är därför den når den breda massan. Den tar upp ett ämne som trots att det är science-fiction berör och det är därför man fastnar. Musiken är bra, kanske inget som fastnat i huvudet men det gör sitt jobb filmen igenom. Hela vägen fram når den inte, den är engagerande på en del plan, men någon riktig spänning vill inte riktigt infinna sig.

[Fiskrens]

Jag antar att jag är den enda som kom att tänka på en viss Eye i Wall*E när Gerty gjorde entré?

Mnja, de flesta tänker nog snarare på HAL när Eye a.k.a. Auto gör entre i Wall*E ... Fast det är en snygg touch i Moon att Gerty trots sina likheter med sina onda föregångare fortsätter att tjäna för "Sams" bästa.

Edit: Fast å andra sidan hade manusförfattaren nog inga val: om Gerty varit ond hade alla unisont skrikit "Å nej, inte en gång till! "

Edited by Fiskrens, 28 November 2010 - 19:54.

[XC]

Ytterligare en klassisk film som jag faktiskt inte sett. Kanske därför som jag drog parallellen till Wall*E snarare än HAL. Och visst är det kul att Gerty prioriterar Sam över företagets vilja.

[Synon]

Huvva, blanda in WALL-E med denna ypperliga film...

[XC]

OK. Men jag vägrar editera mitt inlägg.

[Synon]

OK då... den här gången, men låt det inte bli en ovana!