73 replies to this topic

[Kermit]

Som många säger går det ju att ha det bästa från båda i serier. Superhjältar med klassiska inslag i modern tappning. Tycker att t. ex Loebs Hush, Millars Spider-Man och Whedons Astonishing X-Men visar på detta väldigt bra. Där ser vi smart skrivna serier som fortfarande inte gör för extrema förändringar på karaktärerna för att det på något sätt skulle passa författarens nycker.

Författare som kommer in ifrån andra medier tycker jag inte är ett problem i sig. Jag tycker kanske att de ska respektera och skriva för genren de jobbar för, men absolut inte att det inte skulle få förekomma. JMS gjorde en del bra grejer med Spider-Man innan han fick storhetsvansinne. Joss Whedon och Kevin Smith är två andra författare som har gjort bra serier (främst Daredevil och Green Arrow vad gäller Smith). Andra lyckade exempel är väl Geoff Johns, Jeph Loeb och Brad Meltzer.
Vad jag kan ha svårt för är att man på något sätt skulle vara mer ursäktande emot dem bara för att de kommer från en annan bakgrund. En dålig serie är en dålig serie är en dålig serie.

JMS "Sins past" och nu även "the Other" (där två andra med annan bakgrund, Peter David och Reginald Hudlin var inblandade) har fått mycket kritik, i det senare fallet särskilt för dess undermåliga kvalitet. Att ursäkta det med att t. ex JMS kommer ifrån en annan bakgrund och "han kan skriva, se bara på Babylon 5" håller inte. Jag älskar själv Babylon 5, men jag har däremot väldigt svårt för serierna JMS ger ut med Spider-Man just nu.

Bendis har som sagt gjort bra saker, men jag tycker han passar mer till "gritty" mer "jordnära" historier. Hans crossovers och historier med Avengers håller inte alls. Hans Ultimate Spider-Man gillade jag i början, men när han lyckades slarva bort en del saker och blanda in Carnage så tappade jag helt tålamodet och slutade läsa det. Att han verkar ha något nästan personligt emot en så klassisk och viktig byggsten i en superhjälte, en hemlig identitet, underlättar inte för mig heller.

Men sist men inte minst så känns det som att han har en begränsad mängd trick att ta till som författare. Hans dialoger är extremt repetitiva och han behärskar inte alls förmågan att få figurer att prata på olika sätt. Tvärtom, alla pratar precis likadant. När man kombinerade det i New Avengers med en tecknare som bara kan rita ett ansikte och ett ansiktsuttryck (den "skitnödiga arga" minen) så undrade jag hur folk kunde gilla det här alls.
För övrigt letar jag fortfarande efter en anledning att ta med Wolverine och Spider-Man och det är svårt att se vad de tillför alls...

[Agentum]

Jo många anser at Bendis funkar bäst på solotitlarna och inte alls bra på teamtitlarna, men som sagt NA säljer.

Smith, hans Daredevil var helt ok men GA ger jag inte mycket kvar, allt trams jag ville slippa är åter tillbaka.


Loeb Hush eller om det nu är tecknaren, är för mig mest en snygg yta där alla Batmans fiender och polare bara måste pressas in, kanonsnyggt men inte värst intressant eller nåt att komma ihåg.

Ibland så trro jag vissa grejor är väldigt toppstyrda och författaren får väl mycket skäll fast han är bunden av de överordnades idéer.

Föresten han Waid är väl tv-serie författare med va? fast han har ju hållit på med serier ett bra tag nu ändå.

[Kermit]

Rob Liefeld säljer. Smurfhits säljer. Big Brother och Idol drar massor av tittare.


Och Jim Lee tecknade Hush. Jeph Loeb skrev.

[Agentum]

Och Jim Lee tecknade Hush. Jeph Loeb skrev.

Jo dåligt formulerat av mig, borde stå "Loeb Hush eller om det nu är tecknarenS", han hade ett enormt inflytande på det hela.

Och det klart du får ha åsikter om saker även om de säljer, bara det att det verkar som om många gillar det hela.

Edited by Agentum, 10 April 2006 - 16:05.

[Kermit]

Jag menade mer att det faktum att något säljer väl inte bara säger något om dess kvalitet. Det finns otaliga exempel på det. Sen är ju tycke och smak olika, såklart. Det finns säkert många som tycker New Avengers är "kewl", jag menar många splash pages och skurkar som rivs itu lockar väl vissa.

[super85]

Trots allt så är han inte så intressant om han inte är en bitsk egensinnig skitstövel som tar sina egna iniativ, men för den delen tycker jag inte att han ska ge sig på allt och alla, några få borde han kunna lita på och kunna arbeta med.

Det var det som var felet, ingen snackar om att ändra på karaktären vem han är i grunderna, utan det där med att jag, och många läsare tyckte att det blev överdrivft när han började vara en skitstövel till Nightwing, Barbara Gordon, Robin och t om Alfred. Klart Batman ska ta sina egna iniativ etc ,men han var avsevärt mycket mer mänsklig mot de människor han brydde sig om,och det var inte ens så länge sen, behöver bara gå till Alan Grant/Normbreyfogle och Chuch Dixons "runs" på slutet av 80-talet och tidigt 90-tal då han inte konstant var otrevlig och paranoid mot alla.

är för mig mest en snygg yta där alla Batmans fiender och polare bara måste pressas in, kanonsnyggt men inte värst intressant eller nåt att komma ihåg.

Jo, men det var en "shot in the arm" för Batman. Gjorde Batman till den populäraste seriekaraktären och det syns fortfarande i försäljningsiffrorna. Batman har i stortsätt efter Hush varit hela tiden en Top 20 bok, den var etta-tvåa under hela Loeb/Lee Hush storyn och funkade exakt som den skulle

Ibland så trro jag vissa grejor är väldigt toppstyrda och författaren får väl mycket skäll fast han är bunden av de överordnades idéer.

Klart de är. Det är ju endå DCs och Marvels karaktärer, ibland känns det dock som att de författare som kommer från TV eller liknande bakgrund får leka lite väl hårt med leksakerna så att de nästan går sönder.

Föresten han Waid är väl tv-serie författare med va? fast han har ju hållit på med serier ett bra tag nu ändå.

Nej, Mark Waid är inte en TV-serie författare. Jeph Loeb däremot började som manusförfatare på 80-talet och skrev bland annat Arnolds kanonrulle "Commando" , och "Teen Wolf" med Michael J Fox som en basketspelande tonåring som förvandlas till en varulf. Därefter ,från slutet av 80-talet har han jobbat med serier för både Marvel och DC,och med diverse TV-uppdrag, bland annat som consultant producer och författare i Smallville och nu i "Lost".

[Spidde]

Jag tycker Squirrel Girl formulerar det hela ganska bra i GLA #2:

Edited by Spidde, 12 April 2006 - 13:04.

[Agentum]

Slott gillar ju att skriva retro liknade serier, the Thing tex är riktigt kul att läsa.
Så det är han som säger det där skulle jag tro

[Kermit]

Det är något av det bästa jag har läst i en serietidning på länge, just det Squirrel girl säger där.

Serier för mig har alltid varit verklighetsflykt, men nu vill folk ha "realism" i det.

[Ned Flandiddelianders]

En viss balans mellan realism och verklighetsflykt måste nog råda, så att man åtminstonde kan relatera till något och känna igen sig i serien. Och jag gillar realism i sci-fi-serier och sci-fi-film, den senaste Batman Begins är ju ett bra exempel där man ansträngt sig ganska ordentligt för att få Batman till en realistisk figur.
Sen har vi ju Tim Burtons filmer som ofta kan kategoriseras som mindre realistiska, de gillar jag också starkt.

Om nu dagens serier anstränger sig mer för att bli realistiska, det ska jag nog inte uttala mig om, då jag inte har så stor koll...

[Agentum]

Jo det säger jag inte nej till.
Vill man läsa serier utan "realism" så är det bara att läsa, finns hur mycket som helst och görs ännu en hel del.
Jag gillar realism serierna helt enkelt, de underhåller mig och förmodligen fler, och säljer det så gör bolagen sånna serier.

Tror inte det finns ett hot att den klassiska serien dör ut pga detta faktiskt.

Egentligen är ju de här Superhjälte serierna inte realistiska på nåt särskilt sätt, det är väl bara att de inför nån slags "what if" superhjältar fanns i vår verklighet vad skulle de göra då?, se The Authority, Planetary, Ultimates, Power Supreme och flera andra, jag menar det är ju inet så att de är helt realistiska.

För att lägga ut det hela lite, när dessa serier började göras brydde sig ingen i att förankra någonting angående det sopm hände, världen kunde förändras mellan olika nummer, i ett nummer var en Atlantean en fisk med människoöverkropp i nästa hade en sån ben, ingen brydde sig, hjältarna saknade personlighet osv.
Det var liksom bara snabb underhållning för barn.

iom silver age började äldre läsa serierna och frågor uppstod om det ena eller det andra, världar skapades som grund för historierna.

Det har liksom med intresse för världen och mekanismer omkring hjältarna och deras dåd som skapat detta, folk vill veta mer, de vill ha en historia och inte ett nytt nummer varje månad där allt börjar om igen från noll.

Jag skulle tro att det är väldigt få på detta serieforum som inte vill ha detta?

Edited by Agentum, 12 April 2006 - 13:43.

[Kermit]

ja, ett viss mått av realism håller jag med om att det är bra. Är det på något litet sätt bundet till något jordnära så kan vi mer acceptera det fantastiska. X-Menfilmerna är ett annat bra exempel.

Men jag gör skillnad på realism och "realism". "Realism" för mig är serier där man tänker "hemliga identiteter fungerar inte" eller "om vem som helst skulle bli en hjälte skulle han vara mer av ett r*vhål än hur superhjältar porträtteras". Att SHIELD har filer på alla hjältars identitet i Marvels universum och att Spidde tydligen inte kan ha på sig sin mask längre är exempel på detta.

Jag menar, lite som du säger, att man kan blanda realism och det fantastiska framgångsrikt och ändå ha kvar de ingredienser som närmast fordras i den här genren.

[Agentum]

Så du menar att det finns en gräns för vad man får göra med superhjälte serier?

De måste vara rakryggade äkta hjältar?

Är det för att få en svart vit enkel förstålig bakgrund så man lätt kan identifiera de onda?

isf har väl Marvel varit usla länge, de har ju villians som blir hjältar som blir villians igen och har haft det länge.

Det med Spider-man tycker jag är jönsigt också, men de fiskar väl efter vad som säljer antar jag.

En sak med:

Hjälten slår folk på käften o lämnar dem till rättvisan

För att slå detta i upplevelse så blir hjälten blodigare och blodigare, det finns en maxgräns, när han väl är mördare så är det svårt att övertrumfa.


Jag håller med om att det är svårt att backa då.

Sååååååå det är för mig helt ok med serier som sker i sin egen värld som de flesta av de jag gillar gör, vem bryr sig om The Authority är fruktade av människorna och man kan ta dem för onda?
Den världen är så från början.
Är det ändringarna i mainstream serierna ni ogillar eller även att man har superhjältar som är så i sina egna världar?

Edited by Agentum, 12 April 2006 - 13:54.

[Kermit]

Jag har aldrig sagt att det måste vara rakryggade äkta hjältar. Daredevil (till viss mån), Punisher, Wolverine och Hulk är väl inga genomädla typer. En del i Justice league har visat sig ha tveksamma motiv med sina 'mindwipes'.
Och nej, vad du får en enkel svart eller vit bakgrund som du pratar om förstår jag inte alls var du har fått ifrån. Det har jag heller aldrig sagt. Om du läser några kommentarer av mig så kan du se att jag t. om uppskattar skurkar som faktiskt anser att de gör rätt och har en del poänger. Som Magneto.

Det som jag mest vill att serierna ska hålla fast vid är den hemliga identiteten. Det är en så viktig del av superhjälteserier, för mig är det kanske den största anledningen till att man kan fantisera om att själv vara hjälte som liten. Peter Parker t. ex är en helt vanlig kille med vanliga problem.

Och för att knyta an till det jag skriver om ovan är väl inte Spidde perfekt heller. Han har gjort en enorm mängd misstag är och i alla fall delaktig i sin flickväns och hennes pappas död för att nämna några.


Självklart är i alla fall inte jag emot att författare skapar egna serier där förutsättningarna är helt annorlunda och det är mörkare och mer "realistiskt". Tvärtom. Jag har ju argumenterat för att om t. ex Bendis och JMS inte gillar konceptet med Spider-Man så kan de ju skriva en serie som mer passar deras smak.

Jag är väl själv inte lika intresserad av att läsa Ultimates eller Authority som en bra serie med t. ex Spider-Man men att jag från det skulle gå till att tycka att de inte borde få finnas är ett enormt långt steg. Självklart tycker jag att de får finnas. Det är absurt att tro något annat.

Där visar du ju själv att du ser den här diskussionen i svart eller vitt om du nu skulle tro att jag tyckte så.

[Agentum]

Nej, jag begrep inte vad du tyckte alls, jag förstod inte problemet, vad är fel liksom?

Du låter ju klart splittrad måste jag säga.

Dina normala serier är nån annans hemska serier som han tycker gick för långt osv, så är det ju.

Har man läst många år så är det lätt att se förändringar som dåliga, det har jag märkt själv.
Men om dessa varianter med en hårdare ton i serierna inte funkar så lär den vara borta när trenden lägger sig, det beror ju på köparna.

Stöd inte serier du inte tycker är bra helt enkelt.

Jag får ut mer av de här moderna serierna helt enkelt, de tilltalar mig, men jag läser ju även en hel del äldre tidningar även om jag inte är så mycket för de stora titlarna direkt.

Vore jag chef för Spider-man liksom så dumpade han både Avengers och bruden direkt och föryngrades och återvände till sina egna äventyr på sina villkor, folk skulle antagligen hata mig.

[Kermit]

Inte särskilt splittrad. Tycker att vissa saker hör hemma i en viss genre av serier, vissa inte. Jag tycker t. ex inte heller att Spidde skulle vara med i Avengers, det är en sådan sak som går emot så mycket av vad som är kärnan i serien. Han ska ha ett vanligt liv vid sidan av, han ska inte döda, och han ska deifinitivt inte vara utvald av någon Spindelgud och ha benklor. Vill man ändra på serien såpass mycket är det bättre att skriva någon annan figur eller hitta på en egen. Tycker det är glasklart.

Wolverine kan hålla på och döda. Authority kan ha sina "vuxna" teman. Det passar där. Inte i Spider-Man eller Stålmannen och så vidare. Enkelt.

Problemet är bland annat att;
JMS har gjort serien om Spider-Man till något helt oigenkännligt. Nu äter han folks huvuden och har benklor. Ett annat problem är att Spider-Man är medlem i Avengers och bor med dem. I Amazing Spider-Man äts ögon och huvuden.

Och självklart vet jag att alla inte uppskattar min smak av serier, har inte sagt något annat heller. Uttrycker min åsikt och inget annat. Och jag stödjer inte heller serier jag tycker är bra. Det jag gör är uttrycker mitt missnöje (vilket man borde få göra) och slutar att köpa tidningen i fråga. Enkelt igen.

Men jag gillar Spider-Man som figur såpass mycket att jag vill läsa bra serier i rätt anda. Det som passar in i den seriens ramar. Och det är inte att allt är svart eller vitt och att alla skurkar är genomonda. Tror inte någon ens har nämnt det här utom du.

[Agentum]

aha, jag trodde du ogillade den här "realistiska" typen av serier rakt av bara.

Låter att vi har rätt lika inställning egentligen utom att jag roas mer av de "realistiska" serierna än du.

[Kermit]

Ja, man roas av olika saker helt enkelt.
Och nej nej, skulle inte döma ut en hel gren av serier bara för att min ringa åsikt inte stämmer med dem.

[TFels]

Själv experimenterar jag med att blanda realismen med det fantastiska i min serie Plågaren (fd Batterer Batterer). Jag tycker det är roligt och svårt. Sf-skoj möter hustrumisshandel. Festliga superkrafter möter ett sargat själsliv. Jag försöker utnyttja kontrasten.

Jag gillar både den enkla klassiska stilen och den moderna. Det hänger nog mer på hur bra storyn är i sin genre.

[Kermit]

ja, är det bra så är det bra. Tror alla här gillar Watchmen för att ta ett exempel.
Och vill man blanda moderna inslag med klassiska så är det ju bara att göra som den gode herr Fels gör och skapa en egen serie!

[super85]

En lista från John Byrne


Ten Ways to Tell You’re Too Old for Superheroes


(1) You complain about things that "wouldn't work", applying "real world" physics.

(2) You fault a point in the latest issue because it contradicts something you read in an issue you bought new off the stands twenty years ago.

(3) You refer to superhero costumes as being made of "Spandex".

(4) When you are with your "civilian" friends, you make fun of superheroes whenever they do.

(5) You think superheroes saying "fuck" is "sophisticated".

(6) You think the characters should be at least as old as you are, and some a lot older.

(7) You wonder about the sex lives of the characters.

(8) You wonder about the sex lives of the creators.

(9) You never worry when the hero is in a "death trap" because you know the company has to come out with another issue next month, and anyway you read spoilers about three issues beyond this one in WIZARD

(10) You just don't get it.

[SwedishSuperhero]

Jag tror ettan och tian passar ganska bra in på några som gett kommentarer på en bok med superhjältar som jag har hållit på och skrivit sen ett bra tag tillbaka. *sigh*

[Agentum]

hehe, fast vi hade inte mycket att snacka om heller om man bara ska läsa serierna men inte försöka analysera dem.

Jag passar in på några av punkterna iaf, och det är presis så de velat ha det med sin kontinuitet och förändrande med tiden.


Och väldigt många av skaparna själva passar in i listan.

Vi kanske skulle gå tillbaka till när de skrevs för barn och under psedonymer så ingen vet vem som gjort vad

Nån skrev att 12 år är den perfekta serieåldern, gammal nog för att begripa det mesta men inte analyserande så som man blir med högre ålder och erfarenhet, allt käns nytt och kul för 12 åringen

[Spidde]

Fan...jag önskar att jag vore tolv igen

Kul lista det där i alla fall...och jag känner inte igen mig själv på så många punkter faktiskt