119 replies to this topic

[Synon]

4. Consumed

Tacksam att jag redan ätit...

Gillade det här. Lite spännande och väldigt oaptitligt, men framförallt var det intressant med Audrey-Duke.
Kunde blivit ett fint ögonblick mellan Duke och Audrey där på bryggan, men tyvärr saboterades det av den överdrivet romantiska musiken. Suck.
Charmigt avslut med Audrey på kontoret. Ja, Nathan var närvarande, men han...bara var där.

[Wylie Times]

Ja det är väl inte en fråga om Audrey och Duke blir tillsammans utan när. Gissningsvis drar dom ut på det. Det brukar vara det vanliga.

[Synon]

Hoppas kan man ju alltid. Men det brukar ju alltid vara den "snälla" pojken som får flickan till slut på TV...
Btw, håller med dig om djuren. Fick inte heller riktigt ihop det, men låter det passera.

Stackars Wylie har blivit helt vimsig med rubrikerna. Inte lätt att få till det alla gånger...

[Wylie Times]

Mm, på TV brukar det vara så ja. I slutändan iaf. Kan tänka mig att det händer en del mellan Duke och Audrey först. Sen kanske det händer nåt mellan Audrey och Nate i säsong 3 eller nåt sånt. Hur kul det nu kan vara att vara med honom som inte känner något?

Ja logiskt sett måste det ju vara Harmony nu eftersom jag skrev Consumed förra gången.

Edited by Wylie Times, 02 September 2010 - 22:31.

[Synon]

Ja, hur som haver lär de väl dra ut på det i eeeeeevighet. Audrey-Duke, Audrey-Nathan, Audrey-Duke... Självklart ska hon ju välja Duke som är mer spännande och farlig (inte att förglömma som har mer utstrålning än tråkiga Nathan).

Logiskt... Vi säger väl det. (fnissar bakom din rygg)

[Wylie Times]

Antagligen blir det nåt sånt. Men dom kanske kan överaska oss? Vore ju trevligt.


Bra att du håller med mig. (Meeh. Hur vågar du?)

[Synon]

Just ja, även jag gillade mode-rådet. Så söta så.

[Synon]

5. Ball and Chain

En vacker kvinna förför män som sedan hastigt åldras för att slutligen dö av hög ålder. Njae, sådär var den storyn tyckte jag. Kändes alldeles för ytlig, t.o.m för att vara den här serien. Behållningen är fortfarande Audrey-Duke(-Nathan). Fast jag trodde Audrey skulle falla som en fura för Nathan när han visade så varma känslor för de små bebisarna. Brukar ju vara en klassisk fördom...

[Wylie Times]

105 - Ball and Chain

Nä, det här var inte bra. Fånigt och förutsägbart. Och arcet går verkligen på tomgång nu. Audrey frågar tidningssnubbarna, som jag fö gillar, om hennes mamma heter Lucy. "Kanske" får hon till svar. Yay. Det fortsätter puttra på lite mellan Audrey och Duke ockå. Och Nate gillar bäbisar.

Måste förresten påpeka att jag gillar låten i vinjetten.

Fast jag trodde Audrey skulle falla som en fura för Nathan när han visade så varma känslor för de små bebisarna. Brukar ju vara en klassisk fördom...

Faktiskt. Skönt att inte Audrey är sån utan mest tyckte det var creepy hur mycket han gillade bäbisar.

[Synon]

Ja, den där biten med när hon snackar med tidningsgubbarna (bröder, det hade jag inte fattat tidigare) om kvinnan på bilden kunde heta Lucy kändes väldigt märklig. Fånig och obetydlig.

[Wylie Times]

Verkligen.

[Synon]

Faktiskt. Skönt att inte Audrey är sån utan mest tyckte det var creepy hur mycket han gillade bäbisar.

Befriande indeed.

[Robert Jonsson]

#1.02: BUTTERFLY

Från en förhållandevis stabilt pilotavsnitt följer ett något svagare avsnitt. Mysteriet i det här avsnittet är alldeles för lätt att räkna ut och varje gång något ska ske aviseras det på flera mils avstånd. Visst, det är en fin hint med fjärilarna men då en hel bil fylls av dem känns det mest övertydligt och tråkigt.

Avsnittets höjdpunkter står i stället att finna i de små detaljer som knyter an till den bakomliggande storyn: att något hände för tiden vid Colorado Kid-incidenten och kopplingen till Audreys "mor". Men jag gillar att det finns en punkt i tiden där konstiga saker hände och att det verkar vara ihopbundet på något sätt. Som Wylie skrev, det känns rätt tydligt hur strukturen kommer vara nu, men jag hoppas vi får lite avbrott och hårt fokus på den här storyn - bortsett från avslutningen.

Tråkigt att inte få se Duke Crocker alls i avsnittet.

Summering: Nja, okej men inte mer.

Betyg: Svag 3 av 5.

[Synon]

Förlåt om jag missat det, men har du läst boken?
Jag gillar också att de konstiga sakerna som skett/sker har ett samband. Ska bli intressant att se om de lyckas få ihop det på ett bra sätt.

[Robert Jonsson]

Svaret har inte ändrats sen förra gången som jag svarade. Det är fortfarande nej.

[Synon]

Hihi, jag hade som på känn att jag redan frågat dig! Tack för att du svarade igen.

[Robert Jonsson]

Så lite så.

#1.03: HARMONY

Nathan: You like it.
Audrey: Like what?
Nathan: The weirdness. You hope it's something weird. That's why you're still here.
Audrey: No, I'm still here because a woman who was here could've been my mom and I'd like to find out.

Efter förra veckans svaga avsnitt serveras vi ett starkare avsnitt, en sorts tragisk kärlekshistoria. Det känns starkare på de flesta håll och kanter. Duke är tillbaka och återigen är dynamiken mellan honom, Audrey och Nathan tillbaka, vilket skapar en tätare stämning varje gång de har en scen tillsammans. Jag gillar hur Duke försöker involvera sig själv i storyn och vill veta mer om vad som händer. Jag är inte helt övertygad om att han är så ovetande som han vill verka.

Ett stort plus för att mysteriet inte är så lättlöst heller. Den här gången hade jag faktiskt fel i vad som var den bakomliggande orsaken. Jag trodde direkt - och i stort sett ända fram tills sanningen avslöjades - att det var musiken som pianisten Lily (Genevieve Steele) var den som låg bakom allt, så jag gillade att bli överraskad. Och på något sätt kändes den bakomliggande orsaken som att den stärkte den romantiska storyn.

En liten stilla undran: om folk ska försvinna från Haven eller ännu värre, dö, hur lång tid kommer det då dröja innan staden är övergiven?

Pusselbit till mysteriet: Audreys "mor" heter troligen Lucy.

Överlag, starkare avsnitt än piloten.

Betyg: 3+ av 5.

#1.04: CONSUMED

Duke: You look nice.
Audrey: Wait. What's that supposed to mean?
Duke: It means you look nice.
Audrey: And yet somehow it doesn't sound like a compliment.

Äntligen ett avsnitt där vi får veta lite mer om Duke och hans barndom. Jag tycker det finns en rätt djup vänskapsrelation som tyvärr det tyvärr inte riktigt slår gnistor om mellan de tre skådespelarna. Det är inte en perfekt personkemi där, tyvärr, men så är det också med korta gästroller som ska glömmas bort efter avsnittet.

Handlingsmässigt passar det dock rätt bra in och fickkniven är en fin touch. Det ger också Audrey en insikt i Crocker som jag finner intressant. Som utomstående kan hon betrakta Duke utan skygglappar, så som Nathan gör. Jag tycker definitivt att Emily Rose har större personkemi med Eric Balfour, än hon har med Lucas Bryant.

Återigen är mysteriet inte helt lättlöst, utan det tar lite tänkande innan man får ihop det. Vilken hemsk förmåga egentligen - då man äter något så påverkas andra av hur man känner. Hemskt, men samtidigt symboliskt på ett väldigt tydligt sätt. Konsumtion är roten till all ondska.

Överlag, inte riktigt lika bra som förra avsnittet men ändå bra. Det stora pluset är alla Audrey och Duke-scener.

Ledtrådar till mor-mysteriet: Inte särskilt många. Duke antyder att han kanske vet något, men att Audrey ska fråga honom då han är på bättre humör. Som jag sa tidigare, jag tror han vet mer än han säger...

Betyg: 3 av 5.

[Synon]

6. Fur

Sakta men säkert börjar Audrey bli accepterad av de andra. Hon får bra kontakt med Elenor som verkar vara en redig quinna. Intressant tanke med djur som hämnas jägarna som dödade dem. Men vänta nu... Nathan flirtar med en annan? What? Nåväl. Härligt, då är det fritt fram för Audrey och Duke... Den senare saknade jag faktiskt. Han livar alltid upp avsnitten han är med i.

Snyggt gjort slutscenen med de uppstoppade djuren (vilket jag för den delen tycker är förkastligt IRL att göra) som sakta vaknar till liv. Men andra scener med de attackerande djuren var så där. Som björnen. Eh. Bäst är som vanligt Audrey (och bättre hade det ju blivit om hon haft Duke att flirta med...), men de där bröderna börjar även hitta sin plats.

[Wylie Times]

106 - Furrrrrrr

Nja, det här var väl lite sådär. Jag hoppades mer på häxan men nu blev det ju en ny squeeze åt Nate. Men oj vilken jobbig dialekt hon hade.

Dock får jag ju säga att det var lite coolt att Landon var uppstoppad också.

Audrey är total bad as när hon skjuter lerduva.

Hm, vad mer? Jo musiken i introt är ju helcharmig men det kanske jag har sagt tidigare.

Jag saknade också Duke i avsnittet men tanken var väl att fokusera på Nathan.

Håller med om att det var dåligt gjort med djuren i vissa fall. Speciellt björnen.

[Synon]

Japp, det var lite sådär. Och ja, jobbig dialekt som var lite små knepig att hänga med ibland. Föga överraskande att hon var en bad ass på lerduveskytte och fick visa grabbsen hur det går till... Men coolt iaf var det. Och introt gillar även jag.

[Wylie Times]

En liten stilla undran: om folk ska försvinna från Haven eller ännu värre, dö, hur lång tid kommer det då dröja innan staden är övergiven?

Det är väl lite som i Morden i Midsomer kan jag tänka mig.

[Synon]

7. Sketchy

Lite små charmigt avsnitt. Särskilt scenen på kontoret där Nathan kommer av sig en aning inför tjejen. Och sen blickarna mellan Duke (yay, he's back!) och Audrey.
De mystiska dödsfallen var en ganska avslagen del, men det verkar vara ett genomgående tema i serien. Det puttrar som på i sakta mak och det som ger energi och motivation att fortsätta följa serien är Audrey och Duke.

Hoppsan när de satt ner och pratade med pappan och dottern från båten så skymtade en båt i bakgrunden med två karlar som lutade sig mot relingen. Antingen var de helt förstummade av kamerateamet eller så var det en stillbild...

[Wylie Times]

107 - Sketchy

Oj, nu fick dom allt till en tokrolig titel.

Och vilken genuint rolig scen i början när Jess måste lura hem Nate för att få en date och Nate blir allt mer besvärad. Mycket underhållande. På tiden att Nate blev rolig. Partner kemin mellan Nate och Audrey börjar också bli något bättre men det är verkligen Audrey som drar det tunga lasset. Det är inte direkt Pete och Myka från W13 om jag säger så.

Fallet var iaf lagomt underhållande. Kul idé även om det kändes lite konstigt kring hur det där fungerade.

Audrey kickade iaf trubblens arsle. Eller nåt sånt. Jag börjar längta efter mer arc nu. Jag hoppas att det inte dröjer till säsongsavslutningen.

[Synon]

Pete och Myka, jaså du säger det...? (Har ingen aning om vad han snackar om ) Men visst börjar Nathan tina upp en aning.

[Wylie Times]

Det beror på att du inte ser på Warehouse 13 vilket du såklart borde göra.

Håller med om att det var trevligt med Duke tillbaka. Det blev ju väldigt romantiskt där på alla fronter i slutet.