1001 replies to this topic

[Wylie Times]

Me and Orson Welles

Handlar om en ung skådespelare som får en liten roll i Orson Welles uppsättning av Julius Caesar i New York 1937. Det mesta av handlingen kretsar kring pjäsen och Orson sett från den unge Richards ögon som själv har en liten fling med Clare Danes karaktär. Det är väldigt bra spelat och framför allt väldigt intressant, iaf om man gillar teater och Shakespeare. Och är intresserad av Orson Welles. Christopher McKay spelar Orson och gör det väldigt väldigt bra. Det måste förstås vara en roll som är väldigt rolig att spela med tanke på hur excentrisk Welles var. Mer överaskande är att pretty boy och high school musical stjärnan Zac Efron faktiskt är helt ok. (Jag har fortfarande lite svårt för honom just för att det är han) Storyn må vara aningens förutsägbar men det gör en inte mindre underhållande för det. Snyggt gjort av Richard Linklater som fortfarande kan överaska mig.

4/5

Edited by Wylie Times, 10 March 2011 - 00:33.

[XC]

Merlins Lärling / Merlin's Return/Apprentice (2006)
Mycket kan du anklaga den här för att vara - men knappast uppföljare. Med både Sam Neill och Miranda Richardsson ombord så borde det kanske vara det, men om detta är i samma universell som Merlin (1998) så är det sannerligen en annan tidslinje. Och det är faktiskt positivt.
Mirandra Richardsson gör kanske en mer stereotyp roll här än i Merlin, men hennes roll som Vivianne är inte på något vis sämre än hennes roll som Mab. En sak som jag nämnde efter att ha sett (om) förra filmen var hur illa kostymen verkade passa Sam Neill, vet inte om det är extra erfarenhet som gör det eller bättre manus/regissör men här passar han rollen. Kanske måste inte det ena utesluta det andra. Inledningsvis ändrar man på mycket från förra filmen, tex bakgrundshistorien om Heliga Graal och den löjliga Merlin mot den magiska världen intrigen från 98 är helt borta känns det som. Den här Merlin slarvade sig inte igenom sina legenden. Det här är en historia som serveras med produktionsglädje. Och att den utspelar sig efter Arthurs död lyfter den, trevliga karaktärer och man slänger dessutom in en flicka-i-pojkkläder . (Ni vet ju hur förtjust jag är när man lyckas skapa kvinnliga karaktärer som vet i vilken ända man håller svärdet ). Och sablar vilken plottwist där på mitten. Den såg jag inte komma …alls. Övrigt då? Bra rollprestationer Garwin Sanford gör en bra roll som ger tittaren tudelade känslor, Meghan Ory gör en roll som kanske inte övertygar till 100% men jag tvekade verkligen på hennes karaktär vid första intrycket. Hallmark tog den medelmåttiga Merlin från 98 och gjorde verkligen ett gör om, gör bättre. Och lyckades. Den är varmare, snärtigare och mer engagerande än miniserien från 98.

Edited by XC, 10 March 2011 - 21:44.

[Wylie Times]

Body of Lies

Ridley Scott ger sig i kast med spion action. Leonardo DiCaprio spelar luttrad CIA agent som jagar en Al quaida ledare. Russell Crowe spelar hans chef som inte har mycket respekt för hur effektivt spionarbete går till på fältet utan är mer resultatinriktad. Det börjar bra, storyn är intressant. Crowe är smått briljant liksom Mark Strong (från Sherlock Holmes) som den Jordaniska säkerhetsscegen och man får en känsla av en mer cynisk och realistisk story. Men undan för undan sipprar typiska klichéer in och när DiCaprio kärar ner sig i en sjuksköterska är det bara att slåt ut med armarna. Resten är mycket förutsägbart om än välgjort. Det är trist att inte Scott vågar hålla sig till den mer realistiska och mörka sidan utan måste hoppa på Hollywood tåget. Slutet är nästan skrattretande. Synd, som sagt. Det kunde ha blivit mycket bättre.

3/5

[XC]

Avalons Dimmor / The Mists of Avalon (2001)
Margaret George gjorde det för Kleopatra och Marion Zimmer Bradley gör det för Arthur-legenden; lockar fram kvinnorna bakom legenderna som formats av män. Kanske är det därför som den här versionen är känns bättre än de flesta Merlin -tolkningar? Morgana (eller Morgaine som hon heter här) är lika mycket offer för omständigheterna som Arthur. Och Vivianne är inte mer än en överste prästinna - om än med sin bostadsort på det mytiska Avalon. Till och med den store Merlin får ta tre steg tillbaka och finna sig i att stå i skuggan ett tag. det funkar riktigt bra - det är en dynamisk historia där intrigerna är mörkare och sveken når ända in i hjärterötterna. Den begåvas också med ett fint slut där det i slutändan egentligen inte finns någon förlorare. Bara dem som måste anpassa sig till den nya tiden.
Känns kanske aningen lång, men presis som filmatiseringarna av "Merlin" (1998) och "Cleopatra" (1999) så var den aldrig ämnad att se i ett streck heller.
Man måst beundra att man lyckats få fram känslan av magi som används utan att för den delen använda sig av visuella effekter. Skådespelarna klarar sig bra på egen hand. Skådespelare som med Anjelica Huston i spetsen är väldigt bra.
Musiken är bra och temamelodin (The Mystic's Dream) av Loreena McKennitt måste jag säga lite av en favorit låt.

Edited by XC, 11 March 2011 - 20:08.

[Rick Hunter]

Visst var den en miniserie?

I alla fall så är det min favoritversion av Arthur-legenden

[XC]

Japp, det är en miniserie gick på tnt om jag minns rätt. Det var det jag menade med: "Känns kanske aningen lång, men presis som filmatiseringarna av "Merlin" (1998) och "Cleopatra" (1999) så var den aldrig ämnad att se i ett streck heller.". Bägge dem var miniserier på hallmark.

Bra smak, för av vad jag har sett hittills på Arthur-legenden så är Mist of Avalon också min favorit.

Edited by XC, 11 March 2011 - 21:28.

[Rick Hunter]

Väldigt länge sen jag såg den nu, skulle vilja se om den. Fick för mig att jag hade den på dvd men jag kan inte hitta den i samlingen? Vem har tagit den?

[XC]

Väl värd en omtitt - om du kan hitta den. FYI Jag har då betalt för min kopia.

[Wylie Times]

Jag vill också minnas att Mists of Avalon var bra. Men favoriten förblir Excalibur. Har du sett den XC?

Edited by Wylie Times, 12 March 2011 - 11:35.

[XC]

Jag har sett ungefär halva för allt för många år sedan.

Det är så många år sedan så jag minns att jag upplevde den som kuslig...

[Fiskrens]

Jo, men så är det en rätt mörk skildring av Arthur-legenden. Det är en film jag skulle velat ha en Director's Cut av - fattar det som att den blev rejält nedklippt (och tycker det märks också).

[Wylie Times]

Den är nedklippt med 40 minuter från den första versionen enligt Wikipedia där det också står att många av dom scenerna försvann helt efter det. Så det är frågan om det ens går göra en director's cut vilket jag håller med om att det hade varit intressant att se.

Det är just att den är så mörk och episk som jag gillar den.

[Synon]

Ah, Excalibur... En favorit! Men nu över till en annan gammal goding:

Planet of the Apes (1968)

"Get your stinking paws off me, you damned dirty ape."

Gediget hantverk som håller än idag. Imponerande makeup, snyggt foto, välkomponerad musik och bra skådespelare överlag (borträknat han som spelade en utav astronauterna, minns nu ej namnet). Välskrivet manus med ett slut som var oerhört överraskande första gången jag såg det, men självklart inte har samma effekt vid omtitt. Men jag gillar det. Gillar hela storyn i filmen där man vänt på rollerna: aporna som är av lägra rang hos oss blir de dominanta i filmen. Och att de anammat samma synsätt som vi har på aporna. Intressant och tankeväckande med de omkastade rollerna. Tänk om evolutionen tagit en annan väg…

4/5

Edited by Synon, 12 March 2011 - 22:31.

[XC]

En film lika ikonisk idag som när den kom 1968. Tål att ses hur många gånger som helst.

Skall du se resten av serien också?


--
King Arthur (2001) #FilmensTråd #Fiskrens

Edited by XC, 13 March 2011 - 12:05.

[Synon]

Jo, jag tänkte faktiskt det. Lika bra att köra resterande filmerna i sviten. Men det kanske blir lite glest mellan dem för jag får försöka klämma in dem när tid finnes. Osäker på om jag sett dem tidigare faktiskt. Har du sett dem, XC?

[XC]

Jag såg om hela serien för inte så farligt länge sedan när jag köpte dvd-boxen (#01, #02, #03, #04, #05, #06). Klämde då in alla 6 filmerna (dvs även Tim Burtons utskällda version) på en vecka. Kände mig lite lätt apig efter det...

[Synon]

Oj, det var bra jobbat! Får läsa dina omdömen när jag väl sett dem. Schysst att du la till länkar, tack! Sedan tycker jag inte Burtons version är så kackig som många verkar tycka. Men jag får väl se om även den när jag ändå är på g.

[XC]

Jag har faktiskt inget emot den heller. Tycker det är en rätt schysst äventyrsmatiné, han har dessutom lyckats få till en mer levande ap-stad än i originalen.

[dukeofnewyork]

Planet of the Apes (1968)

Jag har faktiskt inte mkt att tillägga utöver vad Synon har skrivit. Det här en av de där riktigt bra sci-fi-rullarna (och Hestonrullarna) från 60-talet, som tycks stå emot tidens tand bättre än väntat. Jag tror en viktig anledning är manuset, som är riktigt bra. Bra film är bra film, oavsett ålder. Ikonisk är ordet. Fotot är värt ett extra omnämnande, det håller mycket hög klass, likaså mask och effekter. Filmens ganska långsamma, "intellektuella" början är intressant och hade nog tyvärr varit helt omöjlig idag.

Det är inte utan att man blir sugen på resten av filmerna, som naturligtvis inte kan vara lika bra, men det verkar vara en rätt intressant och kul franchise om man ska tro extramaterialet jag tittat igenom på min utgåva av filmen.

Jag gillade också Tim Burtons remake, han gjorde den till sin egen och HBC är ju grym som Zira. Kan man bli kär i en fiktiv apa?


The Squid and the whale (2005)

Vilken underbar liten offbeat film detta var, med såväl humor som svärta och inte minst ett fint filmhantverk. Det finns en ton, ett tempo eller vad sjutton det nu är som är så sådär just lite ur takt, men ändå så perfekt tajmat.

Historien är enkel och avskalad men saknar inte djup för det, då den befolkas av fullödiga, komplexa och udda karaktärer som ändå är mänskliga och ja, vanliga att bara den paradoxen gör filmen sevärd.

Och skådespelarinsatserna var riktigt bra, Jesse Eisenberg är grymt bra och Jeff Daniels som fadern är lysande. Laura Linneys porträtt av mamman är bland det bästa jag sett av henne.

Den här filmen är verkligen något eget, men likväl är det svårt att inte dra paralleller till såväl Woody Allen som Todd Solondz. två regissörer jag högaktar. Men det är ju vad jag ser, och det är inte så att Noel Baumbach lånar eller stjäl utan han gör något eget som råkar ha beröringspunkter med de två andra.

En riktigt bra film, som jag helt missat tidigare. Eller ja, jag kände ju till den, en sådan titel glömmer man inte, men det var ingen film jag planerat att se. Tack till SVT och public service som serverade mig denna karamell.

Edited by dukeofnewyork, 13 March 2011 - 17:17.

[Synon]

Beneath the Planet of the Apes/Bortom apornas planet (1970)

En knappt godkänd uppföljare till den förra filmen och skönt att se att de inte bara gjorde en kopia av den. Filmen börjar direkt där den förra slutade med Taylor och Nova som rider i väg i solnedgången.. Ok, kanske inte det senare, men det var så passande att lägga till.

Det kändes naturligt att de gick vidare med berättelsen och visade händelser i apsamhället där gorillorna, som representerade militären, fick större makt och konsekvenserna av det. Och Taylor och Nova lämnades inte åt sitt öde utan de fick även vara med på ett hörn här. Men berättelsen om de telepatiska människorna under jorden kändes så där. Drog ner filmen som helhet tycker jag för den biten kändes som en fristående sci-fi film helt enkelt. Dock var det intressant att se hur de dyrkade bomben som en gud. Där ser vi hur det kan gå…

Uppenbart att budgeten ej var densamma som i föregångaren för samma kvalitet uppnåddes inte här.


Escape from the Planet of the Apes/Flykten från apornas planet (1971)

Här vänder vi på steken och denna gång är det människorna som är världshärskare och aporna finns på zoo. Hit anländer Zira, Cornelius och Milo efter att ha flytt från sin planet som de såg förstöras av bomben. Samma scenario utspelar sig som tidigare, men nu är det aporna som hamnar i bur och det är två människor som står på andra sidan buren och som självklart blir deras vänner. Omgivningens häpnad när det visar sig att dessa apor faktiskt kan tala och är intelligenta. Sömnpiller varning utfärdas. Men jag förstår anledningen för det känns som en naturlig fortsättning från föregående film och då jorden var på väg att utplånas så passade det väl alldeles utmärkt att denna gång färdas tillbaka i tiden.

Mer humor denna gång och filmens behållning är paret Zira och Cornelius. Men för övrigt känns det mer som en axelryckning: vi har ju redan sett originalet, den första filmen…

...

XC: ej hunnit läsa de du skrev om filmerna, men återkommer när jag gjort det.

Edited by Synon, 13 March 2011 - 18:53.

[XC]

Rovdjur / Rovdyr (2008) [NO] @MZ, #XC-19032011
Skogsskräck från Norge. Sist jag såg den här var det en otextad gratisversion på Voddler. Enkel men bra story om 4 ungdomar som skall ut och fotvandra (vad jag förstod) och ramlar över skogsmulles elaka kusiner. Beslutet att låta den utspela sig i det förflutna besparar oss inte bara från en fånig "ingen mottagning på mobilen"-scen utan förstärker känslan av att detta kan faktiskt ha hänt. Lite iaf. Bra karaktärer som görs av bra skådespelare: Mia är så där lagom överbeskyddande och Jörgen är lagom mycket wallflower och lagom mycket isbrytare. Roger är nästan ärkeidiot i överkant - det går fram med all önskvärd tydlighet vad han är för typ av person och Camilla upplevs verkligen som den kanske lite blåögda och hunsade flickvännen. Hon misshandlas säker av honom också…Bra special effekter som är mestadels äkta (i extra materialet talas det om att det bara är 6 digitala special effekter). Kanske är den inte riktigt så där skrämmande som man kanske vill att skräck skall vara, men den är så där lagom kuslig att se innan man går till sängs. (Iofs, som ni kanske vet vid det är laget så är jag oftast oberörd av skräck). Klipptes ned från 2h (i första versionen) till 75 minuter. Och det känns som ett bra beslut - det är en tight och välvävd historia med ett bra slut. Och låten "En spennende dag för Josephine" förstärker verkligen slutet.


BTW Synon, kollar närmare på datumen och ser att jag såg Apornas Planet den här tiden förra året... 22 mars 2010 såg jag första filmen...

Edited by XC, 13 March 2011 - 23:00.

[Synon]

Surrogates

Ok, fanns tydligen en tråd så jag flyttar väl min lilla text dit då....

2/5

Edited by Synon, 13 March 2011 - 23:23.

[Wylie Times]

Surrogates

They're already dead. The died the minute they plugged into those machines.

2,5/5

Edited by Wylie Times, 13 March 2011 - 23:32.

[Garm]

Rovdyr

I Norge så vet man hur man skall göra en bra film om man jämför med det land som vi bor i. Medans vi får ångestladdat relationsdrama med Ingmar Bergman komplex, enkelspårig snutfilm eller så kallad humor så får man i våra grannländer betydligt mer intressant film.

Jag har sett Rovdyr en gång tidigare och det var på exakt samma sätt som XC såg filmen. Det som jag slogs av då, bortsett från hur lätt det var att förstå Norska utan en textremsa, var att den här filmen är väldigt bra. Klassisk överlevnadsskräck i en lika klassisk miljö. Den Norska skogen är lika hotfull och skrämmande som filmens karaktärer och någon i produktionen har gjort ett väldigt bra jobb när man letade efter inspelningsplatser.

Jag tycker om att filmen utspelar sig på 1970- talet för precis som XC skriver så slipper vi alla klyschor som finns i moderna skräckfilmer. Sedan så tycker jag att det är väldigt passande att i den här filmen få se den typen av klädsel, frisyrer, bilar, musik som man lyssnar på och hur människorna var. Det känns nästan lite exotiskt eftersom det ligger en bra bit ifrån vår nutid.

Filmens karaktärer är intressanta. Tjejerna är en blandning av olika personligheter. Mia kan ta hand om sig själv och alla andra och Camilla är helt förblindad av kärleken. Killarna är inte fullt lika intressanta och främst Roger är en sådan där kille som man hellre skulle lämna kvar i skogen för att dö snarare än att rädda honom. Just för att han verkar vara bortom all räddning när det gäller hans människosyn och avsaknaden av empati.

En sak som jag fastnade för var att man till stor del inte riktigt fick se ansiktet på förövarna. Det är först en bit in i filmen som man får lite mer närgående scener och det gör att hotet blir mer påtagligt. Man vet inte riktigt vilka som ligger bakom denna lek som dom verkar tycka att det är. Även om jag tyckte mig känna igen ett och annat ansikte från det där matstället som våra vandrare besökte tidigare i filmen.

Jag tycker att det är en klar fördel att man förlitade sig mer på klassiskt effektmakeri än datorgenererad dito i den här filmen. Oftast så är det icke trovärdiga effekter samt ett överdrivet användande av detsamma som sänker dagens skräckfilmer och här har man istället gått tillbaka till ett riktigt gediget hantverk där man med små och enkla medel lyckas att förmedla hur skör en människokropp är.

Men till sist så är det handlingen, dess karaktärer och skådespelare som förmedlar alla känslor som gör filmen bra. Sedan så har man mer eller mindre förstärkt filmen genom en lämplig inspelningsplats, mycket stämningsfull musik och bra effekter.

Och här visar man att speltid på film är ett relativt begrepp. Du kan göra en film hur lång du vill och ändå misslyckas helt med dina intentioner. Den här filmen klockar in på 1 timme och 16 minuter och visar med all önskvärd tydlighet hur bra en film kan bli om man går rakt på sak utan en massa onödiga krusiduller.

Slutet på filmen är snudd på briljant och mycket passande. Och låten "En spennende dag for Josefine" av Inger Lise Rypdal som börjar spelas då och som sedan fortsätter att spelas under eftertexterna är väldigt bra.

XC -- Så trevligt att du tycker om filmen och att även du köpte den på DVD sedan. Jag har inte gett mig i kast med att se extramaterialet än men vid något tillfälle så skall jag göra det. Det var trevligt att läsa ditt omdöme och det var kusligt nära årsdagen som du såg om denna film.

[XC]

Lustigt att du säger som så om Roger - vi tycks ha ungefär samma uppfattning om honom. Kände du också att han kanske hade ett litet för stort kontrollbehov av Camilla? Tycker det var mycket som indikerade på det, inklusive Mias beskyddande ton.

Håller med om att det funkar bra med att ha jägarna utanför bild så pass länge och bara höra hur de rör sig och komunicerar med varandra (diskreta visslingar osv), bidrog defenitivt till stämningen.

Angående slutet så måste jag säga att tanten i bilen gör en strålande insats när Camilla säger "jag dödade dem" man verkligen ser i hennes ansikte att hon har en typ av relation till en eller flera jägare och att hon är av lite samma skrot och korn . Serverat tillsammans med den där låten; briljant som du säger.