975 replies to this topic

[XC]

Glömde bort och spela in gårdagens film.

[Fiskrens]

Du Gör Mig Galen - Silver Linings Playbook
 
Bär mig emot att skriva den hemska svenska titeln på filmen, men heter den det här då gör den :/. Pat (Bradley Cooper) blir utsläppt från sin tvångsvård för bipolär sjukdom, han hade nästan misshandlat sin frus älskare till döds och fått kontaktförbud. Han försöker sedan göra mer eller mindre lyckade försök att visa att han är frisk och vill få kontakt med sin fru igen. Hans familj (med bl a De Niro) gör vad de kan men är inte heller helt sunda. På vägen träffar Pat nyblivna polisänkan Tiffany (Jennifer Lawrence), som har sina egna problem att brottas med.
 
Låter ju inte direkt som en romatisk komedi, men det är det - och med en hel del drama så klart. Första halvan av filmen är ren filmmagi. Pat lider helt klart av sin bipolaritet, och det är som om filmen gör det samtidigt och kastar en fram och tillbaka mellan känslorna. Massor av underbart humoristiska scener och bra dialog. Cooper och framför allt De Niro gör sina personer perfekt, men även mamman (Jackie Weaver) är fantastisk. När Pat börjat umgås med Tiffany ett tag och börjar ta sin medicin igen lugnar också filmen ned sig. Det är konsekvent gjort (även senare exploderar filmen någon gång) men gör tyvärr resten av filmen tråkigare. Det blir mer och mer klassisk rom-com av det hela - men fortfarande mycket bra dialog, jag tycker det blir lite väl puttenuttigt ju längre filmen pågår. Tänk om de bara

Spoiler

slängt in ett litet gräl, en antydan om att inte allt blivit harmoniskt mellan kärleksparen och familjen på slutet

, det hade gjort massor för slutomdömet.
 
Som tidigare sagt här är skådespelet superbt rakt genom. Bradley Cooper och Chris Tucker är väl de som överraskar mest; Lawrence är som vanligt bra, men det är vad man kan vänta sig numera. Oscarn är hur som helst välförtjänt. Kul också att se De Niro vakna upp ur sin slummer igen.
 
En på det hela väldigt bra film där man inte har tråkigt en sekund och ibland bara sitter och njuter. Faller på målsnöret till att vara ett mästerverk.
 
Betyg: Mycket Bra

Edited by Fiskrens, 03 March 2013 - 10:49.

[Wylie Times]

Kan bara instämma och hålla med dig Fiskrens. Visst kan man tycka att det klassiska rom-com slutet sabbar lite när filmen lyckats undvika dom fällorna upp till dess men för min del störde det inte så mycket. Och visst är det kul att se att gubben DeNiro fortfarande kan om han vill.

 

En sak som jag inte tror att jag tog upp när jag skrev om den är klippningen. David O. Russell är riktigt duktig på det (jag förmodar att han sitter med) speciellt i scener där det börjar såra ur. Man kan dra många praleller mellan scenen då Bradley Cooper inte hittar sin bröllopsvideo och scenen i The Fighter när Christian Bale är jagad av poilsen och springer in till restaurangen där hans familj äter. Totalt kaos i en ljuvlig kompsition. 

[Fiskrens]

En sak som jag inte tror att jag tog upp när jag skrev om den är klippningen. David O. Russell är riktigt duktig på det (jag förmodar att han sitter med) speciellt i scener där det börjar såra ur. Man kan dra många praleller mellan scenen då Bradley Cooper inte hittar sin bröllopsvideo och scenen i The Fighter när Christian Bale är jagad av poilsen och springer in till restaurangen där hans familj äter. Totalt kaos i en ljuvlig kompsition. 

Precis, det var det jag menade med att även filmen bitvis lider av bipolaritet. Väldigt bra gjort (utan att vara "Dogma-jobbig", kanske det är bra att tillägga ). Det blixtrar ju även till vid matchen. Måste titta ikapp David O. Russells tidigare verk, tror bara att jag har sett Three Kings innan.

[Synon]

Vi måste prata om Kevin (2011)

Berättelsen fokuserar runt Eva och det lyckas de bra med, mycket tack vare Tilda Swintons utmärkta skådespel, men även för att de övriga deltagarna inte tillåts ta så mycket plats. Visst kunde manuset bearbetas lite till och vissa scener setts över, men på det stora hela så var det en bra och tankeväckande film.

Efter alla hemska och tragiska händelser som skett på skolor där förövaren varit en ung person har det väckt frågan hos många hur det egentligen kunde hända. Vad var det som gick fel? Hur kan en människa växa upp och göra något så förkastligt? Uppväxten, omgivningen eller medfött? Den här filmen väcker de frågorna, men vi får inga svar. Kanske för att det inte finns några?

 

The Presence (2010)

Mediokert hantverk av Provost som inte lyckades få till det på något område. Amatörmässigt manus med dåligt uppbyggd berättelse och karaktärer, med ett foto och klippningar som fick mig att vrida på mig olustigt i soffan. ”Berättad i sann Hitchcock-anda” står att läsa någonstans – tillåt mig skratta och stackars Hitchcock vänder sig nog i graven.

 

 

[Wylie Times]

Vi måste prata om Kevin (2011)

 

Har inte du sett den förut?

[Synon]

Nej, men har tänkt det. Men annat har hela tiden pockat på min uppmärksamhet. När Oscarsgalan var över tänkte jag att nu eller aldrig!

[Wylie Times]

Jag var helt säker på att du hade sett den inför förra årets gala. Men kul att du fick tid och att du gillade den.

[Synon]

Nej, den föll tyvärr bort. Och sen har jag ju velat se den, men det blev aldrig av. Förräns nu. Bättre sent än aldrig och väl värd väntan ska tilläggas.

[Wylie Times]

Jag kom just ihåg, efter att ha läst vad jag skrev om filmen att Tilda Swinton ju inte blev nominerad så det var säkert därför du inte såg den ifjol.  

[Synon]

Tänkte väl: blev lite förbryllad hur jag kunnat låta bli att se den inför förra årets gala, men så var det ju: Den fick ingen nominering!

[XC]

Dragon Age: Dawn of the Seeker / Blood Mage No Seisen (2012) [US/JP]
#Genre: Animerad fantasyaction baserat på populärt tv-spel.
#Koncept: När freden i landet Orlais hotas av en maktlysten blodsmagiker tvingas sökaren Cassandra Pentaghast ensam ta upp striden mot magikern och dennes medkonspiratörer.
#Förväntningar: Är inte mer än vagt medveten om spelserien...
#Ögon&Öron-godis: På det hela taget är det en rätt trevlig story, bra backstories och även om den inte bjuder upp till överraskningar riktigt välskriven. Jag gillar dragen av europeisk mytologi (landets namn som tex påminner om Orleans och namnet Pentaghast som för tankarna till Artur-mytologins Pendragon). Filmens stora brister ligger inte (som man kanske skulle kunna tro) främst i att det är en film för fansen, dess stora brist är den plastiga cgin. Den här filmen har inte direkt den cgi som man förväntar sig av en film anno 2012, bitvis är det som om man försöker sig på en cgi med drag av traditionell animering... Och det funkar i en handfull scener men större delen av tiden är det som plast som just är på väg att smälta.  De flesta figurerna har ansikten som känns bekanta, men som man inte riktigt kan placera (bortsett från Cassandras bror som är som ett homage till en halvung Michael Jackson). Den engelska dubben är helt OK med undantag för "the Divine" som har en konstig kombo av fransk brytning och läspning. (Jag tror till och med alla karaktärer i den engelska dubben har olika dialekter).
#Bäst: Man lyckas göra slutscenen (den med den kvinnliga påven på St. Petersplatsen) riktigt fyllig.
#Sämst: Den risiga cgin som inte riktigt bestämt sig för vilken visuell stil man vill ha.
#XC Konstaterar: Kulig story som jag inte har något emot att stifta närmare bekantskap med (vet dock inte om jag har tålamod idag för rpg-spel).
#PS: Filmen är producerad av Funimation Entertainment med bla Vexille på sin meritlista - filmerna har även samma regissör (om jag läser det rätt). Vexille är dock en tjusigare produktion.
 

*

 
Terror, the (1963) [US]
#Genre: "Herregud skulle detta verkligen kallas en skräck"-film.
#Koncept: En löjtnant kommer ifrån sitt förband och finner kvinnan i sitt liv... mellan dem båda står bara en tokig gammal dams fågel och en folkilsken baron.
#Förväntningar: Jag hade bara hört talas om filmen och var inte direkt mer insatt i den än att Carty rekommenderade den. Och tro mig - jag minns knappt varför han rekommenderade den mer än att den gick på TV.
#Ögon&Öron-godis: Nog är det en B-film alltid. Så mycket till skräck blir det väl inte det här blir väl som bäst spänningsdrama. En rätt trevlig story är det trots allt, även om man inte får alla dem svar man skulle önska. Produktionen är billig - samma set och huvudskådespelare som Korpen/The Raven som spelades in precis innan. Färgsättningen är lite halvunderlig, till stor del känns det som Technicolors billiga kusin från landet men skänker avgjort en trevlig stämning till filmen i stort annars med sin mix av bleka och förstäkta färger.
#Bäst: Oj vilken härlig kyrkogård!
#Sämst: Smutsigt foto där det känns som om konturerna fräts ut,
#XC Konstaterar: En film som leker friskt med skräck-koncept och lånar både här och där; jag betvivlar dock att det var särkilt kusligt ens 1963.
#PS: Tro’t eller ej men den här spelades faktiskt in från SVT september 2009. Lång handläggningstid? Moi?

[Wylie Times]

The Terror var det väldigt länge sen jag såg. Härlig B-skräckis av Roger Corman med en ung Jack Nicholson i huvudrollen.

 

 

Tänkte väl: blev lite förbryllad hur jag kunnat låta bli att se den inför förra årets gala, men så var det ju: Den fick ingen nominering!

 

Swinton borde verkligen ha fått en nominering. Hon borde ha vunnit! Den enda jag egentligen skulle sätta emot är Viola Davis.

Edited by Wylie Times, 05 March 2013 - 21:46.

[Synon]

Ja, Tilda Swinton borde absolut blivit nominerad!

[Crusader]

Dragon Age: Dawn of the Seeker / Blood Mage No Seisen (2012) [US/JP]
#Genre: Animerad fantasyaction baserat på populärt tv-spel.
#Koncept: När freden i landet Orlais hotas av en maktlysten blodsmagiker tvingas sökaren Cassandra Pentaghast ensam ta upp striden mot magikern och dennes medkonspiratörer.
#Förväntningar: Är inte mer än vagt medveten om spelserien...
#Ögon&Öron-godis: På det hela taget är det en rätt trevlig story, bra backstories och även om den inte bjuder upp till överraskningar riktigt välskriven. Jag gillar dragen av europeisk mytologi (landets namn som tex påminner om Orleans och namnet Pentaghast som för tankarna till Artur-mytologins Pendragon). Filmens stora brister ligger inte (som man kanske skulle kunna tro) främst i att det är en film för fansen, dess stora brist är den plastiga cgin. Den här filmen har inte direkt den cgi som man förväntar sig av en film anno 2012, bitvis är det som om man försöker sig på en cgi med drag av traditionell animering... Och det funkar i en handfull scener men större delen av tiden är det som plast som just är på väg att smälta.  De flesta figurerna har ansikten som känns bekanta, men som man inte riktigt kan placera (bortsett från Cassandras bror som är som ett homage till en halvung Michael Jackson). Den engelska dubben är helt OK med undantag för "the Divine" som har en konstig kombo av fransk brytning och läspning. (Jag tror till och med alla karaktärer i den engelska dubben har olika dialekter).
#Bäst: Man lyckas göra slutscenen (den med den kvinnliga påven på St. Petersplatsen) riktigt fyllig.
#Sämst: Den risiga cgin som inte riktigt bestämt sig för vilken visuell stil man vill ha.
#XC Konstaterar: Kulig story som jag inte har något emot att stifta närmare bekantskap med (vet dock inte om jag har tålamod idag för rpg-spel).
#PS: Filmen är producerad av Funimation Entertainment med bla Vexille på sin meritlista - filmerna har även samma regissör (om jag läser det rätt). Vexille är dock en tjusigare produktion.
[End Quote]

Jag kan förklara det där med brytningen. Orlais är på många sätt Dragon Age-världens motsvarighet till Frankrike och alla har därmed en Fransk brytning. Elves därimot har för det mästa en Skottsk/Walesisk brytning förutom de som är uppväxta i städer. Dwarves har en Amerikansk brytning (och är faktiskt de som har lärt de andra raserna att prata deras språk) medans Orlais grannland Ferelden har Engelsk brytning. Sedan finns det ett land (Antiva) med Spansk brytning också och ett par andra som jag är osäker på (då karaktärer från dem är sällan med i spelen) och något har Engelsk då de tidigare ingått i ett annat rike under en längre tid. Orsaken till det är för att varje land ska kännas unikt i spelen och det är enklare att använda existerande brytningar än att hitta på en ny.
Jag har inte sett filmen ännu då jag inte är klar med andra spelet än (även då det här en en prequel till alla spelen så vågar jag inte ta risken) men jag ska köpa den sen. Nästa spel i serien kommer utspela sig i bla. Orlais. Cassandra Pentaghast är btw med i Dragon Age II då spelet i grunden är hur hon frågar ut en karaktär som berättar en historia för henne till hennes utredning.

En liten video från första spelet som visar 3 språk (Orlais, Ferelden och Antiva) och nej, spelen är inte så perversa som videon får det att verka.
https://www.youtube.com/watch?v=suBZ6PCIofQ

Edit: Jag vet inte varför men den vägrar låta miog skriva efter XC's quote. Varända gång jag ändrar så byter den automatiskt till att allt är en quote så jag markerade istället var hennes slutade.

Edited by Crusader, 05 March 2013 - 22:48.

[Crusader]

Chernobyl Diaries (2012)
 
Den unga amerikanaren Chris, hans flickvän Natalie och deras vän Amanda reser genom Europa till Kiev för att hälsa på Chris' storebror Paul som ska visa dem Moskva. Men så får Paul en idé, varför inte åka på en guidat äventyrstur till Chernobyl istället? Tillsammans med de engelska cykelturisterna Michael och Zoe åker de med guiden Uri ut till en stad som övergavs när kärnkraftolyckan inträffade.
 
Skräckfilm med manus skrivet av Oren Peli ("Paranormal Activity"'s skapare) i sammarbete med Van Dyke bröderna (Dick Van Dyke's barnbarn) som är mäst (ö)kända för sina Asylum-filmer.
Blev lite besviken när det visade sig inte vara Found footage då jag blev glad när det verkade vara Found footage.
En sak jag reagerade på var att guiden satte handen i vattnet. Det kan väl inte vara säkert?
En film som har fått mycket negativ kritik för att "trampa på minnet av katastrofen" och stora bojkottningar gjordes mot den. Men är det verkligen så konstigt att folk vill göra filmer som utspelar sig på en av världens kusligaste platser och världens störta spökstäder? Samma som kritiserar det här är helt OK med World War II filmer och skrattar gott åt "'Allå, 'allå!" medans de som var med om World War II tycker det hela är hemskt och trampar på minnet av de hemskheter som hände där. Det hela handlar inte om att det är omoraliskt eller fel att göra fantasifulla filmer inspirerade av tragiska händelser utan att det väcker obehagliga minnen hos de som upplevde det. Chernobyl katastrofen skrämde så otroligt mycket folk när det hände då kärnreaktorer fanns runtomkring oss alla som stora tickande bomber men innan dess så var inte faran så påtaglig. Men man får också tänka på att göra filmer, TV-spel eller skriva böcker är ett sätt att se till att en historisk händelse aldrig glöms bort. För de som inte var födda då så betyder Chernobyl inget speciellt men efter att ha sett en film, spelat ett spel eller läst en bok om Chernobyl så väcker det en nyfikenhet att kolla upp sanningen bakom berättelsen och det är viktigt.
Så betyder det att det är fritt fram att göra som man vill? Nej, lite takt får man ha att inte gå över gränsen. "'Allå, 'allå!" t ex skämtade aldrig om Judar eller de hemskheter Nazisterna gjorde.
Jag tycker det var en bra, spännande och välgjord skräckfilm som har fått oförkänat mycket negativ kritik IMO. En film jag kan rekomendera de som gillar skräckfilmer liknande "Paranormal Activity".
 
Betyg: Bra+

[XC]

Dragon Age: Dawn of the Seeker / Blood Mage No Seisen (2012) [US/JP]

Jag kan förklara det där med brytningen. Orlais är på många sätt Dragon Age-världens motsvarighet till Frankrike och alla har därmed en Fransk brytning. Elves därimot har för det mästa en Skottsk/Walesisk brytning förutom de som är uppväxta i städer. Dwarves har en Amerikansk brytning (och är faktiskt de som har lärt de andra raserna att prata deras språk) medans Orlais grannland Ferelden har Engelsk brytning. Sedan finns det ett land (Antiva) med Spansk brytning också och ett par andra som jag är osäker på (då karaktärer från dem är sällan med i spelen) och något har Engelsk då de tidigare ingått i ett annat rike under en längre tid. Orsaken till det är för att varje land ska kännas unikt i spelen och det är enklare att använda existerande brytningar än att hitta på en ny.

Jag förstod att Frankrike stått modell för Orlais då både dialekten hos "the Divine" och namnet hintar om det. Tack för förklaringen om dialekterna, då förstår jag närmare vad det kom ifrån.

*

Edit: Jag vet inte varför men den vägrar låta miog skriva efter XC's quote. Varända gång jag ändrar så byter den automatiskt till att allt är en quote så jag markerade istället var hennes slutade.

Editorn får för sig saker ibland, testa nästa gång och växla över till bbcode-läge och lägga in ett enterslag efter sista quote-taggen.

Edited by XC, 06 March 2013 - 08:35.

[Crusader]

Dragon Age: Dawn of the Seeker / Blood Mage No Seisen (2012) [US/JP]

Jag kan förklara det där med brytningen. Orlais är på många sätt Dragon Age-världens motsvarighet till Frankrike och alla har därmed en Fransk brytning. Elves därimot har för det mästa en Skottsk/Walesisk brytning förutom de som är uppväxta i städer. Dwarves har en Amerikansk brytning (och är faktiskt de som har lärt de andra raserna att prata deras språk) medans Orlais grannland Ferelden har Engelsk brytning. Sedan finns det ett land (Antiva) med Spansk brytning också och ett par andra som jag är osäker på (då karaktärer från dem är sällan med i spelen) och något har Engelsk då de tidigare ingått i ett annat rike under en längre tid. Orsaken till det är för att varje land ska kännas unikt i spelen och det är enklare att använda existerande brytningar än att hitta på en ny.
 

Jag förstod att Frankrike stått modell för Orlais då både dialekten hos "the Divine" och namnet hintar om det. Tack för förklaringen om dialekterna, då förstår jag närmare vad det kom ifrån.

*

Edit: Jag vet inte varför men den vägrar låta miog skriva efter XC's quote. Varända gång jag ändrar så byter den automatiskt till att allt är en quote så jag markerade istället var hennes slutade.

Editorn får för sig saker ibland, testa nästa gång och växla över till bbcode-läge och lägga in ett enterslag efter sista quote-taggen.
 

Jag använde bbcode-läget. Man kan inte se var quoten slutar i Editorn.

[Synon]

Sherlock Holmes: A Game of Shadows (2011)

Guy Richie tyckte det var så roligt med specialeffekter och lek med kameran att han totalt glömde bort själva berättelsen som hamnade i skymundan. Slowmotion och explosioner om vartannat med häftig musik som skulle ge ett coolt resultat. Och visst hade det blivit bra OM någon bara hejdat honom så det blivit med måtta.

 

Jude Law var stabil som Watson och Stephen Frye glänste i sin nakenhet, men Robert Downey Jr borde seriöst fundera på andra roller för nu har han upprepat sin karaktär i det oändliga som Holmes/Iron Man.

[Crusader]

Along Came Polly (2004)
 
Reuben Feffer är en riskuträknare för ett försäkringsbolag och lever ett tryggt och stillsamt liv utan risker där hans dröm är att gifta sig och skaffa familj. Polly Prince lever livet som det är, stannar aldrig på en plats förlänge och älskar äventyr. När de först träffas så är de raka motsatser men Reuben är villig att försöka ändra sig för Polly's skull. Frågan är bara, känner Polly likadant?
 
Ben Stiller är pinsamheternas kung. Ofta råkar hans karaktärer ut för pinsamma och oftast obehagligt äkliga händelser, och det är inte annorlunda här. En typisk Ben Stiller-komedi med en stark grupp skådespelare från Hollywoods elite. Som vanligt är den underhållande från början till slut.
 
Betyg: Bra

[Crusader]

10.5: Apocalypse - The Beginning of the End (2006)
 
USA har skakats av en grupp naturkatastrofer. Den senaste var en jordbävning på 10.5 som drog ner Los Angeles i en avgrund och orsakade en tsunami som översvämmade Hawaii. Tackvare Dr. Samantha Hill och Dr. Jordan Fisher's arbete så lyckas många evakueras i tid. Men det hela visar sig bara vara början. Efterskalv sprider sig över USA, grundvattnet stiger till ytan och utan förvarning börjar gammla vulkaner vakna till liv och få utbrott. Fler och fler underliga katastrofer avlöser varandra medans Dr. Hall desperat försöker komma på vad som ligger bakom det hela.
 
En katastrof film där USA (och såsmåningom världen) står maktlösa inför en ofattbar kris. OK specialeffekter som nog kändes bättre för 9 år sedan än de gör nu. En bra grupp skådespelare och en väldigt spännande film.
Slutet är av det tragiska slaget då de misslyckas med att stoppa sprickan som delar kontinenten i 2 delar och stora delar av USA hamnar under vatten när ett nytt hav bildas (igentligen ett gammalt hav då det fanns där för många miljoner år sedan). Jag förstår tanken bakom det: Vi kan inte stoppa moder natur när den sätter igång och det kändes rätt att det slutade på det här viset. Det var säkerligen också orsaken de hade med krisen med kärnreaktorerna för att där skulle finnas en liten ljudglimt över att de lyckades rädda dem.
Jag hade velat sett lite aftermatch om karaktärerna för det hela slutar abrupt. En hint om hur deras liv kommer se ut sen. Likaså hade jag velat veta mer om det nya Pangea som skulle skapas men det hade nog varit att begära förmycket. Sådant tar ju lite tid. I det hela så var en stor kris avslutad men det var bara början på katastroferna som hela världen kommer få känna av. Eller kommer det kanska stanna med den här sprickan? Vem vet.
 
Man känner sig en aning vilse när filmen börjar då den löiksom börjar mitt i händelserna med att Los Angeles blir totalförstört och hjältarna hyllas för sina insatser. Kännslan är lite som slutet på en katastrof-film eller början på andra avsnittet i en miniserie. Ändå är filmen 2h41 min lång.
Hur som helst så var den bra och jag kan starkt rekomendera den till alla som gillar katastrof filmer.
 
Betyg: Bra

[XC]

Hanging Up (2000) [US]
#Genre: Komedi står det på omslaget.
#Koncept: Eve är mellanbarnet av tre systrar och den som tar hand om deras förvirrade (och troligen demente) far. Medan systrarna har fullt upp med sina karriärer pendlar Eve mellan frustration och sorg.
#Förväntningar: Dianne Keaton. (Typ).
#Ögon&Öron-godis: Det här är inte en slapstick film; den är inte späckad av oneliners och dråpliga situationer heller. Det här är kanske först och främst en dramafilm i komedi-strass för det skulle annars vara svårt att ta till sig (och igenom) den annars. Bitvis riktigt tunga scener där man verkligen lider med Eve, både i den tudelade relationen till fadern samt den känslomässiga frånvaron av systrarna. Det innebär inte att man inte blir underhållen eller här och där bjuds på ett skratt, man lägger med viss skicklighet lättare scener för att hjälpa tittaren igenom de 90 minuterarna. Meg Ryan (underligt att jag bara verkar se filmerna med henne där hon vågar sig på annat än RomComs) sköter sig ypperligt, Lisa Kudrow är en jordnära Phoebe och Diane Keaton måste erkännas vara härligt plastig.
#Bäst: Jag kan inte låta bli uppskatta hela scenen där Eve slutligen möter Ogmed.
#Sämst: Slutet (hur bra det än är och de 20 sista minutrarna är riktigt vassa skall erkännas) bli kanske i tyngsta laget.
#XC Konstaterar: Slutresultatet är en finstämd, småjobbig, film lätt att uppskatta.
#PS: Walter Matthaus sista roll, hans skröpliga hälsa är tydligen inte helt spelad då han dog i cancer 4 månader efter den här filmens release.

[XC]

Shubian's Rift (2007) [US]
#Genre: Portal-Science-fiction.
#Koncept: Sid Shubian är utanför Mars på upptäcktsfärd då rymdmannen Jin dimper ned i hans knä. Plötsligt är han indragen i ett annat solsystems brutala politiska ränkspel.
#Förväntningar: Filmen kostade gigantiska 23000 (just det tjugotretusen) dollar att producera.
#Ögon&Öron-godis: Storyn är faktiskt OK, den bjuder från en trevlig påse gott och blandat. Den bjuder kanske inte på några livsomstörtande upplevelser men är välskriven och med en hyfsad dialog. Visserligen hade jag lite svårt bitvis att engagera mig i teknobabblet och filmen är kanske aningens aning för lång för sitt eget bästa (110min för den intresserade). Vad gäller det visuella är det imponerande mycket man fått för pengarna. Visst, det är inte någon cgi värd att skriva till Oscars-juryn om men den är för sitt segment riktigt snygg. Revisitan är ... retro ... vi har liksom vant oss vid en viss visuell stil i sådana här filmer och den här är avskalad, målad plywood och slumpmässiga plastattiraljer. "Vapnen" ser ut att vara införskaffade i en leksaksaffär på väg till inspelningen. F.ö. så ser ”bryggan” och resten av "Journeyman" mer som en fönsterlös lägenhet än ett rymdskepp. Men det hela funkar ändå rätt bra. Och har man något vett mellan öronen så uppskattar man också att skådespelarna ger sitt bästa filmen igenom - trots att det är uppenbart att de är av en lägre teknisk kvalité än kultlegendarer från Star Trek, BSG och Stargate.
#Bäst: Produktionsglädje när den är som allra bäst.
#Sämst: Man slänger in en kärleksintrig också - den skaver lite grann och det är uppenbart att den fungerar enbart som en ursäkt för att kapten Shubian att resa genom portalen.
#XC Konstaterar: Det är uppenbart en öppning för mer och känns faktiskt väldigt mycket som om den är tänkt som en pilot för en tv-serie. Vem vet - med mer pengar kanske det skulle kunna bli riktigt bra?
#PS: Finns även som bok och den officiella hemsidan utlovar en serietidning.

[Erika]

Rumpelstilzchen (2009) bygger på sagan med samma namn och det är utan tvekan en charmig filmatisering. Dock inte den bästa i genren, men den är bättre än t. ex. den västtyska filmatiseringen som kom på 50-talet.

 

Les Aventures extraordinaires de Michel Strogoff (2004) bygger på Tsarens kurir av Jules Verne, men är även en slags sammanfattning av en animerad tv-serie (baserad på samma roman) som kom några år tidigare. Trots att animationen är bara snäppet bättre än tv-animation, blandningen mellan traditionell animation och cgi skär sig i vissa scener och de irriterande mössen, är det en godkänd (men inte mer än så) film. Det förekommer också några sånger som spelas i bakgrunden och det är dessutom bra låtar, så jag hoppas att de släppte ett soundtrack.

 

Devilman (2004) bygger löst på en tv-serie som i sin tur var en ”snällare” variant av något annat, men som senare i senare produktioner blev något grymmare i tonen. Eller något i den stilen. I vilket fall som helst, är spelfilmsversionen riktigt dålig och såväl story, skådespelare och specialeffekter är skrattretande usla. Dessutom är det en riktigt seg och tråkig film, så där de två timmarna var riktigt plågsamma. Visserligen är inte de tidigare grejorna som gjorts med Devilman så fantastiska heller, men de var åtminstone någorlunda underhållande medan den här spelfilmen är bara så hopplöst urusel.

 

Schneeweißchen und Rosenrot (2012) är en av många filmatiseringar av Snövit och Rosenröd och den här versionen bjuder på ett par ändringar, men annars är allt sig likt. 2012 års version är sevärd och bättre än 50-talsversionen, men något sämre än 70-talsversionen.

 

Andra filmer jag har sett på sistone (och inte orkar att skriva något längre omdöme om) är Franz Kafka's It's a Wonderful Life (skaplig), En poets blod (mer lekstuga än film, men ändå underhållande), Orfeus testamente (bra), Asterix – Gallernas hjälte (bra), Princezna ze mlejna (ojämn), Princezna ze mlejna II (tråkig), Sunes sommar (underhållande), Superman (okej, men även lite träig), Superman II (underhållande), Halloj Holland (helt okej underhållning för stunden), Pelle Svanslös och den stora sKattjakten (ojämn och ganska tråkig), T. Sventon och fallet Isabella (sådär), Rocco och hans bröder (okej), Žabí král (bra), Dawn of the Mummy (skräpfilm, men Shuki Levys musik är bra), Leoparden (okej), Den sista enhörningen (inget mästerverk, men blir bättre för varje omtitt) och Un flic (bra).

[XC]

Dessutom är det en riktigt seg och tråkig film, så där de två timmarna var riktigt plågsamma. Visserligen är inte de tidigare grejorna som gjorts med Devilman så fantastiska heller, men de var åtminstone någorlunda underhållande medan den här spelfilmen är bara så hopplöst urusel.

Visst är det fantastiskt när man plågar sig igenom en tvåtimmarsfilm bara för nöjet att få tala om det efreråt? :gjort det själv:
 

En poets blod (mer lekstuga än film, men ändå underhållande)

Avgjort sådant som gör mig nyfiken!