999 replies to this topic

[XC]

#Crusader: Minns du den gamla goda tiden när Wylie var för upptagen med att posta alla creddiga filmer han tittat på för att notera att vi postat fel och vi kunde ignorera Synon för hon var inte moderator här?

[Synon]

[Wylie Times]

#Crusader: Minns du den gamla goda tiden när Wylie var för upptagen med att posta alla creddiga filmer han tittat på för att notera att vi postat fel och vi kunde ignorera Synon för hon var inte moderator här?

Those were the days. Nu är det bistra tider framöver med hård bevakning.

[Crusader]

#Crusader: Minns du den gamla goda tiden när Wylie var för upptagen med att posta alla creddiga filmer han tittat på för att notera att vi postat fel och vi kunde ignorera Synon för hon var inte moderator här?

Ja, det var tider det.

[Synon]

Men nu är det dags för nya tider med ordning och reda!

[Crusader]

Super 8 (2011)

Året är 1979. Joe Lamb har precis förlorat sin mamma i en hemsk olycka och bor nu med sin pappa, en tuff polis som sällan är hemma. Joe och hans vänner håller på att göra en zombiefilm för att delta i en filmfestival. Men en kväll när de filmar en viktig scen så blir de vittne till en tågolycka. Dagen efter börjar underliga saker hända i den lilla staden. Varför orsakade bilisten tågolyckan, varför vill millitären tysta ner olyckan och vad var det som Joe såg bryta sig ut ur en av tågvagnarna?

"I need this film developed as soon as possible. Can you do it over night?"
"Asshole, no one can do it over night. Do you want to buy som pot?"


9,5/10

Edited by Crusader, 09 February 2012 - 00:12.

[Wylie Times]

Bullhead (Rundskop)

Svårmodig belgisk gangsterhistoria om köttindustin där som me tillväxthormoner och andra skumraskaffärer i det närmaste är organiserad brottslighet. Köttmaffian, if you will. I centrum av stroyn finns Jacky som plågas av sitt förflutna. Han blir av en slump indragen i mordet på en polisman tack vare en deal som han och hans kompanjoener vill göra med några andra gangsters. Typ. Det är otroligt rörigt uppriktigt sagt och jag hängde inte med i alla svängar. Det är egentligen bara Jackys egen story som är glasklar och även det som egentligen betyder nåt visar det sig senare. Allt det andra är sekundärt vilket känns ganska korkat så här när jag ser tillbaka på filmen. För det första är det svårt att komma in i filmen. Massor av karaktärer introduceras huller om buller. Det är inte förrän Jackys story börjar ta fart en bit in i filmen som jag börjar känna mig engagerad i vad som händer. Så varför komplicera filmen så mycket i onödan? Det drar definitivt ner helheten av vad som annars kunde ha varit en bättre film.

Matthias Schoenaerts som spelar Jacky gör det riktigt bra. Både skrämmande och tragiskt porträtt av en man som hamnat utanför livet tack vare en hemsk händelse i barndomen. Det gör att han tvingas ta testostron och andra hormonbyggande piller vilket gör det lätt att dra paraleller till tjurarna i hans ladugård. Och om det mot förmodan inte skulle gå fram så säger han det rakt ut mot av slutet av filmen. Öht känns storyn ibland lite väl framtvingad på sina ställen. Men som sagt Jackys story berör och det är snyggt filmat vilket gör att filmen ändå landar på en...

3/5

Filmen är Oscarsnominerad för bästa utländska film. Jag tvivlar på att det här skulle vara bättre än Karusmäkis Mannen från Le Havre som jag inte har sett än. (och som inte blev nominerad)

Edited by Wylie Times, 09 February 2012 - 02:41.

[Crusader]

Melancholia (2011)

Justine plågas av ångest och deppritioner. Inte ens på vad som ska vara hennes lyckligaste dag, sin bröllopsdag, kan hon känna sig lycklig och ingen verkar ha förståelse för det mer än hennes syster Claire som försöker förstå och ta hand om henne men tålamodet börjar ta slut. Samtidigt så närmar sig den stor planeten Melancholia sig och riskerar att krocka med Jorden.

Lars von Trier's senaste underliga film. Jag, som själv har ibland problem med deppritioner och ångest för står hur svårt det är för Justine och filmen är till en början riktigt bra (om man bortser från den långa början som var 10 minuter av bildspel). Men ibland blir det förmycket. Som när Justine åker ut på golfbanan för att kissa, mitt under bröllopsfesten. Eller framförallt när hon våldtar en ung kille, en scen som nästan fick mig att stänga av och nästan totalt tappa sympati för henne. Inte konstigt att de sepererades redan samma dag som de gifte sig. Och ibland är det som om hon försöker provisera. Mot slutet av filmen så har mitt medlidande helt förvandlats till avsky för karaktären. Speciellt hur hon behandlar sin syster i slutet.
En sak som verkligen förstör filmen är att de börjar med att avslöja slutet. Sånt hatar jag. Fast kanske var det meningen?
Intresant att Claire hanterade det hela något bättre än hennes fega make John som svek henne när hon behövde honom som mäst.
Men Justine blev iallafall lycklig när jorden gick under och dessutom visste att det inte fanns något annat liv därute. Kanske skulle det förställa att orsaken till hennes depprition var att hon helatiden visste hur det skulle sluta?
Filmen var iallafall betydligt bättre än väntat förutom alla konstiga ofattbara scener som fanns med.
Ingen film som man blir på gott humör av iallafall.

5/10

[Wylie Times]

Paradise Lost 2. Revelations

Uppföljning på dokumentären om ett brutalt tirippelmord i West Memphis i början på 90-talet. Jag skrev lite om den filmen här. Det har fem år. Damien försöker få sin dom överklagad med anledning av att hans advokat är inkompetent. Den första filmen har fått stor uppmärksamhet sen den kom ut och skapat mycket splittrade åsikter. Många anser att The West Memphis Three, som gemensamt kommit att börja kallas, är oskyldiga eller åtminstone inte bevisat skyldig pga av den svaga bevisningen i fallet och hur mycket personliga och religiösa åsikter har spelat in. Rättegången liknas vid rättegångarna mot häxor på 1700-talet. En grupp människor har startat en insamling för att skapa uppmärksamhet kring fallet och få fallet överklagat. Det är främst dom och Mark Byers - styvpappan till en av offren, som vi får följa i den här filmen. Många av dom som var med i den första filmen vill inte ställa upp den här gången pga den uppståndelse som den första filmen fick. Av samma anledning får inte filmarna Berlinger och Sinofsky längre filma inne i rättsalen när Damien har sina överklagningsöverläggningar.

Den här filmen är inte lika lång som den första men den känns som den vore det tack vare att den ofta blir långrandig. Inte minst tack vare Mark Byers. Redan i den första filmen framstår hans som knäpp i huvudet utan att det på nåt sätt vinklas så av Berlinger och Sinofsky. Det läggs fram en teori om att hans skulle kunna vara mördaren i den första filmen och här späs det på ordentligt. Inte minst av gruppen som vill fria WM3. Men Byers ryggar inte tillbaka av det här utan kör på för fullt i sin övertygan om WM3s skuld och vilka idioter alla är som tror något annat. Här tycker jag att B&S faller lite i fällan att ge Byers för mycket utrymme, det blir en plattform för hans obegripliga svammel. Jag förstås att dom vill visa hur rubbad han är men dom behöver inte vältra sig i det. I den första filmen höll sig B&S någolunda neutrala men här är det som det kanske märks betydligt mer vinklat till WM3s fördel. Experter tas in som bryter ner fallet i småbitar och kallar rättegången för ett skämt. Byers tar visserligen ett lögndetektortest för att bevisa sin oskul men han går på så mycket lugnande medicin att resultatet knappast kan anses giltigt. Dessutom har hans fru dött mellan filmerna av okända orsaker.

I slutändan blir det ändå som sagt för segt. Det är väldigt mycket tillbakablickar från den första filmen vilket jag förstår, filmen ska ju kunna stå för sig själv men det drar också ner. Kanske är det bara för att jag såg dom så tätt inpå. Men jag tror mest på att B&S kunde ha trimmat ner filmen en halvtimme eller så. Behållningen är att det ändå är intressant och man blir upprörd över hur knäppt rättsystem USA har.

3/5


Puss in Boots (3D)

"Fear me, if you dare!"

3/5

Edited by Wylie Times, 10 February 2012 - 02:18.

[XC]

Hjärtlösa Typer / Ruthless People (1986) [US]
Det är väl kanske bara ett erkänna, jag skall antagligen hålla mig till klassiska komedier som producerats före millenieskiftet. 80-talet känns ett för mig optimalt decennium för underhållande komedier där jag till och med förstår majoriteten av humor-poängerna.
Den här filmen kan man inte säga annat än att den bygger på en klassisk stålram - och med inspration tydligen från en gammal fabel. Alltid roliga Bette Midler teamar upp med lika uppskattade Danny DeVito och navigerar filmen felfritt i hamn. Inte superoiginell i scen efter scen - men med en hög lägstanivå på underhållningsvärdet. Bette får stå tillbaka lite till förmån för DeVito men samtidigt så känns balansen optimal.

[Crusader]

Unknown (2011)

Dr. Martin Harris är i Berlin med sin fru Elizabeth när han råkar ut för en hemsk olycka och hamnar i en koma. När han efter 4 dagar vaknar igen så upptäcker han att någon annan har tagit hans identitet och hans fru påstår sig inte känna honom.

Härligt actionthriller med en hel del mystik och överaskningar. Liam Neeson är som vanligt väldigt bra när han åter igen spelar en vanlig man som tar lagen i egna händer och blir en hjälte.
Twisten var väldigt bra och rätt oväntad. Men också en som man kunde ha räknat ut tidigt om man tänkte på det. De3 lät tittaren komma på sanningen i sin egen takt genom att sakta ge fler och fler ledtrådar. Och jag gillade verkligen att den saknade förmildrande omständigheter. Han var ingen hemlig agent eller ville lämna jobbet utan han var helt enkelt en kallblodig assassin som hade planerat en hemsk bombning men som vaknade upp som en ny man. Jag gillar verkligen slutet och att det inte slutar som man hade väntat sig. Man trodde t ex inte att bomben skulle explodera och man väntade sig att han igentligen ville stoppa bombningen. Och sedan slutade det väldigt lyckligt och fint.
Jag kan klart rekomendera den här filmen om man gillar actionthrillers med mystik och frågor som måste besvaras under filmens gång.

8,5/10

[Wylie Times]

Drajv

Klart skön actionfilm som för ovanlighetens skull är smart skriven. Karaktärerna får utrymme och agerar inte som idioter. Det är dessutom riktigt snyggt gjort. Att Refn kan hantera det visuella var inte heller någon överraskning. Snygga filmer kan han göra däremot är han en kratta på att skriva manus. Pusher möjligen undantaget. Utomordentligt spelat av Ryan Gosling som är bra i typ allt han gör nu för tiden. Många bra skådisar i birollerna också. Det är egentligen bara Ron Pearlman som spelar över på ett sätt som är typiskt för honom i filmer. Men har man sett honom i Sons of Anarchy så vet man att han kan så mycket bättre. Märkligt det där.

4/5

[Crusader]

Rango (2011)

En skådespelande kameleonten som lever ett ensamt liv i sitt terrarium får sitt liv vänt uppochner när ödet får honom strandad mitt ute i öknen. Efter ett tag kommer han till den ogästvänliga staden Dirt där de inte gillar främlingar och vatten är dyrbar valuta. För att passa in tar han sig namnet Rango och låtsas vara en tuff legendarisk cowboy.

Wow. Det bhär var bara så otroligt bra. Jag hade aldrig väntat mig att den skulle vara så otroligt bra. Klart en av de bästa animerade filmerna jag har sett. Och inte alls den barnfilm jag trodde. Faktyum är att den är rätt vuxen och ibland lite grym men också väldigt rolig och spännande, samt otroligt underhållande. Speciellt Rangos resa från klantig mesig inkompitent skrytare till en riktigt smart hjälte. När man inser att han faktiskt har räknar ut vem den verkliga boven är och hur saker ligger till så känns det väldigt bra.
Bäst är ju klart när han träffar Clintan. Synd bara att Clintan själv inte ställde upp på att göra rösten.
En film som jag klart kan rekomendera till alla som gillar animerade filmer och western.

9,5/10

[Synon]

War Horse (2011)

En film som förde mig tillbaka i tiden, till den tid då jag satt fastnaglad framför tv:n och följde Lassie på hennes äventyr. Samma känsla fick jag nu när vi fick följa hästen Joey och hans äventyr som förde honom ut i den vida världen. (Lassie spelades i själva verket av en hanhund och Joey spelades av 17 olika hästar. Men "huvudskådespelaren" heter Finders Key och spelade även Seabiscuit i filmen med samma namn.)

Mycket vackert filmat och överlag en välgjord produktion. Ta bara scenerna som utspelade sig under kriget som kändes oerhört verklighetstrogna och var riktigt bra gjorda. Minus går till berättelsen om den franska flickan, dåligt spelad av Celine Buckens, som gott kunde klippts bort helt. De borde även haft vett och avslutat i tid, i stället för att dra ut på det vilket ledde till en mer krystad och smått fånigt slut. Men jag gillade den här filmen iaf!


Midnight in Paris (2011)

Jaha. Börjar med ett intro som skulle kunna vara taget från vilket reseprogram som helst. Snyggt foto genom hela filmen med varma färger. De olika tidsepokerna var välgjorda med kostymerna, scenografin och musiken. Sedan hade vi de sedvanliga Woody Allen-dialogerna och den sedvanlige Woody Allen-figuren, denna gång i form av Boring Owen Wilson. Gäsp. Efter 30 minuter var jag redan uttråkad. Det enda som piggade upp mig var när Corey Stoll äntrade scenen som Hemingway - där kan vi snacka om utstrålning och närvaro!

Jag börjar tycka att Woody Allens filmer rullar på i gamla hjulspår för i grund och botten är det samma upplägg och karaktärer. Skillnaden är de olika skådespelarna som anlitas. Nej, jag förstår inte alls hans "storhet".

[Wylie Times]

En katt i Paris (Une vie de chat)

Katten Dino spenderarar sina dagar hos den traumatiserad flicka Zoe vars pappa har blivit mördad av ganstern Costa. Hennes mamma som är poils försöker få fast honom. På nätterna smiter Dino ut och följer med inbrottstjuven Nico. En kväll följer Zoe efter Dino och de två historierna flätas samman.

Regissörerna Alain Gagnol och Jean-Loup Felicioli har gjort en väldigt tjusig film som är helt och hållet handmålad. För att vara en barnfilm har den ganska vuxna inslag med sin noir inspirerade stil och en ganster historia som kanske inte lämpar sig så bra till de yngre. Själv gillar jag såklart noir stilen och den sköna jazzmusiken men storyn är rätt banal och som sagt aningen schizofren i sitt försök att både tilltala barn och vuxna. Det blir liksom inte samma harmoni som man hittar i Pixars filmer. Eller Miyazaki som kanske är en bättre jämförelse med tanke på stil och fantasifullhet. För det senare finns det ingen brist på i den här filmen. Betyget blir en stark...

3/5

[Synon]

Jag kan uppskatta den handmålade tekniken, men inget som direkt tilltalar mig. Tycker berättelsen var ganska tråkig och det är nog som du säger att det finns ingen harmoni. För uppenbarligen är det en barnfilm, men samtidigt försöker de på sig att smyga in lite mörker i filmen. Resultatet blir bara spretigt. Jag skulle ge filmen en tvåa i betyg.

[Wylie Times]

Jag tycker ändå det fanns en del humor och värme i berättelsen trots spretigheten som höll filmen intressant. Och som sagt jag gillade animationen väldigt mycket och hur dom har gjort den. Jag gillar även hur dom har lekt med t.ex mörkerscenerna där man bara ser konturerna på karaktärerna. Men men, ibland tycker vi olika. Som med Midnight in Paris t.ex. fast det var förstås mer väntat.

[Synon]

Jo, vi kan ju inte alltid tycka lika. Men Midnight in Paris... Hrmf. Då var nog katten snäppet vassare och om inte annat: mer nydanande!

[Wylie Times]

Vissa människor klarar inte av Woody Allen och det har jag en viss förståelse för. Han gör väldigt egna filmer. Har du sett någon av hans mörkare draman? T.ex. Match Point eller Interiors? Dom skiljer sig ändå en del från hans komedier.

[Synon]

Match Point har jag sett och blev inte imponerad. Nej, jag förstår inte alls hans 'storhet'.

Edited by Synon, 12 February 2012 - 12:07.

[Wylie Times]

Ja då är det nog hopplöst.

[Fiskrens]

Match Point har jag sett och blev inte imponerad. Nej, jag förstår inte alls hans 'storhet'.

Ja då är det nog hopplöst.

Suck, ja det är det nog. Match Point som är en smått fantastisk (och "o-Woody Allensk") film.

[Wylie Times]

Bridesmaids

Mycket hype kring den här filmen. Inte minst nu sen den fått två Oscarsnomineringar för manus och bästa kvinnliga biroll (Melissa McCarthy). Och jag förstår att den har blivit populär. Den har kallats för en Hangover för tejer. Vilket väl inte riktigt stämmer så bra men jag kan se var jämförelsen kommer ifrån. Det handlar mer om popularitet och ett fräscht tag på en utjatad genre än om handling eller ton. T.ex. trodde jag pga av jämförelsen och vad jag hade hört om filmen att det skulle vara mer gross out humor men det är egentligen bara scenen där dom provar klänningar. (vilket förstås är den mest omtalade scenen) Men något som verkligen förbryllar mig är Oscarsnomineringarna. Visst är det en bra film, men en av årets fem, eller tio bästa manus? Eh... Visst, som jag sa är det en fräsch fläkt, men nyskapande? Knappast. Filmen följer Hollywood "bästa kompis komedi" mallen utan några större avvikelser. Det är roligt skrivet och visst kan det vara svårt att jämföra komedi manus med drama manus men däremot inte sagt att det inte finns komedier som förtjänar en nominering. Se bara på Midnight in Paris. Smart, originellt och roligt. Sen är förstås komedi betydligt mer subjektivt vilket också gör det svårare att bedöma. Sen är visserligen Melissa McCarthy både bra och rolig men.. nä, det finns många andra som är bättre.

Nu blev det mycket Oscarssnack där. Om jag ska bedöma filmen på egna meriter utan jämförelser så är det en bra och rolig komedi som stundtals har för mycket pinsam humor för mins smak. Många bra skådisar jag gillar som Kristen Wiig, Chris O'Dowd, Maya Rudolph, Jon Hamm m.fl.

3/5

[XC]

Donnie Darko (2001) [US]
Ytterligare en sådan där "klassisk" film som alla verkar gilla och givetvis lyckats passera under min radar. Gillar storyn rakt av, den lite mörkare tonen är välkommen. En hel del bekanta ansikten där man får guldstjärna till hur vanlig man fått Drew Barrymore att verka. Mary McDonnell är ju uppe på det per se alltid bra. Skall man framföra brister så är det bara två som kommer för mig - den ena att man anstränger sig lite för hårt att få Donnie framstå som mörk. Man kan liksom inte engagera sig i honom - man väntar mest på att den andra skon skall dunsa i golvet. Och sedan att filmen likt en politiker gärna vill vara lite finare och ställa de rätta frågorna - men utan intentionen att ge några riktiga svar. Trots det är det svårt att inte tycka om filmen.

*

Red (2010) [US]
Bruce Willis har något speciellt, något mänskligt över sig som gör att man nästan uteslutande hejar lite på hans karaktär. Avgjort rolig är filmen och med en del riktigt snygga stunts. Men det är Helene Mirren - beväpnad till tänderna som stjäl showen. Aldrig har en actionhjälte utstrålat sådan klass. Till nästa Die Hard kan man låta Bruce spela andrafiolen och ge huvudrollen till Mirren istället. Då kan till och med jag tänka mig se filmerna.

[Wylie Times]

Paradise Lost 3: Purgatory

Sista filmen om barnmorden i Robin Hood Hills i West Memphis. Den här filmen kom i slutet av förra året och det har sålunda gått 18 år sen morden skedde. Damien, Jessie och Jason har suttit fängslade halva deras liv och visst får man en liten chock när man får se dom i den här filmen. Mellan första och andra filmen går det bara fem år så även om det finns en märkbar skillnad där är den inte SÅ stor. Här är tonåringarna från första filmen helt plötsligt i 30-årsåldern. Insamlingarna och stödet från som gruppen "Free the West Memphis Three" (som var med i förra filmen) har gett möjlighet attt ta in landets främsta experter för att gå igenom bevisen och tack vare framsteg i både la och teknologi så kan man nu utesluta att det fanns några DNA spår från WM3. Men det blir ändå en lång och utdragen process där domaren från deras fall nästan verkar motarbeta dom med avlsag efter avslag. Men till slut få dom iaf cahnsen i Arkansas högsta domstol. Dessutom riktas nu misstankarna mot en annan av papporna till offren.

En nackdel med den här filmen är att precis som i den förra så blir det väldigt repetitivt om man nyligen sett dom tidigare filmerna och givetvis ännu mer så här, speciellt när till största del är den första filmen som recappas. Det gör å andra sidan att man utan problem kan se den här filmen utan att ha sett dom andra två. Man missar förstås en del djup men den här filmen berättar hela storyn utan att man behöver känna sig borta (tror jag iaf) Det enda är väl möjligen att man inte får se hur knäpp i huvudet Mark Byers (en av offrens fäder som anklagades för morden i förra filmen) var i de två första filmerna. Han är betydligt mer sansad i den här filmen och får inte heller lika mycket utrymme tack och lov. En annan ska som tonats ner är Metalllicas musik som var den enda musik som användes i de två första filmerna. Här har man balanserat ut det med lugnare instrumental musik som ger ett mycket bättre flyt i filmen.

Detta är alltså filmen som är nominerad för en Oscar i år för bästa dokumentärfilm och det är den klart bästa filmen i serien. Jag försöker bortse från alla upprepningar och se till filmen som fristående vilket är svårt men gör jag det så puttar det upp filmen på en..

3,5/5


The Ides of March

George Clooney är vanligtvis en mycket begåvad regissör. Jag gillade både Good Night and Good Luck och Confessions of a Dangerous Mind väldigt mycket. Här beger han sig in i den politiska snårskogen och går lite vilse. Det är inte förvånande att han vill göra en sån här film med tanke på att Clooney är väldigt politiskt engagerad men vad han har att komma med är inte speciellt nytt eller fräscht. Unge idealist som verkligen tror på sin kandidat som är så där helylle idealistisk men som förstås visar sig ha en svaghet för kvinnliga praktiskanter. Det är i stort sett en remake av Primary Colors fast med fokus på Adrian Lesters karaktär istället för John Travlotas. Den här filmen är också betydligt mer cynisk. Men hur tråkigt är det inte med en film om en politiker som är otrogen? Suck.

I slutändan är det ändå en helt ok film tack vare att Clooney kan sina saker bakom kameran och han har hittat många bra skådisar som förutom Clooney själv bl.a. består av Ryan Gosling, Philip Symour Hoffman, Marisa Tomei och Paul Giamatti. Det hjälper att släta över ett manus som av någon konstig anledning blivit Oscarsnominerat för som sagt, det är knappast originellt.

3/5

Edited by Wylie Times, 15 February 2012 - 23:24.