1001 replies to this topic

[Wylie Times]

L'Illusionniste

Sylvain Chomets andra långfilm efter den utmärkta Triplettes de Belleville är minst lika snyggt gjort om inte snyggare. Chomet har ett fantastiskt sinnelag för både storslagna vyer och läckra detaljer. Manuset som är baserat på ett oproducerat manus av Jacques Tati är en ganska enkel och tragisk historia. Dialogen är precis som i Tatis filmer väldigt sparsam vilket antagligen är vad som inspirerat Chomet som i stort sett inte hade någon dialog alls i Belleville. Här känner jag dock att det kunde ha behövts lite mer. Det blir lite för konstlat ibland även om det funkar. Jag kan tycka att storyn är lite för lättviktig men det vägs upp av att filmen är så pass vackert gjord. Slutet är väldig fint och tragiskt.

4/5

[Fiskrens]

A Single Man

Colin Firth spelar professorn vars pojkvän alldeles nyligen förolyckats. Han försöker tampas med sorgen fastän han inte kan visa den öppet eftersom det hela utspelas under tidigt 60-tal. Den här filmen är så 60-talsromantiskt snygg att man nästan får en överdos av det. Varenda frisyr, skjortsnibb, stol och belevad min sitter precis där den ska. Färgerna är precis så mättade som respektive scen kräver (riktigt snyggt när färgen symboliserar liv och tonar ut och in i huvudpersonens liv). Varenda scen känns komponerad till perfektion, så man njuter av dem alla. Historien lyckas vara engagerande i sin enkelhet, mycket tack vare Colin Firths spel. Fast jag blir nog än mer imponerad av Julianne Moore, som låter och pratar som hon var född i London. Bara slutet är en riktig letdown: hela filmen lyckas balansera precis på kanten till det melodramatiska, men där slår det över och blir fånigt.

Betyg: Mycket Bra- (det där sista för slutet)

[Wylie Times]

Kul att du gillade A Single Man. Jag håller med dig om allt utom slutet som jag tycker håller bra det med.


Gasland

Förfärande dokumentär om vad som händer med naturen, vattnet, och framför allt människorna som dricker det efter att man borrat efter naturlig gas på olika ställen runt om i USA. Filmen påminner rätt mycket om Roger and me. Filmaren Josh Fox sätter sig själv i huvudrollen och lägger allt i en väldigt personlig bakgrund till honom som han berättar genom voice over precis som han lotsar tittaren genom hela filmen. Till skillnad från Michael Moore så tar dock Fox ett steg tillbaka när han väl gjort sin inledning och låter människorna tala. Han använder heller ingen humor som Moore gör utan berättar istället på ett väldigt vackert och nostalgiskt sätt hur Amerika förändras för människor som utelämnas av dom stora företagen och regeringen som ser mellan fingrarna. Men blir både berörd och upprörd över den hemska bild som målas upp av människorna i filmen och Fox ofta nästan poetiska bildspråk. På många sätt tycker jag att han lyckas bättre än Michael Moore genom att t.ex. inte försöka göra filmen till en punchline som Moore ofta gör. Däremot kan jag tycka att det blir lite för mycket at av samma sak på vissa sällen och filmen hade nog med fördel kunnat kortats ner lite.

4/5

Edited by Wylie Times, 20 February 2011 - 14:07.

[Den Gröne Hämnaren]

Kanske är jag den enda som tänkte på Dr. Snuggels robot Melissa

Mat(h)ilda heter hon väl...

:besserwisser:

[XC]

Helt rätt, fel av mig, Mathilda heter hon.

Julie & Julia (2009) @MZ
Filmen som bygger på boken som handlar om bloggen…Typ. Överraskande bra historia om den unga Julie som får för sig att koka, pochera, steka, vispa och baka sig igenom Julia Childs (för amerikanarna) klassiska "Det goda franska köket". Samtidigt som vi får följa novisen Julies resa genom boken får vi följa Julias resa när hon skrev den och slutligen får den publicerad. Välskriven och mixen mellan Julie och Julia funkar riktigt bra det siktar och träffar den klassiska feel-good ådran. Intressanta karaktärer (Julia får mig att tänka på Hyacinth i "Skenet Bedrar") och bra skådespelare. En del av filmen slår an på sådant som jag inte riktigt gillar med bloggfenomenet - jag kan respektera bloggen som plattform och dess förmåga att låta vem som helst driva en hemsida på nätet…men det finns också en viss hype kring fenomenet som jag inte riktigt klarar av att ignorera. Filmen lider dock inte av det - Amy Adams gör en bra och engagerande roll och när hypen drar igång så glädjs man bara med Julie.

Edited by XC, 20 February 2011 - 17:30.

[Crusader]

Scott Pilgrim vs. the World (2010)

Scott Pilgrim är en total nörd som alltid har sabbat varje förhållande han har haft. Men så träffar han sina drömmars tjej, Ramona Flowers. Det ända problemet är att hon har 7 onda Ex som kommer för att döda honom.

Baserad på Scott Pilgrim serierna inspirerade av Arcade spel, speciellt Beat'em up. Jag har aldrig varit så värst galen i Beat'em up och på många sätt så blir den här filmen för mig en parodi av orsaken att jag inte ger det. En löjligt simpel story med en massa over the top dueller fulla av super krafter och special moves.
En helt galen film som man antingen älskar eller hatar beroende på hur filmen talar till en. Själv, som en gamer, älskar jag det även om det ibland blir lite förmycket och för fjantigt. Mary Elizabeth Winstead ger ett stort plus.
Har du någonsin undrar hur det skulle se ut om världen var som ett TV-spel? Se den här filmen.

9/10



Salt - Director's Cut (2010)

Hemliga agenten Evelyn Salt anklagas för att vara en Ryssk Sleeperagent med uppdrag att mörda Rysslands President under en vistelse i USA. Av rädsla för sin makes säkerhet rymmer Salt. Men snart visar det sig ligga mycket mer till det hela än någon kunde ana.

Först skriven för Tom Cruise men sedan omskriven för att istället passa Angelina Jolie.
En film med många twister och inte så värst förutsägbar. Först gillade jag den väldigt mycket men filmen blev destu mer kompliserad senare och det hela blev bara värre och värre och faller pladask. Visst var det en underhållande karrusell där man inte visste hur saker låg till men jag känner att de hade känat så mycket mer på att låtit filmen vara lite simplare och hålla sig till hur de gjorde reklam för den, en amerikansk kvinnlig James Bond. Ett stort problem är att de försöker shockera tittarna genom twister som får 24 att blekna i jämförelse och ofta känns det som att twisterna bara är just till för att shockera utan att ha en orsak till att vara så. Jag hade hgillat filmen så mycket mer om den bara hade handlat om en hemlig agent som anklagas för att vara Ryssk spion och flyr från CIA för att rädda sin make och lösa en internationell kris utan att krongla till det. Visst, det hade inte varit unikt men det hade varit mycket mer underhållande och trevligare.
Vissa saker irriterar mig som t ex att en Ryssk Sleeperagent som har vuxit upp med Amerikanska språket som huvudspråk och jobbar på Vita Huset har en stark Ryssk brytning.
Filmen finns i 3 versionen. Bioversionen (där filmbolaget fick bestämma), Director's Cut (som var regisörens fria tolkning) och Extended Cut (förlägning av Bioversionen). Vad jag har hört så var de andra versionerna sämre än den här.
Gillar man agentthrillers där man inte vet vad som är vad, med överaskande twister runt varje hör så ska man se den här.

6,5/10

Edited by Crusader, 20 February 2011 - 23:12.

[Rick Hunter]

Winters Bone

Sjuttonåriga Ree bor i den amerikanska södern i ett litet samhälle med sin psykiskt sjuka Mamma samt 2 småsyskon. Hon får sköta precis allt i det risga huset de bor i. En polis dyker upp och letar efter hennes kriminella Pappa som är kallad till rättegång, dyker han inte upp inom en vecka förlorar de huset eftersom de är pantsatt som borgenssumma. Ree får då ge sig ut och leta efter sin Pappa bland släktingar som bor runt omkring (de flesta är släkt med varandra i området och de flesta tillverkar knark). En väldigt miserabel och skitig film med väldigt grått foto. Kriminaliteten och hopplösheten är total även om Ree längtar till ett bättre liv helst inom armén då där finns det pengar att få. Bra skådespelarinsatser speciellt av Jennifer Lawrence i huvudrollen. En rätt bra film även om Hillbillykänslan blir lite väl påtaglig. Starkt slut dock.

7/10

[Synon]

The King's Speech (2010)

"The King's Speech" bygger på den sanna historien om Englands kung Georg VI och hans kamp för att finna den röst folket så väl behövde höra.

Filmen har överrösts med priser och stående ovationer vilket fick mig att ta några steg tillbaka i min iver att se den. Jag blir lätt anti när något blir så hypat som denna film blivit och Colin Firth i synnerhet. Dock kände jag mig trygg i förvissningen om att Firth säkerligen skulle leverera då jag tycker han är en bra skådespelare. Och jag blev inte besviken. Han gör en magnifik prestation som den stammande kungen och lyckas föra in värme och humor i en annars så stel och tillrättalagd historisk, kunglig miljö. Nu blev han ju väl uppbackad från en storspelande Geoffrey Rush och tillsammans lyfter de en film som varken är uppseendeväckande eller bjuder på några överraskningar. I stället ligger fokus på det personliga planet, hur man övervinner sin rädsla och finner tryggheten i sig själv.

Övriga skådespelare fyller sin funktion väl och det är otroligt befriande att få se Helena Bonham-Carter i något annat än en Tim Burton film. Hon spelar bra, men tyvärr tappar hennes karaktär styrka ju längre filmen lider. En brist i manus och kanske även i regin?

Filmen är väl förpackad vad gäller scenografi, kostymer, foto, ljussättning och musik. Det sista är inte så förvånande då det är Alexandre Desplat som ligger bakom den och han kan sin sak.

Lite småkul är att Derek Jacobi, som spelar ärkebiskopen, på 70-talet gjorde rollen som den stammande Claudius i tv-serien "Jag, Claudius". Så fort han dök upp i rutan tänkte jag på det.

Jag skulle bli otroligt förvånad om Colin Firth ej tog hem Oscarn för denna roll.

Betyget blir en stark trea. Själva storyn, som är ganska tråkig emellanåt, som hindrar mig från att ge den en fyra.

Edited by Synon, 21 February 2011 - 23:44.

[Georgia]

Som planerna ser ut nu så kommer jag (ja jag!) se denna film på fredag. Och för att erkänna, jag blir bjuden av en väninna

[Peak]

Tittar just nu på en Star Trek/Doctor Who-crossover:

[Synon]

What? Georgia? Se en sådan film? Ramlar nästan ur soffan av förvåning! Wow. Ska bli riktigt roligt att läsa sen vad du tyckte om den. Måste bara upprepa mig: wow.

[Wylie Times]

The King's Speech

Det här är brittisk film när den är som bäst. Snygga kostymer, välskrivet manus med tunga repliker varvade med torr brittisk humor. Snyggt foto där Tom Hooper blandar storslagna bilder med intimt närgångna. Få gör snyggt 30-tal som britterna. Sen har vi då gräddan av den brittiska och australiensiska skådespelareliten i rollistan. Guy Pearce dyker för andra gången upp i en viktig biroll under mitt Oscarstittande och visst är det trevligt att få se Helena Bonham Carter visa vad hon verkligen går för vilket kan vara lätt att glömma bort när hon mest dyker upp utspökad i Tim Burtons filmer nu för tiden. Man blir påmind om dom filmer hon gjorde innan hon träffade Burton. Men det här är främst Colin Firths och Geoffrey Rushs film. Rush är nominerad i birolls facket men kunde lika gärna varit det för huvudroll för det är precis vad det är. Både han och Firth är magnifika i sina roller och visst förstår man att det är tacksamt "Oscarsmaterial" att spela en kung med talfel men Firth är så pass bra att man knappt tänker på det. Det här borde kompensera för förra årets förlust då han var minst lika bra i A Simple Man. Resten av rollern fylls ut av giganter som Michael Gambon och Derek Jacobi. Bitvis tycker jag att filmen rusar fram lite för fort. Det ges inte riktigt tid till alla aspekter av storyn och eftersom det är väldigt intressant hade jag inte haft nåt emot om filmen varit en halvtimme längre.

4,5/5

[Fiskrens]

Salt

Blev faktiskt lite överraskad av den här filmen - i c:a 20 min. Hade väntat mig mer agent-action á la Bourne än denna mer klassiska öst-väst-spionhistoria. Illusionen om att det faktiskt är en sån håller ovan nämnda tid, tills den stund Jolie låter sig falla ned 10 meter på en långtradare i full fart och givetvis inte får en skråma (jo, förresten, hon stönar till lite så det kanske gjorde lite ont i en av hennes helförsäkrade skinkor). Jaha, där rök den trovärdigheten... Resten av filmen fortsätter i ungefär samma stil och blandar agenthistoria med (iofs snygg) action, helt utan hämningar. Några tvister i handlingen gör att man håller uppe intresset. Att man sen inte skulle ha synat handlingen för noga i sömmarna inser man först efteråt. Jolie klarar också av att framstå som en klassskådespelare i det här sammanhanget: bland resten av stenansiktena visar hon ju faktiskt upp ett minspel.

Betyg: OK-

[Georgia]

What? Georgia? Se en sådan film? Ramlar nästan ur soffan av förvåning! Wow. Ska bli riktigt roligt att läsa sen vad du tyckte om den. Måste bara upprepa mig: wow.

Inte ofta jag gör dig mållös men har visst lyckats med det ett par gånger nu

[Rick Hunter]

127 Hours

Aron Ralston är ute i amerikanska vildmarken och klättrar i berg och ramlar ner i en spricka och får armen fastklämd mellan ett stort stenblock och klippväggen. Där sitter han fast utan möjlighet att komma loss, utom ett sätt dvs... Att skära av sin egen arm. Trots att man vet precis hur var och när saker kommer att hända i filmen så blir det ändå mycket sevärt och ger en viss nerv. James Franco gör en enmansshow där han visar upp hela sitt register som skådespelare. Förutom alla scener där han sitter fast så visas även en del tillbakablickar som Aron tänker på, de vävs skickligt in i storyn. Regin är utmärkt, fotot blandas med Arons egen handkamera och traditionellt kameraarbete. Bra musikval också. Amputeringsscenen var dock inte så stark som jag hade trott, man är väl kanske härdad? Bra film hur som helst

8/10

[SwedishSuperhero]

Darkman

Första gången jag såg den här filmen var jag bara en liten pöjk och inte mycket till filmkritiker. Jag mindes att det var en hemskt otäck och våldsam (men ändå kul) film, men inte särskilt många detaljer ifrån den. Att se om något man inte har sett på väldigt länge kan vara en väldigt chockerande upplevelse och det här var inget undantag. Visst kan jag njuta av en film även om den är allt annat än perfekt, men oj vad den här inte var perfekt! Många saker är sånt man är van vid i superhjältefilmer, som att Peyton Westlake mirakulöst överlever misshandeln och explosionen i sitt labb, eller pseudo-vetenskapen han arbetar med. Men sen kryllar det med logiska luckor och andra udda saker. Till exempel kan jag inte låta bli att tycka att Peytons flickvän är dummare än tåget, särskilt som det på sätt och vis är hennes fel att han får gangstrarna på sig, fler än bara en gång. (Blev förresten förvånad att hon spelades av Frances MacDormand, som jag mest förknippar med Fargo.) På tal om gangstrarna, är de ofta överdrivet våldsamma och skjutglada. (De kan ju bokstavligt talat inte ens hämta ett jädra papper utan att spränga huset i luften!) Vad som riktigt stör mig är dock att man knappt får lära känna nån av figurerna och att scen efter scen kommer så plötsligt efter varandra innan man hinner reagera.

Därmed inte sagt att jag hatar den här filmen. Jag hade bara fått en bild i huvudet av hur den var som inte stämde överens med hur den visade sig vara. På sätt och vis är det rätt synd, men den är definitivt underhållande i alla fall. Till en viss del är det ett typiskt fall av so bad it's good, men den har sina bra stunder. Liam Neeson gör bra ifrån sig som Darkman, särskilt med all make up han är tvungen att bära (fast han beter sig jäkligt udda som Peyton när han "återuppstår"). Larry Drake är också bra som gangsterbossen Durant. Strack är däremot en skurk som större delen av filmen är hemskt trist, men som mot slutet slår över och spelar över något fruktansvärt.

Betyg: 6/10 (Mest p.g.a. hur jag såg den genom mina nostalgia goggles.)

[XC]

Underworld (2003) @MZ
Har sett denna tidigare - mindes den som rätt bra. Storymässigt är den bra, relativt välskriven skulle jag till och med vilja drista mig till att säga. Visserligen stör det mig lite att vi aldrig riktigt får reda på hur saker och ting skötts av de äldre vampyrerna. "två sover, en regerar" säger Viktor - innebär det att Amelia är den som regerar? Eller är hon ansvarig för vampyrerna på andra sidan vattnet bara? Och i så fall hur kommer det sig att de tre äldste (där en borde regera) alla ligger och slumrar med Kraven som lill-kung? Den lilla detaljen kan man dock - med fördel - strunta i.
Riktigt bra specialeffekter, även om mycket av cgin framstår som - tja hyfsad cgi från 2003. På ett par ställen kändes greenscreen-arbetet dessutom lite för uppenbart. Men den är över lag snygg och övertygande. Gillar färgtemat man använt där större delen av filmen känns nästan svartvit - ett kanske logiskt val när filmen utspelar sig på natten.
Bra skådespelare tycker jag, ingen som briljerar men heller ingen som riktigt underpresterar. Det enda som skulle kunna klassas som överspel är de lite för snyggt koreograferade fighterna. Men det är inget som man skall lasta skådespelarna för. Kläderna är lite monotona, väldigt mycket långkappor och läder för att kännas helt ok och jag kommer nog aldrig bli något fan av Kate Beckindales svarta kroppskondom som hon studsar runt i. Men även den går att leva med.
På det hela taget var filmen ungefär så bra som jag mindes den, kul, och väl värd en om titt. Kanske tar "Selene" en del märkliga beslut och storyn skaver lite i somliga scener - men en sevärd film från tiden innan vampyrer blev stapelvara.

[Wylie Times]

Inside Job

Dokumentärfilm om den globala finanskrisen som slog till 2008. I filmen förklarar regissören Charles Ferguson med hjälp av berättaren Matt Damon utförligt hur krisen uppstod, vilka som var ansvariga för det och vad som hänt sen dess. Problemet är att filmen ligger på en ganska hög nivå. Man bör ha ett ganska bra hum om nationalekonomi för att hänga med i svängarna. Det är många termer och siffror som far fram och tillbaka och trots att det är ganska pedagogiskt förklarat med diagram liknelser så känner jag allt för ofta att jag inte riktigt hänger med. Jag förstår huvudragen i storyn, vilka som är the bad guys, ungefär vad det är dom har gjort osv. Men själva detaljerna kring det går mig tyvärr över huvudet. Och det är synd för det är en väldigt vägjord film som ställer mycket viktiga frågor som borde får varenda medelklass amerikan att gå i taket om dom bara förstod en tredjedel av vad som sägs i filmen. Ferguson är väldigt påläst och ger ofta sina intervjuobjekt tunghäfta. Det värsta kommer i slutet där man får veta att dom som var ansvariga för att systemet kollapsade är samma människor som Obama utsett till sina ekonomiska rådgivare. The more things change, the more they stay the same.

Betyget blir dock lägre än vad filmen kanske egentligen förtjänar men jag känner mig helt enkelt lite för okunnig för den här filmen. Är man däremot kunnig i ämnet tror jag att man får ut mycket mer av filmen. Jag tror dock att Michael Moores Capitalism. A love story nog är mer på min nivå. Jag återkommer när jag har sett den.

3/5

Edited by Wylie Times, 23 February 2011 - 01:54.

[Fiskrens]

Darkman
...
Betyg: 6/10 (Mest p.g.a. hur jag såg den genom mina nostalgia goggles.)

Tycker du kunde gett den en siffra till för Bruce Campbells uppdykande i slutet . Fast det kanske du redan gjort...

Edited by Fiskrens, 23 February 2011 - 12:19.

[Rick Hunter]

The Fighter

Mickey Ward är boxare och tränas av sin bror Dickie som är förra detta boxare och nu är crackberonde. Familjen är en stor del i Mickeys liv, hans Mamma är väldigt engagerad och är även hans manager. När Dickie hamnar i fängelse så börjar bryter Mickey med sin familj och börjar träna mer professionellt för att få en chans till en efterlängtad titelmatch, dock är hans bror fortfarande mycket viktig för honom. Jäkligt bra film! Mycket välskriven story baserad på verkliga händelser med fantastiska skådespelarprestationer framförallt från Christan Bale som är fullständigt fantastisk som Dicky Eklund! Även Amy Adams och Melissa Leo förtjänar att nämnas, båda är mycket bra. Det som får mig att inte ge The Fighter en fullpoängare är Mark Wahlberg som inte på nått sätt är dålig som Mickey Ward, han är dock klart mer begränsad som skådespelare. Men han var en av dem som under flera år kämpade för att få denna film gjord i alla fall. Det ska han ha cred för definitivt.

9,5/10

[SwedishSuperhero]

Tycker du kunde gett den en siffra till för Bruce Campbells uppdykande i slutet . Fast det kanske du redan gjort...

Det hade jag mycket väl kunnat ha gjort. Blev allt överraskad när jag insåg att det var han och när jag talade med mina polare om filmen idag var det i stort sett det första de tog upp.

Ja, vad sjutton. Det är ju trots allt Bruce Campbell. 7/10

Edited by SwedishSuperhero, 23 February 2011 - 17:33.

[XC]

Underworld: Evolution (2006)

Barbarian Queen (1985) #Prue
Sword & Cleavage; smaka på den genre-benämningen. Som forumets förkämpe nummer 1 av b-film och fantasy såg jag det som min plikt att grotta ned mig i ämnet.
Storymässigt är den kanske inte superoriginell, men riktigt bra för att vara en fantasyfilm med delvis argentinsk bakgrund. Dialogen är kanske inte helt 100% och några av skådespelarna är definitivt dubbade men den vill mer än bara flasha tuttar (även om den ocermoniellt gör det med). En sak som jag uppskattar med filmen att man verkligen vågar låta karlarna ta ett steg bakåt och låta tjejerna få mycket utrymme. Musiken är inte mycket att orda om - det finns musik.
Visuellt är den härligt 80-tal. Billiga special effekter (trickfilmning för det mesta), hyfsat snygga svärd och härligt opimpad rekvisita. Uppe på det finns det en del muskler också.
Skådespelarna ligger väl på den nivå de normalt gör i en budget-fantasy från 80-talet. Eller ja tjejerna skall ha guldstjärnor till sina fightscener, de går verkligen in för de och de flesta svingar sina svärd som om de verkligen vet vad som är fram och bak på dem. Här och där med nästan övertygande pondus till och med. Filmen ger på det hela taget trevliga flashbacks till tiden då Sam Raimi och Rob Tappert prånglade grekisk mytologi på 90-talet. Ser definitivt fram emot uppföljaren.

Edited by XC, 23 February 2011 - 22:28.

[Wylie Times]

True Grit

Meeeeh. Coen brorsor: sluta göra remakes. Det här är visserligen bra mycket bättre The Ladykillers men det säger inte så mycket och när man har en av de mest originella rösterna i Hollywood så tycker jag att man borde lägga fokus på att skriva sina egna manus istället för att göra onödiga remakes. Jag säger inte att alla remakes är onödiga men Henry Hathaways film från 1969 står sig bra än idag. (och ja, jag vet att det tekniskt sett inte är en remake när det är en filmatisering av en bok men det gör inte mitt argument mindre gällande)

Så, då fick jag det sagt och kan går över till att prata om själva filmen. För vad jag där har egentligen ingenting med filmen att göra. Det är en riktigt bra film. Jeff Bridges för en mycket bra insats som Rooster Cogburn och trots att han kämpar i motvind mot John Waynes ikoniska portätt så lyckas han rollen till sin egen. Imponernade. Mer imponerande är dock Hailee Steinfeld som är fantastisk i rollen som Mattie. Vore det inte för Melissa Leo skulle jag nog säga att hon hade haft goda chanser på Oscarsgalan. Coen brödernas känsla för dialog sitter som vanligt perfekt och filmen ser förbaskat snygg ut. Coens DP of choice Roger Deakins är som vanligt top notch. Nu ångrar jag att jag inte gick och såg den på bio iaf. Men man får stå sitt kast. Så det här kanske inte var så onödig remake iaf och ser man till Coen brödernas två senaste filmer (A serious man och Burn after reading) så kanske jag egentligen hoppar i galen tunna som klagar på att dom väljer att filma en efter en förlaga. För det här är Coens bästa sen No Country for Old Men som också är baserad på en bok. Ja ja, så kan det gå. Där pratade jag omkull mig själv och för eran underhållning skriver jag inte om inledningen heller.

4/5

[Synon]

A Single Man

...
Bara slutet är en riktig letdown: hela filmen lyckas balansera precis på kanten till det melodramatiska, men där slår det över och blir fånigt.

Betyg: Mycket Bra- (det där sista för slutet)

En av förra årets bästa filmer imo, och en film som på allvar öppnade mina ögon för den magnifike skådespelaren Colin Firth. Kul att du gillade den. Ja, förutom slutet då som jag själv inte hade några problem med utan tyckte det passade bra in i filmens stämning.

Julie & Julia (2009) @MZ
...

Amy Adams var ett riktigt charmknippe och den som höll upp filmen imo. Meryl Streep tyckte jag passerade gränsen för överspel för många gånger för att jag skulle bli imponerad av hennes insats. Hon irriterade mig mest faktiskt. Annars brukar jag gilla henne för i vanliga fall är hon en riktigt bra skådespelerska.

Salt

Blev faktiskt lite överraskad av den här filmen - i c:a 20 min. Hade väntat mig mer agent-action á la Bourne än denna mer klassiska öst-väst-spionhistoria.
...

Är inget större fan av Bourne så kanske därför jag uppskattade denna film mer än du? Och jag gillade att de dammade av den gamla, klassiska öst-väst-spionhistorian. Litet avbrott från dagens (amerikanska) filmer som ofta tar upp terrorism och där hotet ofta kommer från ett arabland. Lite back to the good ol' days!

Inside Job

...
Betyget blir dock lägre än vad filmen kanske egentligen förtjänar men jag känner mig helt enkelt lite för okunnig för den här filmen. Är man däremot kunnig i ämnet tror jag att man får ut mycket mer av filmen. Jag tror dock att Michael Moores Capitalism. A love story nog är mer på min nivå. Jag återkommer när jag har sett den.

Men det här låter som att de inte alls lyckades med filmen och få fram sitt budskap. I synnerhet när det handlar om en dokumentär. För du är ju faktiskt ganska allmänbildad tycker jag mig ha noterat och begriper inte du dig på filmen så...

True Grit

...
Där pratade jag omkull mig själv och för eran underhållning skriver jag inte om inledningen heller.

Underbart, Wylie - SFNs alldeles egna lilla entertainer! Tack för att du muntrade upp min trötta morgon!

[Rick Hunter]

The Kids Are All Right

Ett lesbiskt par lever med sina två barn, de har alla problem som vanliga familjer och det märks. Deras son som är 15 övertygar sin syster som är 18 att det ska kontakta sin biologiska Pappa. Sonen är dock inte den som fattar tycke för honom bäst utan det gör systern som var ganska ovillig till en början. De här skapar stora problem i familjen, främst efter att den biologiska Pappan anställer en av deras Mammor att styla hans trädgård. Jag hade lite svårt att engagaera mig i den här filmen, jag brydde mig helt enkelt inte om karaktärerna, tyckte de kändes rätt platta och intetsägande. Att manuset är oscarnominerat är för mig lite svårt att förstå faktiskt. De flesta av skådespelarna gör fina insatser dock. Klart godkänt men inte mycket mer.

6/10