99 replies to this topic

[Garm]

[Return of Callisto]
Minns att jag också blev förvånad första gången jag såg avsnittet. Lucy gör dessutom en bra scen där. En ganska cool detalj är att Callisto indikerar på att hon är nykterist:

»C: “You know I don’t drink intoxicants, Theodorus.” Th: “I thought maybe just this once.” C: “No-- I like to experience life in all its agonizing glory. I don’t want to dull the sensations in any way.”« — [Källa]

[Warrior...Princess...Tramp]
Meg är nästan svårare att ta till sig än Joxer. Lucy är generellt bra i komediavsnitten (men Renée slår henne på fingrarna) och hon kan ibland bli aningen för mycket.

[Return of Callisto]
I wouldn´t have it any other way. Jag håller med Callisto helt. Varför bedöva sina sinnen när man kan uppleva både njutning och lidande i livet.

Hon har många bra repliker i det här avsnittet som visar hur hon är som person. Jag gillar att man tänkte på det redan från början, att det inte enbart måste bestå i en handling utan även i sättet som hon pratar och för sig.

[Warrior...Princess...Tramp]
Där håller jag faktiskt med dig. Jag gillar ju Joxer och sättet som Ted gör honom på, men sett ur det bredare spektrat så finns det vissa karaktärer som är snäppet mer enerverande än just honom. I det stora hela så kan jag hålla med om att Renée är bättre än Lucy när det gäller komiken i avsnitten. Men jag tror inte att Renée skulle klara av multipla karaktärer i ett och samma avsnitt som Lucy gör.

Edited by Piranhaconda, 04 April 2011 - 17:22.

[XC]

[Warrior...Princess...Tramp]
Vi fick ju ett smakprov i Sacrifice i S3, hon klarar sig lika bra tycker jag. Tror jag läste någonstans att det fanns planer på att ta med en karaktär baserad på den antika författaren Sappho - och hon skulle vara en dubblett till Gabrielle. Men det blev inget av med det.

[Garm]

[Warrior...Princess...Tramp]
Det hade ju onekligen varit kul att se Renée göra ett par sådana avsnitt. Sappho hade varit ett kul inslag. Hon verkar passa Gabrielle och Renée.

[Garm]

Intimate Stranger

Bra avsnitt där Xena och Callistos personligheter byter kropp. Allt snyggt iscensatt av Ares. Jag tycker att både Lucy och Hudson gör bra ifrån sig. Kanske att Hudson gör en bättre Xena än vad Lucy gör Callisto. Men det är hårfint, det skall erkännas. Jag gillar att man satsade på lite mer kontinuitet i dom inledande avsnitten.

Ten Little Warlords

Även här fortsätter man att utveckla den röda tråd som man skapade i Return of Callisto. Jag gillar det som Ares säger om ilska.

“You see, those who have learned to channed their anger, just get more and more focused. But people who have no experience with violence totally lose it.”

Det förklarar varför Gabrielle är så arg. Jag tycker dock att det är i överkant och Renée spelar över lite för mycket för att det skall kännas bra eller trovärdigt.

Klart bättre är Kevin som en maktlös och försupen Ares. Charles Siebert är även han bra som Sisyfos. Jag gillar hur han spelar ut alla krigare mot varandra i hopp om att dom skall göra jobbet åt honom.

Slutet är jag lite kluven över. Det känns som att man inte riktigt visste om man skulle göra ett till avsnitt där Xena och Callistos personligheter är fast i den andres kropp eller om man skulle avbryta det. Det är inte så att det stör, men bytet kommer lite för hastigt i mitt tycke. Känns lite som en nödlösning.

[XC]

[Intimate Stranger]
Håller med om att Hudson är vassare än Lucy. Avsnittet är bra och välkommen personlighets utveckling för Xena.

[Ten Little Warlord]
Hudson bär upp hela avsnittet. Hade det här filmats som det var tänkt (med Lucy i huvudrollen) hade det antagligen varit ett utfyllnadsavsnitt av medelkvalité. Men efter Lucys olycka inför Jay Leno-show så lät man Xena vara kvar i Callistos kropp ett tag (det var mao meningen att Xena skulle återvända från underjorden i sin egen kropp i Intimate Stranger). Det räddar avsnittet, Hudson är verkligen vass i avsnittet.
Jag gillar Gabrielles roll, känns lite som att hon har lite av en Comic Relief-roll här. Synd att man inte gjorde små tweaks med Joxer med när man ändå höll på - han är ju precis samma tönt som tidigare.

[Garm]

[Ten Little Warlord]

Tack för lite trivia. Det förklarar varför vändningen kom så plötsligt i det här avsnittet. Det var ju tur i oturen egentligen då jag uppskattade att dom inte bytte tillbaka så snabbt som dom hade tänkt sig från första början.

[XC]

Det funkar ju riktigt bra. Jag hade för mig att det fanns ett inslag om det på YouTUbe, men det är tydligen bortplockat. Lucys olycka är en av anledningarna till att det är lite många Xena-light avsnitt i den här säsongen.

Edited by XC, 08 April 2011 - 12:40.

[Garm]

Det enda som jag kan ha invändning emot är att det sker så snabbt. Vet inte om det kanske hade fungerat bättre med ändringen tidigare i avsnittet och inte precis på slutet innan eftertexterna börjar att rulla. Det känns lite som en nödlösning. Fast det finns ju en poäng med att göra det subtilt också.

[XC]

Jo - men de hade ju inte så mycket till val. Avsnittet var säkert redan inspelat och man spelar in en ny version av slutscenen.

[XC]

(33/209) A Solstice Carol
Gulligt litet äventyr som mixar En Julsaga med Xena. Santa Claus blir Senticles. Gjord med glimten i ögat och slutstriden med alla leksaker är riktigt underhållande.


(34/210) The Xena Scrolls
Gillar det här avsnittet skarpt. Grundstoryn med den arkeologiska utgrävningen funkar väldigt bra och jag gillar hur Reneé får komma fram och stå i centrum. Läste någonstans att Lucy inte gillade hur hon behandlades i avsnittet och en del av mig kan hålla med henne - Mel Pappas behandlas nästan som en fotnot i avsnittet fram tills dess att Xena gör entré. Gillar slutscenen med Rob Tappert i rollen som sig själv. Ändå är kanske den största frågan hur det kommer sig att Chakramen ser ut som den gör här... jag menar den går ju igenom vissa förändringar i säsong 5... Innebär det att den kommer delas igen? Eller har något åstadkommit en alternativ tidlinje någonstans där premisserna ändrats?


(35/211) Here She Comes...Miss Amphipolis
Det här avsnittet skulle Hollywood göra en Rip-off 4 år senare med Sandra Bullock i huvudrollen. Kul avsnitt som innehåller lite av varje, inklusive en Robert "Salmonius" Trebor i toppform. Kul avsnitt som jag gillar - somliga scener ler jag år fortfarande.

(36/212) Destiny
Hmm. Ett av de "stora" avsnitten rent historiskt. Välskrivet och ett smart sätt att låta oss lära känna den yngre och ondskefulla Xena. Enl Woosh så arbetades det här avsnittet om så Xena förblev död i slutet (och återuppstår i nästa) pga Lucys ökända olycka.

»12-26-00. Robert Tapert, in an interview with WHOOSH to be released January 1, 2001 (#52), stated the original airing order of the episodes after DESTINY (36/212) were to be EXECUTION (41/217), BLIND FAITH (42/218), and then A DAY IN THE LIFE (39/215). Because of Lucy Lawless' accident on the Tonight Show with Jay Leno, the producers retooled or recast some shows in the can and wrote a couple more shows to cover for Ms. Lawless' incapacity. The resultant airing order was INTIMATE STRANGER (31/207) [retooled to keep Xena in Callisto's body], TEN LITTLE WARLORDS (32/208) [retooled and re-cast Xena with Hudson Leick], SOLSTICE CAROL (33/209) [not changed], THE XENA SCROLLS (34/210) [not changed], HERE SHE COMES...MIS AMPHIPOLIS (35/211) [not changed], DESTINY (36/212) [retooled to have Xena remain dead], THE QUEST (37/213) [new show], A NECESSARY EVIL (38/214) [new show], A DAY IN THE LIFE (39/215) [not changed], FOR HIM THE BELL TOLLS (40/216) [new show], EXECUTION (41/217) [no change], and BLIND FAITH (42/218) [no change].« — [Källa]

[Garm]

Jag ser dessa fyra avsnitt nu under helgen och återkommer med omdömen.

Trivian för Destiny var väldigt intressant. Jag hade ärligt talat inte hört talas om den tidigare. Eller kanske inte helt, men det jag har vetat om tidigare var inte lika detaljerat som det du tog upp. En påminnelse om att man borde läsa det Whoosh skriver lite oftare.

Och det du nämner om Amphipolis-avsnittet och filmen med Sandra Bullock så är det väl Miss Secret Agent-filmerna som du tänker på?

[XC]

Jag har inte läst allt på woosh men försöker den här gången iaf ögna igenom siderna allt eftersom. Lucys olycka är ju allmänt (ö)känd tycker man löst det bra för att få det hela rulla på så smigigt som möjligt utan att serien tappar allt för mycket rytm. Såväl Hudson Leick som Bruce Cambell och Ted Raimi fick ju avsnitt där de fick flexa med sina talanger lite extra tycker jag.

Japp, precis dem som jag tänker på - Xena var ju före så visst måste det väl vara en ripp-off?

[Garm]

Jag tänkte precis säga att det här var din favoritsäsong efter att ha läst ditt första inlägg i tråden. Tills jag läste hela meningen. Bra skrivet där.

Och även om vi gillar Sandra så måsta man väl ändå säga att Xena faktiskt var först.

Nu minns jag inte den här säsongen lika bra som vissa andra, men jag tycker nog allt att dom lyckades bra med hur dom hanterade och löste situationen efter Lucys olycka. Det kanske bara var bra på sätt och vis eftersom en del av dom andra mer framträdande karaktärerna fick chansen att stå mer i rampljuset än annars och på så sätt utveckla dom.

Måste helt enkelt se till att läsa mer om avsnitten på Whoosh. Sådant här borde man ju veta kan jag tycka.

Edited by Piranhaconda, 30 April 2011 - 13:41.

[XC]

Jag tänkte precis säga att det här var din favoritsäsong efter att ha läst ditt första inlägg i tråden. Tills jag läste hela meningen. Bra skrivet där.

En liten spinn-off på mitt påstående att jag har 134 favoritavsnitt i serien.

[Den Gröne Hämnaren]

Ändå är kanske den största frågan hur det kommer sig att Chakramen ser ut som den gör här... jag menar den går ju igenom vissa förändringar i säsong 5... Innebär det att den kommer delas igen? Eller har något åstadkommit en alternativ tidlinje någonstans där premisserna ändrats?

Eller skiter manusförfattarna helt enkelt i kontinuiteten?

[Garm]

Dom var bra på sådant annars, men visst finns det en och annan röd tråd som dom tappade bort under seriens gång. Dock tror jag inte att det där är en av dom, men å andra sidan kan jag inte erbjuda en bättre förklaring. En alternativ tidlinje som XC nämner känns dock inte alltför otroligt.


A Solstice Carol

Kanske att det är fel tid på året för att kunna uppskatta handlingen fullt ut, men bortsett från det så gillar jag avsnittet. Renée är härligt lekfull, precis som Xena. Jag gillar slutet då Gabrielle får en present men är besviken över att inte kunna ge en tillbaka, varpå Xena säger:

“Gabrielle, you are a gift to me.”



The Xena Scrolls

Renée är utmärkt som vår "Indiana Jane" i det här avsnittet. Teds ena karaktär påminner starkt om en annan något klumpig fransman. Men han är bra på den typen av roller och han passar nästan bättre i sådana än som Joxer. Sett till det stora hela, för i små portioner är Joxer givetvis helt okej. Bäst kanske jag tycker att Mark Ferguson är som Smythe. Den mannen skulle jag nog undvika att köpa en begagna bil av.

Tyvärr så får ju Lucy ta ett steg tillbaka och jag förstår hennes besvikelse för man hade kunnat göra så mycket mer av hennes karaktär Melinda Pappas.

Handlingen är riktigt bra och jag tycker att dom har varit utomordentligt duktiga på att återskapa 1940-talet.

Och slutet med Robert Tapert är helt lysande.

En liten spinn-off på mitt påstående att jag har 134 favoritavsnitt i serien.

Klockren! Jag ska erkänna att första gången du nämnde det så frågade jag om du kunde lista avsnitten utan att minnas att det är samtliga avsnitt. Det blev givetvis bakläxa på det och nu blir jag dagligen påmind om hur många avsnitt serien har.

[Den Gröne Hämnaren]

Dom var bra på sådant annars, men visst finns det en och annan röd tråd som dom tappade bort under seriens gång. Dock tror jag inte att det där är en av dom, men å andra sidan kan jag inte erbjuda en bättre förklaring. En alternativ tidlinje som XC nämner känns dock inte alltför otroligt.

Det är ju lite knepigt när man tittar på framtiden, för så småningom kommer man i fatt den (eller åtminstone dess dåtid (som också är framtid)) och då är det vanligt att man struntar i vad man etablerat tidigare och i stället berättar något som verkar spännande utan sammanhang. Trodde att det fanns en del ganska tydliga sådana exempel när det gäller Xena, men det är ju inte jag som är experten på ämnet. Det kanske finns officiella förklaringar till allt som verkar konstigt.

[XC]

Den gröne hämnaren: Visst är det så att man kanske troligen helt enkelt inte tänkte på (eller till och med struntade i den detaljen) när man ändrade på Chakramen i Xena. Jag menade rent storymässigt om man ser det från "nu är det som det är"-premissen. Rent teoretiskt sett så måste något ha hänt efter sista avsnittet för att dela dem - eller hur? Och jag förnekar inte att det händer här och där att man åtsidosätter saker och ting i tidigare avsnitt.


A Solstice Carol:
Håller med om Reneé - hon snudd på briljerar ibland i avsnittet.


The Xena Scrolls:
Håller med om att produktionen är bra. Och visst är det lätt att dra paralleller till Rosa Pantern. Och jag håller med om att Raimi gör en bättre roll här än han normalt gör som Joxer.


(37/213) The Quest
Helt OK avsnitt, känns rätt bra att plocka in amazonerna igen; Iolaus däremot känns direkt malplacerad i avsnittet. INtrigen med Valasca är intressant - allt tyder ju på här att Melosa lämnades (i Hooves & Harlots) som regent i Gabrielles frånvaro. Autolycus är inte en av mina favoritkaraktärer - men han är bra inskriven i manus här och scenen i fängelsehålan är alltid lika kul. Nu när jag såg avsnittet så kunde jag inte låta bli att relatera scenen mellan Velasca och Auto till Mord'Sith:erna i Legend of the Seeker. Tänk att få se Tabreth leverera somliga av Velascas repliker.


(38/214) A Necessary Evil
Avsnittet känns aningen vekt men knyter ihop säcken rätt bra. Här gillar jag att man faktiskt håller ordning på kontinualiteten och placerar Callisto där Hercules lämnade henne i sin serie. Även om jag blev aningen förvirrad första gången eftersom det avsnittet visades senare här i sverige.

[Den Gröne Hämnaren]

Jag menade rent storymässigt om man ser det från "nu är det som det är"-premissen. Rent teoretiskt sett så måste något ha hänt efter sista avsnittet för att dela dem - eller hur?

Ja, om det inte finns någon kanonisk förklaring finns det säkert en fanonisk (eller flera).


Sedan kan man ju också ge sig på en literary agent hypothesis (vad det nu heter på svenska). Eftersom tv-serien finns i tv-serien och enligt sig själv alltså är baserad på verkliga händelser, är det ju lätt att tänka sig att det finns skillnader mellan det som berättas i tv-serien och det som faktiskt hände, helt enkelt för att det i allmänhet är omöjligt för en manusförfattare att känna till alla detaljer kring saker som hände under antiken. (Det är svårt nog med samtiden.) Om två olika avsnitt säger emot varandra kan det alltså enligt den teorin förklaras med att manusförfattaren inte hade fått all information när det tidigare avsnittet gjordes.

Men det kanske är en tråkig förklaring.

[Garm]

XC har varit i farten ser jag, så nu vet jag vad jag gör ikväll förutom att se på film.



Here She Comes...Miss Amphipolis

Det blev bara ett avsnitt igår för sedan såg jag på filmen Whale Rider och efter det kunde jag helt enkelt inte se någonting mer.

Det här avsnittet är i varje fall riktigt underhållande och jag håller med om det som XC tar upp. Jag kan lägga till att Xena ser rätt osnygg ut när hon ska ta sig an rollen som skönhetsdrottning. Xena känns rätt långt bort från den typen av ytligheter och det märks tydligt.

Avsnitten har bra dialog med och mycket kan man säga om Salmoneus, men ärlig är han alltid oftast.

Xena: “Beauty contest? You sent urgent word for us to come and see some underdressed, over-developed bimbos in a beauty contest?”

Salmoneus: “Pageant. It’s called a pageant.”

Gabrielle: “Contest, pageant. It’s a feeble excuse for men to exploit and degrade women.”

Salmoneus: “Wrong as usual, Miss Sunshine. Since when do we ever need an excuse?”

Oh brother!

Edited by Piranhaconda, 03 May 2011 - 13:11.

[Garm]

Destiny

Ett mycket bra avsnitt där Karl Urban stjäl hela avsnittet med sin roll som Julius Caesar. Jag har alltid tyckte att han lyckdes med den rollen och han är inte bara trovärdig som Caesar, utan han ser även ut som en ung Caesar vilket bara förstärker intrycket. Här har han flera bra scener med intressant dialog mellan Caesar och Xena.

För avsnittets manus och regi står Robert Tapert och han har lyckats fantastiskt bra. Jag skulle nog ranka det här avsnittet som ett bland dom bättre i den här säsongen.

Intressant att få se hur och av vem som Xena lärde sig sin "nerve pinch". Och att dom först mot slutet avslöjar namnet på M'Lila är mycket bra. Jag tycker att det gör karaktären mer intressant att hon förblir lite mystisk genom större delen av avsnittet istället för att avslöja alltid direkt.

Jag gillar även hur bra dom växlar mellan nutid och dåtid och hur Gabrielle gör allt vad hon kan för att försöka rädda livet på Xena. Slutet är väldigt bra trots att det är rätt sorgligt, men sett till vad som händer i avsnittet så är det inte så lustigt.

[XC]

Here She Comes...Miss Amphipolis

Xena: “Beauty contest? You sent urgent word for us to come and see some underdressed, over-developed bimbos in a beauty contest?”

Levererad av Lucy Lawless, Mrs New Zeeland 1986!

Avsnitten har bra dialog med och mycket kan man säga om Salmoneus, men ärlig är han alltid oftast.

Salmoneus: “Pageant. It’s called a pageant.”
Gabrielle: “Contest, pageant. It’s a feeble excuse for men to exploit and degrade women.”
Salmoneus: “Wrong as usual, Miss Sunshine. Since when do we ever need an excuse?”

Sant. Salmonius är som alltid ärligheten själv. Som alltid överraskar Xena produktionsmässigt genom att man får krypa lite under skinnet på de övriga deltagarna i tävlingen något som lyfter hela storyn.

Destiny

Tappert regisserade inte många avsnitt - men jag tror samtliga hans ligger i de övre toppskiktet.
Håller med om Karl Urban, den arrogans, nonchalans och hänsynslöshet passar den unge Caesar riktigt bra. Det är faktiskt rätt svårbedömt vem som är bäst i rollen. Karl Urban eller Timothy Dalton (i Hallmarks Cleopatra).

Edited by XC, 05 May 2011 - 14:53.

[Garm]

Ironi på hög nivå. Jag är övertygad att den var meningen att just Lucy skulle säga en sådan sak.

Jag kan hålla med där. Det är riktigt bra och passande att man går laget runt (mer eller mindre) med en presentation av dom andra deltagarna, både officiellt av Salmonius när han presenterar dom, men även inofficiellt när Xena snokar i hopp om att få reda på mer information. Det blir inte fullt lika ytligt på så sätt.

Håller med om att Tapert är duktig. Helt i samma klass som Hurst framfart i Sparty och LotS. Han var bra även i Xena, trots att det är lite skillnad. En sak jag alltid har undrat över är varför inte Tapert och Raimi skrev och regisserade fler avsnitt själva. Ser man till hur bra dom är och vad dom har gjort så skulle det ha passat som handen i handsken.

Tycker du har helt rätt i din beskrivning av Karl Urban som Caesar. Du har fångat det riktigt bra. Och att välja vem som är bäst är svårt, men kanske att Karl Urban är 100%ig i sin tolkning medans Timothy Dalton är 99%ig. För att vara lite diplomatisk.

[XC]

Jag tror Tappert och Raimi hade för lite tid för sådant, de hade ju trots allt lite grejor på G då.

Urban och Dalton gör ju två olika personligheter - där Dalton mer försöker plocka fram mannen bakom legenden och Urban mer försöker träffa utstrålningen som formade legenden...

[Garm]

Att vara producent till Xena tar ju tid i anspråk, det tillsammans med att dom hade andra järn i elden är säkert den stora orsaken. Man kan inte få allt, så att Tapert gick in och skrev några manus och regisserade några avsnitt får ses som en bonus.

Sant. Båda lyckas dessutom riktigt bra och över förväntan. Jag tror att Urban fortfarande skulle göra en bra Caesar om han någon gång skulle få erbjudandet att göra en sådan roll. Säkert samma sak även med Dalton.

Urban passar dessutom bäst i roller där karaktären har auktoritet. Som Caesar i Xena, Eomer i LotR, Nick i Out of the Blue, troligtvis som Dredd. Det fungerar mindre bra i filmer som Doom, Pathfinder, Star Trek, The Chronicles of Riddick, osv.