70 replies to this topic

[XC]

Det var faktiskt nödvändigt för att inte "våra" Snapphanar skulle framstå som hundar som sprang iväg med svansen mellan benen hela vägen till Danmark. Man byggde upp relativt tidigt att den egentliga kampen låg mellan Nils/Leijonhuvud och inte Sverige/Danmark. Man poängterar det genom att bla inte visa enda scen som skildrar slaget vid Sandby.

Och givetvis så ville ju Snapphanarna skånes bästa, och för skånes bästa var man tvungen att vända sig till den fiende som inte ville kasta in skåne in i ytterligare ett krig. Och som det visar sig så överlever ju Kungen genom egen försorg, Snapphanarnas plan misslyckas ju.

[Walker]

Kul med lite svensk historisk action. Överlag ger jag Snapphanar godkänt, dock hade den i vissa scener ett ofrivilligt "Hipp Hipp-filter" över sig när t ex vissa karaktärer låter som Göran Jonsered på kändisresor AB . För att vara svt-produktion var den säkert ganska påkostad men tänk vilken actionspäckad mastodontfilm det hade kunnat bli med ännu större budget. Jag hade gärna sett att de visat mer från något av slagen mellan svenska och danska armén t ex Lund, med kanoner och kavaleri dvs masscener. Jag tror att den tyvärr nedlagda Snapphane-filmen där Dolph Lundgren skulle varit med i mer hade stämt in på mina förhoppningar. Dolphan fick förövrigt tacka nej pga hans agent tyckte hans roll var för liten.

[Mjolnir]

Jag hade också gärna sett slaget om Lund men stora fältslag brukar vara över TV:s skala. Inte ens Rome hade något sådant och den var ju minst sagt påkostad.

[XC]

Dessutom så kan man knappast säga att svt har erfarenhet av något sådant. Men som jag nämnde ovan så etableras relativt tidigt att den egentliga kampen står mellan Nils (och senare snapphanarna) och Leijonhuvud. Det gör att slaget mellan Sverige och Danmark riskerar att vara ett onödigt inslag för storyns kontinuitet. (För trots allt, Nils var ju på annat håll större delen av tiden.)

Och jag håller med dig Walker. Det hade kunnat blivit en riktigt bra film, med rätt människor bakom rodret och checkarna.

Jag hoppas att Snapphanar hade tillräckligt med tittare i SVTs ögon för mer produktioner som den här.

[Walker]

Men till nästa Jul eller kanske något senare kommer Arn-serien på SVT. Med en budget på 200 miljoner så borde de bli betydligt storslagnare.

[XC]

Så länge man satsar på något mer än dokusåpor, dagsåpor och veckosåpor. Jag ser hellre en välproducerad miniserie än en *såpa som står och stampar på samma ställa säsong efter säsong.

[Walker]

Men Arn kommer inte bli en såpa!! Det kommer bli en svensk Ivanhoe/Braveheart

[Marie Morot]

Om man kan göra Arn-eposet i samma anda som böckerna är skrivna kan det bli riktigt bra. Lite actionäventyr. Slaget vid Gestilren kan vara öppningsscen.

[XC]

Walker: Jag betvivlar inte att det kommer att bli bättre än en *såpa.

[Walker]

Om man kan göra Arn-eposet i samma anda som böckerna är skrivna kan det bli riktigt bra. Lite actionäventyr. Slaget vid Gestilren kan vara öppningsscen.

Fokus ska tydligen vara på kärlekshistorien mellan Arn och Cecilia, men visst blir finns det gott om potentiella actionscener; slagen vid Lena, Gestilren och inte minst i mellanöstern, Arns dueller, riddar Sunes klosterrov osv. Ser verkligen fram mot såväl filmen som tv-serien. Till skillnad från Snapphanar så kommer denna produktion inte kännas lika lokalpatriotisk (skåne) utan vara lika angelägna för alla.

Edited by Walker, 03 January 2007 - 16:15.

[Den Gröne Hämnaren]

Jag tycker att Snapphanar huvudsakligen var klyschig och överdriven.
Det känns som att det hade blivit bättre om de hade överdrivit det lite till.
Med andra ord: Väck mig när den japanska remaken är klar!

[XC]

Klytchig? Jo kanske. Överdriven? Mmm. Antagligen. Men detta är en helt outforskad genre för svens film/tv produktion. I Sverige produceras främst *såpor, lättsmält action, komedier (av varierande kvalitet) och dramer. Snapphanar är, i sitt sammanhang, ett stort steg framåt för svensk filmproduktion.

[Kermit]

Har svårt att se att det skulle vara ett argument faktiskt. Jag satt och fnissade och himlade med flera ögon, och om det här skulle vara "ett stort steg framåt för svensk filmproduktion" så...näe. Usch. Det är inte den här typen av produktioner vi gör särskilt bra i Sverige, och jag har faktiskt svårt att förstå framsteget här.

[Robert Jonsson]

Framsteget är ju att det görs, Kermit. Man måste ta småsteg innan man kan göra de stora. Nu har jag inte sett Snapphannar, men de tidigare produktionerna som Måns & Björn gjort är det grymmaste som Sverige har haft skapat. De har visionerna helt rätt - erfarenheten kommer den också.

[Kermit]

Kan förstå hur ni tänker, och tyckte i alla fall om "De drabbade", men jag har ändå svårt att se att vi behöver fler produktioner i den här genren från Sverige, faktiskt.

[XC]

Jag ser det som ett framsteg att man producerar film inom genren äventyr/fantasy. Och det är klart att den inte är perfekt, det här är ju trots allt inget som producerats i stora mängder. Ännu. Man måste få tillåtas att misslyckas innan det blir riktigt bra.

[Marie Morot]

Avdelningen dramatiserad historia kan vi ju inte överlåta åt t ex tyskarna eller amerikanarna att producera åt oss. Hur skulle det se ut?

Nej, jag tyckte det funkade alldeles utmärkt den här gången. Överdrivet? Jodå. Verkligheten är ofta mycket tråkigare och enformigare, så det behövs nog. Att dramatiserna betyder att göra drama av ngt. Klyschigt? Jodå, det också. Men något större finlir kan man inte spela med i en sån här historia som berättas i tre entimmesavsnitt. För det krävs det betydligt längre tid att berätta historien och det var så här långt pengarna räckte den här gången. Man kan inte ställa krav på att en svenskproducerad tretimmarsfilm ska motsvara en Star Warsfilm t ex (bara ett exempel Helge!). Anledningen stavas pengar. Våra produktioner har inte den finansieringen och lär aldrig få heller.

Jag tyckte det var en alldeles utmärkt insats. Svensk dramaproduktion har börjat växa upp och kommer snart att flytta hemifrån. *snyft*

[XC]

Precis. Vi har ju börjat ta oss ifrån de där långsamma sömnpillren som svensk film/tv producerat de senaste åren - och man vågar äntligen ta ut svängarna och inte gå fullt ut på realism. Och jag vill inte heller ha någon överdramatisk actionsmörja, filmen Alexander (2004) är ett lysande exempel på hur en story som skulle kunna bli hur bra som helst - totalt missar målet.

[Robert Jonsson]

Instämmer i precis allt med Marie och XC har sagt efter jag skrev i tråden.

[XC]

Jag köpte faktiskt Snapphanar på DVD för ett tag sedan och har sett om den nu i helgen. Jag står mer eller mindre fast vid vad jag sade då, tror jag att man rättat till ljudmixen lite - för jag reagerade inte på att musiken denna gång. Bra prestationer och jag tycker fortfarande storyn trots sina brister är bra.

[Cartman]

Jag gjorde XC sällskap även här, men är liksom hopplöst efter med allt "efterarbete".

===

En natt år 1678 förlorar den gudfruktige ynglingen Nils Geting allt han håller kärt. Hela hans familj utplånas av svenskar, förklädda till snapphanar, och gården sticks i brand. Nils påbörjar därmed sin hämndresa, en resa som gör honom till Snapphane och deltagare i ett frihetskrig. Han finner snart allierade i Snapphanarna: Svart-Stina, Räddstor, David och Joshua. De tar sig an Nils och lär honom att hantera vapen.

De är snabba och effektiva såväl i strid som i list. Tillsammans tar de nu till strid mot svenskarna som har kommit till Skåne, dels för att kriga mot danskarna men också för att hålla de bråkiga, som de utrycker det, skåningarna i schakt. Den lilla gruppen är snabb och effektiv och blir snart fruktad av svenskarnas stora armé.

Under tiden reser Gabriel Lejonhuvud, kungens rådgivare och närmsta man, runt i Skåne för att avkräva bybornas lydnad gentemot den svenska kungen Karl XI. Med sig på sin rundresa har han två saker av vikt: krigskassan och sin fästmö Hedvig Sparre. Snapphanarna får i uppdrag att stjäla krigskassan från Lejonhuvud. Detta är början på slutet för snapphanarna. Svenskarna samlar sina styrkor för att kasta ut danskarna, Lejonhufvud blir allt mer våldsam och som inte detta vore nog stryker en vålnad runt i skogarna och mördar snapphanar tyst och skoningslöst. Nils Geting kämpar vidare men hans tillfällen att till slut få hämnas sin familj försvinner långsamt.

Berättelsen är ett klassiskt äventyr med hjältar och onda människor. Snapphanar tar upp förstklassiga teman som hjältemod, kamp för frihet, hämnd och förbjuden kärlek.

Det här är en ovanligt lyckad satsning av SVT. Dom har ju som tradition att varje jul satsa på starslagen underhålning och vi har bland annat fått se skildringar av historiska personer liv och leverna. T.ex. om August Strindberg, Carl Michael Bellman & Selma Lagerlöf. Jag ser inte mycket svensk underhållning alls då jag sällan finner något intressant eller tilltalande. Men ibland så snubblar man över en del guldkorn. Den här miniserien är dessutom regisserad av två mycket intressanta herrar, nämligen Måns Mårlind & Björn Stein som tidigare ligger bakom den mycket välgjora och spännande svenska tv-serien De Drabbade, som jag varmt kan rekommendera. Dom gjorde även filmen Storm för några år sedan, som kanske inte var fullt så lyckad i sin helhet, men som trots allt hade sina kvaliteter.

Snapphanar är välspelad och spännande. Skådespelarna passar i sina respektive roller och man har använt sig av flera, för mig, okända namn, vilket bara är bra. Ju mer känd du är i en sådan här typ av filmatiserad historisk återspeglig, ju svårare skulle det vara att ta till sig det hela. Just den historiska biten i handlingen är det som gör det hela intressant i mitt tycke. Jag gillar även att dom har fått till rekvesita och inspelningsplatser på ett bra sätt. Det mesta känns trovärdigt.

BRA