57 replies to this topic

[Synon]

Ah sorry, var lite otydlig där. Vid tillfälle ska jag ta tag i de andra delarna och se dem. Kändes lite bakvänt att se den här faktiskt.
Tack för klargörandet om Williams

[Kermit]

Hoppas du inte tog illa upp, ville bara klargöra lite saker. Min tjej tittade på HP-filmerna nyligen, och redan vid den andra filmen sa hon "det här är ju inga barnfilmer!", så jag tror att de som har förutfattade meningar skulle bli förvånade.

När Williams är dirigent skulle jag gissa på att det inte finns så värst mycket ny musik till just den filmen. Star Wars Episod II använde sig av mycket från Episod I t.ex.

[Synon]

Absolut inte. Men jag tycker fortfarande att de två första är mer barnvänliga och inte enbart gjorda för en vuxen publik.

[Kermit]

Alltså, absolut. Jag tycker själv ungefär likadant. Samtidigt som det finns mörka, allvarliga inslag redan från början växer ju böckerna och filmerna upp i takt med publiken kan man säga. Alltså det "vuxna" har enligt mig funnits med redan från början, men ökat för varje film eller bok. Och det passar ju åldern på Harry också, han är elva i Philosophers Stone och arton i Deathly Hallows...

[Synon]

Ja, det vore ju märkligt om karaktärerna inte växte till sig och med det även handlingen. Btw har du läst böckerna?

[Kermit]

Japp, det har jag gjort. Har du?

[Synon]

Nope.

[Cartman]

Voldemorts grepp hårdnar om både mugglar- och trollkarlsvärlden. Hogwarts är inte längre den trygga hemvist det en gång var. Harry misstänker att det till och med kan finnas faror inne på slottets område. Under tiden är Dumbledore fast besluten att förbereda Harry för den slutgiltiga kampen, som han vet är i ankommande. Tillsammans söker de nyckeln till att bryta ner Voldemorts försvar.

Därför anlitar Dumbledore sin gamle vän och kollega, den berömde levnadskonstnären professor Horace Slughorn, som ovetande lär sitta på viktig information. Under tiden står eleverna under attack från något helt annat, då tonårshormoner börjar härja vilt. Harry dras mer och mer till Ginny, något som även Dean Thomas gör. Och Lavender Brown har bestämt sig för att Ron är den hon vill åt, men hon har inte räknat med effekten av Romilda Vanes choklad!

Och så Hermione, som är fast besluten att dölja sin sjudande svartsjuka. Alltmedan romantiken blommar, står en enda elev oberörd vid sidan om. Han är fast besluten att lämna sitt avtryck, om än ett mörkt sådant. Kärleken hänger i luften, men en tragedi väntar också runt hörnet. Efteråt kommer Hogwarts aldrig någonsin att vara sig likt.

Jag har ingen erfarenhet av böckerna. Jag började att läsa den första men kom inte mer än halvvägs in i den innan jag gav upp. Jag insåg att trots att alla sa att den var skriven så att alla kunde läsa den oavsett ålder, så tyckte jag att den var riktad till barn och umgdom. Nu kan ju mycket bero på hur den som läser boken är, men personligen fastnade jag aldrig. Jag har länge sagt att jag vid något tillfälle ska ge böckerna en ny chans, men jag tror ärligt talat inte att det kommer att ske. Jag tycker det fungerar lika bra att få se Harry Potter som det är att få läsa den.

Dock är jag inte något större fan av filmerna. Den första lider av att skådespelarna inte är varma i kläderna, samt att den är på tok för lång (något som gäller dom flesta av filmerna i sviten). Film två har identiska problem. Sedan kommer vi till min favoritfilm i sviten. "Harry Potter och fången från Azkaban". Mycket bra film, bra prestationer (inte minst av David Thewlis som spelar Remus Lupin) och båda handling, tempo och det mesta annat med är på topp. Sedan efter det så tycker jag att filmsviten har tappat mark igen. Inte så att filmerna är jättedåliga, bara det att dom inte heller är speciellt jättebra. Dom småputtrar mest i sin egen takt och gör inte mycket väsen av sig.

Den här filmen är inget undantag. Känslan av att man ska se en film inom genrerna fantasy och äventyr märker man knappt av, vilket är synd. Skådespelarna har nu blivit så pass varma i kläderna att jag tycker dom känns oinspirerade, att dom tar det mesta för givet och inte gör sitt allra bästa. Vem kan klandra dom egentligen? Det är väldigt få skådesplare som orkar med att göra så många filmer som det här faktiskt rör sig om och hela tiden känna inspirationen.

Handlingen känns i alla fall mera vuxen nu än vad den gjorde i början, men jag skulle hellre ha en bättre blandning. I börjar var det bara effekter och man märkte att man då sneglat lite för mycket på "Sagan om Ringen"-trilogin. Nu har man skalat bort så mycket effekter att det mer liknar ett mörkt drama. Vilket kanske är just vad som är meningen. Men jag tycker inte att det är mer än okej och personligen kommer jag inte att gråta när den här filmsviten når sitt slut.

OKEJ