999 replies to this topic

[XC]

En annan intressant "bieffekt" av honungen är att det tydligen inte fungerar om Bamse bestämmer sig för att vara elak eller hämnas (minns ett avsnitt om det med).

Den tidningen minns jag. Bamse stod i kö och där var en väldigt otrevlig man som helatiden trängde sig före och knuffade folk och Bamse så Bamse bestämde sig för att nästa gång skulle han visa honom och fantiserade om att förnedra den andra inför alla. Men Dunderhonungen fungerade inte och Bamse fick istället ordentligt med stryk. Då berättade Farmor att hon hade gjort den så bara för att Bamse inte skulle missbruka den.

Ja, den har jag också läst. Tyckte att det var fånigt, minns jag. Tror att det är ett post-Rune-påhitt.

Jag minns inte riktigt när jag läste det - men helt omöjligt att det var på tiden min syster prenumererade på tidningen är det givetvis inte. Minns iaf att jag blev lite paff när jag läste det.

[Crusader]

Men varför hette filmen "Kronjuvelerna"?

När Fragancia berättar för Samnerud att hon upptäckt att Fernandez till sist lyckades med sina alkemiska ambitioner , säger han att det måste ha känts som att hitta kronjuvelerna. Kanske inte en jättebra replik att uppkalla filmen efter.

Fast den repliken var inte med i den versionen av filmen jag såg. Där slutar filmen direkt efter upptäkten med att hon sitter och fiskar.

Men hela grejen med att Pettersson-Jonsson ständigt är otrogen med Fragancia tyckte jag inte var sött. Och så ska han ha ett hjärta av guld?

Grejen med honom är väl att han inte riktigt passar in i de allmänt gällande förväntningarna. Han gör det som känns rätt. Varför ska hur han känner för en person bestämma hur han beter sig mot en helt annan person ?

Men det är ändå otrohet hur man än vänder och vrider på det. Han sviker ett förtroende genom att strula med en annan.



Midnight in Paris (2011)

Gil och Inez är på semester i Paris. Gil är en populär Hollywood manusförfattare och romantiker som anser att det var bättre förr. Han kämpar med sin första bok och vill flytta till Paris då hans stora fantasi är att bo i 20-talets regniga Paris och skriva böcker. Han är förlovad med Inez som är en All American Girl som trivs i nuet och tycker att hemma i Amerika är bäst. Hon tycker att Gil ska sluta fantisera och göra det han kan bäst, skriva manus till filmer.
En natt går en berusad Gil vilse på Paris gator och när klockan slår tolv kommer en gammal bil och hämtar honom. När han kliver ur så är han plötsligt i 20-talets Paris. Där träffar han sina stora idoler bla makarna Fitzgerald och Ernest Hemingway, samt den vackra Adriana.

Fantasifull romantisk Science Fiction komedi signerad Woody Allen.
Varför vill Inez gifta sig med Gil? Hon verkar ju mäst bli irriterad på honom och nästan avsky honom och inget han gör eller säger verkar passa henne och de har inget gemensamt. Hon föraktar vanliga arbetare och gör narr av hans enkla gåvor. Och hon lyssnar aldrig på vad han säger. Sedan erkände hon att hon dessutom var otrogen.
Bäst blir det när Gil och Adriana reser tillbaka till 1890-talet. Men sedan så visar det sig att Adriana är som Gil och ser romantiken men missar verkligheten. Och att hon väljer 1890-talet framför Gil säger rätt mycket.
Roligast var klart Privat Detektivens öde.
Det intresantaste är klart att alla Gil träffar, det kvittar vilken tid det än är, anser att det var bättre förr.
Slutet var fint och kändes rätt. Plus att han fick träffa en ny som han kanske passar bättre med.
Fin, underhållande, intresant och lite rolig film.

6,5/10

Edited by Crusader, 30 January 2012 - 22:21.

[Rick Hunter]

Midnight in Paris
Gil är en hollywoodförfattare som är på semester i Paris med sin flickvän, det är en perfekt tid att slipa på sin första riktiga roman. Han vandrar i Paris nattetid och blir upplockad av ett gäng personer i en väldigt gammal bil och hamnar helt plötsligt i 20-talet och träffar där 1900-talets största tänkare, konstnärer och författare. Kan han här få inspiration till sin bok och kanske möta sin verkliga kärlek?
Det här lät inte som en film för mig men jag vart väldigt glad av att se den faktiskt! Ursnygga miljöer, bra och stämmningshöjande musik och bra skådespelarinsatser från samtliga. T.o.m den vanligtvis outhärdliga Owen Wilson är bra i huvudrollen! En må-bra-film av hög kvalité!
8/10

Johnny English Reborn
Efter att ha spenderat 5 år hos munkar i Tibet efter ett misslyckat uppdrag kallas han in igen av MI7 för att ta reda på vem som är ute efter att döda Kinas premiärminister. Snart börjar han misstänka en mullvad inom MI7. Vad hände egentligen här? Första Johnny English var ju riktigt rolig denna har ju ingenting av charmen som fanns i den. All komedi cirkulerar runt Rowan Atkinson som fortfarande kan få simpla grejer som en kontorsstol att verka rolig men det funkar inte fullt ut, Några roliga scener men det är långt mellan skratten och storyn är tråkig och dåligt utförd. Dessutom slösas utmärkta skådespelare helt bort i intetsägande roller (Dominic West & Gillian Anderson). Nä jag satt mest och tittade på klockan här och det är aldrig ett bra tecken.
4/10

[Crusader]

Johnny English Reborn
Efter att ha spenderat 5 år hos munkar i Tibet efter ett misslyckat uppdrag kallas han in igen av MI7 för att ta reda på vem som är ute efter att döda Kinas premiärminister. Snart börjar han misstänka en mullvad inom MI7. Vad hände egentligen här? Första Johnny English var ju riktigt rolig denna har ju ingenting av charmen som fanns i den. All komedi cirkulerar runt Rowan Atkinson som fortfarande kan få simpla grejer som en kontorsstol att verka rolig men det funkar inte fullt ut, Några roliga scener men det är långt mellan skratten och storyn är tråkig och dåligt utförd. Dessutom slösas utmärkta skådespelare helt bort i intetsägande roller (Dominic West & Gillian Anderson). Nä jag satt mest och tittade på klockan här och det är aldrig ett bra tecken.
4/10

Så jag uppfattar det så ville de ta den från sina komedi rötter och göra den mer till en alvarigare action komedi vilket är varför den inte är lika rolig. Synd att du inte uppskattade den för jag verkligen älskade filmen.
Här skrev jag om vad jag tyckte!

[Rick Hunter]

Ja och det var i mina ögon ett stort misstag. För filmen är bra i de korta stunder Atkinson får briljera med sina komiska egenskaper och nästan katastrof när han försöker vara nått han inte är.

[Den Gröne Hämnaren]

Men varför hette filmen "Kronjuvelerna"?

När Fragancia berättar för Samnerud att hon upptäckt att Fernandez till sist lyckades med sina alkemiska ambitioner , säger han att det måste ha känts som att hitta kronjuvelerna. Kanske inte en jättebra replik att uppkalla filmen efter.

Fast den repliken var inte med i den versionen av filmen jag såg. Där slutar filmen direkt efter upptäkten med att hon sitter och fiskar.

Aha. Jag har bara sett tv-versionen. Hur som helst verkar den där repliken inte vara anledningen till titeln så mycket som tvärtom. Författaren besvarar frågan på sin blog:

Till slut, det som alla frågar; ”Varför heter filmen och TV-serien, Kronjuvelerna?”




Okey, `spoilervarning´ här för dom som fortfarande väntar på ett rafflande kriminaldrama med Kungahuset i fokus. Det blir ingenting av det.



Med ett uttryck som, ”En riktig Kronjuvel”, brukade man (förr i tiden) beskriva en person som utmärker sej för att vara lite udda, knasig, konstig eller allmänt besynnerlig i vidare mening. I min berättelse syftar jag på en grupp, till synes, ganska kantstötta karaktärer, men som alla bär på någonting stort och enastående inom sej.

Någon kan läsa vad som står skrivet i stjärnorna, en annan vet var lyckan har sin gång och en tredje bär på ett hjärta av guld i sitt bröst. Det finns dom som kan vifta på öronen och vända ögonen ut och in. Somliga påstår att dom har mött Jesus och ytterligare andra att dom funnit receptet på guld.

Är det inte en förunderlig tanke att alla dessa människor existerar mitt ibland oss utan att vi vet vilka det är. Det finns bara ett säkert sätt att känna igen en ”riktig Kronjuvel”. Man ska söka i byggnader med sprickor i fasaden, studera människor med glipor i kläderna, kika in genom revor och syna skrubbsår på knäna… Och långt där inne går det att skymta en gyllene själ.

Och i tveksamma fall (men testa inte det här på djupt vatten)… Den som bär på ett hjärta av guld i sitt bröst, sjunker som en sten till botten!

Men hela grejen med att Pettersson-Jonsson ständigt är otrogen med Fragancia tyckte jag inte var sött. Och så ska han ha ett hjärta av guld?

Grejen med honom är väl att han inte riktigt passar in i de allmänt gällande förväntningarna. Han gör det som känns rätt. Varför ska hur han känner för en person bestämma hur han beter sig mot en helt annan person ?

Men det är ändå otrohet hur man än vänder och vrider på det. Han sviker ett förtroende genom att strula med en annan.

Nu framgår det i och för sig inte så mycket om Goldie eller hans relation till PJ, men visst ligger det nära till hands att gissa att han inte skulle uppskatta att han gör så .

[Wylie Times]

The Deep Blue Sea

Hustrun till en domare har en destruktiv affär med en stridspilot. Segt, tråkigt, pretentiöst, segt, och otroligt överdramatiserat med väldigt enerverande musik. Och sa jag segt? Inte ofta man tittar på klockan och räknar ner minuterna till filmen är slut men det här var ett sånt fall.

Väldigt snygt foto räddar från bottenbetyfg.

2/5


The Sorceror and The White Snake (白蛇传说之法海)

På sätt och vis en ganska typisk Hong Kong action med melodramatisk story, överdriven action, "asiatisk humor" och färgsprakande snyggt. Inte Yimou snyggt men ändå snyggt. Däremot är CGI:n gräslig och det är tyvärr väldigt mycket av den varan i filmen. Storyn är dessutom ganska märklig. Lite som en överdramatiserad saga som inte alls berättas på ett speciellt bra sätt. Ändå finns den där barnsliga asiatiska charmen med som är svår att värja sig emot.

2,5/5


Chicken With Plums (Poulet aux prunes)

Marjane Satrapi och Vincent Paronnaud som gjorde Persepolis är tillbaka med en ny film. En spelfilm denna gång som också är baserad på ett seriealbum av Satrapi. (Precis som Persepolis) Filmen handlar om en violinist som förlorat viljan att leva. Genom tillbakablickar och framåtblickar får man veta varför. En både sorglig och rolig film som jag tyvärr var alldeles för trött för att se. Sånt som händer när man går på festival och ska se mycket film. Ibland blir det för mycket. Och det är som sagt väldigt synd i det här fallet för filmen verkade väldigt bra. Men eftersom jag hade svårt att hänga med i början så vill jag inte sätta mer än en trea. Jag vill dock gärna se om den någon dag för jag tror det är en fyra. Slutet var väldigt fint sammanknutet.

3/5

Edited by Wylie Times, 01 February 2012 - 04:27.

[Synon]

Visst är det surt när man är för trött för att se en film som man har känslan av är riktigt bra? Och längtan efter att så snart som möjligt få se om den! Typiskt också att det var just den filmen som var intressantast av de tre du såg. Såg du dem alla samma kväll? I så fall förstår jag tröttheten! Roligt att se på film, men viss skillnad om man gör det hemma eller på bio.

[Crusader]

The King's Speech (2010)

Prins Albert, The Duke of York, har problem med att hålla tal pga att han stammar och går till den misslyckade Australienska skådespelaren Lionel Logue för språklektioner.

Historiskt drama om Kung George VI innan han blev kung. Jag har svårt för filmer baserade på verklighet men som bygger på så lite grund. Men här har de varit något nogranna med sin undersökning och hade även en hel del tur att råka på information som krävde omskrivnmingar av manuset ända in till inspelningen började.
Den största skillnaden mellan filmen och verkligheten är att filmen utspelar sig betydligt senare och vid fel tidpunkt. I verkligheten började George VI sin träning med Logue redan 1926 och var sedan en bra talare bara några månader senare medans i filmen så är det först mitten av 1930-talet som han börjar hos Logue och det tar några år innan det ger resultat. Orsaken till det här var att de ville ha med historien om hans bror samt när han själv blev kung och ha med historiska personer som Neville Chamberlain och Winston Churchill. Filmen är också väldigt Hollywoodiserad även om vissa saker tonades ner. T ex talet i slutet var från början tänkt att vara perfekt men det tyckte det blev lite för mycket. Dock är det typiska Hollywood med hur alla hurrar och apploderar vilket inte hände på riktigt. Relationen mellan George VI och Logue var också gjord tightare än i verkligheten där han t ex aldrig kallade kungen för "Bertie" eller lärde honom att svära. Likadant så var inte relationen mellan George VI och hans bror så svår som den var i filmen.
George VI's stammning var också överdriven en del för dramatisk effekt. Lika så vissa karaktärers roller som t ex i filmen så ville Churchill att George VI skulle bli kung medans i verkligheten så stod han på broderns sida. I filmen antyds att George VI var mot ett fredsavtal med Hitler medans i verkligheten så var han för det.
Med andra ord, man ska ta filmen med en stor nypa salt. Det här är en dramatisering av en hitorisk händelse och ska inte tas som fakta.
Colin Firth för ett fantastiskt jobb som stammare. Faktum är att han gjorde ett sådant fantastiskt jobb att han fick problem med stammning efteråt. Paul Bettany och Hugh Grant ångrar nog att de tackade nej till rollen som George VI.
Ett Historiskt drama som jag varmt kan rekomendera. Men ta det för vad det är, en dramatisering av verkliga händelser för att göra en bättre film.

7/10

[Synon]

Med andra ord, man ska ta filmen med en stor nypa salt. Det här är en dramatisering av en hitorisk händelse och ska inte tas som fakta.

Ja, annars hade det ju varit en dokumentär.

Skämt åsido, kul att du gillade filmen. Och visst var Firth enastående här!

[XC]

Sand Sharks (2011) [US]
En fråga som med all säkerhet piskar oss alla här på forumet är givetvis "hur i all världen skulle en hajfilm från produktionsteamet bakom 'Våra Bästa År' se ut?". Inte? Vill ni veta hur en sådan film skulle kunna se ut - peta in Sand Sharks i dvd/bluray-spelaren och bered er på 1½ timmes överdramatiserad smörja. Idén är rätt kul: Hajar från forntiden som lärt sig leva i sand såväl som vatten. Här serveras det på uppvispat b-filmsmanér vars ”bäst före”-datum antagligen passerats. Toppat med skådespelare som med all säkerhet gör sitt bästa, även om det inte gör något för slutresultatet). Jag tycker om idén, postern är härlig men det är svårt att tänka sig att man någonsin kommer bli desperat nog att se om den här filmen.

[Synon]

Helgens skörd av Oscarsfilmer blev följande:


Une vie de chat (2010)
Enkel och förutsägbar berättelse om en liten flicka, hennes katt och en bunt fåniga skurkar. Passande för de mindre, trots att de samtidigt inte räds vapen och död. Visst är det vackert hantverk med fin färgpalett, men ingen animeringsstil som jag direkt går i taket för. Gjorde inte det när jag var liten och gör det inte nu. Kalla mig Disney-skadad om ni vill.
Plus till bra musik och snygga för-och eftertexter.


The Girl With the Dragon Tattoo (2011)
"Hej, hej!"


Albert Nobbs (2011)
Lågmält drama som berättar historien om Albert Nobbs. Fint filmat i miljöer som ger intryck av den tidsepok det utspelar sig i. Godkända skådespelare, men tyvärr tycker jag inte Glenn Close till fullo klarar av rollen som Nobbs. Jag skulle bli mäkta förvånad om de vann någon Oscar i år för varken Close, som jag precis nämnde, är värd det och inte heller sminket. Det senare tycker jag framställde Albert Nobbs som mer död än levande. Iofs var det kanske tanken, men snyggt var det inte. Störst intryck gjorde Brendan Gleeson som spelade doktorn. Liten roll, men ack sådan närvaro. Intressant historia dock om olika kvinnors öden (och drömmar) i 1800-talets Irland. Men tyvärr höll det inte hela vägen.


The Descendants (2011)
Snygg inledning med svepande bilder över Hawaii och George Clooneys voice-over som pratar om paradiset. Fint foto och välskrivet manus med kompetenta skådespelare som gör detta till en klart godkänd film. Tycker även de lyckades hålla sig ifrån att göra en film som blev sötsliskigt sentimental utan det blev en bra balans.


The Help (2011)
Underbar film med snyggt foto, fina miljöer, varmt ljus och varma färger, välskrivet manus och en underbar skådespelarensemble där framförallt Viola Davis och Octavia Spencer, som de två hembiträdena, gjorde starkt intryck. Förhoppningsvis resulterar det i en Oscar för båda eller åtminstone en av dem. Även Bryce Dallas Howard gjorde en stark insats som den vita hemmafrun med obehagliga åsikter och syn på de svarta. Blev även imponerad av Jessica Chastains insats då jag nyligen såg henne i "The Tree of Life" där hon spelade en helt annan karaktär. Denna tjej lär vi få se mer av i framtiden! Måste även nämna Sissy Spacek som jag skrattade gått åt! Hennes karaktär alltså.

Berättelsen fångade mig från början till slut. Vi får en liten inblick i hur hemska förhållanden de svarta levde under och attityden mot dem som lägre stående varelser. Visst kan man tycka att skildringen var lite för tillrättalagd för nog råkade de ut för värre saker än vad som framkom här, men tack vare (som tidigare nämnt) skådespelarna så blev det ett lyckat resultat.

Jag gillar verkligen de starka och välskrivna karaktärerna, att det handlade om kvinnor från olika förhållanden och deras vitt skilda liv. Hur omgivningen kan sätta press på en att bete sig på ett annorlunda sätt, svagheten att inte våga säga ifrån och styrkan hos dem som vågar det.

Till syvende och sist en må-bra-film som rekommenderas varmt.


Real Steel (2011)
Som små pojkar med dyra radiostyrda bilar, eh robotar. Gillar inte boxning och det blev knappast bättre av att det var robotar som boxades. Förutom det så var det en förutsägbar historia som vi sett otaliga gånger förut: intet nytt under solen. Frånvarande pappa som ägnar sitt liv åt riskfyllda spel och tar dagen som den kommer. Tills sonen gör entré i hans liv och med robotarna som gemensamt intresse får de snabbt kontakt igen och livet leker igen för de båda. Just det ja, i bakgrunden puttrar en något avslagen kärlekshistoria som involverar Evangline Lilly. Något mer? Ja, själva tävlandet med robotar vet vi ju direkt hur det kommer att sluta. Slutet gott, allting gott. Eller nåt. Gäsp. Filmen hade nog fungerat bättre som renodlad actionrulle utan inblandning av pappa-son-förhållandet. Hugh Jackman: hur tänkte du när du ställde upp på detta? Var det så bra betalt?


Tinker Tailor Soldier Spy (2011)
Väldigt snyggt foto, ljussättning och scenografi. Andades 70-tal och kändes som en skön, gammal, brittisk spionfilm. Bra skådespelare i samtliga roller.
Nackdel faktiskt att se filmen utan undertext som jag gjorde vilket gjorde att det var segt att komma in i berättelsen och svårt att hålla reda på alla karaktärers namn (för det var ett gäng). Röriga hopp mellan scener emellanåt underlättade inte det hela. Från grunden en ganska enkel spionhistoria, men som upplevdes rörig på grund av det jag redan nämnt plus att karaktärerna framställdes mer ytligt. Ingen man direkt lärde känna. Men trots det negativa en sevärd film som jag kommer att se igen. Denna gång med undertext!

Edited by Synon, 01 February 2012 - 20:07.

[Rick Hunter]

The Girl with the Dragon Tatto
http://www.scifinytt...ndpost&p=249220
7/10

Rabbit Hole
Filmen börjar 8 månader efter att ett par har förlorat sin fyraåriga son efter att han blivit påkörd av en bil utanför deras hem. De bägge hanterar sorgen på olika sätt, mannen börjar umgås med en annan kvinna i en liknande situation och hans fru träffar killen som korde ihjäl deras son. En film om sorg och om hur man går vidare efter sitt barns död om man ens kan just gå vidare? Jag kan bara anta att den är väldigt realistisk hur det faktiskt kan se ut i en sådan situation. Både Aaron Eckhart och Nicole Kidman gör sina roller perfekt med både inlevelse och känsla. Självklart är den väldigt sorglig i några scener och där tycker jag framförallt att Eckhart lyckas bäst även om Kidmans prestation är väldigt bra också. Både en vacker och hemsk filmupplevelse.
8/10

[Crusader]

The Girl with the Dragon Tattoo (2011)

Mikael Blomkvist åker till Hedestad för att gräva i den mäktiga familjen Vangers mörka förflutna och lösa ett 40 år gammalt mord.
Samtidigt har Lisbeth Salander, den pircade och tatuerade hackern med psykiska problem och ett mörkt förflutet som undersökte honom åt familjen Vanger, problem med hennes nya sadistiska förmyndare.

Fy vad konstigt det är att se en film med engelska skådespelare som utspelar sig i ett Sverige där alla pratar Engelska. Destu konstigare är det när de nämner deras namn på svenska mitt i meningar. Inte första filmen de har gjort så men jag kommer nog aldrig vänja mig vid det här. Men nu förstår jag hur andra länder känner det när de visas som engelsktalande i filmer.
Rooney Mara gör ett väldigt bra jobb som Lisbeth Salander och har tillochmed en Svensk brytning på sin Engelska vilket jag tycker är rätt fantastiskt och lät riktigt bra. Och det lät jättesött när hon sa "Hej hej". Hon spelar också rollen rätt annorlunda. En mindre tuff version av karaktären som mer klart visar hur torterad hon är. Medans Noomi Rapace spelade en betydligt tuffare Lisbeth som inte verkade bry sig vad som hände henne så är den här en mer plågad version.
Jag gillar också att Lisbeths hacking ser mer verklig ut här än på den svenska versionen där det kändes mer som att skapa en illution av att göra något häftigt med datorn bara genom någon knapptryckning och öppna rutor lite här och där.
Undrar om det heter Hedestad eller Hedeby? Vill minnas att de sa Hedeby i den svenska varianten plus att berättelsen utspelar sig på samma ö som Hedebyborna.
Visst hade filmen några tröga ställen men det har nog mer med att jag redan har sett det här.
Bättre än orginalet men fortfarande en onödig film för oss svenskar då de är näst intill identiska. Men har man inte sett orginalet eller det var längesedan man såg den sist så tycker jag klart att man ska se den här.

[XC]

Bamse: De Första Äventyren (1966) [SE]
Det var med viss spänning jag petade in den här i dvdn skall erkännas. Jag har aldrig sett de svartvita kortfilmerna - bara de nyare i färg. På skivan finns 6 äventyr i samma 15minuters längd vi lärt oss att älska. Det första som slår mig är att jag inte tror jag läst något av äventyren i tidningen redan - alla storylines känns "nya" för mig. Välskrivna men givetvis transparenta för oss vuxna.
Animeringen är av samma spartanska typ som andra bamse-filmer - bara inte i färg. Berättarrösten är en annan här, den känns yngre och ärligt så känns det lite som att den inte riktigt flyter ihop med filmen som den skall. (Sedan störde jag mig på det genomgående "Lilla Skutt" och inte "Lille Skutt").
Introt är en annan här, en riktigt läcker stopmotion-produktion som kanske inte är perfekt men en trevlig överraskning. (Trots att jag saknar det animerade introt dvs).

Edited by XC, 02 February 2012 - 19:51.

[Fiskrens]

The Girl with the Dragon Tattoo

"Hej, hej"

The Girl With the Dragon Tattoo (2011)
"Hej, hej!"

Tyckte din tagline lät bekant. Stolen with pride?

Tinker Tailor Soldier Spy (2011)
Väldigt snyggt foto, ljussättning och scenografi. Andades 70-tal och kändes som en skön, gammal, brittisk spionfilm. Bra skådespelare i samtliga roller.
Nackdel faktiskt att se filmen utan undertext som jag gjorde vilket gjorde att det var segt att komma in i berättelsen och svårt att hålla reda på alla karaktärers namn (för det var ett gäng). Röriga hopp mellan scener emellanåt underlättade inte det hela. Från grunden en ganska enkel spionhistoria, men som upplevdes rörig på grund av det jag redan nämnt plus att karaktärerna framställdes mer ytligt. Ingen man direkt lärde känna. Men trots det negativa en sevärd film som jag kommer att se igen. Denna gång med undertext!

Dina kommentarer bekräftar en misstanke: vissa filmer förlorar helt klart på att inte ha undertexter, ungefär som visuella filmer förlorar på för hård bildkompromering. Inget konstigt egentligen, synd bara när det förtar underhållningen av filmen.

Vilket leder mig direkt in på gårdagens film :

True Grit (2010)

Coen's remake av denna klassiska western (som jag tyvärr inte sett originalet av, är inte speciellt fan av varken John Wayne eller western) andas kvalitet: snyggt foto och bra dialog. Kommer rätt mycket att tänka på "No Country for Old Men" när det gäller tempot, bilderna och det obevekliga i handlingen - och det kan ju inte vara dåligt. Bra spelat av samtliga, och framför allt då Hailee Steinfeld. Synd bara att Bridges ska mumla, tugga tuggtobak och prata så mycket i mungipan, för ibland är det verkligen tufft att hänga i dialogen (utan undertexter ). De andra har inte heller besökt sin talpedagog på ett tag. Tyvärr känns också filmen alldeles för lång och det blir bitvis segt, med bara några få tempohöjningar. Och epilogen var ett rätt stort antiklimax, borde antingen fyllts ut mycket mer eller tagits bort helt. Trots allt, en "bara" OK film med Coen's finish får i slutändan

Betyg: Bra

[Crusader]

Verkar som att vi alla 3 var överens om vilken replik som var mäst minnesvärd i TGwtDT.


Rabbit Hole (2010)

För 8 månader sedan förlorade Becca och Howie sin son i en olycka. Becca vägrar hantera det och tar ut sina aggressioner på alla vilket tar hårt på familjen och äktenskapet. Howie i sin tur plågas av att hans fru gör sig av med allt som påminner om deras son och att de inte kan sörga tillsammans. Medans Howie börjar söka tröst hos en kvinna från gruppsamtalen som också har förlorat ett barn, så söker Becca förståelse genom att ta kontakt med pojken som körde på hennes son.

En väldigt tragisk historia som inte riktigt har någon början eller slut. Eller, slut har den då de verkar inse att de kan och ska gå vidare med sitt liv. Men så klart är inte slutet.
Fin och sorglig film iallafall.

6,5/10

Edited by Crusader, 02 February 2012 - 22:32.

[Wylie Times]

True Grit

Meeeeh. Coen brorsor: sluta göra remakes....
4/5

Nu har jag också sett den här, och tyckte att den var ganska trevlig. Du som har sett båda versionerna... Hur stor är skillnaden mellan dem? Bygger den nya på den gamla eller gör den något annat byggt på samma bok?

Jag råkade gå in på första sidan av tråden och upptäckte att jag aldrig svarat på det här. Nåja, bättre sent än aldrig. Nädå, jag ber om ursäkt för att jag missade det. Jag skyller på att jag var sjuk större delen av sommaren.

Båda filmatiseringa bygger på Charles Portis bok med samma namn. Jag har inte läst den men skulle gissa att Coens version ligger närmare boken. Skillnaden mellan dom är väl i huvdsak att John Wayne versionen är lättsammare vilket till viss del har med tiden att göra. Men skillnaden i själva storyn vet jag inte riktigt. Jag skulle ha behövt se om 1969 versionen. Mattie är betydligt yngre i 2010 versionen vilket också ligger närmare boken.

Visst är det surt när man är för trött för att se en film som man har känslan av är riktigt bra?

Visst är det så. Ett av problemen med att gå på festival är ju att det är nåt man måste planera långt i förväg och sen har man inte så mycket att välja på när det väl kommer igång som om man t.ex. är trött eller inte känner för att gå.

Såg du dem alla samma kväll? I så fall förstår jag tröttheten!

Ha, nä det är utspritt på tre dagar.

The Descendants (2011)

The Help (2011)

Jag gillade nog faktiskt The Decendants mer än The Help.

Tinker Tailor Soldier Spy (2011)


Nackdel faktiskt att se filmen utan undertext som jag gjorde vilket gjorde att det var segt att komma in i berättelsen och svårt att hålla reda på alla karaktärers namn (för det var ett gäng).

Kan tänka mig att det blev lite rörigt utan text. Kul att du uppskattade den ändå.

Edited by Wylie Times, 03 February 2012 - 01:20.

[Crusader]

Paul (2011)

Två Engelska nördar som just varit på Comic-con åker på en nördig Sci-Fi tur genom Amerika som tar dem förbi Area 51. Där träffar de Paul, en grön rymdvarelse på flykt undan mystiska män klädda i svart. Det här är början på en väldigt annorlunda roadtrip.

En väldigt annorlunda Road/Chace movie. Väldigt rolig men också väldigt bra och ibland tillochmed rörande. Mot slutet blir den dessutom väldigt spännande också och vissa grejer överaskar en som t ex när den annars töntige klantige agenten blir psykopatisk. Och framförallt att agenten som jagade dem var Paul's vän som hjälpte honom att rymma.
Härligt massa klassiska oneliners från klassiska filmer som "Smile, you son of a bitch" från hajen och framför allt "Get away from her you bitch!" från ALIENS som passade speciellt bra då Sigourney Weaver spelade bitchen.
Slutet var väldigtt magiskt och fint. Det här hade passat som men Disney film... om det inte hade varit för allt svärande. Simon Pegg och Nick Frost lyckas än en gång att blanda extrem komik och parodi med bra story och hjärta.
Jag kan klart rekomendera den här till alla som gillar nördig familjvuxenäventyrskomedier.

8,5/10

[Wylie Times]

Margin Call

Dramatisering om vad som startade finanskrisen 2008. Alltså inte vad som faktiskt hände (se dokumentären Inside Job om du är intresserad av det) utan ungefär hur det hände genom en påhittad berättlese. Vad som är mest imponerande med filmen är egentligen inte manuset i sig eller den minst sagt imponerande skådespelarensamble som är med utan att detta är regissörens och manusförfattaren JC Chandors första film och han gjorde den för väldigt lite pengar. Att få tungviktare som Kevin Spacey, Jeremy Irons och Stanley Tucci att ställa upp för nästan inga pengar alls tyder på en otrolig övertalningsförmåga. Eller ett fantastiskt manus. Kanske både och. Manuset är riktigt bra. Även fast det är fullt av ekonomitermer som jag inte alls är bekant med så är det ändå väldigt spännande och engagerande. Visst hjälper det med bra skådisar men dom förstärker ändå bara vad som är bra.

4/5


The Woman in the Fifth

Tom flyttar till Paris för att vara nära sin dotter. Hans fru har dock tagit ut besöksförbud. På vägen blir han dessutom rånad och tvingas ta in på ett skumrask hotell där han får ett nattjobb av den suspekta hotellägaren. Han inleder också ett förhållande med kvinna han träffar på en fest. Det är svårt att säga så mycket mer än så. Filmen rör sig ganska långsamt under dom två första tredjedelarna sen kommer en oväntad vändning. Och det är just den vändningen som sätter myror i huvudet på en efteråt och gör filmen väldigt diskusionsvänlig. Fast förstås då bara med dom som sett den så här funkar det inte. Filmen ger nämligen inte så många svar utan lämnar mycket öppet för tolkning. Själv är jag väldigt kluven. Både till slutet och filmen. Det är bra men också... ja det går inte att säga mer. Annat än att filmen tar för lång tid att komma till den där vändningen. Det är inte dåligt innan det men det händer väldigt lite och blir lite långtråkigt. Ethan Hawke är iaf bra liksom Kristin Scott Thomas.

3/5


Trishna

Jag brukar lyckas pricka in en film per år ungefär på festivalen där regissören är där och presenterar filmen. I det här fallet var Michael Winterbottom där och eftersom jag är väldigt förtjust i hans filmer så var det förstås väldigt roligt.

Filmen däremot var lite sådär. Det är en moderniserad version av Thomas Hardys bok Tess av d'Urberville som tidigare filmatiserats av Roman Polanski. Winterbottom har förlagt handlingen till nutida Indien. I titelrollen ser vi Freida Pinto från Slumdog Millionaire. Rent tekniskt är det inga fel på filmen. Winterbottom kan sina saker men jag har svårt för storyn. Det hade jag även i Polanskis version som jag tyvärr kommer ihåg väldigt lite av. Kvinnor som finner sig i att bli behandlade som skit är helt enkelt inte kul att se på. När det dessuto är nutid blir känns det mer mossigt även om det såklart inte alls är något främmande koncept i dagens samhälle och Trishna är dessutom i ett ganska utsatt läge i ett land där jämnställdheten inte är vad den är här. Så jag förstår motivationen och det är inte som att storyn inte funkar även om Trishna tar till aningen extrema medel för att komma ur sin situation. Det är helt enkelt bara inte min kopp te. Jag blir bara irriterad över sånt där.

3/5

Edited by Wylie Times, 03 February 2012 - 04:12.

[Synon]

Tyckte din tagline lät bekant. Stolen with pride?

Med stolthet! Jag tror det kommer vara ungefär det jag kommer att komma ihåg av filmen om några år.

True Grit (2010)

Precis, vissa filmer vinner på att ha undertexter. Så är det bara. Jag hade också stora problem att förstå Bridges mummel (hade inte heller undertext).

Jag gillade nog faktiskt The Decendants mer än The Help.

Anade det. Jag gillade den senare mer för dess värme och framförallt: dess skådespelare (Viola och Octavia) som skulle spelat skiten ur Clooney om de varit med i samma film!

Tinker Tailor Soldier Spy (2011)
Kan tänka mig att det blev lite rörigt utan text. Kul att du uppskattade den ändå.

Jag lär köpa den och se om den vid tillfälle. Då kanske den inte upplevs lika rörig. Hoppas jag. Annars är det dåligt betyg till filmen. Mycket nyfiken på att se om den faktiskt!

Och vad gäller "Margin Call" såg jag ditt betyg och ser fram emot att själv se den nu!

Edited by Synon, 03 February 2012 - 07:33.
Hm. Först fick jag inte posta inlägget pga begränsningen att posta flera efter varann (trots att jag inte hunnit göra det). Sen blev det dubbel postning. Meh.

[Den Gröne Hämnaren]

Bamse: De Första Äventyren (1966) [SE]
Det var med viss spänning jag petade in den här i dvdn skall erkännas. Jag har aldrig sett de svartvita kortfilmerna - bara de nyare i färg. På skivan finns 6 äventyr i samma 15minuters längd vi lärt oss att älska. Det första som slår mig är att jag inte tror jag läst något av äventyren i tidningen redan - alla storylines känns "nya" för mig. Välskrivna men givetvis transparenta för oss vuxna.
Animeringen är av samma spartanska typ som andra bamse-filmer - bara inte i färg. Berättarrösten är en annan här, den känns yngre och ärligt så känns det lite som att den inte riktigt flyter ihop med filmen som den skall. (Sedan störde jag mig på det genomgående "Lilla Skutt" och inte "Lille Skutt").
Introt är en annan här, en riktigt läcker stopmotion-produktion som kanske inte är perfekt men en trevlig överraskning. (Trots att jag saknar det animerade introt dvs).

Särskilt kul att Pellefant och Pip gör ett gästspel, tycker jag.

[Fiskrens]

Trolljägaren (2010)

Egentligen borde jag inte gilla den här filmen alls, för den är en så brutalt uppenbar kopia på Blair Witch (och allt som kommit efteråt). OK att det hela har utvecklats till sin egen genre idag, men till skillnad från t ex The Last Exorcism försöker de inte ens tillföra något nytt här. Det blir heller aldrig speciellt läskigt, utan mest charmigt och småputtrigt - tror det stora problemet där är att man får se trollen alldeles för snabbt vilket tar bort mycket av mysteriet. Lite spännande av och till är det dock, som när de är nere i gruvan (även om man sett det komma lååångt innan). Rent dramaturgiskt är det heller inte speciellt bra gjort, där själva mysteriet (varför trollen plötsligt blivit mer aggressiva) tycker jag schabblas bort lite grand. Bra dock att de inte skriver en på näsan om slutet, som lämnar lite öppet för tolkningar och antydningar. Men jag skrev "borde", för filmen har charm, en god portion humor, bra effekter för sin budget (skaver bara på något ställe) och är välspelad. Och det är nästan fusk av norrmännen att utnyttja sin vackra natur så bra!

Betyg: Bra

[XC]

Bamse: De Första Äventyren (1966) [SE]
Det var med viss spänning jag petade in den här i dvdn skall erkännas. Jag har aldrig sett de svartvita kortfilmerna - bara de nyare i färg. På skivan finns 6 äventyr i samma 15minuters längd vi lärt oss att älska. Det första som slår mig är att jag inte tror jag läst något av äventyren i tidningen redan - alla storylines känns "nya" för mig. Välskrivna men givetvis transparenta för oss vuxna.
Animeringen är av samma spartanska typ som andra bamse-filmer - bara inte i färg. Berättarrösten är en annan här, den känns yngre och ärligt så känns det lite som att den inte riktigt flyter ihop med filmen som den skall. (Sedan störde jag mig på det genomgående "Lilla Skutt" och inte "Lille Skutt").
Introt är en annan här, en riktigt läcker stopmotion-produktion som kanske inte är perfekt men en trevlig överraskning. (Trots att jag saknar det animerade introt dvs).

Särskilt kul att Pellefant och Pip gör ett gästspel, tycker jag.

Japp. Själv har jag inte så stor erfarenhet av Pellefant men minns att han gjort ett gästspel eller två i tidningen med.

[Crusader]

Panique au village/A Town Called Panic (2009)

I byn Panique/Panic bor leksaksfigurerna. När Cheval/Horse fyller år bestämmer sig Coboy/Cowboy och Indien/Indian att överraska med att bygga en grill av tegelstenar men när de ska beställa matrial så råkar de beställa 50 miljoner stenar istället för 50 stycken. Det här blir början på det största äventyret de någonsin har varit med om.

En dockfilm baserad på den populära franska TV-serien med samma namn. Den svenska översättningen "Panik i Byn" är lite missvisande då det är byn som heter Panik och jag gissar på att det har med att TV-serien troligen aldrig visats här.
Väldigt knasig film och ibland riktigt rolig. Speciellt striderna i slutet är väldigt underhållande.

6/10