975 replies to this topic

[Crusader]

 The Blind Side (2009)

En film som jag vill se mest pga Sandra Bullock. Kan inte påstå att filmen i övrigt tilltalar mig.
 
 

Nej, troligen inte. Men den har rätt gott om humor också.
 

Sunshine (2007)

En trevlig liten film helt klart. Alltid kul när man försöker få till lite mer än bara actionröj-i-rymden. Bortsett från den religösa biten en väl sevärd film.

 Ja. De verkar lite väl galna i Solen.
 

The Manchurian Candidate (2004)

Den här gillade jag skarpt och jag ångrade nästan att jag inte sparade den på hårddisken och brände ut den efter att ha sett den. Jag kan på ett sätt känna en viss lättnad över att en amerikansk film mot en politisk fond vågar sig på en annan skurk än kommunismen. Å andra sidan vet jag inte om "girigt läkemedelsföretag" är så mycket originellare.
 

Nej, det är det väl inte, precis. Fast du håller väl med om att det är rätt komiskt igentligen. Lite som med Rambo där boken var skriven för at kritisera Vietnam-kriget medans filmen kritiserar de som kritiserade kriget.
 

The Blind Side gillade jag och blev väldigt imponerad av Sandra Bullocks insats. Sunshine har jag för mig att jag hade behållning av, men då jag inte minns den till fullo så blev jag smått sugen på att se om den nu.

Tycker jag du kan göra. Jag hade själv glömt rätt mycket, insåg jag.

Jag kan förstå hur Sandra Bullock vann en Oscar för som du säger, hon var imponerande.

Edited by Crusader, 27 May 2013 - 18:45.

[Garm]

Kokuriko-zaka kara / Uppe på Valmokullen (2011)

En ny film signerad Gorō Miyazaki, son till legendariska Hayao Miyazaki. Gorō har gjort en film tidigare, Legender från Övärlden. Jag gillar den, även om upplevelsen jönk något efter att jag hade läst böckerna av Ursula K. Le Guin. Det höjdes en del andra kritiska röster efter den filmen, speciellt att man inte var helt övertygad om Gorō och dennes prestation i regisörsstolen. Men det kan inte vara lätt att göra en anime över huvud taget, speciellt inte om man arbetar för Studio Ghibli och dessutom är son till självaste Hayao Miyazaki. Själv tycker jag att han fick oförtjänt mycket negativ kritik efter den filmen och utifrån dom förutsättningar som han hade så tycker jag att han lyckades bra. Och nu slår han till med en film som är så sjukt bra att man inte vet vad man ska skriva. Man kan börja med det uppenbara, att filmen är helt fantastiskt snyggt animerad. Här tycker jag att Studio Ghibli dom senaste åren verkligen överträffar sig själva för varje film som görs. Alla detaljer är en fröjd att se, likaså hur mjuka drag som alla karaktärer har, samt interiör och exteriör. Här finns inget som sticker i ögat när man tittar, snarare precis tvärtom. Dessutom är filmen färglagd som om någon hade sprängt regnbågen i tusen bitar och sedan målat filmen. Handlingen är väldigt vacker, inte bara sett till vardagsrealismen, utan även till kärleken mellan två människor vars känslor ställer saker på kant. Jag gillar även kampviljan som finns för att rädda Latinhuset, elevernas studenthak. Man är även väldigt duktig på att återskapa 1960-talets japan vilket höjer filmen lite till. Som om det här inte vore nog så är filmens musik något i hästväg. Positivt menat. Ofta brukar Hayao Miyazaki anlita Joe Hisaishii till sina filmer, men då Hayao bara står bakom manus här så anlitade man istället Satoshi Takebe, och nu vet vi vem som är den givne arvingen när Joe beslutar sig för att avrunda sin karriär. Herrejäklar så vacker musiken är. Som en orgasm för hörseln. Både den instrumentala musiken, men vi får även ett par riktigt vassa sångnummer också.

Filmen i sin helhet är så bra att jag inte bara blir nöjd över att ha sett en bra film, utan jag blir även påmind om varför jag älskar anime.

Jag såg filmen på DVD (synd att den inte även gavs ut på Blu-ray) och måste beröma TriArt för att ha anlitat en snuskigt duktig översättare, som verkligen visste vad han gav sig in i. Sedan får vi lite fint extramaterial, som dock olyckligt inte är listat på omslaget. Det rör sig om en musikvideo av låten Sayonara no Natsu - Kokuriko-zaka kara (Summer of Farewells - From Up On Poppy Hill) framförd av Aoi Teshima. Helt ljuvlig! Sedan blir det en, alltid lika intressant, intervju med Hayao Miyazaki vid någon form av visning av filmen. Troligtvis för anställda. Han är som vanligt självkritisk och menade på att man kunde ha gjort filmen ännu bättre, men att jordbävningen i japan med det efterföljande kärnkrafthotet fördröjde filmen i två veckor och som därmed sjönk i kvalité. Jag tror att det är just Hayao:s eviga strävan efter perfektion som gör honom så bra, att han aldrig lutar sig tillbaka och bara är nöjd. Sedan bjuds det på intervjuer från premiärdagen på Scala-Za Theater där röstskådespelarna berättar om sin upplevelse. Intressant om än något långdraget. Och så avslutar vi med ett gäng trailers till filmen.

Och så en liten bonus, fyra posters till Hayao Miyasakis kommande film The Wind Rises. #1, #2, #3, #4.

[XC]

@Garm: Uppe på vallmokullen låter som en film jag med största behållning hoppar över. Vardagsdraman har aldrig varit min grej och min erfarenhet säger att inte ens Studio Gibli är så duktiga att det blir intressant.
 

*

Bedtime Stories (2008) [US]
#Genre: Äventyrlig familjekomedi.
#Koncept: Skeeter Bronson ser ut att vara dömd till att vara vaktmästare hela livet på det hotell som hans far en gång startade – men en vecka tillsammans med systerbarnen förändrar det mesta.
#Förväntningar: Har sett den tidigare och såg nu om den med syntolkning aktiverat. Har aldrig sett en film med syntolkning tidigare.
#Ögon&Öron-godis: Adam Sandler är lite av en "hit 'n' miss" för mig; med väldigt mycket av det sista. Riktigt rolig var han i princip bara i Happy Gillmore. Den här filmen är underhållande, charmig och ett trevligt sällskap. Den stryker tittaren medhårs, bjuder inte på någon större hjärngymping; den strävar nog inte heller efter annat än att vara trevlig - och håva in pengar. Det är genomgående bra skådespelare där Courteney Cox gör en härligt jordnära och avslappnad roll, en fröjd att se för oss som kanske mest är bekant med henne genom Vänner.
#Bäst: Det finns något charmigt i karaktären Mickey (Skeeters bäste kompis) när denne på en tältsäng ser fram emot godnattsagan lika mycket som barnen.
#Sämst: Lucy Lawless har (föga överraskande) för lite screentime.
#XC Konstaterar: Syntolkningen var snyggt inlagd och extremt smidig när man blev distraherad av mobiltelefonen och slapp pausa som man normalt annars gör.
#PS: Den här plockades ur lådan efter att jag givet upp dagens egentliga film efter 15 slowmotion-minuter.

[Garm]

@XC: Du kan med gott samvete hoppa över den filmen för jag tror ärligt talat inte att du skulle få så stor behållning av att se den.

:nyfiken: Vad var den egentliga filmen som fick 15 minuter i rampljuset innan du helt släckte ned?

[Crusader]

Grave Encounters 2 (2012)
 
När Found Footage filmen Grave Encounters släpps på DVD runt Halloween 2011 så är det många som undrar om det hela verkligen bara var en film eller om det igentligen hade hänt på riktigt. Filmstudenten Alex Wright tillhör en av de få som tycker filmen var usel och uppenbart falsk. För att visa hur en riktigt skräckfilm ska göras så påbörjar han och några kompisar en skräckfilm som ska vara nytänkande och överaskande. Men så börjar någon terrorisera honom med mystiska meddelande och bortklippta scener från Grave Encounters något som får Alex att bli mer och mer besatt vid tanken på söka sanningen bakom Grave Encounters.
 
En Found Footage film och uppföljare på succén Grave Encounters. Rätt smart att bygga uppföljaren på orginalfilmens släpp. Det bryter den 4:e väggen på ett väldigt intresant sätt. Men tyvärr gjorde de också valet att gå mer Mainstream med filmen vilket helt tar bort all mystik eller verklighetskänsla. Alla karakärerna är så sterotypiska och extrema, speciellt i första halvan av filmen. Faktum är att man glömmer det är Found Footage för det hela är så uppenbart B-regiserat. Det tar också bort all spänning och skräck. Medans den första var en obehaglig psykologisk skräckfilm mså är det här mer en svart skräck-komedi. Första halvan av filmen var rent utsagt usel. Andra halvan var betydligt bättre men då hade redan första halvan sabbat filmen. Mot slutet blev det hela bara löjligt.Slutet var riktigt dåligt om än obehagligt.
Sedan vet jag inte hur smart det var att förklara hur huset fungerar med att avslöja att den galna chefen på mentalsjukhuset använde magi för att föra samman huset med andevärlden. Även då det hintades om ritualer i första filmen så tar det bort det roliga med att komma på teorier som fans av första filmen gillade att göra.
Idén med att en grupp filmstudenter ska undersöka sanningen bakom första filmen var en smart idé med mycket potensial. Synd bara att de skaffade en usel regisör som totalt förstörde filmen.
Jag kan rekomendera den här om man har sett första filmen och inte har något mot att se dem förstöra vad den bygde upp. Eller om man bara vill se en halvdan skräck-komedi.
 
Betyg: Dålig

[XC]

@XC: Du kan med gott samvete hoppa över den filmen för jag tror ärligt talat inte att du skulle få så stor behållning av att se den.

:nyfiken: Vad var den egentliga filmen som fick 15 minuter i rampljuset innan du helt släckte ned?

Anade det - jag har en känsla av att den påminner en del om snarkfesten "Om du lyssnar noga".

 

Filmen jag gav upp var en tonårskomedi (stod det iaf) - tror den ligger i samma division som "Supertönten/Fraternity Vacation" - efter att merparten av de 15 första minuterna mer kändes som utstuderad mobbing än humor lade jag ned försöker att se den.

[Garm]

@XC: Nja, så mycket tycker jag inte att Vallmokullen påminner om "Om du lyssnar", men vissa likheter finns. Men även skillnader. Men eftersom tyngdpunkten ligger på drama och viss romantik så faller den givetvis utanför din radar.

Och angående 15-minuters filmen så har du PM.

Edited by Garm, 30 May 2013 - 19:24.

[Crusader]

Behemoth (2011)
 
En gång vart 15000:e år inträffar hemska jordbävningar över hela Jorden som förändrar livet på planeten för alltid. Maya-indianerna ansåg att det var etrt gigantiskt monster som levde under marken med tentakler som spred sig över hela Jorden och att 2012 skulle de utplåna mänskligheten för att återföra balansen på Jorden.
Nu har Jordbävningarna börjat och starkast är de runt Mount Lincoln som ligger bredvid småstaden Ascension. Emily Allington som är i staden för att undersöka de underliga skalven stöter av en händelse på sin gammla pojkvän Thomas Walsh, som också försöker ta reda på vad som pågår samtidigt som hans mentalt ostabila far Professor William Walsh försöker övertyga sin familj att det handlar om en gigantisk best, en Behemoth.
 
En till av filmerna i Natur Skräck filmserien Maneater Series som RHI gjorde för Sci-Fi Channel. Med Ed Quinn och William B. Davis.
Ett plus i kanten för Jessica Parker Kennedy som verkligen vet hur man spelar panikslagen och chockad.
En bra och spännande monsterfilm med rätt OK CGI-effekter. Väldigt intresant film med bra skådespelare och intresant handling.
Det filmen faller lite på är det vanliga: Längden på filmen som gör att de tvingas hitta en snabb lösning på problemet (som oftast känns för enkel och otillfredställande eller ibland rent av magisk eller bara tur) och låg budget som betyder billiga specialeffekter. Lite synd tycker jag för att om den hade varit längre så hade de kunna fått in kampen om att hitta något som kan stoppa monstret och ha ett par misslyckanden först.
En annan sak jag saknar var dödsfall. Jag önskar att Sheriffen hade vägrat utrymma staden så att det kunde bli lite kaos och katastorf i det hela. Som det var nu så dog bara 5 personer (bara en blev uppäten för att det skulle kunna kallas Maneater) och de första 3 var bara lite i förbifarten. Resultratet blir att Behemoth blev en mindre kris och lättdödad. Det känns som att hade de missat med raketen så hade det kvittat för flygvapnet kunde bara ha sprängt den eller i värsta fall nukea den.
Hur som helst är det här en bra film som jag kan starkt rekomendera alla som gillar monsterfilmer. Mycket mindre blodig än vad de andra filmerna i serien har varit och mindre våldsam men underhållande och bra.
 
Betyg: Bra

[Crusader]

The Pacifier (2005)
 
Navy S.E.A.L. Shane Wolfe får sitt tuffaste uppdrag hitils: att beskydda en grupp ungar från spioner som vill ha deras pappas hemlioga program.

Klart underhållande action komedi om en Navy S.E.A.L. som får i uppdrag att vara barnvakt åt några ungar för att skydda dem mot spioner.
Haltar lite ibland och vissa scener är lite väl (som när ungarna försöker få honom att rammla ned för trappan för att bli av med honom) då komiken shiftar mellan vanlig komik och extrem komik (som Rumänskan som ser ungarna som onda varelser från helvetet).
Men väldigt rolig och har sina varma delar med drama.
Var roligt mot slutet när ungarna, nu tränade, besegrar en av skurkarna.
 
Betyg: Bra
 
 
 
 
 Swamp Devil (2008)
 
Melanie Blaime återvänder efter 17 år till sin hemstad för att hjälpa sin pappa som anklagas för att ha dränkt en ung tjej i träsket och nu gömmer sig där medans beväpnade grannar jagar honom. Den enda i staden som tror han är oskylldig är Jimmy Fuller, en barndomskamrat till Melanie som hon inte minns.
 
Ännu en av filmerna i Natur Skräck filmserien Maneater Series som RHI gjorde för Sci-Fi Channel. Med Bruce Dern och Cindy Sampson.
En bra som spännande monsterfilm. Backstoryn till den påminner en hel del om Nightmare on Elm Street. Bra skådespelare men som vanligt lite halvdana CGI-effekter. Men den funkar för det mästa. Regin är bra men sedan är David Winning en TV-regisör veteran med vana för CGI-serier och filmer.
Slutet var bra tänkt då det löste det hela på ett smart sätt utan att det kändes korkat eller för enkelt. Fast sista scenen var väldigt onödig då den sabbar det hela och allt de har kämpat för. Jag har alltid hatat sådana slut.
En film som jag kan rekomendera alla som gillar monsterfilmer och som kan axeptera billigare effekter.
 
Betyg: Bra

[Synon]

Lawless (2012)

Väldigt vackert foto och trovärdiga miljöer som lurar en tillbaka till en annan tidsepok. Relativt lugnt berättad historia om bröderna Bondurant som emellanåt exploderar i blod och våld utan att det för den delen tar över. Mycket bra spelat av Tom Hardy och Jason Clarke som bröderna Forrest och Howard. Shia LaBeouf,  som lillebror Jack, kändes inte helt rätt för sin roll och Guy Pearce, som jag tycker brukar leverera, misslyckades ganska rejält med sin karaktär som bara kändes… märklig. Visst var det en märklig och udda karaktär, men jag tycker inte Guy Pearce kändes trovärdig. Han var snubblande nära flera gånger att göra en parodi av sin karaktär. Kvinnoporträtten i filmen vet jag inte vad jag ska säga om: de fanns där, men utan större substans.

Berättelsen kunde gott ha tajtas till på sina ställen och slutet, som jag förstod behövdes finnas med, borde utförts på ett smidigare – och kortare – sätt.

 

Seven Psychopaths (2012)

Samma manusförfattare och regissör som i In Bruges som var en riktigt bra film och där även Colin Farrell spelade huvudrollen. I denna film försöker Martin McDonaugh skruva till det ytterligare med mindre lyckat resultat. Inte så att filmen var dålig för sevärd är den, framförallt pga dess skådespelarensemble, men manuset var inte tillräckligt vasst för att passa dess syfte. Jag fick känslan av att han ville göra en skruvad film, men vågade inte gå hela vägen utan fegade ur.

 

Hansel & Gretel (2013)

”Rå, skräckinjagande och nyskapande version av bröderna Grimms klassiska saga.” Jag gick visst på det när jag införskaffade filmen. Rå – ja. Skräckinjagande – nej. Nyskapande version av sagan – nja, om man räknar nyskapande i form av en renodlad b-filmsversion utan någon som helst form av finess eller intelligens, så svar ja.

[Garm]

Jag har också sett Lawless, men det var ett tag sedan. Kan inte bjuda på något omdöme, om du nu hade velat läsa ett sådant? Men jag håller i stora drag med dig. Med undantag att jag gillade Shia och tyckte att han var både bra och trovärdig i sin roll. Däremot så skriver jag under på resten av det du skrev, speciellt att Guy inte riktigt hade hamnat rätt i sin roll.

 

Seven Psychopaths verkar bra. Jag gillade In Bruges. Får notera SP på listan över sådant som jag kan se framöver.

[Synon]

Alltid intressant att ta del av vad andra tycker! Kul att du också gillade In Bruges, återkom gärna när du sett Seven Psychopaths.

[Garm]

Jag brukar bjuda på omdömen efter att jag har sett en film. Den senaste tiden har jag plöjt 4 säsonger av en tv-serie så det har inte blivit så mycket filmtittande. Men jag hoppas att det blir ändring på det nu.

 

Colin Farrell gör typ en av sina bättre prestationer som skådespelare i In Bruges. Så det ska bli trevligt att få se en till film av samma regissör. Rollistan är klart imponerande till Seven Psychopaths.

Edited by Garm, 04 June 2013 - 15:16.

[Garm]

Hypnotisören (2012)

Det senaste svenska Oscarsbidraget. Baserad på en bok med samma namn av Lars Kepler, en pseudonym för författarparet Alexander och Alexandra Ahndoril. Lasse Hallström kom hem och gjorde den första svenska filmen sedan 1987. Med följde även hustrun Lena Ohlin och sedan toppade man det med Mikael Persbrandt. Filmen är väl okej. I alla fall den första timmen. Sedan börjar man på allvar få reda på svaren till frågorna som ställts och då blir det inte lika bra eller spännande längre. Det blir lite för enkelt och man har sett liknande handling tidigare i liknande filmer. Mikael Persbrandt är stabil, men det börjar kännas som att han bara kan agera på ett visst sätt som skådespelare. Lena Ohlin gör sin roll lite väl teatralisk och efter ett tag så hade jag svårt att ta både henne och hennes karaktär på allvar. Tillkommer gör en hel drös med kända och mer okända skådespelare, men det som är synonymt med samtliga är att dom inte engagerar så som man skulle vilja. Handlingen som sådan är bitvis rätt bra och bjuder på både en röd tråd och spänning. Tyvärr är det som att luften går ur den efter halva filmen, vilket gör att helhetsintrycket blir svalt. Lasse Hallström känns väl inte direkt passande som regissör till en sådan här film, men om man ska klandra någon för att filmen inte är bättre så är det nog manusförfattarna. Eller möjligtvis författarna till boken, om den nu är lika splittrad som filmen. Ska man försöka sig på att sammanfatta filmen så får det bli att den som så många andra svenska filmer man ser, har små fragment av något bra men att allt slarvas bort under filmens gång. Själv börjar jag undra om jag någon gång kommer att få se en riktigt bra svensk film.

Edited by Garm, 05 June 2013 - 23:52.

[Garm]

Flimmer (2012)

En svensk komedi med en intressant samling av skådespelare. Kjell Bergqvist, Allan Svensson, Sven Wollter, Olle Sarri, Svante Grundberg, Gerhard Hoberstorfer, för att nämna några. Handlingen tillhör avdelningen: skruvad komedi. Något som den helt klart lever upp till och levererar. Det är väl inte så roligt att man ligger dubbelvikt på golvet och vrider sig av skratt, men nog blir man underhållen och har roligt när man ser filmen. För manus och regi står Patrik Eklund, född i Arvidsjaur. Han har mest gjort kortfilmer så Flimmer är hans långfilmsdebut. Jag hoppas att han får förtroendet att göra flera sådana, för han lyckades riktigt bra med den här filmen. Vill ni se hans senaste kortfilm Syndromeda så kan ni göra det här. Och vill ni se en trailer till Flimmer så kan ni göra det här. Flimmer kan jag rekommendera utan att skämmas.

[Fiskrens]

Percy Jackson & the Lightning Thief

 

Betyg: OK-

 

 

Berättelsen om Pi

 

Ang Lee lyckas med att med rätt små medel göra en "ofilmbar" historia till något sevärt. Boken är rätt långa stunder seg i sina filosofiska och religiösa funderingar, men filmen ror (hö-hö) i land det och lyckas summera ned det till ett vackert och dramtiskt möte mellan en pojke och en tiger. Utan att för den skull helt förlora tankekraften i berättelsen. Klart att vissa delar går förlorade: den flytande ön blir t ex rätt oförståelig i filmen, och man saknar den franske kocken. Men i helhet en bra och klart sevärd film.

 

Betyg: Bra+

Edited by Fiskrens, 06 June 2013 - 10:39.

[Synon]

Gillade själv Pi och håller med om att lyckades få ett lyckat resultat av en sådan berättelse som nog är svår att överföra till film. Lite småseg i början, men när vi förflyttades ut på havet så sögs jag helt in i filmen. Mycket vacker visuell också.
 

Spoiler

Förstår att du läst boken, Fiskrens. Berätta gärna mer om den flytande ön och franske kocken är du snäll.

[Crusader]

Gillade själv Pi och håller med om att lyckades få ett lyckat resultat av en sådan berättelse som nog är svår att överföra till film. Lite småseg i början, men när vi förflyttades ut på havet så sögs jag helt in i filmen. Mycket vacker visuell också.

Tragiskt nog så gick företaget som gjorde specialeffekterna i graven pga filmen. I Hollywood har de en form av kontrakt där de som gör specialeffekterna får en viss summa att göra effekterna på. Är sedan de som gör filmen inte nöjda så måste de förbättra effekterna ur egen ficka OCH betala ett vite för försening. I slutändan fick de en så stor skuld att de gick i konkurs då deras försening och att de som gjorde filmen inte blev nöjda gjorde att de inte fick ett ända öre för jobbet de gjorde.

[Synon]

Trist! Så bra jobb som de gjorde.

[XC]

Dagens omdömme dediceras till Crusader.

Helgonet / Saint, the (1997) [US]
#Genre: Action-remakes.
#Koncept: Simon Tempar är gentlemanna-tjuven som begåvas med ett samvete när han stjäl formeln för kall fusion av dess skapare: Emma Russel.
#Förväntningar: Har rentutav ägt den på VHS och sett den ett X antal gånger.
#Ögon&Öron-godis: Det ändå en rätt trevlig story som dukas upp och hela intrigen kring kall fusion fungerar alldeles utmärkt. Jag vill minnas att jag inte hade så mycket emot att den här filmen skiljde sig så pass mycket från tv-serien med Roggan Moore. Det har jag inte nu heller. Moskva/Ryssland fungerar alldeles utmärkt som fond till filmen. Det blir lite grötigt mot slutet där det inte riktig förklaras hur Emma lyckas övertyga alla om att fyrverkeriet i Moskva baserades på hennes arbete. Men det är inte något som inte kan levas med.
#Bäst: Bra jobb på makeup-sidan med att modelera om Val Kilmers ansikte inför varje ny scen.
#Sämst: Jag tyckte det första gången jag såg filmen och jag tycker det fortfarande: man är lite för puschy med helgon-namnen och det är en koppling som Scotland Yard borde gjort tidigare. (Inte fått den skriven på näsan).
#XC Konstaterar: Klart sevärd men saknar kanske den charm som jag minns ifrån tv-serien. Precis som många andra remakes lider den främst av sin logotyp.
#PS: Elisabeth Shue var en upptagen tjej ett tag och skymtades i klassiker som Tillbaka till Framtiden (2 & 3) och Karate Kid. Regissören Phillip Noyce har förutom Salt (som kom 2010) även regisserat pilotavsnittet till Tru Calling.

[Garm]

Hotel Transylvania (2012)

Animerad film med kända röster. Så som Adam Sandler, Steve Buscemi, Kevin James, David Spade, osv. Regisserad av Genndy Tartakovsky, en mycket begåvad man som tidigare ligger bakom animerade tv-serier som t.ex. Samurai Jack och mikroserien Star Wars: Clone Wars (nej, inte den senaste och mer kända). En helt okej film. Ett bra flyt på tempot. Snyggt animerad. En handling som tilltalar många. En del roliga scener som fick mig att le. Lite för tillrättalagd för oss äldre rävar. Vill man ha en ny animerad film med lite rys-mys så gör man bäst i att se ParaNorman istället. Den är snäppet bättre.

[Fiskrens]

Gillade själv Pi och håller med om att lyckades få ett lyckat resultat av en sådan berättelse som nog är svår att överföra till film. Lite småseg i början, men när vi förflyttades ut på havet så sögs jag helt in i filmen. Mycket vacker visuell också.
 

Spoiler

Förstår att du läst boken, Fiskrens. Berätta gärna mer om den flytande ön och franske kocken är du snäll.

Om du tycker filmens början var seg så är den en actionfilm i jämförelse med boken: man är över halvvägs innan de ger sig av mot Kanada! Den flytande ön är bara för mycket komprimerad i filmen; han är där längre (känns det som i boken) och mystiken kring den växer fram gradvis. I filmen blir den mest ett "Jaha" när berättaren tvingas ge förklaringen.

 

När det gäller kocken så tror jag att det var något de klippte bort - varför skulle de annars ha Depardieu i en sån pytteroll? I boken är Pi tillfälligt blind av utmattning(?) och hör bara när han stöter in i en annan båt. Han börjar föra en konversation med någon med fransk brytning som han först är övertygad om är Richard Parker. Blir ett rätt kul avbrott i handlingen, med ett grymt slut. Men det hade ju varit väldigt svårt att filma.

 

 

 

Lincoln (2012)

 

Jag har en släkting som är politiker, och det här är hans älsklingsfilm på senare år. Jag förstår varför, för porträttet av Lincoln här blir av ett slags drömpolitiker: lågmäld och vältalig, intelligent, behöver inte ta till Stora Ord för att nå ut, men också slug nog att få genom vad han vill. Man kan nog rätt enkelt konstatera att Lincoln inte hade blivit president i dagens USA...

 

Filmen handlar enbart om konfilkten/dramatiken kring att få genom 13:e tillägget till konstitutionen om förbud mot slaveri samtidigt med försöken att få till fred i inbördeskriget, två frågor som var väldigt sammanlänkade då slaveriet var en av anledningarna till att federationen bröt sig ur. Det blir väldigt mycket Tunga & Viktiga replikskiften; tyvärr lite för mycket för mig då de pågår i stort sett hela filmens 2,5 timmar. Man känner att man inte får missa en enda liten replik samtidigt som man inte riktigt orkar följa med. För det är (lite för) välskrivet, och det mycket som inte sägs rätt ut utan måste tolkas. Filmen försöker dramatisera så mycket det går, men för mig blir det lite för mycket soppa på en spik.

 

Daniel Day Lewis förtjänar sin Oscar, för som vanligt ÄR han sin rollkaraktär; man tänker inte ett ögonblick på att det skulle vara en skådis bakom, och han äger varenda scen han är med i (även om det mycket är regissörens förtjänst också som låter honom göra det). Kul att se Sally Field få leverera lite också, och Tommy Lee Jones vet ju hur man slänger ur sig giftigheter ur en mungipan. Men som helhet blir det lite för mycket och för länge för att nå de högre filmhöjderna, och i sann Spielberg-anda lite för mycket hyllning av en person utan komplikationer.

 

Betyg: Bra

Edited by Fiskrens, 07 June 2013 - 11:17.

[XC]

Hammer of the Gods (2013) [UK]
#Genre: Äventyrsaction.
#Koncept: Steinar skickas ut av sin döende far, kungen, att söka rätt på sin äldre bror och den nya kungen.
#Förväntningar: Öhh inga. "Vikingaröj" var väl vad jag fastnade för.
#Ögon&Öron-godis: Här ger man sig på att försöka kombinera vikingarna och ett quest-äventyr på ett sätt så det inte bara blir bloddroppande action hela tiden. Det går väl sådär. Man gör ett kompetent försök att skapa karaktärer som är intressanta och opolerade och huvudrollen är inte den episke hjälten vi är vana vid. Manuset är dock inte helt tipptopp och även om man känner att det finns något där så blir storyn en räcka gråtrista händelser som vagt håller ihop. Uppe på det är det en platt och fantasilös dialog där ordet f*ck helt klart är överrepresenterat. Det står klart på ett tidigt stadium att pappa kungen har inte skickat ut Steinar på jakt efter sin bror; han har grava problem med ledarskapet och backar inte att döda sina egna för att framhärda sin egen sanning. Den kung han skall finna är nödvändigtvis inte hans bror. Slutet tappas bort i en räcka twister som innefattar (men inte begränsas till) mord, blod, svek, hybris och kannibalism.
#Bäst: Jämnt berättande i tempot.
#Sämst: Väcker inget engagemang, man "hejar" inte på någon av karaktärerna utan tvärt om en del ser man med viss lättnad gå mot döden.
#XC Konstaterar: Vikingarna lär vara en av världens mest lyckade PR-kupper; 200 år och det säljer inte bara fortfarande. Hela världen säljer bilden åt oss. (Kanske inte alltid med lyckade resultat men ändå).
#PS: Skall inte blandas ihop med SyFy äventyret: "Thor: Hammer of the Gods (2009)".

[Synon]

Ja, det ska till att vara politiker för att älska sömnpillret Lincoln!

[XC]

Spirits of the Air, Gremlins of the Clouds (1989) [AU]
#Genre: Post-apokalyptiskt äventyr.
#Koncept: En öken. En enslig gård. Ett besök av en främling. Starten på något riktigt stort.
#Förväntningar: Ytterligare en film som jag bara ramlat över via IMDb. Visste inte så mycket mer än just "post-apokalypsism" och "Alex Proyas".
#Ögon&Öron-godis: Det är underligt hur man kan bli fascinerad av så lite. Med en minimal ensemble blir två mäns kamp för att ta sig upp till molnen riktigt intressant. Miljöer och scenografi är övertygande (påminner lite om Mad Max faktiskt) och rekvisitan lika så. Filmen har i stort bara 3 karaktärer: Främlingen och sykonen Crabtree; och tillsammans bör de filmen riktigt bra. Dock så är systern Betty (Crabtree) filmens svagaste kort. För även om skådespelerskan gör en riktigt bra roll och bitvis glänser över killarna så har hon en otacksam roll som inte fyller någon egentlig funktion (mer än att sabotera för hennes bror då). Dock så gillar jag de negativa konsekvenserna som överdriven religiositet och isolation uppenbarligen haft på karaktären.
#Bäst: Ett riktigt vasst soundtrack som man inte riktigt får nog av.
#Sämst: De flygplan som Smith slutligen lyfter med känns inte vetenskapligt korrekta - ens för mig.
#XC Konstaterar: En film som kanske inte kostat så mycket pengar men som är väl värd 1½ timme.
#PS: David Knaus som var cinematograf för filmen lämnar följande notering på IMDb:

• »Shot on location around Broken Hill, Australia, this film was the first feature length film by director Alex Proyas after he completed film school. Filmed at more or less the same time as the music video 'Kiss the Dirt" by INXS with the same film crew and equipment. 'Spriits of the air gremlins of the clouds' is better known as simply "Spirits". Spirits was produced on a super low budget, but none the less the crew did get the minimum wage, and it was much fun to shoot. It was shot on 16mm,and all of the special effects were shot in-camera, including a night scene where a flock of Bats fly past the full moon. Actually tea leaves floating in a fish tank, shooting into a light as the full moon.« — [Källa]

Edited by XC, 08 June 2013 - 17:58.