540 replies to this topic

[Fiskrens]

La cité des enfants perdus (1995)
Engelsk titel: The City of Lost Children
Svensk titel: De förlorade barnens stad

Låter avgjort intressant.

Den är suverän! Minst lika bra som Delikatessen!

[Synon]

Bara nyfiken. Hur tycker du att de skulle ha skött kärleksaffären mellan Spock och Uhura? Som i orginal serien med att förhållandet redan tagit slut och lite flörtande som aldrig kom någonstans eller skippat den helt?
Personligen så väntade jag mig en kärleksaffär mellan Spock och Uhura eftersom jag såg orginal serien strax innan jag såg filmen och gillade att de lät den gå längre. Kanske lite förlångt för första filmen. I orginalserien fann jag det rätt irriterande att den bara rann ut i sanden som om manusförfattarna inte orkade göra något med den mer än att hinta om att de hade haft en relation och en del flörtande.

Ok, då har jag verkligen missat något: i vilket avsnitt visar de deras kärleksförhållande i TOS? Trodde nämligen inte att de haft något och tyckte då att det blev så klumpigt intryckt, bara så där, i nya filmen. När jag såg det första gången så stannade jag bara upp: "Men hallå! Vad händer??" Plus att jag inte tycker att Zoe Saldana spelade så bra. Kanske berodde på manuset i kombination med personregin?
Jag tycker att det kunde ha fungerat om de tagit det lite lugnare, låtit oss se hur känslorna dem emellan växer fram istället för att bara hoppa rätt in i deras relation.
Kan tillägga att jag bara sett TOS en gång i mitt liv Anledning? Försökte se den för många år sedan men fastnade aldrig. Såg den först förra året. Ska dock ta igen det nu för jag blev lite inspirerad av filmen

Gällande Spock och Uhura säger Orci och Kurtzman så här:

/../
How did you go about deciding and executing such a huge canon-changing relationship?

Orci: A lot of the things in the movie could conceivably match with what happened in any Universe. We know that Kirk cheated on the Kobayashi Maru, [for example]. In the original series, the first interracial kiss was Kirk and Uhura. One of the things we tried to do with this movie was, try to play with keeping some things the same – and other things, maybe the exact opposite.

That was one of those scenarios where we thought, “If that’s in the original universe, maybe this one becomes Spock and Uhura.” It brings out his human side, it fits Spock’s arc for the surprise of the fact that he does share humanity and in the revelation that his father did love his mother, and therefore Spock himself is then capable of that and you see that with him and Uhura. It fits him.

Kurtzman: Knowing that it was a really controversial decision, the most important thing for us was, to not be cute or try to be clever about how we were going to reveal it, but to actually provide genuine emotional context. And I think whether or not you agree with our choice, what you can’t argue with is: You just watched this man, who you really care about, show that he’s struggling with his identity, lose his mother, and watch his planet blow up. And because he’s a Vulcan, he has to be stoic about it.

When you as an audience want somebody to give the man a hug, you want some connection for him. So when Uhura does that, you’re simultaneously taken aback, but also a bit relieved that he has somewhere to take that. So we felt like that would be the best access point to reveal that to the audience. We built it up in those earlier scenes, [so] you get that sense. There are little seeds planted along the way.

/../
http://www.scificool.com/

Edited by Synon, 03 December 2009 - 09:58.

[Cartman]

Jean-Pierre Jeunet är en mycket bra regissör. Gillar alla filmer han har gjort. Nästan iaf. "Alien - Återuppstår" lämnar ju lite att önska. Givetvis ska hans kommande films ses framöver. Extra bra tycker jag att han är när han samarbetade med Caro och Pitof ("Delicatessen" och "De förlorade barnens stad"). Pitof gick tyvärr sedan och gjorde Catwoman bland annat, medans Marc Caro har hållt en låg profil tills han slog till med Dante 01 förra året.

@ Wylie Times: tack för dina synpunkter ang. 3D-filmer. Delar i stort sett dina tankar och funderingar. Det ska bli spännande att se vad det kan leda till i framtiden.

Edited by Cartman, 03 December 2009 - 13:46.

[Wylie Times]

Ah, jag hade helt missat att Caro gjort en egen film. Tack för tipset.

Och ja, Jenuet har ett grymt track record om man väljer att bortse från stolpskottet Alien: Resurrection.

[dukeofnewyork]

Alien:Resurrection är lite stolpe ut ja, trots kombinationen Jeunet /Whedon. Men så himla dålig tycker jag inte den är. Den har en skön cast och trots att historien är rätt fånig, har ju Jeunet lämnat sin stämpel på foto och bildberättande. Jag tycker den är sevärd och klår mången annan sci-fi. Men matchar knappast sina företrädare i Alien-franchisen.

Själv är jag mycket mindre förtjust i Amelie som jag tycker är väldigt haussad, även om den är bra så är den inte så bra. En långvarig förlovning är bra, men lyfter aldrig riktigt. Delicatessen och La Cité är ju däremot grymt bra.

[Kizmiaz]

Låter avgjort intressant.

Gillar man Delikatessen av samma snubbar så gillar man nog den här med.

Edit: Doh! En sida till!

Edited by Kizmiaz, 03 December 2009 - 16:19.

[Wylie Times]

The Boat That Rocked (AKA Pirate Radio)

Väldigt underhållande feel good film en tid I Englands historia innan kommersiell radio kom och stalig radio vägrade spela pop musik. I stället fanns flera pirat stationer som spelade musik dygnet runt och det här handlar om livet ombord på en båt där en sådan station drivs samtidigt som regeringen försöker sätta stopp för dom. Själva storyn är väldigt bagatell artad fast ändå rolig och dessutom har man samlat ihop en riktigt bra cast. Bill Nighy, Kenneth Branagh, Nick Frost, Rhys Ifans, Philip Seymour Hoffman, Rhys Darby (FotC), Jack Davenport, Chris O'Dowd och Katherine Parkinson (sista två från IT Crowd)

7/10


The Brothers Bloom

Rian Johnsons andra film (Hans första var den strålande high school/film noir hybriden Brick) är en con man historia. Bröderna Stephen och Bloom två av världens bästa con men (vad är den svenska termen? Svindlare?) Men Bloom har blivit less och vill lägga av men Stephen övertygar honom om en sista con. Låter precis som alla andra filmer i den här genren mao men det är det inte. Dels har Johnson sin egen lilla prägel på filmen som väl närmast gå att jämföra med Wes Andersons filmer. Lite skruvat enkelt uttrycket vilket gör att man aldrig riktigt vet vart filmen är på väg. Sen har Johnson återigen hittat riktigt bra skådisar som Adrien Brody, Mark Ruffalo och Rachel Weisz.

8/10


A Christmas Carol (2009) (3D)

Ännu en filmatisering av Charles Dickens klassiker och eftersom det är Robert Zemeckis som gjort filmen så är det en datoranimerad historia med motion cappade skådespelare eftersom det tycks vara vad han bestämt sig för att syssla med hädanefter. Inget negativt om det, det är kul att någon gör det och han blir bättre på det om man undantar Beowulf. Det här är dessutom i 3D (om man ser den i rätt biograf) och det är inte något man bör missa om man har chansen. Jag gillade som sagt 3D i Up men Zemeckis är snäppet vassare på att ta tillvara på möjligheterna som det innebär. Hisnande ”kameraåkningar” över Londons tak och genom dess gator blir otroligt läckra i 3D och snöflingor som lägger sig över hela salongen är riktigt snyggt gjort. Filmen är dessutom anmärkningsvärt trogen förlagan (säger jag utan att ha läst boken) anmärkningsvärt för att det är Disney men samtidigt knappast en barnfilm. Jim Carrey är dessutom en riktigt bra Scrooge. Sen kan jag tycka att det var lite överdrivet att låta honom spela andarna också.

Det negativa är att det framför allt mot slutet blir lite väl mycket spekatkulär actionfilm av det hela med droskjakten. Jag hade hellre sett mer från Scrooge förflutna. Men om du bor i en stad med 3D biograf är det här filmen att se om du främst vill uppleva en snyggt gjord 3D-film. (Som film är dock Up klart bättre)

7/10

Edited by Wylie Times, 19 September 2010 - 18:36.

[Synon]

En långvarig förlovning är bra, men lyfter aldrig riktigt.

Knappt godkänt av mig när jag såg den på bio och kan inte påstå att jag kämpar för att se om den i första taget...

[Wylie Times]

Jag tyckte den var väldigt bra.

[Georgia]

OK, bättre sent än aldrig säger man ju: här kommer den magra skörden från Georgias och min filmhelg... (förstår inte vad duktiga vi är på att snacka bort tiden )
Måste ju poängtera att till skillnad mot förra gången då vi avverkade 12 filmer hade vi mindre tid på oss denna gång. Så det så. Hepp.

Ja, det här var verkligen en mager skörd av filmer till skillnad från förra gången vi hade film helg.
Vi får skylla på allt snack som kom emellan. För att inte nämna att vi faktiskt gick utanför dörren den här gången för att besöka biografen Filmstaden i Solna tillsammans med dina syskon större delen av lördagen gick ju åt

Transformers: Revenge of the Fallen (2009)

Den första filmen var jag inte så värst imponerad av och jag kan ju inte påstå att jag var så där överdrivet entusiastisk att se denna, men vad gör jag inte för Georgia?
Tycker den här var sämre än sin föregångare mycket tack vare de överdrivet utdragna kampscenerna mellan "våra vänner" Optimus Prime och Bumblebee och Decepticons. Det blev bara ett stort gytter med silverblänk och snabba rörelser. Vem var vem? Vem vinner? Var ska jag fästa blicken? Och egentligen blir jag inte förvånad då Michael Bay finns med i bilden: händer ju att det lätt går överstyr i hans filmer. Se bara hur det gick med Pearl Harbor som i mitt tycke kunde blivit en riktigt bra film.
Nåväl, överlag snygga effekter, inget att klaga på där egentligen.
Dåligt genomförd scen där Sam tar farväl av sin vän Bumblebee. Replikerna, skådespeleriet eller ska vi skylla på manuset?
Sedan undgår det väl ingen hur de flirtade med den manliga publiken genom att drapera en motorcykel med en lättklädd Megan Fox som ur en konstig vinkel tillverkade ett 'konstverk' på hojen. Lite skrattretande scen faktiskt

1/5

Inte lika bra som första filmen, som är lite av en favorit. Känns som om dom hade bråttom att få fram ett manus till den här filmen. Men annars så gillade jag konceptet att Primes från Cybertron redan besökt jorden en gång tidigare och lämnat tecken efter sig.

Kan bara hålla med Synon om första scenen man får se med Megan Fox

Inte vet jag om det var meningen att the Twins skulle vara det roliga i filmen, men det tyckte inte jag, de var bara jobbiga.
Jetfire var rätt kul, speciellt när han skulle ut från museum hangaren och stapplar fram lutandes på en käpp

Hade lite svårt att urskilja vem som var vem bland Decepticons. Speciellt Megatron och Starscream
Annars är det ju rätt maffigt att se alla robotar förvandlas fram och tillbaka.

Betyg: 3/5

Star Trek (2009)

Jag tar med den på ett hörn för jag såg den inte till 100% då jag samtidigt stod och slavade vid spisen. Tredje gången för mig: en gång på bio och två gånger på blu-ray. Har nog t.o.m nämnt den tidigare, kanske i denna tråd?
Skillnaden nu mot förut är att jag uppskattar karaktärerna mer och mer. Dock tycker jag fortfarande det är uselt hur de slängt in kärlekshistorien mellan Spock och Uhura. Väldigt störande indeed!

Att plocka fram bröd, smör och ost kan inte jag kalla för slava vid spisen

Riktigt bra tycker jag.

Karl Urban som Bones McCoy var en fullträff
Måste nog säga att scenerna när han gör Kirk sjuk för att få med honom på Enterprise och reaktionerna som följde på det var riktigt kul att se

Retade mig lite på scenen när man får se Kirk som ung köra bilen utför stupet. Varför? men vi kollade in extra materialet och där fanns ju förklaringen i en borttagen scen. Tycker nog att de kunde haft med den, för så lång var den inte.
Tur att dom klippte bort rätt mycket från 'sängkammar' scenen med Kirk och Oriongirl (Gina?) men samtidigt så kanske det hade varit bra om de behållt scenen som visar hur Kirk 'fuskade' sig till en seger i simulatorscenen mot Klingon skeppen.
Sen var det ju synd att de plockade bort Klingon scenerna, för var man uppmärksam så har Nero båda sina öron när de dyker upp första gången och nästa gång, 25 år senare, så är ju halva hans ena öra borta. Nu fick man ju inte se hur det blev 'skadat' i Klingon scenerna, men man hade ju kunnat ana, plus att man får reda på var de höll till i 25år.

Första scenen med Spock och Uhura i hissen kunde de ha tagit bort helt, men andra scenen när Spock och Kirk står och väntar på transport till Neros skepp när Uhura kommer kan vara kvar.

Jag blev i alla fall riktigt sugen på att se om Star Trek TOS efter att ha sett den här filmen.

Betyg: 4.5/5

2012 (2009)

"We were warned"
När jag såg postern med denna mening så bestämde jag mig direkt: den här filmen måste ses! Sedan har jag ju en snudd på morbid förtjusning i apokalyptiska filmer...

Då detta är en apokalyptisk film som gör sig bäst på stor duk så offrade vi oss och tog oss till biografen
Jag blev mäkta imponerad av hur snyggt de fått till Kaliforniens och Washingtons undergång: Wow, säger bara Wow! T.o.m vattnet hade de lyckats få till riktigt bra vilket är ovanligt. Hangarfartyget som kommer svepande i vågorna...wow
Tyvärr så tog det ju stopp där. Global katastrof, här hade de ju verkligen chansen att kräma på ordentligt med scener från hela världen men det hoppade de över och gick över till historien om människorna i filmen. Inget ont i det, men de kunde ju ha lagt liiite mer tid på manuset här: pappan som hämtar barnen för att tillbringa lite tid med dem då han är skild från mamman som ledsnade på att familjen kom i andra hand för honom. Hon har en ny man nu, exet kan inte riktigt försonas med det, ena barnet tyr sig mer till styvpappan bl a bl a. Har vi inte sett det här förr? Och hur tror ni det slutar? hm...Gällde inte bara dessa karaktärer utan även de andra som följde mallen och inte bjöd på några som helst överraskningar. Gäsp.

Märktes vääääldigt tydligt att det är Sony som äger Columbia Pictures då vi i tid och otid fick se deras produkter i bild...

3/5 (tack vare effekterna)

Helt klart en film man ska se på bio.
Effekterna var fantastiska. Speciellt de som innehöll vatten, riktigt bra gjort. Bästa scenen är nog när hangarfartyget sveper in över Washington. Satt nog med hakan nere i golvet när det skedde.
Katastrof film som det ska vara så fick man ju bara se när USA blev förstört och en del glimtar av Himalaya och Indien men inte från övriga världen. Var tog Europa vägen? och övriga världen för den delen? Det sänker filmen en aning.

Här var det full action, adrenalinet pumpade på för fullt och så helt plötsligt så hamnar vi mitt i ett drama är ju förstås typiskt amerikanst att ha med en eller två snyfthistorier i en katastroffilm, men det var ju inget vidare bra precis, ungefär som om all tid och alla pengar har gått till att skriva ett perfekt manus för alla katastrofscener medan resten av manuset hamnat i skymundan.


Betyg: 3/5

La cité des enfants perdus (1995)

Engelsk titel: The City of Lost Children
Svensk titel: De förlorade barnens stad

En lite udda film som kanske inte faller alla i smaken. Har några år på nacken, men har du inte sett den kan den vara värd att kasta ett öga på tycker jag.
Regisserad av Marc Caro och Jean-Pierre Jeunet, den senare som ni kanske känner till då han regisserat bl a Alien: Resurrection (1997) och Amélie från Montmartre (2001).
Filmen handlar om den ondskefulle Krank som inte kan drömma och därför stjäl barns drömmar. Tyvärr blir det deras mardrömmar då de är så rädda för honom. One (Ron Perlman) letar efter sin lillebror som försvunnit och tar hjälp av en hop andra besynnerliga figurer.

Filmen genomsyras av en diskret, sorglig ton men samtidigt så känner man värmen i den, främst genom mötet mellan One och flickan Miette där en vänskap uppstår. Gillar även miljöerna och alla de underliga manickerna som används

4/5

Den här var bra men tyvärr så såg vi (i alla fall jag för jag tror att det var någon som somnade i soffan ) fel version, DVDn valde automatiskt den engelska versionen, och när klockan är 3 mitt i natten så tänker man inte så mycket på sånt. Men dom hade fått till dubbningen rätt bra faktiskt.

Betyg: 3/5 (pga fel språk)

El laberinto del fauno (2006)

Även känd som Pan´s Labyrinth. Filmen kanske inte undgått någon? Det här var tredje gången jag såg den och den är fortfarande en av favoriterna. Kommer fortfarande ihåg känslan när jag första gången såg den på bio: wow, vilken underbar film! Sättet hur de väver ihop en saga - mörk sådan - med 'verkligheten' och får till det så bra. CGIn, karaktärerna, manuset, skådespelarna, musiken...gillar hela förpackningen - inklusive innehållet

Regissören Guillermo del Toro är anledningen till att jag gillar Hellboy: The Golden Army där man tydligt ser hans hantverk. Gissa om jag ser framemot kommande The Hobbit?

5/5

Riktigt bra film. De hade fått till det riktigt bra mellan fantasi och verklighet i Francos spanien under sista delen av andra världskriget.


Betyg: 5/5

Knowing (2009)

Ah, en till apokalyptisk film, regisserad av mannen bakom I, Robot och The Crow: Alex Proyas och med Nicholas Cage i rollen som läraren som knäcker koden till en hemlig lista som funnits i över 50 år och som förutsäger olyckor som kommer att inträffa och som grädde på moset: den totala katastrofen då jorden går under...

Bra intro med flickan Lucinda som för 50 år sedan skrev ner den kryptiska listan som Cage senare får tag på. Tyvärr är den senare lite för stel och träig i rollen vilket drar ner filmen en aning. Några otroligt häftiga scener som den med tunnelbanan som spårar ur och det mäktiga slutet. Lite smått olustigt med de vithåriga männen som smyger omkring i kulisserna: vilka är de och vad vill de? Är de onda eller goda?
En helt ok film, men ingen som direkt biter sig fast i ens medvetande om jag säger så.

2/5

Början var bra, man undrar över varför just hon hör röster och skriver ner alla dessa siffror på ett papper.
Tyvärr så tycker jag nog att Nicolas Cage drar ner filmen en aning, en mer träaktigare skådis kan man ju inte hitta precis.
Slutet kom som en total överaskning för mig, inte vad jag hade väntat mig precis. Men tyckte det var rätt lustigt att bara ett par timmar tidigare så hade vi sett en film med en liknande handling, solens eruption (eller vad det heter) som gör att jorden kanske kan gå under. och här så gick ju jorden under, eller snarare exploderade, till skillnad från 2012 där det mer var frågan om massöversvämningar och att en del av världens befolkning faktiskt överlevde

Betyg: 3/5

[Crusader]

Bara nyfiken. Hur tycker du att de skulle ha skött kärleksaffären mellan Spock och Uhura? Som i orginal serien med att förhållandet redan tagit slut och lite flörtande som aldrig kom någonstans eller skippat den helt?
Personligen så väntade jag mig en kärleksaffär mellan Spock och Uhura eftersom jag såg orginal serien strax innan jag såg filmen och gillade att de lät den gå längre. Kanske lite förlångt för första filmen. I orginalserien fann jag det rätt irriterande att den bara rann ut i sanden som om manusförfattarna inte orkade göra något med den mer än att hinta om att de hade haft en relation och en del flörtande.

Ok, då har jag verkligen missat något: i vilket avsnitt visar de deras kärleksförhållande i TOS? Trodde nämligen inte att de haft något och tyckte då att det blev så klumpigt intryckt, bara så där, i nya filmen. När jag såg det första gången så stannade jag bara upp: "Men hallå! Vad händer??" Plus att jag inte tycker att Zoe Saldana spelade så bra. Kanske berodde på manuset i kombination med personregin?
Jag tycker att det kunde ha fungerat om de tagit det lite lugnare, låtit oss se hur känslorna dem emellan växer fram istället för att bara hoppa rätt in i deras relation.
Kan tillägga att jag bara sett TOS en gång i mitt liv Anledning? Försökte se den för många år sedan men fastnade aldrig. Såg den först förra året. Ska dock ta igen det nu för jag blev lite inspirerad av filmen

Gällande Spock och Uhura säger Orci och Kurtzman så här:

/../
How did you go about deciding and executing such a huge canon-changing relationship?

Orci: A lot of the things in the movie could conceivably match with what happened in any Universe. We know that Kirk cheated on the Kobayashi Maru, [for example]. In the original series, the first interracial kiss was Kirk and Uhura. One of the things we tried to do with this movie was, try to play with keeping some things the same – and other things, maybe the exact opposite.

That was one of those scenarios where we thought, “If that’s in the original universe, maybe this one becomes Spock and Uhura.” It brings out his human side, it fits Spock’s arc for the surprise of the fact that he does share humanity and in the revelation that his father did love his mother, and therefore Spock himself is then capable of that and you see that with him and Uhura. It fits him.

Kurtzman: Knowing that it was a really controversial decision, the most important thing for us was, to not be cute or try to be clever about how we were going to reveal it, but to actually provide genuine emotional context. And I think whether or not you agree with our choice, what you can’t argue with is: You just watched this man, who you really care about, show that he’s struggling with his identity, lose his mother, and watch his planet blow up. And because he’s a Vulcan, he has to be stoic about it.

When you as an audience want somebody to give the man a hug, you want some connection for him. So when Uhura does that, you’re simultaneously taken aback, but also a bit relieved that he has somewhere to take that. So we felt like that would be the best access point to reveal that to the audience. We built it up in those earlier scenes, [so] you get that sense. There are little seeds planted along the way.

/../
http://www.scificool.com/

Oj, nu blev jag förvirrad. Jag trodde verkligen att de hade baserat det på Orginal serien.
I Orginal serien hintas det bara typ de första par avsnitten. Det första, med Kirk, t ex så är Uhura förbannad på Spock att han är så känslokall när hans bästa vän är i fara och att han inte är romantisk. Bl a så försöker hon få honom att se henne i ögonren och säga något romantiskt till henne och gör några försök att förföra honom. Samtalet hon har med honom får en verkligen att känna att där är en historia där. Alltså inget som sägs rakt ut.
De kommande par avsnitten är där andra tecken på kemi mellan dem som t ex när Spock spelar en Volcan balad som Uhura sjunger till plus att hon tafsar på honom mycket.
Men det försvinner, som sagt, väldigt snabbt.
Kanske har jag läst mer i det än vad man skulle men jag tolkade det som så och var därför inte alls förvånad att de hade ett förhållande i filmen.





The Twilight Saga: New Moon

Bella fyller 18 och plågas av att hon blir äldre medans Edward förblir som han är. På hennes födelsedagskalas hos familjen Cullen råkar hon skära sig så att det börjar blöda vilket får Jasper att tappa kontrollen och anfalla henne. Det hela blir droppen för Edward som brutalt gör slut med Bella och meddelar att han och hans familj ska flytta från staden.
Förtvivlad blir Bella ett skal av sitt gammla jag och tappar lusten för att leva. Den ända gången hon känner sig levande är när hon utsätter sig själv för fara för då kan hon se Edward framför sig. Men så börjar hon att umgås med Jacob och allting förändras.

Mycket bra. Lika bra som första. Lika rolig att titta på med många roliga skratt. Vänskapen och kärleken som växer upp mellan henne och Jacob är väldigt trevlig att se och hur sedan allt förändras och hon hamnar i samma soppa igen.
Jag blev positivt överaskad att Edward var frånvarande i filmen så länge. Inte för att jag ogillar honom, bara det att jag gillade att se Bella utvecklas utan honom och få nya relationer.
Det dåliga är att precis som första filmen så får vi se aldeles förlite av familjen Cullen. Alice är med mycket mer men jag hade ändå velat haft lite mer. Dessutom så blir det en väldigt hastig vändning mot slutet när Edward tror att Bella är död och hon måste resa till Italien utan att det som resten av filmen har handlat om fick någon riktig avslutning. Man fick aldrig någon förklaring om det var Victoria som hade dödat människorna i skogen eller om där fanns en ond Varulv och man fick inget avslut på Victoria. Nu har jag inte läst boken så kanske är det likadant där men själv fann jag det en aning frustrerande och tyckte att de kunde ha sparat Italien delen till nästa film. Men visst var det en kul cliffhanger med att Edward friade. Alla tjejer i biosalongen sa i kör "Nej! Det kan väl inte sluta här."
Jag tycker iallafall att den är jätte bra och håller mig inte till de killar som fanatiskt hatar den och spamar IMDb med sin kampanj att sänka betyget så mycket som möjligt.
Jag ser mycket fram mot nästa film som förhoppningsvis kommer redan nästa år samt sista filmen efter det.

9/10

[Synon]

La cité des enfants perdus (1995)

Engelsk titel: The City of Lost Children
Svensk titel: De förlorade barnens stad

Den här var bra men tyvärr så såg vi (i alla fall jag för jag tror att det var någon som somnade i soffan ) fel version, DVDn valde automatiskt den engelska versionen, och när klockan är 3 mitt i natten så tänker man inte så mycket på sånt. Men dom hade fått till dubbningen rätt bra faktiskt.

Nä då, vilade ju bara ögonen i fem minuter!
Ja, surt att engelska var default, satt där och blev osäker för jag var säker på att det var en fransk film men då det var några år sedan jag såg den tänkte jag: "Jaha, det var väl bara en fransk produktion då". Själv tog jag igen det genom att söndag kväll se den med franskt tal: mycket bättre! Ordningen återställd.

Georgia: Tack för att du la till de borttagna scenerne tillhörande Star Trek som vi såg.

Oj, nu blev jag förvirrad. Jag trodde verkligen att de hade baserat det på Orginal serien.
I Orginal serien hintas det bara typ de första par avsnitten. Det första, med Kirk, t ex så är Uhura förbannad på Spock att han är så känslokall när hans bästa vän är i fara och att han inte är romantisk. Bl a så försöker hon få honom att se henne i ögonren och säga något romantiskt till henne och gör några försök att förföra honom. Samtalet hon har med honom får en verkligen att känna att där är en historia där. Alltså inget som sägs rakt ut.
De kommande par avsnitten är där andra tecken på kemi mellan dem som t ex när Spock spelar en Volcan balad som Uhura sjunger till plus att hon tafsar på honom mycket.
Men det försvinner, som sagt, väldigt snabbt.
Kanske har jag läst mer i det än vad man skulle men jag tolkade det som så och var därför inte alls förvånad att de hade ett förhållande i filmen.

Bra att du gjorde mig uppmärksam på detta för jag ska ju börja se om TOS vid lämpligt tillfälle och då ska jag hålla ögonen öppna efter dessa scener och se hur jag då tolkar dem.

[Cartman]

En långvarig förlovning är bra, men lyfter aldrig riktigt.

Knappt godkänt av mig när jag såg den på bio och kan inte påstå att jag kämpar för att se om den i första taget...

Jag tyckte den var väldigt bra.

I'm with Wylie on this one. Dessutom lyckades jag se den på bio vilket var en upplevelse i sig.

The Boat That Rocked (AKA Pirate Radio)

7/10

The Brothers Bloom

8/10

Två filmer som jag tänkt se. The Brothers Bloom har jag varit nära att se flera gånger nu men det har alltid fallit på att Adrien Brody är med. Har lite svårt för honom i andra filmer om jag ska vara ärlig, men jag tänker inte tidigare upplevelser vara ett hinder för att se filmen. Det var intressant att läsa vad du tyckte om den filmen och även The Boat That Rocked. Får göra ett nytt försök att hinna med och se dom framöver.

[Synon]

En långvarig förlovning är bra, men lyfter aldrig riktigt.

Knappt godkänt av mig när jag såg den på bio och kan inte påstå att jag kämpar för att se om den i första taget...

Jag tyckte den var väldigt bra.

I'm with Wylie on this one. Dessutom lyckades jag se den på bio vilket var en upplevelse i sig.

Jaja, håll ihop, gör det bara...

[Crusader]

Reign of the Gargoyles

Eller kanske "Rain of the Gargoyles"?
World War II rasar i Europa. Nazisterna, i ett försök att få övertaget mot de Allierade, väcker en Gargoyle staty till liv i en gammal borg. Men Gargoyles kan inte kontrolleras och börjar terrorisera bygden.
En grupp Amerikanska piloter får i uppdrag att bomba en borgen och blir anfallna av de bevingade Gargoyles.

Helt OK action film signerad Sci-Fi Channel. Mycket bättre än jag väntade mig. CGI-effecterna var som vanligt inte av högsta kvalitet men de gjorde ett bra jobb med att man inte skulle upptäcka det så ofta.
Väldigt mycket klishée men på ett underhållande sätt. Lite väl snabb utveckling som t ex huvudkaraktären som går från att vara en showoff nykomling med flygförbud till en född ledare på bara ett dygn.
Men en helt OK gfilmen med ett bra underhållningsvärde. En bra Popcorn film helt enkelt.

6,5/10

[Crusader]

Foolproof (2003)

Vad gör en Nörd, ett Geni och en Atletisk kvinna när de går ut skolan? Planerar inbrott, såklart!
Rob, Kevin och Sam har skapat den ultimata idiotsäkra planen. Med den som grund är de flesta inbrott utfarbara utan risker eller problem. De kallar den Foolproof. För att underhålla sig själva så planerar de tillsammans olika inbrott baserat på Foolproof, som en lek.
Men en dag blir Foolproof stulen och när sedan en Juvelare, som de just hade skapat en inbrottsplan till, blir rånad så vet de att de ligger illa till. När tjuven, Leo, ringer och utpressar dem att jobba för honom så vet de att det är kört. Kan de lita på Leo? Kan de ens lita på varandra?

Mycket bra Haist film. Spännande och överaskande. Ryan Reynolds är bra som alltid.

8.5/10

[Cartman]

Franklyn (2008)

Jonathan Preest lever i "Meanwhile City" och är där, den ende ateisten i en värld där alla andra är religiösa. Religionerna rör sig från livsfarliga sekter till de, vars heliga skrift består av instruktionsboken till en tvättmaskin. Som självutnämnd hämnare är det mest den förstnämnda kategorin som gäckar Preest, och nu är han ute efter en kidnappare och vad som även verkar vara en mördare som kallar sig för ”The Individual”. Peter Esser i sin tur letar efter sin krigshärjade son, som har försvunnit från sin vårdinstitution i London. På samma sjukhus finns kvinnan Emilia Bryant, en konststudent som förutom att nästan ta livet av sig, som ett konstprojekt, även följer efter och filmar ovetande män. En av dessa män är Milo som får en skymt av Bryant, som han är övertygad om är en nära vän från förr.

Filmer som väver samma olika människoöden från en gemensam händelse/utgångspunkt är inte någonting som direkt är ovanligt i dessa dagar. Och på ytan skulle man kanske kunna tro att den här filmens handling slutar där. Man kan inte ha mer fel.

Det ska sägas direkt att den här filmen är riktigt klurig. Jag har nu sett den två gånger på kort tid och har fortfarande svårt att få ihop alla pusselbitar. Antingen är det så, eller så är filmen gjord på drt sättet att det inte finns några givna svar. Oavsett vilket så är filmen bra och tål att ses om flera gånger. Jag kan tänka mig att det är en typisk film som man förstår lite mer för varje gång man ser om den och hur den växer med tiden.

Framförallt är det handlingen som står för den riktigt stora tankenöten. Från början trodde jag det rörde sig om en alternativvärldshistoria. Vilket man i och för sig fortfarande kan säga att det är. Men sedan började jag inse vad handlingen egentligen gick ut på. Trodde jag. Slutet är väl inte så där jätteklurigt, men det lämnar öppet för lite olika tolkningar tycker jag. Vissa bitar av slutet i alla fall.

Skådespelarna är helt okej. Ingen som är jättebra men ingen som är motsatsen heller. Tyvärr har man kanske inte hittat den optimala skådespelaren i rollen som Jonathan Preest. Ryan Phillippe gör så gott han kan och ligger hela tiden på en acceptabel nivå utan att glänsa. Mer imponerad är jag då av insatserna från den alltid så härliga Bernard Hill, som i filmen spelar Peter Esser. Även Eva Green som spelar Emilia Bryant i filmen är riktigt härlig och bra.

Filmen är dessutom mycket snyggt gjord. Man har lagt ner både pengar och tid på att få det att se snyggt ut. Allt från kulliser till valet av riktig inspelningsmiljö, vidare till rekvesita, scenografi och kläder. Jag gillar även sättet hur man har valt att filma på, där man ibland får tydliga övergångar mellan "Meanwhile City" och filmens andra värld. Vår riktiga värld. Men även hur gränserna suddas ut och blir mer otydliga.

För manus och regi står en viss Gerald McMorrow. Han har tydligen bara gjort en kortfilm innan denna film och med tanke på vilken bra film hans första långfilm blev, så ser jag utan tvekan fram emot vad han har att erbjuda oss framöver

BRA

Trick 'r Treat (2008)

En mörk komedi som hyllar årets läskigaste natt. Trick 'r Treat innehåller fyra sammanflätade berättelser som alla utspelar sig under Halloween. Rektorn på en gymnasieskola extraknäcker som ondsint seriemördare; jakten på en ung oskuld tar en fasansfull vändning; ett gäng tonåringar spelar någon ett grymt spratt med katastrofala följder; och en grälsjuk gammal man slåss mot en elak demon som härjar under Halloween-natten.

En riktigt bra och bitvis även rolig episodfilm av den klassiska sorten. Jag har hört talas om den här filmen under många år nu och det är kul att äntligen ha fått se filmen. Jag hade väl egentligen inte förväntat mig speciellt mycket, mer än att filmen skulle vara okej. Något som jag tycker att den är och mer därtill.

Oftast brukar det vara svårt med episodfilmer. Antingen är det bara någon av delarna som är riktigt bra och resten mindre bra eller rent usla. Eller så är alla bra men att tempot dras ner när man växlar mellan historierna. Sedan finns det ju även dom episodfilmer som är dåliga rakt igenom. Här tycker jag att man har en riktigt bra och framförallt, jämn nivå. Ingen av dom enskilda historierna är bättre än den andre, utan allt flyter på i ett bra och härligt lugnt tempo och man lyckas dessutom att hela tiden hålla dom olika handlingarna sammanflätade tack vare en röd tråd. Det är någonting som har varit svårt att göra tidigare och som, än mer, är svårare i dagens filmer inom den här genren.

Skådespelarna är helt okej. Några av dom är mer kända än andra, men överlag tycker jag att dom flesta är nedtonade och ganska anonyma. Vilket faktiskt är ett plus i den här filmen. Ska man berätta olika handlingar så ska inte någon av skådespelarna sticka ut mer än dom andra.

Lägg till en del häftiga effekter och stämningsfull musik och du har en bra grundstomme. Så filmen är en helt klart positiv överraskning och som mycket väl kan bli en ny tradition för mig att ta till vid varje Halloween då man är sugen att se på film.

BRA

Edited by Cartman, 07 December 2009 - 19:07.

[Rick Hunter]

Judge Dredd
Sly i högform!
En av mina favoritfilmer från mina tidiga dagar som filmfantast! Jag såg den så många gånger att vhs-bandet slets ut och gick av Men nu så kom jag på att jag inte sett den på minst 8-9 år så det var på tiden att jag såg om den. Inte så bra som jag tyckte när jag var yngre dock, men mitt filmintresse har ju förvisso utvecklats och förfinats genom åren anser jag.
Vissa saker från filmen mindes jag inte alls som t.ex att Diane Lane har en roll som Dredds kollega Hershey och Jürgen Prochnow som en skurkarna.
Men trots alla brister som smått tafatt manus, CGI som åldrats ordentligt fort och en oerhört irreterande sidekick i Rob Schneiders karaktär så finner jag Judge Dredd som en mycket underhållande film med minnesvärda actionscener, coola cheesy repliker som "I am the LAW!!! " och bra skådespelare om än i ovanliga roller som t.ex Max Von Sydow och bra musik som inte helt okände Alan Silvestri står bakom.
Judge Dredd i sig har en bra och intressant grundstory som antar inte kommer fram i denna film såväl. Förlagan var mycket mörkare som jag minns den (jag har dock bara läst några få nummer av serietidningen för bra många år sen)
Har för mig att det var snack om en till film av Judge Dredd för några år sen, vet dock inte vad som hände med den. När Hollywood ändå nästan bara filmar gamla ideér skulle jag gärna se en nyinspelning som var mörkare
Avslutningsvis filmens bästa replik sagd av en återvinningsrobot... Eat recycled food, it's good for
the environment and okay for you.
8/10

[Synon]

Franklyn (2008)

Trick 'r Treat (2008)

Kul att du gillade dem!

Franklyn: Visst är det uppfriskande med filmer som inte serverar allt på en silverbricka utan man får själv tänka till lite
Trick'r Treat: Gillar den skarpt och älskar rektorn (Dylan Baker) som är underbart underhållande. Vad tyckte du om honom? Eftersom du inte nämner honom så förmodar jag att du bara tyckte han var ok?

[Cartman]

Kul att du gillade dem!

Franklyn: Visst är det uppfriskande med filmer som inte serverar allt på en silverbricka utan man får själv tänka till lite
Trick'r Treat: Gillar den skarpt och älskar rektorn (Dylan Baker) som är underbart underhållande. Vad tyckte du om honom? Eftersom du inte nämner honom så förmodar jag att du bara tyckte han var ok?

Det är mycket trevligt med filmer som inte enbart har givna svar på alla frågor som uppstår under filmens gång. Sedan kan det även bli för mycket. Har varit med om filmer som man fortfarande kan fundera över trots att man sett om dom X antal gånger. David Lynch är ju expert på den typen av film. Fast i hans fall kan jag ha överseende med klurigheterna då filmerna i sin helhet är bra. Desto jobbigare är det med filmer som är så pass udda att man aldrig blir mycket klokare av dom oavsett hur många gånger man ser om dom.


-Jo, jag gillar Dylan Baker. Han är väl tillsammans med Brian Cox dom två som gör bäst ifrån sig. Anna Paquin t.ex. var ju riktigt anonym. Fast då på ett bra sätt.

The Last House on the Left (2009)

Samma dag som hon anländer tillsammans med sin familj till deras gemensamma sommarhus, så kidnappas Mari och hennes vän Paige av ett gäng psykopater. Krug, som nyss fått hjälp att rymma från en fångtransport, hans instabila flickvän Sadie, hans sadistiske bror Francis och sin hjälplösa son Justin. Den skräckslagna Mari får se sin vän bli brutalt mördad och sedan utsätts hon själv för en grov våldtäkt. Hon lyckas att fly, men blir träffad av en kula från Krugs pistol. Lämnad att dö beger sig Krug med sitt sällskap iväg för att söka efter skydd från den annalkande stormen. Dom söker skydd hos John och Emma.

Vad dom inte vet är att John och Emma är Maris föräldrar. Plötsligt dyker Mari upp vid sommarhuset och får hjälp av sina föräldrar. Vad dom då inte vet är att gänget som precis gjorde detta mot deras dotter är inhysta i deras gästhus.

När det väl uppdagas börjar hämnden. När någon skadar den du älskar. Hur långt är du då villig att gå för att få din hämnd?

Beskrivningen för filmen talar sitt tydliga språk. En klassisk film i "rape and revenge"-genren.

Denna film är en remake av Wes Cravens film med samma namn från 1972. Nu är det många, många år sedan jag såg den, så jag ska inte ens försöka ge mig på att jämföra dom. Det jag däremot kan göra är att skriva att jag verkligen tycker att den här filmen är välgjord och intressant. Dessutom riktigt jobbig att se. Inte i samma nivå som Eden Lake men inte heller långt efter.

Was Craven ger jag normalt inte mycket för. Han har spottat ur sig väldigt många filmer under årens lopp, men det är få som jag har fastnat för. Det är väl egentligen bara A Nightmare on Elm Street som jag tycker om. Scream var okej då den kom men har åldrats fort. Så även om jag inte tycker om hans filmer så får jag väl känna någon form av tacksamhet att han gjorde skitfilmer som t.ex. The Hills Have Eyes som sedan kunde göras på nytt, i en utmärkt remake av Alexandre Aja under 2006. Och så har vi ju även denna film som ju också verkar vara en bra remake.

Bra insatser av flera inblandade skådespelare. Som Krug ser vi Garret Dillahunt. Känd från bland annat tv-serien Terminator: The Sarah Connor Chronicles och filmen No Country for Old Men. I rollen som Francis ser vi Aaron Paul. För mig kanske mest känd från den utmärkta tv-serien Breaking Bad. Tillkommer gör flera andra bra skådespleare och framförallt gör Sara Paxton en mycket trovärdig rolltolkning som Mari. Lite smolk i glädjebägaren får vi dock från Martha MacIsaac som spelar Paige.

Jag får försöka se om Wes Cravens originalfilm framöver och se vad den har att erbjuda. Tills dess kan jag i alla fall konstatera att det här är en riktigt intressant och välgjord film. Sedan får jag se till att lägga regissörens och manusförfattarnas namn på minnet då dom alla verkar vara rätt nya i branschen. Det lovar gott om dom får fler uppdrag och rätt förutsättningar framöver.

VÄLDIGT BRA

[Synon]

Tycker den var ruggigt bra: många starka scener som inte lämnar någon oberörd, bra spelat av de flesta. Ljusår bättre än originalet

[Cartman]

Instämmer helt. Det ska bli intressant att få se originalet medans man har 2009 års film färskt i minnet.

[XC]

Bulletproof Monk (2003) (via voddler.com)
Hyffsad story även om den är aningen förutsägbar och väldigt mycket dussin-action. Musiken är OK och godkända insatser på bägge sidor av kameran. -- OK.

Edited by XC, 08 December 2009 - 19:40.

[dukeofnewyork]

Pandorum (2009)

Vad får vi som vi blandar franska Eden Log, The descent, Event Horizon och Alien och sätter den mixen i händerna på en oprövad tysk regissör? En hyfsad sci-fi-skräckis vid namn Pandorum. Not bad, not good, underhållande men utan större djup, en medioker genrefilm som lånar friskt från ovan nämnda filmer och av genrerna i stort. Å andra sidan, hur många hyfsade sci-fi-skräckisar görs det egentligen? Inte många, så man får se den som kommer om man är ett fan av endera eller båda genrerna. Och försöket ska applåderas. Synd bara att det inte vågade vara mer egna utan gjorde vad som får anses vara en slags faux-remake.

Sevärd men inte mer.

Friday the 13th (2009)

Jag har ingen direkt relation till Jason Voorhees och Fredag den Trettonde-franchisen men jag har sett vissa av filmerna som stundtals varit underhållande. Tur är väl det då jag annars troligen skulle drabbats av en glödgad fanboy-ilska för den förorättelse till film jag blivit pådyvlad.

Jag såg den förlängda versionen (extended cut) vilket nog var ett misstag då filmen blev vääääldigt lång, rörig och med enorma tempoproblem men framförallt innehöll en sabla massa tuttar och sex. Långa, avancerade sexscener där enda det enda som saknades var bilder på penetration och "money shots". Och tuttar det var inte någon oskyldig flash, sådär lite av "misstag", utan full frontal bröstmassage, i ett fall med olja inblandat. Likaså med sexet, det var full disclosure, det enda som saknades var genitalierna. Vilket säkert är roligt när man är 14-16, men ärligt talat var fruktansvärt tröttsamt och fånigt, särskilt som det helt desarmerade känslan av hot och skräck ifrån filmens protagonist/antagonist, Jason.

Okej, unga människor är kåta och har sex, we get it. Men det kan ju berättas på tusen andra sätt än genom att trycka upp tuttar och sex i ansiktet på publiken.

Men morden då? Själva grunden för en slasher. Njae, egentligen rätt menlösa och inte särskilt blodigt heller, men självklart får vi tuttar på köpet i ett av dem också. Att sedan Jason Voorhees plötsligt blivit en slipad (hehe) mördare som slipar sin machete mellan morden och skjuter båge och dessutom tar gisslan kan man ju tycka vad man vill om. Karaktärerna? Helt meningslösa.

Fotot? Klantigt är ordet, mycket tekniska fel och en kamera som inte riktigt visste vad den skulle filma ibland, förutom så mycket tuttar och sex som möjligt, och så lite miljö som möjligt.

I korthet, den här filmen har ett syfte: den visar hur man inte ska göra skräckfilm. Och varför remakes bör göras med urskillning och av kompetent folk. Annars kan det kvitta. Vem som är att skylla för denna soppa till film är oklart, men jag misstänker att den infantila och ständigt brunstiga Michael Bay har stor del i skulden. Marcus Nispel (regissören) visade med TCM (2004) att han kan bättre. Vad han än gör i framtiden, hoppas jag att han aldrig jobbar med Michael Bay eller samma filmfotograf igen.

Nu kanske jag låter som en moraltant eller nåt, men jag har inget emot sleaze och naket per se, men då ska det göras snyggt och ändå ha någon slags funktion i filmen. Jag blir faktiskt bara lack och trött, när en av skådespelerskorna plötsligt och oförhappandes knäpper upp skjortan och börja massera in sina (opererade och av storlek större) bröst med olja för att kåta upp sin karaktärs pojkvän (och publiken). Vilket följs av en full frontal sexscen med bland annat doggystyle-sex i motljus genom en tältduk. Thanks, but no thanks.

Terminator Salvation (2009)

Jag älskar Terminatorfranchisen. Jag är ju i såpass gammal att jag såg T2 på bio vilket var stort då som nu. Så hos mig har Terminator närmast öppet mål. Det var med stor glädje jag mottog beskedet att vi skulle få en T4 och att vi nu äntligen skulle få detta krig, denna postapokalyps som alltid hotade i de förra filmerna. De smakprov James Cameron gav oss i T1 och T2 visade oss mörker och närmast ett utrotningskrig, en maskinernas tidsordning där människan tvingats ner i de hål och grottor vi en gång krälade upp ur. Postapokalyps deluxe. Och nu här vi där.

Men det blev inte riktigt som vi trodde, inte bara att John Connor förpassats till en soldat i mängden, men maskinerna och Skynet och den nukleära vintern ser plötsligt mer ut som Irakkriget (ett ökenkrig om än med coola maskiner) än det kalla krigets totalkrig som nog var Camerons vision.

Men jävlar vad det smäller, här sparas inte på krutet och fansen får sitt i form av oneliners och cameos. Det är i stort en fanfilm, av en dussinregissör. McG gör inte bort sig, men han tillför inte heller något. Nu är Sam Worthington och Christian Bale bra ändå, men det känns som att det saknats någon som tog ett grepp om helheten och så att säga lyfte det hela. Det ska ju nämnas att Sam Worthington rent av är riktigt bra, och delvis överskuggar en stabil men något uddlös Bale. Å andra sidan är Sam Worthingtons arc, som från början var filmens huvudarc är filmens egentliga kärna och berättelse, riktigt bra. Bales roll är mer utsträckt och håller inte riktigt sträck hela vägen. Att den utökats för att ge Bale mer speltid, är en missräkning. Men vem säger nej till Bale och ser till att hålla honom i koppel? Knappast en sådan om McG, för det krävs vassare regissörer.

Men trots det, visst är filmen bra, även om känslan av att något saknas gnager i en under hela filmen. Det är lite som med Star Trek XI, grym action med explosioner och bling-bling i parti och minut, men franchisens känsla och kärna finns inte där. Terminator Salvation lyckas dock bättre, tack vare Sam Worthington och hans arc, även om de lätt Transfomersinlfuerade maskinerna i filmen på något sätt har fel stuk. Så en grym actionfilm men som Terminatorfilm är den sådär. Inte minst saknas mörkret och jävelskapet och blodet, ja, kriget alltså, även i den R-ratade och förlängda version jag såg.

Jag hade väntat mig mer av Domedagen och det efterföljande yttersta kriget.

Skådespelarmässigt är alla utom Bale och Worthington egentligen staffagefigurer. Bryce Dallas Howard och Anton Yelchin gör bra ifrån sig, men har fått rätt trista karaktärer och inte minst Howard är grovt underanvänd som en gravid (wtf?) fru till John Connor.

Men självklart bör den ses, särskilt av fans, då den ändå inte är helt oäven. Övriga kan nog skippa det om de inte känner att de vill se en bra actionfilm. Det blir liksom varken hackat eller malet, men är gott nog för stunden.

P.S Schwarzeneggers cameo är ytterst taffligt gjord (skriker CGI) och spelar inte ut så väl som man hade kunnat önska. Tyvärr. D.S

Moon (2009)

Så här ser bra SF ut! En lågmäld film om det ensamma livet på en månbas där en ensam man sköter brytningen av Helium3, som används som energikälla på Jorden. Men allt är inte som det verkar...

En SF-film utan vapen, monster på något som osexigt som en industriell månbas. Med få skådespelare, varav en är en dator, och lågt tempo. Ett kammarspel i rymden.

Och bra är det. En av de bättre och mer originella SF-filmerna på länge. Sam Rockwell som filmens protagonist är och gör hela filmen.

Att återberätta handlingen är ingen större idé då historien är rätt enkel men det är sättet den berättas på och hur så att säga konflikten uppdagas och hanteras av såväl kameran som skådespelarna som är grejen.

Det är väldigt uppfriskande att se en SF-film som vågar ta genren på allvar och som inte låter dramat skymmas av bling.bling. Se den snarast om du gillar SF. Vill du se ett bra drama, se den. I kort alla som vill se en bra film som inte är beroende av effektorgasmer och bling-bling bör se den.

En av årets bästa filmer.

Edited by dukeofnewyork, 09 December 2009 - 20:39.

[XC]

Drag Me to Hell (2009)
Rätt bra story där man stundtals kanske känner igen en detalj eller två från andra filmer i genren. Stundtals så kommer det en scen där man inte kan låta bli och le, men det finns även riktigt bra scener. Musiken är även den bra överlag. Det är sällan som skräck lyckas får mig att stundtals sitta som på nålar som jag gjorde här. -- BRA.