Jag håller med om att scenen där Trubardix får sjunga är riktigt kul, speciellt sedan man nästan aldrig får se den sidan av honom.
*
Asterix och Bautastensmällen / Astérix et le Coup du Menhir (1989) [#06] [FR/DE]
VAD? Mirakulix sinnesnärvaro krockar med en bautasten och tar semester; och plötsligt står den lilla byn skyddad inte bara för romarna utan även för gudarna...
VEM? Ulf Larsson gör åter igen ett storartat jobb med att få Obelix att framstå som fullständigt menlös.
VAR? Vår lilla favoritby i Gallien, där himlen plötsligt hotar falla ned över våra hjältars huvuden.
HUR? Efter att Asterix i Brittanien fick ett soloäventyr så bestämde man sig åter för att korsa två album. Asterix och Tvekampen fylls ut av Asterix och Spåmannen. (Och kanske håller Asterix och Tvekampen kanske inte riktigt för sig själv som filmintrig). Följden blir en story som är mörkare än de andra, här finns det inte mycket palts för den humor som gör de andra filmerna tidlösa. Det tar ett tag att vänja sig vid tanken och till och med färgerna uppfattar man här och där som mörkare än i de andra filmerna. Intrigen vinner en hel del på att Asterix för första gången måste lösa problemet utan hjälp av trolldryck. Produktionen håller annars samma standard som föregående film, dvs. helt godkänd animering men där bakgrunderna känns lite livlösa med utfrätta färger (de är dock övrigt snygga). Den svenska dubben följer den föregående filmens mönster och är klart godkänd: Bert-Åke Varg som Asterix, Ulf Larsson som Obelix och Peter Harrysson som i princip alla andra.
NÄR? I morgon bär det av ut på böljan den blå igen (eller ja, den är väl mer grön på albumets omslag), och hittar till det som skall komma att bli det knasiga landet i väst.