975 replies to this topic

[XC]

DragonHeart (1996) [US]

#Genre: Klassisk drak-fantasy.

#Koncept: För att rädda sin son lyckas änkedrottningen Aislinn övertala en drake att dela sitt hjärta med honom. Mot bättre vetande gör han henne till viljes.

#Förväntningar: Jag har sett den förr, minns den som rätt ok men inte med någon större värme.

#Ögon&Öron-godis: Det första jag måste få slå ett slag för är den fantastiska castingen - David Thewlis är ett fantastiskt äckel till kung och Lee Oakes är han töntige like i yngre dar; på samma sätt har man hittat Dina Meyers yngre jag i Sandra Kovacicova. Jag gillar storyn, om hur den lite småtöntige Einon lyckas lura alla och senare visar sig vara strået ondare än sin far. Den visuella biten tillhör filmens riktigt stora styrkor, apsnygg fortfarande trots sin ålder med vackra miljöer och en övertygande drake.

#Bäst: Draken (som delar röst med Sean Connery) är ju faktiskt rätt skoj mesta delen av tiden.

#Sämst: Dialogen är på sina håll lite för högtravande, speciellt när Bowen öppnar munnen.

#XC Konstaterar: Bättre än jag mindes den måste jag erkänna.

#PS: Rätt otroligt att man tar död på den siste draken och har, mage att klämma fram en uppföljare på det. Den har jag inte sett dock tror jag...

[XC]

Clash of Empires: The Battle for Asia / Malay Chronicles: Bloodlines, the (2011) [MY]

#Genre: ActionÄventyr med stråk av Drama, Fiktion, Fantasy och Harryhausen.

#Koncept: I väst härskar Rommarna och i Öst kineserna nu skola de tu bindas samman med äktenskapsband. Men knappt hinner förberedelserna komma igång förrän piratklanen Geruda lägger sig i och kidnappar prinsessan. Upp från den blodiga sanden reser sig den man ämnad att bli piraternas baneman.

#Förväntningar: Absolut inga alls, mindes inte ens att den här var Malaysisk när jag petade dvdn i spelaren.

#Ögon&Öron-godis: Skaplig historia man dukar upp - som bygger på tydligen på (iaf) en karaktär ur Malaysias historia. På förhand betvivlade jag att det skulle fungera att klämma in antikens Kina och de gamla rommarna i en och samma film och dessutom sätta en okänd malaysisk kung i huvudrollen. Men det gör det. Den har gott om actionscener som känns välkoreograferade och man väljer att lägga kampsportsdelarna på en väldigt godtagbar nivå (det känns iaf som om man håller tillbaka lin-arbetena lite). Cgin är riktigt skaplig och det är bara på några få ställen som den inte övertygar tillräckligt, dock så skall det tilläggas att det i stora delar av filmen syns när man använder cgi. Som en bonus så ligger cgins tillkortakommanden så bra i filmen att det snarare för tankarna till Harryhausens "Dynamation" än dåligt producerad cgi. Trevligt soundtrack - om än lite för markerat i vissa scener. Vet inte om det är ljudmixen i sig eller tillkortakommanden hos skådespelarna som gör att det ibland (speciellt karaktären "Ying ying") låter som om dialogen är dubbad. Skådespelarna sköter sig dock väl och gör det bästa av den bitvis högtravande dialogen. Och eftertexterna är riktigt snygga ... och jag tror jag förutom en svensk skådespelare (Henrik Norman) skymtade mitt eget efternamn mot slutet. {o.0}

#Bäst: Väldig vackra miljöer, speciellt vattenfallet är något värt skriva hem till mamma om.

#Sämst: Den töntiga Hollywood-fieringen av filmtiteln...

#XC Konstaterar: Vem kunde ana att de Malyserna skulle vara duktig på film?

#PS: Mot slutet svär jag på att man skymtar ett segel som är karakteristiskt [i populärkulturen] för vikingar - undrar om det var ett insides skämt att "Lycius" spelades av en svensk?

Edited by XC, 29 January 2013 - 19:03.

[Crusader]

Battleship/Sänka Skepp (2012)

 

2005 hittas en planet med närmast identisk atmosvär som Jorden och försök att kontakta planeten påbörjas året efter. 2012 får de kontakt men inte av den typen de skulle önska. Nu står hela Jordens hopp på ett 70-år gammalt krigsfartyg med en udda besättning.

 

Action-Komedi löst baserat på bordspelet vid samma namn. Men inte minns jag att det var rymdvarelser med där. Jag finner det minst sagt komiskt att Hollywood inte ens kan göra en film baserad på ett brädspel som i grunden saknar mer handling än att en grupp skepp beskuter ett annat utan att bryta mot handlingen. Dock försöker de ta med så mycket från spelet som möjligt. Spelplanen, att man inte kan se sin fiende och de inte kan se en osv.

Sedan måste jag säga att jag är djupt besviken på att ingen sa "You sank my Battleship!" då det INMO är ett måste i en filmatisering av spelet.

Och hur i hela friden kan en lat fördrunken slacker ha sådana muskler?

Väldigt underliga vapen rymdvarelserna hade.

Något värt att nämna är Obama som spelar sig själv i en liten cameo-roll. (Ja, han spelade verkligen in den scenen.)

Jag hade förväntat mig världens bottennapp men blev possitivt överaskad. Battleship är en underhållande skön actionfilm med mycket humor och rätt bra skådespelare. Så varför floppade filmen? Tja, det enkla svaret är väl helt enkelt att många bestämde sig för att den var dålig innan de ens sett den pga att den var baserad på ett brädspel. Visst, det är inget mästerverk precis men långt ifrån den usla film som många påstår den är. Bara man tar den för vad den är, en lättsam popcorn actionrulle.

 

Betyg: Bra

Edited by Crusader, 29 January 2013 - 23:54.

[Crusader]

Brave (2012)
 
Den skottska prinsessan Merida förväntas av sin mor att växa upp till en dam och gifta sig med en klanhövdings son så som traditionen är men själv vill hon leva sitt eget liv.
 
Animerad äventyrskomedi signerad Pixar. Hysteriskt rolig ibland. Speciellt mamma-björn. En fin berättelse med mycket hjärta. Som vanligt gör Pixar en fantastisk film som passar både stora och små utan att göra den för löjlig för vuxna eller för alvarlig för barn.
En film som alla Pixar fans, eller de som gillar en bra animerad film, måste se.

Betyg: Bra+

[Crusader]

Shame (2012)

 

Brandon är en sexmissbrukare vars liv är uppbyggt runt hans sexliv utan att släppa in någon i hans liv. Men hans vardag vänds upp och ner när hans underliga syster oväntat dyker upp för att hälsa på under en obestämd tid.

 

En väldigt skum film. Men så har filmen ett viktigt tema som sällan visas. Sexmissbruk och den skam som kommer med det och hur folk ser på det.

Fast jag tyckte det var onödigt att blanda in knark i det hela. Och mot slutet tycker jag att det hela gick överstyr.

En OK film som har sina upp och ner gångar.

 

Betyg: OK-

[XC]

Daredevil (2003) [US]

#Genre: Superhjälte science-fantasy.

#Koncept: Det är det där med farliga kemikalier (igen, I might add), grabben som förlorar föräldrarna i unga år (igen – igen). Unge Matt växer upp med föresatsen att ge hjälp till dem som inte har råd med det. På dagen är han en fattig advokat och på natten spänner han på sig rött kläder och äntrar kvarteret som Daredevil: mannen utan fruktan.

#Förväntningar: Har inte sett den här sedan jag köpte den på dvd... Och det är ett tag sedan nu. Minns det som hyfsad - men också att stora delar av bakgrundsplotten är aningen svårsmält.

#Ögon&Öron-godis: Det är väl egentligen inget fel på storyn, den blinde superhjälten Daredevil tar kanske ett tag för gemene man att bli tillfrids med men han funkar ändå bra filmen igenom - dock så tycker jag Ben Affleck är mer en placeholder för rollen snarare än fyller den. Jennifer Garners "Elektra" är kanske den av karaktärerna som är intressantast, och hennes dödscen där man ser ett radarvisuellt hjärta slå långsammare funkar utomordentligt väl. Visuellt är den snygg, men där jag upplever en viss obalans i berättandet som gör actionscenerna aningen påträngande. Uppe på det jobbar man snyggt med Michael Clarke Duncan som verkligen framstår som en gigant i sina scener.

#Bäst: Scenen om Mr. Lees avbetalning är riktigt skoj, Jon Favreau serverar f.ö. några av filmens roligaste repliker.

#Sämst: Jag vet inte hur det är i serierna men här känns "Bullseye" mest fånig.

#XC Konstaterar: Avgjort sevärd, men lider lite av att man aldrig riktigt förmås uppringa någon entusiasm för huvudkaraktären. Stora sjok känns som sådant man sett i andra superhjältefilmer.

#PS: Att Elektra var den intressantare av karaktären bekräftas kanske i att där hon spinnades vidare med egen film så verkar det inte bli någon Daredevil 2. Den här filmen presterade inte så kollosalt imponerande på bio heller; så den ligger väl troligast i reboot-högen och väntar på bättre tider.

[Kizmiaz]

Daredevil (2003) [US]

Den här filmen presterade inte så kollosalt imponerande på bio heller; så den ligger väl troligast i reboot-högen och väntar på bättre tider.

Tja, jag har bara sett regissörs-klippningen av den här, och när man lyssnar på kommentar-spåret så verkar de fått klippa ned den till förmån för action-sekvenserna. Så att den flunkade på bio är förståeligt.

Lite synd, för jag tyckte den var helt OK. Då har jag iofs inte läst Daredevil på sådär 30 år, eller Demonen som han då hette på svenska.

[XC]

Elektra (2005) [CA/US]

[01.02.2013] [SFN]

#Genre: Superhjälte-action.

#Koncept: Död och återuppstånden försörjer sig Elektra som lönnmördare tills hennes samvete en dag hinner ikapp.

#Förväntningar: Minns den som bättre/intressantare än Daredevil.

#Ögon&Öron-godis: Den underliggande storyn är det inget fel på men manus är illa genomfört och man sätter ofta fokus på fel och irrelevanta saker. Som det här med tvångssyndrom - det hade kunnat vara något som ger en extra liten dimension i Elektras personlighet men ignoreras till största delen för att ges extremt utrymme i vissa scener. I överhuvudtaget känns det som om man försökt kompromissa mellan att göra en "djupare och karaktärsdriven" actionfilm och renodlad "klapp-klapp action"; det gör att de olika storyelementen och karaktärerna skaver en hel del mot varandra. Sedan det här med det magiska mumbojumbot. Jag tror personligen att man tjänat på att göra rak material arts-action, det här med "superkrafter" krävs talang för att göra liveaction av och teamet bakom den här filmen uppvisar inte några sådana (iaf inte här). Bitvis är det rätt snygga special effekter, det dåliga fotot till trots.

#Bäst: Jennifer Garner säljer Elektra bra trots problemen med manus.

#Sämst: Det oinspirerade och platta fotot. Jag är inte kräsen - men det här mer färglöst än svartvitt.

#XC Konstaterar: Kanske inte fullt så bra som jag hade minne av att den var - men ändock intressantare än Daredevil.

#PS: Ironiskt nog har blastr.com en artikel om filmen idag [http://www.blastr.com/node/16146], Stu Zicherman skyller på omskrivningar som gjordes efter hans första utkast. Kanske stämmer det - eller också är det en bara en ursäkt.

 

*

 

Daredevil (2003) [US]

Den här filmen presterade inte så kollosalt imponerande på bio heller; så den ligger väl troligast i reboot-högen och väntar på bättre tider.

Tja, jag har bara sett regissörs-klippningen av den här, och när man lyssnar på kommentar-spåret så verkar de fått klippa ned den till förmån för action-sekvenserna. Så att den flunkade på bio är förståeligt.

Lite synd, för jag tyckte den var helt OK. Då har jag iofs inte läst Daredevil på sådär 30 år, eller Demonen som han då hette på svenska.

Mmm. Den här filmen är nog inte ensam om att ha utsatts för det, tyvärr har bolagen fått för sig att ju mindre vi behöver tänka när vi är på bio desto bättre.

[Crusader]

Daredevil (2003) [US]

Den här filmen presterade inte så kollosalt imponerande på bio heller; så den ligger väl troligast i reboot-högen och väntar på bättre tider.

Tja, jag har bara sett regissörs-klippningen av den här, och när man lyssnar på kommentar-spåret så verkar de fått klippa ned den till förmån för action-sekvenserna. Så att den flunkade på bio är förståeligt.

Lite synd, för jag tyckte den var helt OK. Då har jag iofs inte läst Daredevil på sådär 30 år, eller Demonen som han då hette på svenska.

Våghalsen hette han innan dess.

[Crusader]

Red State (2011)

 

3 unga killar ska ha gruppsex med en prostituerad kvinna men hamnar i klorna på en sekt med extrema kristna som för ett sadistiskt krig mot homosexualitet och omoral.

 

En något Hostel-liknande film men utan Gorn eller kroppsdelar. Kevin Smith kritiserar återigen folk som tar Biblen bokstavligt och använder Gud som ursäkt för att behandla folk illa.

Kristna extrimister som är så sadistiska att inte ens Nazister vill ha med dem.

En sak som är bra är att de i sekten verkligen ser ut som helt vanliga och ofarliga människor. Det gör att det hela känns ännu sjukare men samtidigt också känns som att de är de vanliga människorna. Pastorn gör det hela ännu galnare då han känns fel på alla sätt.

En väldigt udda cast med flera komiker. Väldigt ovanligt för en skräckfilm. Väldigt många kända ansikten i filmen, många i mindre roller.

Men jag hatade att FBI ger dem order att döda alla i kyrkan och de gör det.

Filmen är rätt ibland innan den totalt flippar ut. Väldigt overkliga karaktärer och händelser. En films som saknar hjältar men har gått om skurkar.

Nej, den här filmen var för galen för mig och rörig så in i helsike. Den gick helt överstyr och i slutet så blev det helt sjukt. Ett slut som förövrigt är riktigt uselt.

Filmen är som Kevin Smith's galna komedier men seriös utan att bli mindre galen. Om det lockar så ska ni se den men förväntar er ingen "vanlig" film.

 

Betyg: Usel+

[Crusader]

Take Shelter (2011)

 

Curtis terroriseras av hemska extrema mardrömmar och ser ett oväder närmar sig som ingen annan ser. Har han blivit galen eller är något på väg? Nu måste han bestämma sig om han ska skydda sin familj från den analkande stormen eller söka hjälp?

 

Ett bra och spännande mysterie/drama med bra skådespelare och intresant mystik i handlingen. Man frågar sig om han är galen eller om det han ser är på riktigt. Curtis är en väldigt intresant karaktär och jag gillar verkligen hur han förbereder sig för både möjligheten på att stormen kommer och möjlöigheten att han är sjuk. Allt för hans vilja att stannma med sin familj. I slutet övervinns hans rädsla av den kärlek han har för sin familj vilket är väldigt fint. Sedan så är jag splitrad. Dels så slutade filmen när det var som mäst spännande och jag ville se mer men samtidigt så tyckte jag det var lite onödigt att han hade rätt då det mäst logiska var att han var sjuk. Men det var en överaskning. Jag hade bara velat se vad som hände sedan.

Vilken jäkla vän han hade som fick honom sparkad och sedan hade mage att ge sig på honom?

En mycket bra film som jag varmt kan rekomendera och jag råder er att unvika bli spoilrade utan bara njuta av filmen.

 

Betyg: Fantastiskt Bra-

Edited by Crusader, 02 February 2013 - 23:05.

[Fiskrens]

Django Unchained

 

Betyg: Mycket Bra

[Den Gröne Hämnaren]

Daredevil (2003) [US]
Den här filmen presterade inte så kollosalt imponerande på bio heller; så den ligger väl troligast i reboot-högen och väntar på bättre tider.

Tja, jag har bara sett regissörs-klippningen av den här, och när man lyssnar på kommentar-spåret så verkar de fått klippa ned den till förmån för action-sekvenserna. Så att den flunkade på bio är förståeligt.
Lite synd, för jag tyckte den var helt OK. Då har jag iofs inte läst Daredevil på sådär 30 år, eller Demonen som han då hette på svenska.

Våghalsen hette han innan dess.
 

Hette han inte Demonen innan han hette Våghalsen?

[XC]

@Den Gröne Hämnaren: Enl Seriewikin har du rätt.

• »"Daredevil" har haft egna serietidningar vid två tillfällen i Sverige: 1966–69 med tidningen Demonen, utgiven av Centerförlaget, och 1986 med tidningen Daredevil, utgiven av Semic. Serien publicerades även som huvudnummer i fyra nummer av Atlantic Special 1981–1982, och i två nummer av Atlantic-Serien 1978–80 (i båda fallen med titeln "Våghalsen"), i Marvels Universum nr 1/1987, 3/1987, 10/1987, 3/1988, 6/1988, 6/1990, 10/1990, 1/1991, 5/1991, 10/1991, samt i Mega Marvel nr 4/1995 och 3/2000 (under originaltiteln). Soloäventyr med Daredevil har även publicerats som biserie i ett par nummer av Serie-Pressen 1971 (under titeln "Demonen"), samt i svenska Hulk på 1980-talet (med titeln "Våghalsen"). Förutom Daredevils soloäventyr har figuren gästspelat i svenska översättningar av serier som "Spindelmannen", "Fantastiska Fyran", "Hulk", "Punisher", m.fl.« — [Källa]

[Libby]

Tog mig för med att titta på Hunger Games. Brukar som regel inte titta på filmen när jag läst boken tidigare, men vad gör man inte för att vara mer "påläst" för den pågående turneringen. Nu är det väl kanske 4 år sedan jag läste boken så detaljerna har blivit vagare och olikheterna stör inte så mycket. Bra film som säkert kommer att gå långt.

[XC]

Kan jag välja så läser jag boken efter att ha sett filmen när det gäller en adaption (därför har jag tex inte läst Catching fire ännu). På så vis så fyller boken ut filmen. Men annars så har jag inga problem med att se filmer jag läst konverterade till vita duken (eller silverskärmen).

 

Hunger Games är f.ö. den enda film som jag hittils sett på bio och upplevt att jag kunnat vända i ytterdörren och se den en gång till på stört. (Men jag går också sällan på bio).

[Crusader]

Mirror Mirror: The Untold Adventures of Snow White (2012)

 

Snow White's styvmor föraktar henne och styr riket med en järnhand för att få in så mycket pengar som möjligt för hennes rika vanor. Men på Snow White's 18-års dag inser hon hur illa hennes folk har det och bestämmer sig för att störta drottningen.

 

En barnsligt, fjantig, äventyrskomedi för de allra minsta. Lite som en barnpjäs fast på film. Den berättar historian rätt annorlunda. T ex så är det Snow White som väcker Prinsen från en förtrollning med en kyss. Fast jag måste erkänna att jag skreattade ibland.

Såvidar du inte har mindre barn att se den med så är den inte mycket värd att se. Kanske om ni inte har något bättre för er eller gillar fåniga komedier.

 

Betyg: Dålig+

[Synon]

Jag har inga barn och är svårflörtad med komedier, men den här tyckte jag var ganska bra faktiskt. Är kanske barnet i mig som kom fram?

[XC]

Avengers, the (2012) [US]

#Genre: Science Fantasy.

#Koncept: Hmm. Minns ni energikuben från Transformers? Det finns en till, och Loke från en galax långt borta vill ha den (och planeten den finns på). Världen (aka Usa) samlar 5 starka superhjältar att frälsa världen undan elakingen.

#Förväntningar: Jag har insett att jag lider av en växande kronisk skepticism mot superhjältefilmer, men Joss Whedon ingjuter viss förtröstan. (Trots att jag faktiskt inte är ett Whedon-fan egentligen).

#Ögon&Öron-godis: Det är ingen beginning-film. Egentligen. Robert Downey Jr.  repriserar rollen som Ironman liksom Chris Hemsworth och Chris Evans återkommer i rollerna som Thor respektive Kapten Amerika. Eric Bana ersätts av Mark Ruffalo i rollen som Bruce Banner. Välskriven mestadels och en - speciellt för den här typen av film - gedigen intrig. Visuellt bjuder den inte på några godsaker vi sett förut: det är spejsad hårdvara, trevliga special effekter och skådespelare som vet vad de sysslar med. Men det räcker till ... och blir över. Med sina nära 2½ timme känns filmen i längsta laget och filmens avslutas med en lång röjactionscen rör sig framåt med snabbheten och smidigheten hos en sköldpadda (utan att vara dopad med ooze).

#Bäst: Scarlett Johansson sade i en intervju att hon inte ville bara vara ögongodis i rollen som Black Widow och med det har hon lyckats bra. Black Widow röjer lika bra som killarna. Joss Wheadon tillhör ju f.ö. den lilla majoritet manliga regissörer som inte räds plocka fram dem starka tjejerna och vill tydligen slänga in ännu fler med dubbla X-kromosomer till nästa film.

#Sämst: Tony Stark har en svag doft av Sherlock Holmes över sig.

#XC Konstaterar: Inte bara Michael Bay som kan det där med långa röjiga actionscener som plockar isär hela städer. Trots det så är större delen av filmen klart sevärd.

#PS: Letade efter intervjun med Scarlett Johansson men hittar den inte.

 

*

 

Miami Connection (1987) [US/HK]

#Genre: En gång i tiden kallades kanske det här action.

#Koncept: Ninja, Rock & Roll, Fights and Bikes! (från det svenska omslaget btw).

#Förväntningar: Har sett den tidigare och mindes den som lätt löjeväckande 80-tals action där alla snackar karate[1].

#Ögon&Öron-godis: En inte helt uppenbar grundläggande intrig om rockbandet "Dragon Sound" som får miamininjorna på sig. Den är inte så pjåkigt skriven, bortsett från att det kanske inte direkt hänger ihop såsom det står på omslaget så funkar storyn som motor för fightscenerna. För fightscener finns det så det står härliga till och filmen sammanfattas kanske bäst som ett showcase för Y.K. Kim (som förutom huvudrollen även regisserar, manusförfattar och producerar). Fighterna är överlag välkoreograferade och bättre genomförda än många av dagens billighetsfilmer. Filmen har inte åldrats med någon större värdighet och stora sjok av den är direkt löjeväckande, trots det så smäckar man på med uppmaningen "Brutal, rå och skoningslös SE DEN INTE SJÄLV!!" på baksidan av omslaget. Det är väl inte några stora skådespelare det handlar om här men Maurice Smith måste nämnas vid namn för sitt briljanta överspel mitt i filmen.

#Bäst: Musiken är riktigt bra överlag.

#Sämst: Den är filmad i något som kallas "ultra stereo" ljudet (iaf på min - antagligen vhsbaserade - dvd) är platt och nyansfattigt. att kalla det "ljudmix" vore en styggelse.

#XC Konstaterar: Klart underhållande om man gillar gammal b-film. Och man visste det kanske inte 1987 men karaktären "Jim" finner antagligen en pojkvän i sin framtid.

#PS: Slutningsvis vill jag nämna skylten man ser under strandscenen, fyller ingen funktion men jag fnissade faktiskt till när jag såg den.

 god was born nude.png   144.77KB   4 downloads

#1: När jag växte upp hette det "kampsport" (och inte material arts) och delades upp i typ tre varianter: Judo ("där man inte sparkade"), Kung-Fu ("Bruce Lee") och Karate (resten). Då det egentligen [här] handlar om Taekwondo så är ordvalet med viss ironisk klang.

[Crusader]

Puss in Boots (2011)

 

Den hederlige mästertjuven Puss in Boots planerar tidernas stöt för att betala tillbaka en skuld och rentvå sitt namn.

 

Härlig CGI äventyrskomedi och en underbar spin-off till Shrek. Ett måste för alla som gillar den här typen av film.

 

Betyg: Mycket Bra

[Crusader]

The Cabin in the Woods (2011)

 

5 ungdommar ska spendera helgen i en stuga i skogen. Men vad de inte vet är att de är en del av ett dödligt spel.

 

En mycket överaskande och ovanlig skräckfilm. Joss Whedon har lyckats göra något utöver det vanliga med den här fantastiska filmen. Men hur de ska kunna göra en uppföljare fattar jag inte. Men planerna är på en franchise så förhoppningsvis så förstör de inte allt.

En intresant fakta: Utöver vissa effekter så var nästan inga av monsterna eller specialeffekterna CGI. Bara de få gigantiska varelserna var gjorda i CGI då det ansågs att det behövdes större monster och de hade inte tid att bygga fler.

En film jag varmt rekomenderar till alla som gillar skräckfilmer.

 

Betyg: Awesome

Edited by Crusader, 06 February 2013 - 22:52.

[Wylie Times]

Hitchcock

Hopkins spelar the master of suspense och Helen Mirren hans fru Alma som enligt filmen hade betydligt mer med Hitch filmer att göra än vad åtminsone jag hade trott. Dvs inte alls. Filmen behandlar företrädesvis deras relation under inspelningen av Psycho. Både Hopkins och Mirren två är riktigt riktigt bra. Problemet är bara att Hitcock hade ett sånt utstuderat sätt att prata på att det blir väldigt lätt att se Hopkins tolkning av honom som en pastich. En väldigt bra sådan förvisso men det är ändå svårt att ta honom helt seriöst. Jag tror jag hade förväntat mig att Hitchock kanske hade en offentlig personlighet där han i princip spelar den karaktär man ser i alla intervjuer och presentationer av filmer som man sett honom göra och att han var en helt annan person privat. För han framstå verkligen som en karaktär när man ser honom men så är alltså inte fallet. Det är så han är. Hela tiden. Och det gör det hela lite svårt att ta på allvar. Det är dock en väldigt intressant film om man är ett Hitchcock fan som jag gärna vill kalla mig trots att jag har flera av hans filmer osedda. Det görs en intressant tolkning av hur materialet till Psycho  påverkade Hitchcock samtidigt som hans äktenskap knakar i fogarna. Bl.a. ser han Ed Gein (seriemördaren som Norman Bates är baserad på) och har terapisessioner med honom. Filmen inleds och avslutas också på ett roligt sätt som blinkar till hans TV-serie Alfred Hitchcock presents.

 

 

Anna Karenina

Joe Wright har en rad intressanta filmer på sitt samvete. Atonement, The Soloist och Hanna. Det gör dförstås det här till en intressant film också och när det kommer till regin så blir man inte besviken. Inte inledningsvis iaf. Till en början verkar det som det är en filmad pjäs av det mer påkostade slaget. Allt utspelar sig på scen i en teater. Men så börjar Wright använda teatern på ett ganska originellt sätt. Handlingen förflyttar sig bakom kulisserna, upp i taket och ut i salongen. Wright utnyttjar verkligen hela teatern och när man tror att man sett allt så flyttar han handlingen utomhus på ett mycket snyggt sätt. Fotot är verkligen top notch i den här filmen. Wright använder återigen Seamus McGarvey som också gjorde Atonement. Gott så långt. Men efter ungefär halva filmen känns det som filmen stannar av. Som om Wright blev less på vad han höll på med och la resten på autopilot. Storyn stannar också upp. Mycket tack vare ett platt framträdande av Kiera Knightley. Det är talande när filmens titelkaraktär är det minst intressanta i hela filmen. Matthew McFayden är filmens behållning i skådespelarfacket men det verkar också som han är med i en helt annan film ibland vilket såklart inte heller är bra. Slutresultatet blir en film som jag sitter och hoppas att den ska ta slut långt innan den gör det. 

[XC]

Kill or Be Killed (1976) [ZA/US]

#Genre: Kampsportsaction.

#Koncept: Två veteraner från andra världskriget bjuder upp till en karate-olympiad. Steve Hunt hoppar frivilligt av efter att han flickvän petas från laget (och sedan blir det komplicerat).

#Förväntningar: Vad man förväntar sig av en film som debuterar på Ö&B för 20:-. Har sett den tidigare och mindes den som lätt (men väldigt knappt) sammanhållen film där handlingen inte helt stämmer överrens med baksidan på fodralet.

#Ögon&Öron-godis: Flickor. Här vankas det muskler i 6 pack efter 6 pack och snyggt förpackat i karatebyxor (och inte mer). Storyn är kanske aningen standardmässig, men bättre skriven än vad jag mindes den. Mycket kampsportsaction givetvis och samtliga verkar ha åtminstone grundläggande kunskap i karate. James Ryan glänser i huvudrollen utan någon som riktigt kan matcha honom.

#Bäst: 1976 och en inte bara en utan två kvinnliga karateutövare.

#Sämst: 1976 vågade man givetvis inte låta två (eller ens en) kvinnor golva en karl.

#XC Konstaterar: Avgjort en film kul att ha sett om man gillar äldre kampsportsfilm.

#PS: Min svenska dvd-utgåva anger releasedatum som 1988 (av någon anledning) det syns dock tydligt på (främst) det kvinnliga modet att det handlar om 70-talet i full sving.

[Wylie Times]

Zero Dark Thirty

Ambitiös film av Katheryn Bigelow som den här gången tar sig an jakten på Bin Laden. Filmen börjar efter 9/11 och löper 10 år framåt och fokuserar helt på CIA agenten Maya som är mest tongivande i jakten och är den som till slut hittar Bin Laden. Det skulle förstås bli väldigt svårt att göra något sorts bredare perspektiv än då. Det här är tillräckligt ambitiöst och det räcker inte heller hela vägen fram. Trots att filmen klockar in på 2:37 känns det ändå väldigt stressat och upphackat och det känns som att man missar mycket. Det märks att Bigelow vill åskådliggöra hur mycket tortyr som förekom i jakten på information då det tar upp en ganska stor del av filmen. Det andra som tar upp väldigt mycket tid är själva attacken mot villan där Bin Laden gömde sig. Alldeles för mycket tid imo. Det ger definitivt filmen ett ojämnt tempo och gör att storyn ännu mer urholkad än den redan är. Visuellt är filmen däremot väldigt imponerande. Katheryn Bigelow går från klarhet till klarhet här och att hon inte är nominerad för regi på Oscarsgalan är ärligt talat mycket märkligt med tanke på att dom nominerat filmen. Dessutom är manuset nominerat! Ugh. Gör om, gör rätt! 

 

Förutom Bigelows regi är Jessica Chastain väldigt bra och välfötjänt av sin nominering. Jag har sagt det förr, hon är the next big thing i Hollywood. Det förekommer även väldigt många bra skådisar i mindre roller som t.ex. Jason Clarke, Mark Duplass, Stephen Dillane, Kyle Chandler, Joel Efgerton, Chris Pratt och Jack Harkness himself - John Barrowman i en liten liten roll. Dessutom dyker två svenska skådespelare upp.  Alexander Karim i en liten roll och Fares Fares i en ganska stor roll. Jag glömde förresten nämna det i Anna Karenina recensionen där ytterligare två svenska skådisar är med (Alicia Vikander och Bill Skarsgård) Den svenska skådespelarexporten börjar verkligen ta fart.

 

 

 

Argo

Att säga att Argo är Ben Afflecks sämsta film som regissör säger egentligen inte såmycket alls. Hans två tidigare filmer Gone Baby Gone och The Town var båda riktigt bra filmer. Här tacklar han den Iranska gisslankrisen i början på 80-talet. I centrum står Affleck själv som CIA agenten som är expert på att få ut folk ut farliga situationer utan att köra på The Expendables taktiken. Utseendet på filmen är nog där Affleck lyckats bäst denna gång. Eller ja, hans smink och kostym team rättare sagt. Väldigt klockrent. Återigen har han också hittat väldigt bra skådespelare. Bryan Cranston, Alan Arkin, Tate Donavan, John Goodman, Clea Duvall för att nämna några. Problemet är att han precis som i The Town tyckte att det var nödvändigt att casta sig själv i huvudrollen. Afflcek är ingen dålig skådespelare när han väl försörker men det finns så många andra som är bättre så varför insistera på att göra det själv? Ego boost? För att visa att han minsann kan regissera och skådespela samtidigt? Who knows? Jag hoppas att han slutar upp med det iaf och fokuserar lite mer på regin. Det andra problemet med Argo är att den är fylld med scener som så uppenbart är tillagda för ökad spänning. Normalt sett köper jag att man lägger till lite sånt för att ge mer nerv i filmen och för att inte Joe Sixpack ska somna mitt i filmen och därför brukar jag också kunna ignorera såna scener. Men här är det så dåligt gjort att det blir pinsamt uppenbart att det inte gick till så i verkligheten. Slutscenerna på flygplatsen är den värsta förövaren här med militären som jagar planet ut på landningsbanan.  Men trots det är det ändå en bra film. Bara inte lika bra som den kunde ha varit.

 

Paranorman   

Småkul animerad film om pojken Norman som kan se spöken (Para-norman. Fniss Get it?) Han bor i en liten stad som en häxa lagt en förbannelse över så att de döda kommer tillbaka. Ganska banal story och inte så roligt som det borde vara. Lite för kusligt för dom yngre skulle jag tro också. Just ja, filmen är Oscarsnominerad också. Stort frågetecken på det. 

[Wylie Times]

Les Miserables
Tom Hooper öppnar väldigt storslaget med en scen där fångar drar in ett stort skepp mot en torrdocka medan dom sjunger inledningsnumret. Sen växlar han till ett intimt och närgånget nummer inne i en kyrka och så fortsätter det filmen igenom. Närgånget och pampigt om vartannat och det fungerar väldigt bra. Kulisserna är väldigt imponerande liksom kostym och sminkning som inte helt otippat är nominerade på Oscarsgalan. Hugh Jackman, Amanda Seyfried och Anne Hathaway är alla namn vi förknippar med andra musikaler och dom är förstås väldigt bra även här. Speciellt Hathaway som trots att hon har en ganska liten roll gör den mest minnesvärda av dom alla. Enbart hennes rörande framförande av "I dreamed a dream" borde räcka för att plocka hem birolls statyetten. Att däremot Russel Crowe inte kan sjunga kommer förmodligen som en stor överraskning till ingen alls. Han håller samma ton i hela filmen vilket blir skrattretande och all trovärdighet som filmens antagonist försvinner. Ibland lönar det dock sig att satsa på en otränad förmåga som Sacha Baron Cohen fast han har iofs sjungit på film förr så det kanske inte var så otippat att han skulle funka i en musikal eller för den delen att hans kulle vara väldigt rolig. Vad som sänker filmen för mig (förutom längden) är att i stort sett all dialog sjungs. "Jamen det är ju en musikal!!!" kanske ni säger nu och visst så är det men jag föredrar musikaler där dialogen talas och sången förpassas till sångnumrena. Som det är här låter dialogen väldigt onaturlig och krystad även om själva sångerna smälter in bättre i filmen. Det tar mig ur filmen på ett sätt som sångnumrena aldrig brukar göra i andra musikaler där dialogen talas och det därmed blir en tydligare övergång från tal till sång. Jag inser att alla inte har det här problemet men för min del är det synd eftersom filmen i övrigt är väldigt bra.

To be or not to be. Borde helt klart ta och se någon film av Ernst Lubitch. Såg du den här på Cinemateket?

 

Jepp. Jag har inte varit så mycket på Cinemateket i höstas eftersom den biografen som dom visat film på har så osköna stolar och det är ju alltid trist när sånt förtar från filmupplevelsen. Nu har dom dock bytt biograf så jag ska försöka komma igång och se lite filmer i vår igen. 

 

Skyfall. Den ska ses eftersom jag sett dom tidigare filmerna med Craig som Bond. Gillade verkligen Casino Royal men ogillade Quantum of Solace. Hoppas väl att den här inte är lika dålig.

 

Den här är väl någonstans mitt emellan. Fast definitivt närmare Casino Royale.

 

 

Madagascar. Gillar dom två tidigare filmerna så det blir nog att jag ser den här vid något tillfälle. Utan att ha sett den kan jag dock tycka att det är dags att knyta ihop säcken nu. Just animerade filmer har en tendens att snabbt tappa mark när man spottar ur sig uppföljare efter uppföljare.

 

Ja verkligen. 

 

Tapeheads. Den tror jag att jag aldrig har hört talas om. Men den har en imponerande rollista, en kul handling och så gillar du den. Får sätta upp den på intresselistan.

 

Det tycker jag du ska göra. Den var överraskande bra.