1026 replies to this topic

[Garm]

The Changeling (1980)

 

Klassisk Spök/"Haunted House"-film korsat med psykologisk skräck. En isande chiller som kryper in under skinnet och stannar kvar där efter att man har sett klart filmen. Trots det så blir det ingen riktig fullträff för mig. Jag tror att lite av det beror på att man i en del scener förlitar sig på det lite för vanligt använda knepet att skrämma med ljud, ljudeffekter och suggestiv musik. . Nu är ju dom beståndsdelarna bra som dom är, men sett till hur dom fungerar i filmen så tycker jag att det ibland snarare stjälper filmen mer än vad det hjälper. Handlingen är intressant och långt ifrån så förutsägbar som man först skulle kunna tro att den är. Trots filmens originaltitel samt den svenska titeln så kommer "Aha-upplevelsen" först en bit in i filmen när man tillsammans med huvudpersonen börjar att få ett grepp kring vad som har hänt och hur det har gått till. Jag uppskattar när allt inte är förutsägbart eller att man skriver den som tittar på näsan. Karaktärerna är mycket välgjorda och intressanta. Det finns ett djup hos dom som man uppskattar och som gör dom trovärdiga. Man kan säga att manuset är genomarbetat och riktigt bra. Det är den grund som en bra film behöver och här föll det väl ut i helhetsupplevelsen. Skådespelarna är mycket vassa i sina roller. Givetvis så är det George C. Scott som sticker ut mest, men dom andra runt honom tar för sig och smälter in bra i en harmonisk ensemble. Regin är tipp-topp. En film som är riktigt stämningsfull och som man njuter av att se, trots att den är allt annat än varm och mjuk. Och en film som man helt klart kommer att se om. Jag hoppas att den till och med kanske växer med tiden så att dom få betänkligheter som man har, är sådana som suddas ut och gör filmupplevelsen ännu starkare. I vilket fall som helst så är det här en bra start även om man inte delar ut full pott till var och varannan film som man ser.

[Crusader]

Oh, den har jag på planeringen att se. En vän till mig som är 10 år äldre sa att det var den hemskaste film hon sett när hon var liten så jag blev intreserad. Och det du skriver låter klart intresant. Men jag tror jag sparar den till Halloween.


Mr. Wong, Detective (1938)

Simon Dayton äger ett kemikalieföretag tillsammans med Wilk och Meisle, och har terroriserats av mystiska händelser de senaste 2 månaderna till den grad att han nu börjar bli paranoid och vänder sig därför till James Lee Wong för hjälp. Men snart urartar det hela och Captain Sam Street kallas in.
 
Första filmen i serien om Hugh Wiley's Kines-Amerikanska privatdetektiven James Lee Wong, mer känd som Mr. Wong, med Boris Karloff i en av hans mäst ikoniska roller.
Precis som med Mr. Moto så var den här karaktären skapad efter den stora succé som Charlie Chang-böckerna och filmerna blev. Många kan se det som att de gjorde narr av asiater och en aning rasistiskt men faktum är att alla de här karaktärerna var väldigt starka och respektingivande med en stark känsla för rättvisa. Inget som de gjorde narr av. Ett bar exempel är Mr. Moto som använder den syn många hade på Japaner mot sina fiender genom att låtsas vara sådan men igentligen var mycket klipskare och tuffare och kunde igentligen prata flytande engelska.
De 12 Mr. Wong berättelserna skrevs mellan 1934 och 1938 men bara 6 filmer gjordes i serien var av den sista var en prequel/reboot då Boris Karloff hoppade av serien.
I berättelserna beskrivs han som mycket lång med ett asiatiskt ansikte men nordstatare som jobbar för United States Treasury Department (men jag tror de har ändrat det i filmen).
Som alla andra privatdetektiver så har Mr. Wong givetvis en polis-vän som han brukar sammarbeta med, den något trögtänkta Sam Street.

Helt OK och underhållande. Upplösningen var lite oväntad och smart. Visst känns den billig men den var också säkerligen en lågbudget film för att testa vattnet och få filmer från den här tiden hade någon större budget eller möjlighet till större saker om det inte var en stor hollywood film.
Inget speciellt med filmen som utmärker den för mig och jag tycker att jag får aldrig riktigt känslan för Mr. Wongs karaktär vilket gör att vissa scener, speciellt en i slutet, blir lite underlig. Som när han plötsligt skrattar högt när Street gör en tabbe eller när han spelar teater för att luras. Det skär sig med den lugna karaktären han spelar annars. Och ärligt talat känns det som att han redan tidigt visste vad som pågick men lätt det ändå vara tills det stora avslöjandet och därmed dör 2 personer. Han tar allt så lugnt.
Jag får se hur det känns senare efter en eller två filmer till men just nu kan jag inte säga mer än att filmen var helt OK.

Betyg: OK+

Edited by Crusader, 05 October 2014 - 05:20.

[XC]

Det verkar som om vi har ungefär samma uppfattning om Poseidon Rex Cruz, även om jag tyckte den var rätt underhållande.

[XC]

Dinosaur Island (2014) [AU]
≈ Unge Lucas hittar en kristall i sin mormors gamla hus, senare kraschar hans flygplan på en mystisk ö...
+ Väldigt bra grundstory och en välbyggd mytologi och jag uppskattar att man vågar sig på den modernare uppfattningen om hur dinosaurierna såg ut.
- Karaktärerna känns lite plastiga och kunde ha behövt lite mer jobb, speciellt "Lucas" som blir mest en enerverande besserwisser filmen igenom. Kemin mellan karaktärerna (Lucas och Kate) skaver en aning.
҉ Cgin är givetvis inte i samma klass som Hollywoods mastodont-produktioner men den är klart godkänd och dinosaurierna riktigt övertygande.
♪ Redan i inledningen förde musiken tankarna till Stephen Spielberg och senare Harry Potter, filmens soundtrack behåller en tydlig klang av John Williams rakt igenom.
∴ Ett gediget äventyr men som inte når riktigt ända fram. Det vill gärna flyga högt tillsammans med Stephen Spielberg och Jules Verne men problemen med karaktärerna gör att den får svårt att nå några högre höjder. Twisten på slutet skulle jag ha sett givetvis men det var kul att bli överraskad. Kate Rasmussen gör en riktigt bra roll som 16 åriga Kate, hon lyckas få rollen att kännas lite "vuxen i förtid" utan att för den delen bli negativt lillgammal.

[Crusader]

The Mystery of Mr. Wong (1939)

Sammlaren Brendan Edwards har precis köpt den berömda juvelen "The Eye of the Daughter of the Moon", en sten som fick en förbannelse efter att kejsare Hong Chong Tu begravde den i hjärtat på sin döda otrogna hustru och som just har blivit stulen från Kina.
Efter att ha fått ett hotfullt brev så bjuder han in James Lee Wong till en fest för att i smyg be honom om hjälp. Men huset är fullt av hemligheter, svek, girighet och hot, och snart tvingas Captain Sam Street kallas in.

2:a filmen i serien om Hugh Wiley's Kines-Amerikanska privatdetektiv James Lee Wong, mer känd som Mr. Wong, med Boris Karloff i en av hans mäst ikoniska roller.
Inte att förväxlas med The Mysterious Mr. Wong (1934) som är en helt annan film om en helt annan karaktär.

Anses vara den bästa filmen i serien. Och visst är den bra. En klassisk Who Dunnit.

Man får lära känna Mr. Wong lite mer och att han inte är så stel som man väntar sig utan skrattar gott, speciellt åt sarkasm och skämt.

Bra och spännande med bra skådespelare. Även den här en B-film men den här gången så känns miljön mer intresant.

Betyg: Bra+

[Crusader]

Xtinction: Predator X (2010)
 
Sheriff Tim Richards undersöker mystiska försvinnanden i Louisiana's träskmarker men finner inga ledtrådar till vad som kan ligga bakom det hela. En av de som saknas är Laura Le Crois' pappa, Pappy, och hon har därför tvingats lämna New Orleans för att efter 15 år återvända till sin hemby och ta hand om familjen's företag med guidade turer i träsket. Som om det inte var illa att hennes pappa är försvunnen så hotar banken med att ta stället och sälja det till Dr. Charles LeBlanc, henne's barndoms kärlek och ex-make. Och snart inser Laura att ovan på allt så lurar faran i träsket, på mer sätt än ett.

Lågbudget thriller-monsterfilm med bla. Lochlyn Munro och Mark Sheppard i huvudrollerna.

De har ju verkligen lyckats bra med att hitta en tjej för huvudrollen som inte alls ser ut att passa in i träskområdet.

Lite dålig början på filmen tycker jag. Det borde ha varit logiskt att börja med att Laura Le Crois får ett samtal om att henne's pappa saknas, hur hon reser hem och henne's reaktion när hon anländer osv. istället för att bara börja med att hon redan har flyttat dit.

En film med en hel del väldigt oväntade twister och händelser men även ett par som var onöldigt uppenbara. En av de oväntade jag gillade var att Mandy som mer än bara ett offer och tillochmed blev en räddare i nöden var verkligen oväntat. Men en twist jag ogillade var att de dödade Henry bara sådär. Efter allt det där så känns det verkligen onödigt att han dog under natten pga att han förblödde. Visst, förblödning är ett ovanligt dödsfall i sådana här filmer men i det här fallet så tycker jag att han skulle ha överlevt. Visst trodde jag att han skulle dö när han dök upp vid huset men efter allt det där så blev det verkligen "jaha".
Sedan har vi slutet där Mandy lyckas överleva IGEN men hela grejen med att Lefty återvänder från de döda och visar sig vara Laura's asiatiska mamma (som nu helt saknar armar) och att hon dödade Predator X var verkligen uruselt. För att inte glömma det vanliga "där finns ägg och en av dem har kläckt" grejen som jag är så trött på.

En spännande och förvånandsvärt bra film som inte tar sig på för stort alvar (även om man ibland kunde önska att den gjorde det ) med helt OK skådespelare som för det mästa spelar överdrivna karaktärer. Filmen bygger på ett väldigt intresant om än galet manus fullt med twister och regin är för det mästa helt OK. CGIn skiftar lite mellan att vara riktigt usel (undervattenscenerna) och rätt OK (över vatten), och mycket räddas tackvare speciall effekterna där de får vattnet att reagera som om något är där och det faktum att man ser monstret så pass lite. Faktum är att de borde ha skippat undervattenscenerna helt för de bara förstör. Det plus ett vackert träsk och tokiga träskinvånare ger en underhållande film, även om musiken kunde ha varit bättre.

Jag kan rekomendera den här filmen till alla som gillar filmer med oväntade twister, träskmonster, tokiga underliga karaktärer och står ut med att det är en väldigt B B-film.

Betyg: Awesome

 

OBS!: Inte det "Awesome" som var min full pott poängare innan. Jag har precis bytt betyg-sätt pga att jag finner det allt svårare att veta hur bra jag tycker en film är så från och med nu så ger jag betyg på känslan som filmen ger mig och den här filmen kändes "Awesome".

[Fiskrens]

Gone Girl

 

Korta varianten: "Scener ur ett äktenskap" i Hollywood-tappning men som hade tjänat bättre på att bli TV-serie.

 

Lite längre variant: David Finchers senaste saknar de annars ständigt närvarande gråbruna tonerna men annars är mycket sig likt: det mer låginstensiva dramat som gällt senare filmer, musik av Reznor/Ross, bra hantering av skådespelare som får dem att leverera. Jag har inget speciellt emot Affleck, han kan vara lite småtrist bara, men här ska han verkligen vara det - och lyckas . Att Rosamund Pike klarar av sin roll var kanske inte så oväntat, just hennes prestation och karaktär är den som man diskuterar efter filmen. Kul att flera biroller får chansen att skina, och framför allt då kvinnliga. Hela filmen känns levande ochb trovärdig av just detta.

 

Annars är det en riktigt Bergmansk version av äktenskap vi får oss levererat här - men så klart då med amerikansk touch. Utan att avslöja för mycket är väl det grundtemat i filmen: hur hantera ett ätkenskap som gått i stå. Låter ju kanske inget vidare, men det är skickligt gjort när det framförs som en kriminalare. Sen gör längden och framför allt de olika vändningarna att det hade lämpat sig ännu bättre som TV-serie, kan tänka mig att det med rätt upplägg hade blivit en riktig succé. Nu tar det ett bra tag innan handlingen tar fart, men väl efter det hålls intresset uppe helan tiden. Hemma hade det dock varit risk för att man somnat.

 

Betyg: Bra

[XC]

@Crusader: En av anledningarna till att jag slutade lägga till ett betyg.
 

*

Forced to Fight (2011) [CA]
¤ Showtime bjuder på filmroulette!
Vad jag beställde: Fyra astronauter på en månbas träffas av en meteor som för med sig en infektion som leder till paranoia, skräck och död.
Vad jag fick: En före detta boxningslegend utpressas av en hänsynslös maffiaboss till att gå den ena brutala matchen efter den andra.
Vad jag tycker: En jäkla underlig inledning på en science fiction-film tyckte jag och började snoka upp vad jag tittar på. Och det skall det väl vara när det är ett material arts-drama som hamnat fel. Intrigen innehåller alla biståndsdelar till ett fullmatat drama: trasig familj, släkting på vift och skulder som måste betalas. Och är man lagd åt det hållet är det kanske lite småblekt och förutsägbart men säkert intressant. detta kryddas av välkoreograferade fighter där man i första hand vill få dem att kännas verklighetstrogna, tunga och brutala och inte de dansrutiner som vi ofta får oss till livs. Man lyckas bra med att mixa de båda halvorna; även om jag tycker Scottys död kändes mer som ett utslag av att inte avsluta filmen med ett Disney-slut. En film som i slutändan var helt OK, men som av goda anledningar lämnar mig en aning besviken.

[XC]

Skam den som ger sig!

 

*

 

Stranded (2013) [CA/UK]
¤ Tack Showtime.
Vad jag beställde: Fyra astronauter på en månbas träffas av en meteor som för med sig en infektion som leder till paranoia, skräck och död.
Vad jag fick: En film som tar Ridley Scotts klassiska Alien, plockar i sär den och sätter ihop den till något eget.
Vad jag tycker: Likheterna med klassiska Alien är många, allt i från karantän/smitta-intrigen till isolering tillsammans med något okänt. Ändå är det en film som inte är helt förutsägbar och aldrig blir en blek kopia av ett älskat original. Den här filmen behåller sin klang av chiller rakt igenom och även om man inte alltid hittar rätt i paranoia-träsket lyckas man riktigt bra med att hålla tittaren på spänn. Intrigen är välskriven, kanske inte perfekt, även om jag tycker man schabblar lite med slutet. Det visuella arbetet är lika bra som enerverade. Även om strömavbrottet fungerar bra för att sätta stämningen så har jag svårt att smälta ett en månbas (som spenderar en hel del tid i mörker) inte skulle ha någon form av nödbelysning. Det gör att filmen på många ställen känns nästan onödigt mörk, men att tvingas hålla till godo med ficklampor gör ju avgjort sitt till för stämningen.

[Den Gröne Hämnaren]

Fram för lilla Märta (1945) [SE]
¤ Dedicerad till Spektakulart.se och Garm.
≈ Sture och Kurre är panka musikanter utan jobb. Inga och Barbro berhöver en cellist. Lilla Märta är Mrs Doubtfire 50 år före Mrs Doubtfire!
+ Smålustig komedi av den gamla skolan som fortfarande efter nästan 70 år får in ett och annat fniss.
- Prologens (som för tankarna snarare till Åsa-Nisse än anno 2006) Gammel-Sture har en röst som är så tillgjort gnällig att det är på gränsen till ohörbart.
҉ En film vars produktion säkert var tiptop år 1946, men som är kraftigt märkt av tidens tand idag. Bilden lider av färgskiftningar och pendlar då och då mellan för mörk och för ljus. Det är dock något man med nöje förlåter en film av mogen ålder.
♪ Bra musik, titel melodin "Fram för lilla Märta" sitter som ett klister direkt.
∴ SF-inslagen må vara små, men tillräckliga för att tilldra sig min uppmärksamhet. Filmen kör på ett bekant manér när det gäller karaktärer och produktion, det går inte att ta miste på att det är frågan om en gammal klassisk svensk film. Men det är samtidigt en film som inte hymlar med att den främst är till för att underhålla, med en lagom lättsam intrig där de tunga frågorna lurar precis under ytan. En rolig film som lyckas med konststycket att fortfarande kvala in som sevärd.
PS: Elsie Albiin spelade inte bara rollen som Inga här utan gjorde även rollen som Karin i en av mina personliga favoritfilmer: Harald Handfaste.

 

Åh! Den har jag sett. Den råkade gå på tv medan jag befann mig i soffan en gång för ett gäng år sedan. Tror att det finns en uppföljare också, men den har jag inte sett.

[Crusader]

Alice Doesn't Live Here Anymore (1974)

När snabbkäftade Alice var liten så drömde hon om att bli en stor sångerska men 27 senare så lever hon i ett tufft äktenskap med Donald som alltid är arg och bitter över det liv han lever och en bråkig 11-årig son, Tommy, som är lika snabbkäftad som hon är, alltid bråkar med sin far och aldrig kan hålla tyst.
Men när henne's liv plötsligt vänds upp och ner så ser hon en möjlighet att återfå det hon har förlorat. Tillsammans med sin son så ger hon sig av mot sin hemstad, där hon en gång var lycklig, med förhoppningar att bli lycklig igen och återuppta sin sång karriär. Men resan dit är lång och påvägen måste hon skaffa sig jobb för att de ska överleva. Det blir en resa full med händelser, underliga karaktärer och män.

Drama Komedi Roadmovie regiserad av Martin Scorsese med bla. Ellen Burstyn och Kris Kristofferson i huvudrollerna och en väldigt ung Jodie Foster i en av rollerna.

En väldigt rolig och underhållande film. Ellen Burstyn, som är mäst känd från The Exorcist året innan, spelar en väldigt snabbkäftad och rolig 30+ kvinna med barnasinnet kvar och fortfarande vill leva sina drömmar. Kris Kristofferson är charmig som vanligt och spelar en väldigt typisk roll för honom. Och Alfred Lutter III gör ett väldigt bra jobb som den bråkiga snabbkäftade 11-åringen som aldrig kan hålla tyst. En film med mycket snabba repliker, mycket humor (en hel del lite svart) och väldigt underliga karaktärer som Jodie Foster's pojkflicka Doris som beter sig minst sagt underligt.

Slutet är tyvärr rätt hastigt och det känns inte som att saker har blivit lösta vilket jag tycker är synd. Men det är samtidigt en film som man inte vill ska ta slut. Antagligen så kände fler likadant för filmen fick en uppföljare/remake i form av komedi-serien "Alice" (1976-1985), fast bara 2 mindre skådespelare från filmen var med.

Det här är en film som jag tycker alla borde se.

Betyg: Väldigt rolig

Edited by Crusader, 18 October 2014 - 23:21.

[Crusader]

Man-Made Monster / The Atomic Monster (1941)

Glada och lekfulla trollkarlen 'Dynamo' Dan 'The Electrical Man' McCormick överlever mirakulöst utan några skador när en buss får vattenplaning och kör in i en el-mast med resultatet att de andra 5 ombord blir elektrifierade.
Den kända Elektro-Biologen Dr. John Lawrence är världigt intreserad av att undersöka hur Dan klarade sig utan tecken på några skador med teorin om att Dan kan vara imun mot elektrisitet.
Dan bosätter sig hos Dr. Lawrence och blir snabbt vän med doktorn's brorsdotter June Lawrence, som också bor där, samt deras hund, samtidigt som den snabba stöddige journalisten Mark Adams hänger i området i jakt på en uppföljning på hans artiklar om Dan's otroliga överlevnad och har fått upp ögonen för June. Allting går bra till en början men Dr. Lawrence's partner Dr. Paul Rigas är otålig. Han har en teori om att man kan använda elektrisitet och radioaktivitet för att kontrollera människor och skapa en ny överlägsen levande varelse som bara föder sig på elektrisitet, en prosess som sedan kan användas på lågintelligenta människor eller invalider för att göra dem nyttiga för samhället och ta bort deras smärta. Och Dan är den perfekta kandidaten till att utöka hans expriment.
 
Klassisk lågbudget (faktiskt Universals' billigaste film det året) skräckfilm med Lon Chaney, Jr (blev världskänd med "The Wolf-Man", samma år) i huvudrollen.

En rätt bra film med det klassiska "vetenskapsman skapar monster". Första halvan är riktigt bra och Lon Chaney Jr. spelar väldigt bra. Sedan kommer ett flertal plotholes som de försökt täcka över med enkla, men dåliga, förklaringar som t ex att poliserna har "experter" som snabbt räknar ut hur monstret fungerar utan vetskap om exprimenten.
Sedan så tycker jag att hela grejen med att de bränner bevisen som kunde ha bevisat att Dan inte visste vad han gjorde, var lite dumt.

En annan sak är att där var lite förmånga händelser som man fick höra berättas istället för att se.

 

En helt OK klassiker iallafall.

Betyg: Obalanserad Underhållning

Edited by Crusader, 26 October 2014 - 01:58.

[XC]

Sinbad: The Fifth Voyage (2014) [US]
≈ Medan Sinbad är ute på en snabb utflykt att norpa den perfekta bröllopspresenten hinner en ondskefull trollkarl frysa palatset till is och kidnappa prinsessan...
+ Vill lika gärna höra ihop med de gamla Harruhausen-klassikerna, och staplar nästan referenserna uppe på varandra.
- Referenserna och homagen till de gamla Sinbad-filmerna och andra Harryhausen-klassiker är så många att manuset blir lite lidande.
҉ Där man brister i manus plockar man kanske bonuspoäng på det visuella planet. Man har lagt ned en massa tid och arbete för att få det här att kännas som en utökning av de gamla filmerna. Både i övergripande design och det geniala valet att inkludera stopmotion-effekter. Många av scenerna verkar dessutom medvetet regisserade att påminna om svunna tider klassiker. Och där lyckas man riktigt bra.
♪ Soundtracket klingar även det av svunna tider, men är kanske inget som sticker ut i filmen. Och hur det kommer sig att karaktären Sinbad och berättaren Sinbad snackar med olika dialekter lär vi kanske aldrig få veta.
∴ Den här filmen är kanske mest sevärd för oss som uppskattar att se gamla tekniker tas i bruk, här i snyggt samspel med de modernare teknikerna. Det är kanske inte lika sömlös cgi av greenscreen-arbetet av idag men det är heller inte meningen. Man lyckas fånga den gamla tidens Sinbad, öser på med detaljer man känner igen och intrigen i stort följer mönstret hos de gamla filmerna. Det nästan lite för mycket av det goda och jag hade gärna sett lite egna idéer också; inte bara inlån från Sinbad, Jason & the Argonauts, Gudarnas Krig, Alladin m.m. Det hjälper kanske inte heller att karaktärerna är lite för bleka, speciellt Sinbad själv försvinner lätt in i periferin. Ändå kan jag inte låta bli att gilla slutresultatet.

[Garm]

Du hade mig vid "Den här filmen är kanske mest sevärd för oss som uppskattar att se gamla tekniker tas i bruk". Har spanat in den här men inte slagit till än. Nästan så att jag i mitt undermedvetna har väntat på att du skulle testa den först. Får lov att fixa den i alla fall och sedan försöka att köa in den för en titt. Även om den verkar framstå mer som en homage till gamla klassiker och en tid i filmindustrin som knappt existerar längre, och inte så mycket egna idéer, så verkar den vara värd en chans. Så ofta får man ju inte se den här typen av film.

[XC]

Jupp, jag tror du kommer gilla den på samma grunder som jag.

[Garm]

Låter bra. Lovar att återkomma med ett omdöme när jag har sett den.

[Garm]

Sinbad: The Fifth Voyage (2014)

 

En riktigt bra film som verkligen osar DIY och som till synes verkar vara gjort efter den principen. I mångt och mycket en hyllning till dåtidens matineäventyr signerad Ray Harryhausen. Men det känns även som att man försöker att väva in något eget i handlingen. Eller så är det kanske jag som inte riktigt minns "Tusen och en natt" speciellt bra. Filmens eftertexter säger att dess handling är inspirerad av dom berättelserna. Jag tänker främst på den där apokalyptiska känsla som filmens slut har, som säljs in genom handlingen och på det visuella planet. Fanns det verkligen en sådan doft av apokalyps i någon av berättelserna i "Tusen och en natt"?. Just den saken tycker jag för övrigt blev aningen för mycket och passade inte riktigt in i handlingens helhet. Det blev nästan lite skräckfilm över det hela och jag undrar om det verkligen var meningen. Men som sagt, jag kan också minnas fel. Handlingen i stort var bra och välsvarvad. Det kändes utan tveka som att man befann sig på mittplanet mellan "Tusen och en natt" och dom gamla 'goa matinéäventyren om Sinbad.

 

Rent visuellt så ser det riktigt bra ut. Ett par väldigt fina vyer fastnade jag för. Här, här och här för att nämna några exempel. Den sistnämnda känns som att den kan vara hämtad från valfri Raimi/Tapert/Campbell Evil Dead-film. Filmens monster var bra gjorda, även om vissa övertygade mer än andra. Och jag håller med XC om att dom kanske var något för många till antalet. Favoriten var nog uppgörelsen mellan cyklopen och vad som enligt eftertexten kallades för Goliath Crab. Med all rätt också, för det första som jag tänkte på när jag såg den var just en krabba. Användandet av stop motion var väldigt bra gjort och gav en väldigt fin nostalgikänsla. Jag hoppas att det var äkta stop motion och inte något som simulerats i datorn. Vet inte om man kan göra det, men allt är väl möjligt i dessa tider.

 

Skådespelarna var helt oprövade kort för mig och det formligen skrek multi-kulti om filmens ensemble. Något som var mycket passande till en sådan här film. Allt drog sitt lass och skapade tillsammans ett tight sammansvetsat team. Dom som stack ut lite extra för mig var nog Shahin Sean Solimon (Sinbad) och David Light (Sultanen). Jag gillade även Said Faraj (Magikern Hassan/The Deev) men främst när denne var maskerad i palatset hos sultanen, närmare slutet så tyckte jag att karaktären tappade mark och det snabbt. Men som sagt, dom gör ett enormt bra jobb tillsammans.

 

På tal om Shahin som spelar Sinbad så står han även för regi, manus och som en producent. Och fan vet om han inte också var noterad för klippning i för/eftertexterna. Filmens sida på IMDb säger dock nej till den saken. Hur som helst så understryker det hela DIY-känslan som filmen har. Shahin har även gjort filmen Djinn (2008) som jag givetvis blir nyfiken på att se. Och lika nyfiken blir jag på att se den kommande Time Machine.

 

Hela filmen känns välgjord och det är endast vid ett par tillfällen som man tydligt ser att det mesta nog är filmat inomhus mot greenscreen. I övrigt så har man fått till illusionen och säljer in det bra till oss som tittar. Filmens dator och specialeffekter är väl genomarbetade och klart över medel. Hela grejen är ju att dom har satsat fullt ut på att efterlikna klassiska matinéäventyr och sneglat mycket på Ray Harryhausen. Då ska det vara lite yvigt och kantigt här och var. Det ska liksom inte vara ILM/Weta-klass på effekterna. Så det visuella fungerar bra och fyller sin funktion.

 

Musiken är kanon och kändes både traditionell genom användandet av musik influerad av mellanöstern och även lite nytt och rockigare med distade gitarrer osv. Det sistnämnda främst i actionsekvenser och det förstnämnda för att sätta stämningen.

 

Pricken över i:et var att använda sig av Captain Picard Patrick Stewart som berättarröst på väl utvalda ställen i filmen. Det var precis lagom mycket och karln är ju fenomenal på att vara en berättare. Hans röst är mycket behaglig att lyssna på och hans scener inbjuder verkligen till att förlora sig i filmens handling.

 

Kort och gott, en riktig liten filmpärla som jag gillar skarpt. Ett trevligt nöje på småtimmarna och klart mycket roligare än att se någon skräckfilm som jag hade tänkt att göra i dessa Halloween-tider. Når en officiell utgåva av filmen ända fram till oss så skulle jag gärna köpa den och stödja fler filmer.

 

Och tack till XC för den lilla extra hjälpen att sparka min röv ur vagnen genom att se och skriva om sin filmupplevelse. Utan det hade jag väl fortsatt att "vilja se filmen, men det får bli någon gång framöver" ett tag till. :fniss:

Edited by Garm, 01 November 2014 - 03:33.

[XC]

Kul att du fick ändan ur vagnen så fort. Och att filmen föll i god jord, och precis som du säger så blir man lite nyfiken inte bara på kommande "Timemachine" utan även på "Djinn" som kom ut redan 2008.

 

Jag har faktiskt inte läst mer än lite här och var ur tusen och en natt. (Man kanske skulle försöka få ändan ur vagnen? De finns ju på runeberg tex.) Så om det finns en postapokalyptisk ton där vet jag inte. Men helt uteslutet att det finns en viss dyster/dysotopisk ton är det kanske inte; "Sherazade" väntar ju trots allt på sin egen avrättning när hon berättar historierna och minns jag inte fel så är tanken med dem att väcka sympati hos sultanen som dömt henne. (Men det kanske bara är Hallmarks version, vad vet jag).

 

Skådespelarna gör avgjort sitt bästa och mer kända namn har nog inte gjort varken till eller från i den här filmen. Kul var det att man klämt in en kvinna i Sinbads gäng, en liten uppdatering från de gamla filmerna om jag inte minns helt fel.

 

Man nämner stopmotion-animering separat i förtexterna vill jag minnas (jag tror jag förlät filmens brister redan när jag läste "stopmotion effects" där btw) så jag tror inte det är totalfejk, och det ser inte ut som renodlad cgi heller (tack och lov). Som du säger så är tanken här inte att vara på samma nivå som ILM/Weta utan att snarare ligga närmare äldre filmer med sina inte helt sömlösa kanter och optiska trick. Och det gör man väldigt bra.

 

Jag uppskattar scenerna "i ödelandet" mellan prinsessan och magikern, mycket för att känslan av stumfilm är så påtaglig. Detta är speciellt tydligt i sekvensen där magikern försöker döda Sinbads mor . Där har man lagt ned en del jobb med att få det kännas som en stumfilm -- till och med makeupen känns väldigt spot on.

[Garm]

Man borde avgjort göra en djupdykning i Tusen och en natt. Det var trots allt länge sedan och jag, likt dig, läste bara lite här och där bland berättelserna. Så man får hålla det där med "känsla av apokalyptiska drag" som plausibel tillsvidare.

 

Hallmarks "Arabian Nights" är bra. Inget jag har dock och nu lär den väl vara OOP. Men det finns ju andra sätt om det skulle tränga på.

 

OK. Jag väljer att sälla mig till den kanten som tror att filmens stop motion är traditionell sådan och inte totalfejk.

 

Stumfilm, där har vi det. Kunde inte sätta ord på scenerna med magikern och prinsessan i ödelandet . Så är det givetvis men ibland är det så svårt att sätta ord på en känsla som uppstår. Men det påminner klart i stora drag om stumfilm.

 

En annan sak som jag gillade, men som få kanske skänker så mycket tanke, är hur många i filmen uttalar Sinbad annorlunda än vad man är van vid. Det lät nästan mer som Sanbad som förvisso kanske ligger närmare Persiska. Är dock inte säker på det. Uppskattade dock det uttalet och tyckte att det var lite "exotiskt".

[XC]

Uttalet reagerade jag med på och jag håller med dig om att det antagligen skall vara mer lokalt riktigt uttal.

[XC]

Djinn (2008) [US]
≈ Ahh, säg den lycka som varar. Imads tilltänkta bättre hälft blir kidnappad av en Djinn (aka en elakartad ande) och tvingas korsa de tre dalarna i den svarta öknen för att rannsaka sig själv och vinna henne tillbaka.
+ Trevlig berättelse och ett väldigt rakt på berättande.
- Kanske känns den lite lägre än sina 77minuter.
҉ Godkänd visuellt, men är mer av en renodlad b-film till bildspråket än den efterföljande Sinbad.
♪ Trevlig musik som skiftar i ton och stil parallellt med berättelsen.
∴ Kanske ett något spretigt berättande, och man får bitvis problem med att hålla isär dröm från verklighet för stackars Imads. Dock så tror jag det är ett medvetet drag för att visa hur djinnen arbetar. Ändå en rätt trevlig film baserad på en arabisk saga jag aldrig tidigare hört talas om.

[Garm]

Jag ska se den med. Förhoppningsvis under morgondagen. Återkommer hur som helst med ett omdöme efter att jag har sett den.

[Den Gröne Hämnaren]

 

Who's That Girl - amerikansk komedi från 1987.

 

 

 

Den såg jag i fredags. Jag har varit på resa till Västergötland och blivit visad filmer av personerna jag sovit hos. De båda filmer jag såg i Skövde såg jag medan jag hjälpte till att måla pepparkakor av trä. Två dagar tidigare var jag i Töreboda. Värden hade erkänt att han, trots att han menade att filmen i själva verket var väldigt dålig, tyckte mycket om den utan att ens behöva ta till ironi. Filmen kom till i ett läge då det verkade som en god idé att göra en film med Madonna. Att man sedan också ska ha ett manus och en massa andra grejer ansågs nog vara mindre viktigt. Så presenterade han denna film. Och efter att nu ha sett den, tror jag visst att det ligger något i den beskrivningen.

[Garm]

Gone Girl

Boken som den här filmen utgår ifrån kom i en artikel i den lokala dagstidningen, upp som ett tips till dom som har sett Top of the Lake och ville ha mer i samma anda. Nu är det skillnad på film och litterär förlaga, men du som har sett den miniserien, skulle du säga att det finns likheter mellan den och den här filmen?

[Crusader]

Skriver om lite filmer jag har sett på bio den sista tiden.
 
 
 
 
The Equalizer (2014)

Robert McCall lever ett lugnt och stillsamt liv. På dagen så jobbar han i en byggmatrials affär där han är populär bland sina medarbetare som hans goda vän Ralphie och på kvällen läser han en bok på ett lokalt café och håller ögonen på den unga prostituerade flickan Teri som äter paj därinne vid samma tid.
Men Robert har ett mörkt förflutet. Tidigare så var han en Black Ops agent åt regeringen men förfalskade sin död efter att hans livs kärlek bad honom sluta innan hon dog. När Teri en dag blir brutalt misshandlad så ger sig Robert efter hennes halickar och när han väl börjat hjälpa folk så kan han inte sluta. Fler och fler brottslingar råkar ut för hans brutala attacker men vad han inte vet är att hallickarna var bara en liten del av Rysska Maffian. Snart anländer deb mystiska Teddy för att undersöka det hela och med den korrupta polisen Masters så tar det inte lång tid innan han börjar komma Robert på spåret.

Remake av den klassiska TV-serien "The Equalizer" från 1985. Med Bla. Denzel Washington, Marton Csokas och den unga fantastiska Chloë Grace Moretz (som är en av mina faboritskådespelare). Vi ser också David Harbour och Bill Pullman i ett par roller.

En väldigt våldsam men också otroligt underhållande, spännande och bra film. Trotts sin längd så var där aldrig en tråkig stund och filmen var intresant från början till slut. Filmen tar lång tid på sig att bygga upp handlingen och det tar lång tid innan någon action börjar men det gör inget för uppbyggnaden är så bra gjord och intresant att man blir inte utråkad. Och sedan när actionscenerna börjar så är de väldigt coola och underhållande. Lite som en blandning av Bourne och Home Alone.

De ända sakerna jag har att klaga på är en smaksak. Jag hade velat se mer av Chloë Grace Moretz (jag hade förväntat mig actionscener med henne kicking ass så det saknade jag) och i slutet så hade jag velat se en tuff hand-to-hand strid mellan Robert och Teddy då det kändes som att filmen byggde upp till det genom att visa att Teddy var typ lika bra på att sloss som Rpbert och jag blev snopen när det inte hände och en aning besviken. Jag brukar inte annars gilla den typen av strider men den här gången så hade det passat.
Men som sakt, det är en smak fråga.

Jag kan inte rekomendera den här filmen nog. Och det här är bara första filmen på vad jag hoppas blir en riktigt bra serie. Det märktes när man såg filmen att det här var en originstory för karaktären och speciellt slutet vissade att vi hade mer att vänta. Jag ser fram emot Robert McCall's nästa uppdrag.

Betyg: Awesomeness with awesomesauce!




Annabelle (2014)

Året är 1969 och USA är i shock efter de brutala mord som Charles Manson och hans galna kult kallade "The Family" har orsakat. Det gifta paret Mia och John Gordon väntar sitt första barn och lever ett vanligt liv i förorten där de umgås med grannarna Sharon och Pete Higgins, går på Father Perez's predikan och skaffar vänner som antikbokhandlaren Evelyn. En dag överaskar John sin fru med en docka till hennes samling.
Ett år senare kommer dockan att vara känd som världens farligaste föremål, besatt av en odskefull ande som terroriserar alla i dess väg. Det här är historien om hur den fick sitt namn, det här är historien om Annabelle.

Skräckfilm och spin-off till The Conjuring (2013). Men till skillnad från The Conjuring så är bara grunden byggd på en sann historia. Den besatta dockan Annabelle existerar på riktigt och klippet i början (taget från "The Conjuring") med ungdommarna som pratar med demonologen Ed Warren har inträffat på riktigt. Dockan sitter just nu i en glasmonter på Ed och Lorraine Warren's muséum.
Passande nog så heter en som spelar en av huvudrollerna Annabelle Wallis.

Det känns som att filmbolaget inte riktigt trodde på den här filmen för det är mäst okända skådespelare och TV-kändisar i den här filmen och både regisör och manusförfattare har mäst gjort B-filmer eller uppföljare. Faktum är att inga skådespelare från första filmen är med (förutom klippet i början men man får aldrig se Ed Warren) för att spara pengar. Intresant då att de lyckas så väldigt bra.

En väldigt bra, spännande och kuslig film. Trotts dess blygsamma budget och okända skådespelare så har alla inblandade gjort ett fantastiskt jobb och det är uppenbart att alla inblandade brydde sig mycket om filmen. 60-tals atmosvären känns trovärdig och specialeffekterna är väldigt bra gjorda trotts dess låga budget. Mycket bra regiserad och filmen har ett väldigt starkt manus som håller en på spänn och man vet sällan riktigt hur det ska gå.
Några av skräckscenerna förde tankarna till Silent Hill spelen och jag har en känsla av att regisören eller manusförfattaren har inspirerats av spelens sätt att utföra skräck.

Slutet var tyvärr förutsägbart trotts att de uppebart förskte göra en oväntad twist. Men annars så var slutet helt OK.

Biovistelsen gick bra. Inga slagmål som det blev i både Paris och Malmö.

Filmen planeras vara början på en serie och jag välkomnar det om nästa film görs lika bra som den här. Filmen är en underskattad juvel som fick mig att rysa i vissa kusliga scener och det är inte en lätt uppgift.
Jag kan varmt rekomendera den här till alla som gillade "The Conjuring" eller skräck överhuvudtaget. Men lyd ett råd och läs inte mer om handlingen utan bara bjut.

Betyg: Överaskande kusligt bra




The Quiet Ones (2014)

Året är 1972. Professor Joseph Coupland har en teori om att poltergeist skapas av hjärnvågor från människor med okända mentala talanger och tillsammans med eleverna Krissie Dalton och Harry Abrams tänker han bevisa sin teori. Det ska de göra med hjälp av unga Jane Harper som påstår sig vara besatt av ett spöke vid namn Evey och som har spenderat sitt liv på ett mentalsjukhus. Inlåst i ett rum så hoppas de locka fram Evey, mäta var hon kommer ifrån och därmed vara ett steg närmare att bota vad de anser vara en sjukdom.
När deras kameraman hoppar av projektet så anställer Coupland filmstudenten Brian McNeil för att ta över och det tar inte lång tid innan han faller för Jane men tillskillnad från de andra så tror han inte på projektet. När universitetet tarderas budget så flyttar Coupland projektet till en avlägsen stuga och Brian följer med. Men ju längre exprimentet pågår destu mer besatt blir Coupland i att få resultat och Brian börjar undra just hur långt han är villig att gå för att bevisa sin teori.

Skräckfilm från Hammer inspirerat av det verkliga The Philip experiment.
Med bla. Jared Harris och Sam Claflin tillsammans med den nya skräckstjärnan Olivia Cooke som har gått från totalt okänd till att spela huvudrollen i 3 skräckfilmer i år.

Mycket bra, spännande och välgjord film även om jag kanske inte skulle kalla den skräckfilm fören möjligen mot slutet. Hammer följer upp The Woman in Black (2012) med ännu en välgjord produktion. Och de gör ett mycket bra jobb med att får 70-talet att se rätt ut.

Jag gillar att man aldrig vet hur det ligger till. Är hon besatt eller inte? Fast jag tycker att sanningen skulle ha kommit tidigare än i sista scenen.

Slutet var därimot en besvikelse. Jag hade velat se en annan lösning på det hela och jag gillade inte att Brian hamnade på mentalsjukhus. Och dödsfallen var kanske lite onödiga.

Inte alls så bra eller skrämmande som jag hade hoppats men jag hade också troligen för höga förväntningar. Fortfarande en mycket bra film men jag hade kanske önskat att de hade följt den verkliga historien mer.

Måste säga att jag älskar nya Hammer's loga:



Jag kan verkligen rekomendera den till alla som gillar spökhistorier eller filmer om paranormal forskning.

Betyg: Spännande
 
 


The Maze Runner (2014)
 
 Thomas vaknar upp i en hiss utan minne om vem han är, var han är eller hur han kom dit. Snart anländer han till en liten glänta omgiven av höga murar där en grupp ungdommar, även dem utan minne, lever ett enkelt liv med att odla vad de behöver och får förnödenheter med hissen en gång i månaden. Snart blir han vän med ledaren Alby, godhjärtade Chuck, visa Newt, starka Frypan men gör sig samtidigt ovän med den strikta Gally.
Det finns bara en väg ut ur gläntan, genom en öppning som öppnad varje morgon och stängs varje kväll. Innanför ligger en labyrint som undersöks dagligen av Minho och en annan såkallade "Maze Runner" men de måste bli klara innan portarna stängs för då släpps Grievers ut i labyrinten, varelser som ingen har sett för ingen har någonsin överlevt natten. Thomas, som sakta minns mer än vad de andra gör, känner sig lockad till labyrinten och trotts det stränga förbudet om att gå in där. En dag får han sin vilja och då förändras allt. Snart kommer hissen igen, den här gången med något de aldrig har sett tidigare, en flicka. Hon heter Teresa och precis som de andra så minns hon inget mer än sitt namn... och Thomas.

Fantasy-film baserad på James Dashner's bok vid samma namn och första filmen i serien. Med tanke på slutet så känns namnet på serien väldigt opassande.

Bra och spännande film med många twister även om en i slutet kändes onödig. Förklaringen man får i slutet är väldigt dålig så jag hoppas den inte stämmer.

Jag kan rekomendera den till de som gillar film-serier som The Hunger Games.

Betyg: Intresant

 


Lucy (2014)

Människan kan bara använda 10% av hjärnan men vad skulle hända om vi kunde använda 100%? Professor Norman är expert på ämnet och hoppas en dag få svaret.
Lucy är en 25-årig problemfri festande student som bor och studerar i Taipei, Taiwan. Men en dag förändras det när hon blir tvingad att bli drogkurir åt den brutala gangstern Mr. Jang. Allting går katastrofallt fel och det hela slutar med att hon får en överdos av den syntetiska drogen CPH4. Men istället för att dö så binder sig drogen med henne genetiskt och Lucy vaknar som en ny person. Hennes intelligens har höjts kraftigt och det samma gäller hennes kontroll över hjärnan som ger henne otroliga krafter. Efterhand som hjärnan öoonar sig så blir hon bara kraftfullare och kraftfullare. Men vad händer när det CPH4 hon har i sig tar slut? För att undvika det så tar hon hjälp av den franska polisen Pierre Del Rio samtidigt som hon vänder sig till Professor Norman för guidning. Men Mr. Jang vill ha tillbaka sina droger till varje pris och är villig att döda alla som kommer i hans väg.

Sci-Fi-Thriller av legenden Luc Besson med bla. Scarlett Johansson och Morgan Freeman i huvudrollerna.

Sharlott Johansson gör ett fantastiskt jobb som alltid. Problemet ligger snarare i handlingen som bygger på en myt. Vi använder redan hela vår hjärna. Det gör att filmen faller redan i texten i början som berättar en falsk fakta hela filmen sedan står på. Det gör att filmen blir svår att ta på allvar då det är en väldigt filisofisk film om meningen med livet, vad som kommer senare och hur allt hänger ihop.
Ett annat problem är alla obegripliga plotholes som varför Lucy låter Mr. Jang leva som resulterar i att många många människor dör pga det beslutet.
Sedan så förändras Lucy för snabbt. Direkt efter överdosen så tappar man helt kontakten med henne som om hon inte längre är människa. Hon blir en iskall mördare som vet allt direkt och totalt oövervinnerlig. Hon är aldrig i fara. Och strax senare så behöver hon bokstavligt talat inte lyfta ett finger för att stoppa fiender. Det betyder att allt hopp om tuff action med en tuff tjej som kick ass snabbt försvinner. Det blir aldrig mer än att hon reser runt och gör som hon vill med ett mål som hon aldrig berättar om för någon, inte ens vi som tittar. Man väntar helatiden på att något häftigt, actionfyllt eller spännande ska hända, att hon ska hamna i trubbel, men det händer aldrig. Hon har allt i full kontroll helatiden. Hon är en gud och alla andra ingår i hennes plan och det är inte precis grunden till en spännande film.

Slutet känns väldigt plötsligt och man undrar lite "var där inte mer?".

Missförstå mig rätt. Filmen är väldigt välgjord och bra på en hel del ställen men inte alls vad man väntar sig när man hör namnet Luc Besson och den känns slarvigt planerad med en falsk intelligent nevå.

Jag kan rekomendera filmen men ni ska veta vad som väntar och inte ha några förväntningar eller förhoppningar.

Betyg: Jaha?
 
 
 
Jag har också sett:
 

RoboCop - Director's Cut (1987)
RoboCop 2 (1990)
RoboCop 3 (1993)
RoboCop (2014)
 
Ni kan läsa mer om dem i RoboCop filmmarathon!-tråden.

Piraya / Piranha (1978)
Piranha Part Two: The Spawning (1981)
Piranha 3D (2010)
Piranha 3DD (2012)
Piranha (1995)
Piranhaconda (2012)
 
Ni kan läsa mer om dem i Piranha fiskfest!-tråden.

Edited by Crusader, 08 November 2014 - 01:50.