1001 replies to this topic

[Wylie Times]

Inside Job

...
Betyget blir dock lägre än vad filmen kanske egentligen förtjänar men jag känner mig helt enkelt lite för okunnig för den här filmen. Är man däremot kunnig i ämnet tror jag att man får ut mycket mer av filmen. Jag tror dock att Michael Moores Capitalism. A love story nog är mer på min nivå. Jag återkommer när jag har sett den.

Men det här låter som att de inte alls lyckades med filmen och få fram sitt budskap. I synnerhet när det handlar om en dokumentär. För du är ju faktiskt ganska allmänbildad tycker jag mig ha noterat och begriper inte du dig på filmen så...

Budskapet tycker jag går fram ändå. Trots att det är en väldigt krånglig historia fylld av facktermer och olika sorters organisationer som gör olika saker huller om buller så är det ändå ett ganska klart budskap. Ett väldigt cyniskt sådant som jag uppfattade det, trots slutorden. Man blir helt enkelt lite mer uppgiven över hur politik fungerar efter att ha sett den här filmen. Demokrati schemokrati liksom. Iaf i USA, men det är säkert sant i Sverige också till viss del. Men det tråkiga är som sagt att om man verkligen vill förstå mekaniken i det hela så bör man ha gått en kurs i nationalekonomi och det helt enkelt för att det är en ruskigt komplicerad historia. Jag tror dock att man hade kunnat det mer begripligt men Ferguson valde helt enkelt en högre nivå för filmen och däremed en mycket smalare målgrupp vilket är trist.

True Grit

...
Där pratade jag omkull mig själv och för eran underhållning skriver jag inte om inledningen heller.

Underbart, Wylie - SFNs alldeles egna lilla entertainer! Tack för att du muntrade upp min trötta morgon!

Hihi. Varsågod.

[Fiskrens]

A Single Man

...
Bara slutet är en riktig letdown: hela filmen lyckas balansera precis på kanten till det melodramatiska, men där slår det över och blir fånigt.

Betyg: Mycket Bra- (det där sista för slutet)

En av förra årets bästa filmer imo, och en film som på allvar öppnade mina ögon för den magnifike skådespelaren Colin Firth. Kul att du gillade den. Ja, förutom slutet då som jag själv inte hade några problem med utan tyckte det passade bra in i filmens stämning.

Prova att se om filmen, men kapa precis innan det där sista... du vet . Då hade man fått ett öppet slut som ändå gav en riktning, som enligt min mening hade suttit som en smäck.

Salt

Blev faktiskt lite överraskad av den här filmen - i c:a 20 min. Hade väntat mig mer agent-action á la Bourne än denna mer klassiska öst-väst-spionhistoria.
...

Är inget större fan av Bourne så kanske därför jag uppskattade denna film mer än du? Och jag gillade att de dammade av den gamla, klassiska öst-väst-spionhistorian. Litet avbrott från dagens (amerikanska) filmer som ofta tar upp terrorism och där hotet ofta kommer från ett arabland. Lite back to the good ol' days!

Håller med om att Öst-Väst var en smula uppfräschande. Eller var det kanske bara nostalgi? Men det finns gränser för hur dum man får göra handlingen i en påstått "smart" film (för de tror jag de ämnade det skulle vara). Antingen får de använda manusförfattare med högre IQ eller så får de spåna ur helt, varken eller som här blir bara rotmos.

[Rick Hunter]

Black Swan

Nina får huvudrollen i baletten Svansjön, hon klarar rollen som den vita svanen perfekt men har det mycket svårare med den svarta svanen. Under tiden hon försöker lära sig den delen går hon in i en allt mörkare plats inom sig själv så pass att snart kan hon inte skilja på verklighet och dröm. Och ja det är svårt att veta vad som är och inte är när man ser denna film men det funkar ändå fint. Balett är något jag har mycket svårt för men efter att ha sett denna film så har jag i alla fall funnit en viss respekt för den som konst/sport/underhållning. Och att Natalie Portman gör en av sina bästa prestationer någonsin gör ju inte saken sämre precis. Oscarn som bästa kvinnliga huvudroll bör vara klar med denna rolltolkning. Även övriga i ensemblen gör riktigt fina insatser, t.o.m Mila Kunis som jag inte ansett vara nån större skådespelare klarar sin seriösa roll bra. Riktigt bra regi av Aronofsky också. Inget Mästerverk men en mycket välgjord film likväl.

8/10

[Wylie Times]

Another Year (Medan åren går)

Ganska märkligt översättning på titeln. Filmen utspelar sig under ett år indelat i fyra akter efter årstiderna. Så en bättre översättning förutom det rakt översatta "Ännu ett år" vore ju hellre "Medan årstiderna går".

I Another year får vi stifta bekantskap med Tom och Gerri (ja det skämtet finns med, dock tog det mig till dom sa det i filmen innan jag själv fattade det.) - ett äldre par som närmar sig pensionsålder och har en vuxen son. I typisk Mike Leigh stil (vardagsrealism utan riktig dramaturgi även om det helt klart finns en story) får man följa Tom och Gerri och deras vänner en stund i deras liv. Dom är ett trvisamt par som har det väldigt bra tillsammans. Det är alla andra runtom kring som har problem. Tom och Gerri tycker bäst om att jobba i sin trädgård där dom odlar grönsaker. Varje akt har en tydlig huvudel som det byggs vidare på i pereferin i nästa akt och i den sista knyts allt ihop. Det är mycket välskrivet, snyggt filmat och grymt bra spelat. Jag fattar ärligt talat inte hur Oscarsakademin kunde uppmärksamma filmen genom att nominera den för manus (välförtjänt) men totalt missa Lesley Manville som Gerris alkoholiserade och otursförföljda vännina. Helt briljant spelat och mycket bättre än t.ex. Jacki Weaver i Animal Kingdom. Väldigt konstigt. Jim Broadbent som Tom och Ruth Sheen som Gerri ärockså väldigt bra. Leigh är grym på att casta sina filmer. Ingen ser någonsin ut som en skådespelare. Han väljer alltid skådisar som ser ut som vanliga människor och lyckas alltid få ut fantastiska prestationer ur dom. Jag föredrar dock Leighs filmer med mer humor i dom. Det finns dock mycket värme i den här filmen.

4/5

[Georgia]

The King's Speech (2010)

Bra film, hade jag inte blivit bjuden på bio så hade jag missat den här helt, även när den kommer på DVD skulle jag nog ha dragit mig för att se den.

Colin Firth spelar bra som en stammande blivande kung och Geoffrey Rush är suverän som talpedagog. Var nog han som lyfte filmen enligt mitt tycke. Den var ju riktigt rolig ibland, de flesta av oss på bion (ca 40-50st) satt väl och småskrattade här och där under filmens gång.

Undra om Derek Jacobi aka Claudius tipsade Colin Firth i hur man stammar som bäst?




Betyg: 3.5/5

Edited by Georgia, 26 February 2011 - 00:27.

[Rick Hunter]

True Grit

Fjortonåriga Mattie Ross far har blivit mördad och hon söker efter en sheriff som kan ta upp jakten efter honom då mördaren har gett sig av mot indianland där lagen inte beger sig. Hon finner den enögda alkoholiserade Rooster Cogburn som är känd för att få jobbet gjort oftast med dödlig utgång. Även en Texas Ranger följer med dem då mördaren är efterlyst i flera stater. Fruktansvärt bra västern gjort av Coenbröderna! Härlig och välskriven dialog, snygga miljöer, fin musik och framförallt mycket bra skådespel av samtliga inblandade. Hailee Steinfeld som den lillgamle Mattie är lysande, fantastisk för sin ålder. Och Jeff Bridges är minst lika lysande när han halvmumlar fram den ena härliga repliken efter den andra. Matt Damon gör en av sina bättre roller på senare tid också. Bästa film jag sett i år utan tvekan

10/10

[Fiskrens]

Sherlock Holmes

Betyg: BRA

[Synon]

The Social Network

You don't get to 500 million friends without making a few enemies

4/5

[Synon]

L'illusionniste

Som Wylie tidigare nämnt så baseras filmen på det oproducerade manuset av Jacques Tati. Karaktären heter Jacques Tatischeff (Tatis riktiga namn) och är en animerad version av honom.

Lågmält berättad med sparsam dialog. Otroligt vacker och välgjord film där inget lämnats åt slumpen. Gillar scenen på biografen där filmen som visas på vita duken är en icke-animerad sådan och t.o.m en Tati film, närmare bestämt Mon Oncle (1958). Musiken passar väldigt bra in och förstärker stämningen. Det som drar ner betyget i mina ögon är själva berättelsen som är lite väl långsamt framförd och (vilket även Wylie är inne på) dialogen som var lite väl sparsmakad och gärna fått utökats. Och den sparsmakade dialogen och huvudkaraktärens gester och person får mig att tänka på en viss mr Bean... Men hur kul var han i långfilmsformat? Så jag tror att L'Illusionniste i denna tappning fungerat bättre som en kortfilm.

3/5

L'Illusionniste

Sylvain Chomets andra långfilm efter den utmärkta Triplettes de Belleville är minst lika snyggt gjort om inte snyggare. Chomet har ett fantastiskt sinnelag för både storslagna vyer och läckra detaljer. Manuset som är baserat på ett oproducerat manus av Jacques Tati är en ganska enkel och tragisk historia. Dialogen är precis som i Tatis filmer väldigt sparsam vilket antagligen är vad som inspirerat Chomet som i stort sett inte hade någon dialog alls i Belleville. Här känner jag dock att det kunde ha behövts lite mer. Det blir lite för konstlat ibland även om det funkar. Jag kan tycka att storyn är lite för lättviktig men det vägs upp av att filmen är så pass vackert gjord. Slutet är väldig fint och tragiskt.

4/5

[Wylie Times]

Tangled (Trassel)

Typisk Disney filml med alla tänkbara ingridenser som dom gjort sig kända för. Klassisk saga, intelligenta djur, sockersöt love story, wicked witch, extravaganta sångnummer och happily ever after. Det är som en 'best of' med alla klassiker. Och visst blir det ofta för mycket med alla sånger och sötslisk men det är också underhållande och framför allt väldigt snyggt gjort.

Dock räckte det inte för en Oscarsnominering märkligt nog. Inte felaktigt så enligt mig men det förvånar mig att akademin tyckte så också. Det görs väl för lite animerade långfilmer för att det ska kännas motiverat att ha 5 nomineringar som man testade att ha förra året.

3/5

[Synon]

Jag tycker också det är lite märkligt att Tangled inte blev Oscarsnominerad. Och din teori stämmer säkert att det inte görs tillräckligt många animerade långfilmer för att ha fem nominerade. Men tre känns faktiskt lite futtigt. Nåja, nog om det och över till kvällens film:

Winter's Bone

Ett osentimentalt, gripande drama om livet för 17-åriga Ree som är den som tar hand om familjen som består av hennes sjuka mor och två yngre syskon. Pappan, som är efterlyst och frånvarande i familjen, har satt upp gården som borgen och det blir Ree som får ta sig an uppgiften att leta reda på honom innan de förlorar sitt hem. Inte det allra lättaste och mycket farligt då det handlar om ställen där man inte pratar eller ställer frågor.

Det här är en film som verkligen griper tag i en. Miljöerna är ruggigt skitiga och nedslitna, så även folket som lever där. Fotot backar upp det med sin gråa, matta ton. Perfekt castade skådespelare som övertygar i sina roller, men där framförallt Jennifer Lawrence briljerar som Ree. Wow, säger jag bara. Även John Hawkes som Teardrop sticker ut en aning från samlingen. Se den!

Och jag blev lika förvånad som du, Wylie, över slutet. Kändes t.o.m lite snopet att det slutade så pass lyckligt. Jag är inte alltför glad för det slutet ärligt talat. Blev de själva så deprimerade av filmen att de var tvungna att lägga in lite positiva nyheter för den hårt prövade Ree?

4/5

[Rick Hunter]

The Kings Speech

Den blivande Kung George VI innan han var just Kung så kallades han Bertie av familjen och brottades med svåra talproblem p.g.a att han stammade. Så svårt att han sökte hjälp från alla håll och kanter tills en dag då hans fru sökte upp Lionel Logue, skådespelare och talpedagog. Här får han lära sig alla möjliga och riktigt underhållande sätt att prata på. Bl.a genom att svära som det görs rätt så ordentligt i ett par scener. Historiska filmer är något jag ofta uppskattar, och än mer uppskattar jag dem när man inte är så påläst. Oavsett om det är en korrekt bild av George VI eller ej. I alla fall så är det mycket intressant och mycket mycket välspelat av samtliga inblandade. Colin Firth gör karaktären till sin egen med sitt utmärkta imiterade av en stammande person. Fint foto (mycket snygg scen när Bertie och Lougue går på promenad genom en soldimmig park) vackra kostymer, väl utvald musik och knivskarp dialog. Fantastisk bra film!

9/10

[Synon]

Kynodontas (Dogtooth)

Det är svårt att säga nåt vettigt om den här filmen. Regissören Giorgos Lanthimos är märkbart inspirerad av Michael Hanekes tidiga filmer. Både i sitt bildspråk och filmens budskap. Det handlar om en familj vars föräldrar håller sina tonåriga barn totalt isolerade från omvärlden för att ge dom en bättre uppfostran vilket förstås blir hundra gånger värre. Dom lär ut många medvetet felaktiga saker till dom och håller dom instängda i ett hus omgivet av et högt staket. För att hålla dom utanför har dom hittat på ytterligare en bror som dom säger har blivit förvisad för att han var olydig. Fadern tar hem en prostituerad kvinna från hans jobb för att ligga med sonen men räknar inte med det inflytande hon kommer att ha på sina döttrar. Det är alltså en otroligt skruvad och ofta obehaglig film fast även blandad med roliga scener. Det är inte direkt svårt att se den samhällskritik som Lanthimos målar upp genom föräldrarnas desinformation för att hålla barnen i schack. Men samtidigt känns det aldrig riktigt som filmen tar fart. Vi presenteras med ett väldigt intressant upplägg och filmen blixtrar då och då till med krypande obehag och plågsamma scener. Speciellt en mot slutet involverande tandskada. Aj aj aj. Men däremellan känns det oftast som filmen går på tomgång. Lanthimos villl gärna vara en ny Haneke men han lyckas bara halvdant tycker jag. Sen tycker jag inte om den sortens slut som han väljer. Det är nästan alltid enbart irriterande. Svårt att sätta betyg på den här filmen. Jag misstänker att jag kanske kommer ändra åsikt om den när den fått sjunka in. Kanske.

Mest förvånade är att den blivit Oscarsnominerad. Det känns verkligen inte som en sån film.

2,5/5

Nu har även jag sett denna film och jag kan inte annat än hålla med om det Wylie skriver (tack för att du återigen gör det enkelt för mig ). Uppenbart att regissören gör ett försök till att kopiera Hanekes stil, men det håller inte. Obehaglig berättelse, ja visst, men den når inte fram. Och slutet var tyvärr förutsägbart. Märklig film. Kan inte alls förstå att den blev Oscarsnominerad. Var utbudet så skralt?

2/5 (och en svag sådan)

[Synon]

Io sono l'amore (I Am Love)

Småputtrande romantiskt drama om Emma som sköter sina husmoderliga plikter utan större knussel. Tilda Swinton lyckas bra i rollen som Emma och skapar en karaktär som vi känner med. Först hennes liv i överklassfamiljen där allt rullar på som vanligt till den dagen hon möter sonens vän, Antonio och allt ställs på sin spets. Hennes första fumliga försök till att följa efter honom på gatan till deras kärleksmöten. Tilda Swinton bär upp filmen på sina smala axlar och hon är bra uppbackad av övriga skådespelare. Vackert foto i vackra miljöer och en fantastisk musik signerad John Adams.

3/5

[Wylie Times]

Io sono l'amore (I Am Love)

Vackert italienskt drama om en familj och vad som händer när frun bli förälskad i sin sons bäste vän. För det första borde jag inte se filmer på eftermiddagen. Jag blir alltid så trött då. Men det gick ändå ganska bra. Mest i början som jag satt och nickade till. Jag gillar Luca Guadagninos poetiska och väldigt berättande bildspråk. Foto är grymt snyggt men konsatigt nog inte det som är Oscarsnominerat. (akademin brukar föredra mer återhållsamt foto) Dialogen i filmen är väldig sparsmakad, speciellt för att vara en itaiensk film. Slutet innehåller nästan ingen dialog alls vilket är mycket effektivt. Speciellt slutscenen.

3,5/5

Kynodontas (Dogtooth)

Nu har även jag sett denna film och jag kan inte annat än hålla med om det Wylie skriver (tack för att du återigen gör det enkelt för mig ). Uppenbart att regissören gör ett försök till att kopiera Hanekes stil, men det håller inte. Obehaglig berättelse, ja visst, men den når inte fram. Och slutet var tyvärr förutsägbart. Märklig film. Kan inte alls förstå att den blev Oscarsnominerad. Var utbudet så skralt?

2/5 (och en svag sådan)

Kul att du såg den. Jag tycker det är en intressant film även om den inte är så bra. Det känns helt klart som att det borde ha funnits andra filmer som hellre kunde ha fått bli nominerade. Io sono l'amore t.ex.

[XC]

Barbarian Queen II: The Empress Strikes Back (1992)
Uppföljare till Sword & Cleavage-filmen Barbarian Queen. Storymässigt hänger den inte riktigt ihop med den första filmen - om inte jag missade något i början. (Det är bara kontinualiteten som fått sig en törn, men om man utgår från att det gått ett par, tre generationer mellan filmerna funkar det ändå rätt OK). Å andra sidan: vad gör det när vi får en historia serverad som i det närmaste går att beskriva som Robin Hood med Amazoner? Underhållande rakt igenom och precis som i första filmen så är special effekterna (trickfilmningen) härligt b-klass. Överlag bra skådespelare måste jag säga. Inte så att jag är redo att dela ut priser men jag uppskattar alltid när tjejerna kan åtmindstone låtsas som om de vet vad som är fram och bak på ett svärd. Jag uppskattar också att de kan visa en viss pondus i svärdssvingandet, visst lite småfjolliga rörelser är det men de lyckas ändå riktigt bra. Dialogen sitter även den riktigt bra. Den här filmen är på många sätt vad jag önskade att Princess of Thieves skulle vara fast med lite tightare budget att röra sig med.

Edited by XC, 27 February 2011 - 21:44.

[Synon]

The Fighter

Boxning gillar jag inte, men jag kan bortse från det (för det mesta, ibland går det inte och filmen tappar mig för en stund) och uppskatta familjedramat som filmen handlar om. Micky som får styrka av nya flickvännen Charlene att stå upp emot familjen och ta sig ur broderns skugga. Mark Wahlberg är ok som Micky, men hamnar i skuggan av de andra som storspelar: Christian Bale, Melissa Leo och Amy Adams. Bara se på Bales hela uppenbarelse, hans kroppspråk, hans hålögda, tomma blick... Vilken skådespelare. Wow. Han spelar hela registret med bravur och Oscarn för Bästa manliga biroll är redan graverad med hans namn. Melissa Leo spelar mamman och är lika bra som alltid. Amy Adams visar här att hon kan spela annat än en charmig, rosenkindad flicka.

Fotot sitter som det ska och tillsammans med scenografi, rekvisita, makeup och hår förflyttas vi tillbaka till 80-talet.

Filmen får en fyra av mig i betyg och det är framförallt tack vare skådespelarensemblen, för själva storyn är på intet sätt nydanande och här lyckas de inte knocka mig med den. Den delen får godkänt, men inte mer.

[Wylie Times]

The Next Three Days

Elizabeth Banks spelar en kvinna som blir dömd för mord. Hennes man spelad av Russell Crowe är den enda som tror att hon är oskyldig och när alla rättsliga alternativ tar slut bestämmer han sig för att bryta ut henne. Vad som följer är en ossannolikt korkad och frustrerande berättelse fylld av logiska luckor och taffligt skådespel. Crowes karaktär är så klantig och ha sån osannolik tur och otur på samma gång att man vet inte om man ska skratta eller gråta. Det mesta känns bara skrivet för att det ska vara så spännande som möjligt. T.ex. polisen som jagar honom som har en helt sjuk förmåga att kunna dra dom mest fantastiska slutsatser från ingenting alls. Manuset är helt enkelt otroligt korkat skrivet. Det finns mer scener som man stönar högt över än vad jag vill dra mig till minnes nu. Det mest otroliga är att det är Oscarsvinnaren Paul Haggis (In the valley of Elah, Crash) som skrivit och regisserat filmen. Vad hände liksom?

1/5

[Rick Hunter]

Unstoppable

Will Coulson och Frank Barnes arbetar på järnvägen och kör tåg, Frank är veteran med 28 år i yrket och Will är nybörjaren som har familjeproblem. Tack vare ett jättemisstag av en annan tågförare så blir ett annat tåg lastat med tusentals liter av bränsle och kemikalier förarlöst och skenar i full fart. Frank och Will tar upp jakten på tåget i försök att stoppa det. Katastroffilmer är alltid trevligt att se och denna är inget undantag. Den är både välgjord rent tekniskt och väldigt spännande. Denzel Washington och Chris Pine kompletterar varandra utmärkt som de båda modiga tågförarna. Storyn är klart godkänd även om man kanske aldrig riktigt bjuds på något överraskande. Regin av Tony Scott är dock oklanderlig

8/10

[Synon]

Hors la loi (Outside the Law)

Efter att ha förlorat sin familj hemma i Algeriet är tre bröder och deras mor utspridda över hela världen. Messaoud ansluter sig till franska armén i striderna i Indokina, Abdelkader blir ledare för den algeriska självständighetsrörelsen i Frankrike och Saïd flyttar till Paris för att göra sin lycka i skuggiga klubbar och boxningssalar i Pigalle. Så småningom sammankopplas deras öden och återförenar dem i den franska huvudstaden, där frihet är en kamp som måste bekämpas och vinnas.

Jag kan förstå att filmen benämns som en gangsterfilm då den är filmad mer i den stilen än en hjältemodig motståndsrörelse under andra världskriget eller en historisk berättelse. Jag gillar det. Snyggt filmat i passande miljöer, bra musik och kostym som andas den tidsepoken (med fokus på "gangstermodet": hattar, långa kappor och accessoaren det långa geväret/kulsprutan ). Mycket bra skådespelare som fångar min uppmärksamhet.

3/5

[XC]

The Great Yokai War (2005) #XC [28.02.2008]
Nu kommer ni inte tro mig - men jag hade inte en aning om vilket datum jag såg den här sist. Snacka om timing!
Trevlig japansk fantasyfilm med inslag av såväl skräck som äventyr. En bra och välskriven story där egentligen bara "varför måste alltid världen räddas av mobbade småungar"-ingrediensen är lite störande…Men det implementeras snyggt i storyn faktiskt och är inte så störande som man först kan tro. Visuellt är den annorlunda jämfört med vad man är van vid. Bildspråket är lika bra nu som sist jag såg den, men det är samtidigt något plastigt över rekvisitan och karaktärerna. Sist störde jag mig på Kappa-figuren, måste säga att jag vid denna titt störde mig minst lika mycket på Kamatus enerverande skrikande som Kappan. Slutscenen är lika hjärtskärande som första gången jag såg den.

Edited by XC, 28 February 2011 - 20:02.

[Synon]

Spooooky

[XC]

Skojar du? Jag höll på att ramla omkull här.

[dukeofnewyork]

The Social Network

I slutändan står vi med ett korthus till historia, som dessutom förhåller sig tveksamt till verkligheten, allt paketerat i ett filmhantverk av högsta klass.

[XC]

Dungeons & Dragons (2000) @MZ, #Carty
Bra story den är kanske inte episk på något vis men funkar rakt av. Inte allt för stora luckor. Cgin är kanske inte perfekt utan för det mesta är det rätt uppenbart cgi och en del av rekvesitan känns plastig. Men de flesta miljöerna som målas upp är trevliga - så de små visuella bristerna kan man leva med. Överlag bra skådespelare även om karaktären Snails känns lite monoton - minns att jag blev lite paff första gången jag såg filmen att han verkligen dog. Musiken är trevlig känns passande men är kanske inget jag vill ha på skiva. Trevligt, men kanske oengagerat slut där vid Snails grav.