999 replies to this topic

[Wylie Times]

@Wylie: tack för tipset om The Innocents. Även jag är en afficionado av lågmälda skräckisar

Vad kul. Hoppas du får tillfälle att kolla upp den. Jag ska kolla på lite fler filmer i genren i helgen tänkte jag.

Du tar upp en del bra poänger om The Artist också. Själv tyckte jag att den var bra men den saknar definitivt något. Ibland känns det som att den emulerar lite för mycket och inte har tillräckligt med originalitet att komma med.

[Fiskrens]

Du tar upp en del bra poänger om The Artist också. Själv tyckte jag att den var bra men den saknar definitivt något. Ibland känns det som att den emulerar lite för mycket och inte har tillräckligt med originalitet att komma med.

Som vanligt handlar det väl om förväntningar. Hade det varit en liten indierulle hade jag nog gett den något högre, men nu är det hela maskineriet bakom och då förväntar jag mig mer. Så helt opartisk är jag nog inte i betyget. Men i slutändan blir det ändå för mig mer plagiat än homage.

[Rick Hunter]

The Artist

Nä, det här var inte min kaka.

Betyg: OK-

Inte min heller, skönt och höra nån som inte tokhyllar den.

[Garm]

Tack för filmtipset Wylie Times. Den filmen skall jag titta närmare på. Man har ju sett en hel del inom genren, men jag vet att det finns bra många oupptäckta pärlor kvar att se. Det är riktigt glädjande att du fick ett sådant sug av att se fler filmer efter din titt på "The Woman in Black".

***

Tabloid (2010)

Jag kan ärligt talar inte lägga till så mycket mer än det som XC redan har sagt. Risken är stor att jag sitter och skriver samma sak. Men jag tyckte att den var klart intressant att ha sett. Minst en gång, för jag lär väl inte direkt återvända till den här fler gånger. Och jag håller med om det som XC skrev; att man kastas fram och tillbaka till den grad att man varken vet ut eller in i slutänden. Och som XC skrev så är det kanske inte fullt så lyckat i den här produktionen. Den blir lite för "over the top" även för min del. Och lite för mycket häxjakt. Sedan är det svårt att klassa den här som vare sig dokumentär/mokumentär/film. Det känns som att man för första gången har tagit fram en hybrid av samtliga beståndesdelar.

[Crusader]

Tinker Tailor Soldier Spy (2011)

Året är 1973. Den gammla World War II veteranen och spionen George Smiley har tvingats dra sig tillbaka från "the Circus" efter att hans nära vän och chef Control gjort ett misslyckat försök att få tag på viktig information som hade katastrofala följder. Men när misstankar om en dubbelagent kommer fram så ber de honom att leda en liten grupp för att reda ut vem mulvaden är.

En film om gammla gubbar innom spionbranchen där de unga börjar ta över och tycker att de gammlas sätt är föråldrat.
Förvirrande hopp mellan tiderna. Och longtråkig. Väääälding long och väääääldigt tråkig. Kanske om jag hade varit mer på humöret så hade jag fått ut mer av den? Men nu kändes det som att jag inte hängde med alls (t ex så fattade jag inte att mannen som blev sköten i början överlevde) och mäst väntade på att den skulle ta slut. Men när jag tror den ska ta slut så är det fortfarande 50 min kvar.
Tråkigast av allt var slutet och upplösningen. Sedan fattade jag inte alla saker som pekade på att Smiley vad mulvaden. Varför?
Ärligt talat så är där mycket jag inte fattar med filmen.
Nej, det här var en long tråkig och blek film som säkert passa de som gillar den typen av film men för mig så var den mäst tråkig.

5/10

[Rick Hunter]

Vad var det jag sa?

[XC]

Härlig sågning Cruz! Ett rent nöje att läsa. (Dock har jag inte sett TTSS själv än).

[Crusader]

Vad var det jag sa?

Jag skulle ha lyssnat på dig. Kunde ha spelat sista uppdraget i Mass Effect 2 istället.

[Rick Hunter]

Ja ME2 hade varit ca en miljon gånger mer givande

[Crusader]

Härlig sågning Cruz! Ett rent nöje att läsa. (Dock har jag inte sett TTSS själv än).

I do my best.
Seriöst, jag hade väntat mig en seg men bra spionthriller, inte ett segt långtråkigt gubbdrama.

Edited by Crusader, 03 March 2012 - 18:54.

[Kizmiaz]

Seriöst, jag hade väntat mig en seg men bra spionthriller, inte ett segt långtråkigt gubbdrama.

Seriöst, den är baserad påen roman av leCarré. Har man sett någon annan leCarré-film eller läst honom vet man att 60-åringar knappt är torra bakom öronen och klarar möjligen av att hämta te åt de äldre grabbarna.

[Wylie Times]

The Magnificent Ambersons (1942)
Orson Welles andra film som regissör är minst lika briljant som hans första när det gäller foto och regi. Det är fantastiskt snyggt gjort med underbara kamervinklar och fantastiska åkningar. Väldigt bra skådespelare också. Anledningen att The Magnificent Ambersons inte är allmänt ansedd som Welles bästa utan vad som kunde varit hans bästa är att filmen togs ifrån honom av filmstudion som slaktade den och filmade ett nytt lyckligt slut. Hela 47 minuter är bortklippt från Welles fösta version och det märks tyvärr tydligt i storyn. Framför allt slutet som är riktigt illa konstruerat. Trots det är det ändå en mycket sevärd film. Men också en film man blir förbannad av efteråt när man tänker på vad idioterna på RKO gjorde med den.

4/5


Page Eight
TV-film producerad av BBC om en MI5 agent som försöker lösa en politisk konspiration. David Hare (The Reader, The Hours) som skrivit och regisserat är märkbart inspirerad av John Le Carré fast med mer teatralisk dialog. Och det är också dialogen tillsammans med en imponerande rollista som är filmens stora styrka. Bill Nighy är underbart släpig i huvudrollen där han kan verka dum i huvudet i en sekund för att framstå som den smartaste personen i rummet i nästa. Rachel Weisz, Julia Davis, Alice Krige, Ewen Bremmer är också väldigt bra. Michael Gambon spelar som vanligt i en egen liga. Den enda jag inte tyckte passade var Ralph Fiennes som premiärminister men han är ändå helt ok.

Mycket underhållande film om man gillar spionfilm med mycket dialog och typ ingen action. Men om man inte tycker om "långtråkiga gubbdraman" bör man hålla sig långt borta från den här filmen.

4/5


The Uninvited (1944)
Som jag skrev tidigare i tråden så hade jag fler haunted house filmer på g. Här handlar det om ett syskonpar som köper ett gammalt hus på den engelska kusten. 17 år tidigare dog kvinnan som bodde där under mystiska omständigheter... Mer behöver jag väl inte säga. Jag gillade den här filmen trots att den egentligen inte lyckas så bra som spökfilm. Problemet med skräckfilm från den här tiden är vanligtvis att dom inte åldras speciellt bra och tenderar att bli komiska. Här är dock tonen i filmen medvetet komisk. Inte direkt en skräckkomedi. Det övernaturliga görs på ett seriöst vis och storyn kring det har inget komiskt i sig. Det är istället hur karaktärerna agera med varandra, framför allt då under dagtid men det går även in i skräckelementen. Tänk tonen i Thin Man filmerna så ligger man rätt bra till. Och eftersom jag gillar Thin Man filmerna så gillar jag det här också. Det tråkiga är att man inte hitta bättre balans mellan det komiska och det kusliga. För det finns ett par effektiva skräckscener i filmen men när musiken behandlar filmen som en komedi så funkar det inte riktigt och ger ofta filmen ett splittrat intryck. Men The Uninvited är ändå klart underhållande och sevärd. Inte minst tack vare bra kemi bland skådespelarna.

3/5

Edited by Wylie Times, 11 March 2012 - 03:26.

[Crusader]

Hanna (2011)

16-åriga Hanna är uppvuxen i vildmarken där hennes far har tränat henne till att bli den ultimata lönmördaren. Nu är det dags för henne att ge sig ut i världen och utföra det hon var född att göra: Hämnas hennes mors död.

Hanna och Erik är väldigt kallblodiga. När det gäller Hanna så kan hon inte hjälpa det för det är hur hon är uppväxt men Erik har jag svårt att få sympati för. Inte bara att han uppfostrade sin dotter till en kallblodigt lönmördare för att hämnas åt honom utan också för att han dödar alla som kommer i hans väg även om de inte tillhör "skurkarna".
Mycket av filmen går ut på att Hanna upptäcker världen och lär sig om andra människor med vändpunkten i slutet där hon inser att det är fel att döda efter att hon hittade sin vän Mr. Grimm brutalt mördad. Att det tog att se den livlösa kroppen av någon hon gillade för att få henne att inse det var smart.
Bra blandning av skådespelare. Speciellt Saoirse Ronan spelar verkligen imponerande bra som Hanna.
Lite underlig men väldigt bra actiondrama och även lite rolig ibland då Hanna inte har några sociala färdigheter.
Filmen blir lite osammanhängande i slutet. Själva slutet är passande men samtidigt lite otillfredställande. SWedan fanns där ju en massa obesvarade frågor som vad kommer hända nu? Vad hände med familjen hon åkte med och hennes bästa vän? Fast jag fattade från början att det skulle vara svårt att avsluta filmen på ett helt tillfredställande sätt. Kanske hade det varit bättre om Hanna var dödligt skiadad och man kunde anta att hon dog sedan.
Iallafall en mycket bra film som jag varmt kan rekomendera.

8,5/10

Edited by Crusader, 04 March 2012 - 17:37.

[Wylie Times]

Paranormal Activity
I said don't mess with that stuff, because it scared me and what do you do? You go out and get the best looking fucking Ouija board I've ever seen and put it in the middle of our living room? Explain that to me.

3/5

Edited by Wylie Times, 20 March 2012 - 13:48.

[XC]

Red Riding Hood (2011) [US/CA]
Trevlig utveckling av den kända sagan med (i princip) samma namn. Man lyckas bra med hela intrigen och att få det hela att hänga ihop. Och trots att man listar ut en del på egen hand så lyckas man finta bort tittaren mot slutet. Grymt snygg visuellt och övertygande kulisser. Man har lyckats bra med fotot då fler scener är riktigt fina. Triangeln Valerie/Peter/Harry hade jag kunnat leva utan och slutet är kanske inte något som toppar upplevelsen. Bra skådespelare över lag där Amanda Seyfried står för den största besvikelsen. Vet inte om det är hennes fel eller om det är regissörsproblem men hennes rolltolkning känns bara kall och oengagerade. Det utgör dock inget stort problem för filmen i stort. Det är helt klart en kompetent produktion.

[Synon]

@Wylie: tack för tipset om The Innocents. Även jag är en afficionado av lågmälda skräckisar

Vad kul. Hoppas du får tillfälle att kolla upp den. Jag ska kolla på lite fler filmer i genren i helgen tänkte jag.

Fångade även mitt intresse. Tack för tipset!

[Wylie Times]

@Wylie: tack för tipset om The Innocents. Även jag är en afficionado av lågmälda skräckisar

Vad kul. Hoppas du får tillfälle att kolla upp den. Jag ska kolla på lite fler filmer i genren i helgen tänkte jag.

Fångade även mitt intresse. Tack för tipset!

Yay! Hoppas att ni båda får tillfälle att skriva om filmen här på forumet någon gång.

[XC]

Blackbeard (2006) [US] [RHI Entertainment]
Nåja, den internationella alternativtiteln "Pirates: The True Story of Blackbeard" ljuger väl så långt bläcket räcker men ett härligt matinéäventyr av klassiskt snitt är det iaf. Av vad jag läst och hört om Svartskägg så har man tonat ned honom i den här filmen - man har valt att låta honom bli en mer familjevänlig skurk och lägger tonvikten på "karisma" istället för "ondska". Det funkar, annat kan man inte säga. Det är synd (men det är ju Hallmark trots allt) att det intressanta "löjtnanten undercover på Svartskäggs skepp"-konceptet får stryka på foten till förmån för en ordinär kärlekshistoria. Man låter fruntimret i fråga ha lite pondus och jvlr anamma iaf. På det hela taget en bra story som man inte har tråkigt under, och det ackompanjeras av snygga miljöer, väldesignad rekvisita (även om patinan glöms bort ibland) och staden New Providence är väldigt mysig. Bra skådespelare som verkar medvetna om att de gör en matiné och inte historiskt drama.

[Wylie Times]

The Muppets (2011)
It's time to play the music
It's time to light the lights

In short: Gillar du mupparna så kommer du att gilla det här.

4/5


Panic in the Streets
Elia Kazan gör Contagion redan på 50-talet. Ok, inte riktigt så men det är ungefär samma handling fast mer fokuserat och på mindre skala. Handlingen är förlagd till New Orleans där ett mordoffer upptäcks ha pesten. Resten av filmen blir en desperat jakt på mördaren för att förhindra att han sprider det vidare. Kazan använder en film noir liknande estetik för att skildra den mörka och skitiga staden. Richard Widmark och Paul Douglas bildar ett underhållande radarpar på jakt efter mördaren (mycket bra spelad av Jack Palance) Tyvärr var jag lite för trött när jag såg filmen som också var lite småseg. Kazans dokumentära stil med mycket rörlig kamera i uteslutande riktiga miljöer är dock väldigt läcker. Cinemateket visade en gammal kopia av filmen som innehöll textning som måste vara från 50-talet då filmen kom. Rätt kul läsning.

3/5


Gasman
Kortfilm av Lynne Ramsey som visades innan Morvern Callar (se nedan). Typisk art house kortfilm med obefintlig handling (den lilla handling som finns blir obegriplig tack vare en brittisk dialekt som jag ytterst tveksamt skulle kalla engelska och att det inte fanns någon textning.) Ramseys intressanta bildspråk är det enda som räddar från bottenbetyg. Gäsp.

2/5


Morvern Callar
Filmen börjar med att Morvern vaknar upp och hittar sin pojkvän död på golvet. Han har begått självmord och Morvern fortsätter i chocktillstånd sitt liv utan att rapportera det. Efter ett tag bestämmer hon sig för att skicka in hans opublicerade roman under sitt eget namn och göra sig av med kroppen. Lynne Ramsay har gjort en väldigt snygg film med sitt egensinniga bildspråk och Samanth Morton är helt lysande i huvudrollen. Tyvärr håller inte storyn hela vägen. Det flummas ut i en självupptäcksresa till Spanien och även om allt egentligen handlar om hur Morvern hanterar förlusten och hur hon tar sig vidare så faller den ändå i små svackor. Sen är jag inte den som brukar anmärka mycket på ljud men det här kändes väldigt slarvigt eller billigt ljudmixat. Ojämnt och skränigt. Å andra sidan gillar jag hur hon har gjort med musiken i fest- och klubbscenerna. Både ljud och bild används väldigt effektivt där för att sätta känslan av att man är där.

3,5/5


50/50
Adam är 27 år och lever ett hälsosamt och lugnt liv när han får veta att han har en allvarlig och sällsynt form av cancer i ryggraden. Resten av filmen skulle kunna bli hur deprimenrande som helst men Jonathan Levin har försökt sig på något så udda som en komedi om cancer. Eller dramakomedi vore väl mer korrekt. Lite som om Alexander Payne skulle göra en film om cancer. Det här är inte lika träffsäkert som jag föreställer mig att han skulle ha gjort men JGL är lysande som vanligt och bär upp filmen i en rollprestation som jag gott tycker kunde ha belönats med en Oscarsnominering. Hans bästa vän spelas av Seth Rogen som får stå för det mesta av komedin i filmen. Han är aningens malplacerad pga att han kör sitt vanliga Rogen schtick i en mer allvarlig film. Jag tycker att det funkar men det är mest för att jag gillar Rogen. Om man inte gör det misstänker jag att man lär störa sig rätt mycket på honom. Sen är storyn väldigt förutsägbar, inte bara hur det går med cancern utan också vad som händer med kvinnorna i Adams liv. Det vägs dock upp av bra spel i övriga biroller. Angelica Huston, Anna Kendrick, Philip Baker Hall och Matt Frewer som imo är en underskattad skådis. Bryce Dallas Howard har den tråkiga rollen som bitchig flickvän och gör inte allt för mycket av den heller. Men framför allt är det en slarvigt skriven roll.

4/5

Edited by Wylie Times, 11 March 2012 - 03:23.

[Synon]

Ja, vilken upplevelse att se en gammal film med gammal textning! En liten extra bonus. Själva filmen, Panic in the Streets, låter som något jag vill se. Så även den sistnämnda, men där kanske jag kommer att störa mig på Seth Rogen... Eller inte. Vi får väl se!

[Wylie Times]

Ja, vilken upplevelse att se en gammal film med gammal textning! En liten extra bonus.

Det innehöll en hel del roliga formuleringar. Efter ett tag började jag dock ignorera texten för att fokusera på filmen. Jag noterade dock att det var mer mer sparsmakat textat än det är idag.

Själva filmen, Panic in the Streets, låter som något jag vill se. Så även den sistnämnda, men där kanske jag kommer att störa mig på Seth Rogen... Eller inte. Vi får väl se!

Svårt att säga det där, jag gissar som sagt bara eftersom jag gillar honom. Jag tycker iaf att han har bra kemi med JGL, man köper lätt att dom är bästa vänner.

Edited by Wylie Times, 11 March 2012 - 10:47.

[XC]

Total Recall (1990) [US]
Jag har sett den ett par gånger tidigare. Här på forumet går den även under titlarna: "Snabba ryck XC" och "Filmen som forumet blev med XC tillsammans med".
Klassisk ute-i-rymden-science fiction när den är som absolut bäst. Svartnegern tillhör kanske inte Hollywoods bästa skådespelare men här får han flexa lite av talangen utöver det där med musklerna. Jag måste säga att Patrick Swayze skulle ha varit intressant i rollen och antagligen vassare. Bra story som jag gillar skarpt, lagom mycket av action-delarna. Hela världen på mars är tjusigt designad, här och där känns rekvisita, fonder och special effekter billiga men ändå inte helt utdaterade. Kanske är förekomsten av tjock-tv lite komisk idag men de ständiga tv-sändningarna i filmen rimmar bra med vår verklighets internet tycker jag.
En film som helst klart åldrats väl och imo en film som knappast kräver en remake.

*

Det Femte Elementet / The Fifth Element (1997) [FR]
Ägde den på VHS, äger den på DVD. Tåls att ses många gånger. Willis gör sin charmig-action-hjälte-roll på ett fördömligt sätt. Milla är givetvis bra. Det som slog mig mest när jag såg filmen är hur mycket jag lärt mig uppskatta Gary Oldman sedan jag såg den här filmen sedan första gången. Härligt soundtrack av Eric Serra. Gillar verkligen den här typen av framtidsvision - ni vet med flygande bilar och kryssningar i rymden.

[Crusader]

Winter's Bone (2010)

Ree tar han om sin sjuka mor och sina yngtre syskon när hon får veta att de kan förlora sitt hem om inte hennes knarkbrännande pappa, som är försvunnen, dyker upp vid sin rättegång. Nu måste Ree fråga ut sina släktigar, något som visar sig vara mycket farligt.

Herregud vilken familj. White Trash i sin rätta benämning. Det är så man blir förbannad hur ingen verkar bry sig om henne eller ha förståelse för hennes sitvation. Bara hennes farbror som först verkade vara den värsta av dem alla. Fast det är ju klart, de mördade ju honom. Hon bor i en del av USA där män har all makt och kvinnor inte har något att säga till om, men kvinnorna är minst lika hemska som männen.
Mot slutet så blir det hela minst sagt underligt.
Fast det betyder inte att jag tycker filmen är jättebra. Men helt OK drama.

6/10

[Den Gröne Hämnaren]

The King's Speech (2010)

Prins Albert, The Duke of York, har problem med att hålla tal pga att han stammar och går till den misslyckade Australienska skådespelaren Lionel Logue för språklektioner.

Historiskt drama om Kung George VI innan han blev kung. Jag har svårt för filmer baserade på verklighet men som bygger på så lite grund. Men här har de varit något nogranna med sin undersökning och hade även en hel del tur att råka på information som krävde omskrivnmingar av manuset ända in till inspelningen började.
Den största skillnaden mellan filmen och verkligheten är att filmen utspelar sig betydligt senare och vid fel tidpunkt. I verkligheten började George VI sin träning med Logue redan 1926 och var sedan en bra talare bara några månader senare medans i filmen så är det först mitten av 1930-talet som han börjar hos Logue och det tar några år innan det ger resultat. Orsaken till det här var att de ville ha med historien om hans bror samt när han själv blev kung och ha med historiska personer som Neville Chamberlain och Winston Churchill. Filmen är också väldigt Hollywoodiserad även om vissa saker tonades ner. T ex talet i slutet var från början tänkt att vara perfekt men det tyckte det blev lite för mycket. Dock är det typiska Hollywood med hur alla hurrar och apploderar vilket inte hände på riktigt. Relationen mellan George VI och Logue var också gjord tightare än i verkligheten där han t ex aldrig kallade kungen för "Bertie" eller lärde honom att svära. Likadant så var inte relationen mellan George VI och hans bror så svår som den var i filmen.
George VI's stammning var också överdriven en del för dramatisk effekt. Lika så vissa karaktärers roller som t ex i filmen så ville Churchill att George VI skulle bli kung medans i verkligheten så stod han på broderns sida. I filmen antyds att George VI var mot ett fredsavtal med Hitler medans i verkligheten så var han för det.
Med andra ord, man ska ta filmen med en stor nypa salt. Det här är en dramatisering av en hitorisk händelse och ska inte tas som fakta.
Colin Firth för ett fantastiskt jobb som stammare. Faktum är att han gjorde ett sådant fantastiskt jobb att han fick problem med stammning efteråt. Paul Bettany och Hugh Grant ångrar nog att de tackade nej till rollen som George VI.
Ett Historiskt drama som jag varmt kan rekomendera. Men ta det för vad det är, en dramatisering av verkliga händelser för att göra en bättre film.

7/10

Nu har jag också sett denna. Helt okej.

Intressant att läsa din redogörelse för vad som avvek från såväl den faktiska historien som tidigare manusversioner. Man blir ju lite fundersam, när man ser en sådan här film, över hur mycket av den man bör tro på. Hade talet på slutet varit perfekt, hade ju den scenen förresten genast blivit betydligt mindre intressant.

[Garm]

Helgen bjöd bland annat på en "double bill" från Nya Zeeland. Detta land som gör så speciella filmer. Båda två är signerade geniet Taika Waititi, som står för filmernas manus samt regi. Dessutom dyker han upp som skådespelare. I den ena filmen mer i periferin och i den andra som en ordentlig roll.


Eagle vs Shark (2007)

Det sägs att man kommer långt med charm och det stämmer. Speciellt i det här fallet. Filmen som sådan är för mig, helt oemotståndlig. Jag köpte den på ren vinst och förlust för några år sedan, utan att ens ha hört talas om den tidigare, och jag ångrar det inte för en sekund. Det är en film som alltid fungerar för mig och som jag troligtvis aldrig kommer att tröttna på.

I huvudrollerna ser vi den briljante Jemaine Clement (Flight of the Conchords) och den minst lika begåvade Loren Horsley. Karaktärerna som dessa skådespelare gestaltar är verkligen två unikum. Trasiga, patetiska förlorare som man älskar. För mig är dom egentligen inga förlorare, men gemene man skulle nog sätta den stämpeln på dom. Jarod och Lily är som gjorda för varandra, men det är inte med vissa komplikationer som dom inleder ett förhållande. Ett förhållande som visar sig rymma det mesta som du kan tänka dig och sedan lite till. Gillar man att ibland få sina komedier skruvade så är den här ett måste. Gillar man sedan Jemaine Clement och filmer från Nya Zeeland så finns det ingen anledning att inte se den här filmen. Om man ändå är tveksam så kan man testa att se trailern som ger en god inblick i hur filmen är. Ett extra plus i kanten delas ut till filmens fantastiska musik, här till största del presenterad av The Phoenix Foundation.

*

Boy (2010)

Den andra filmen signerad Taika Waititi är mer av en lågmäld komedi. Snarare så är den en blandning av det och sedan korsbefruktat med "slice of life/coming of age". Den bjuder kanske inte på lika mycket gapskratt som "Eagle vs Shark", men den är fortfarande riktigt rolig och har ett väldigt stort hjärta. Man kan verkligen känna för Boy som filmen handlar om, och även för hela hans familj. Till och med den egocentriske pappan som efter många års frånvaro helt plötsligt dyker upp och visar sig vara lika mycket av ett barn som hans son är. Precis som i fallet med "Eagle vs Shark" så är både manus och regi helt outstanding av Taika Waititi. Den mannen håller jag numera ett mycket vakande öga på då jag vill se precis allt som han gör i framtiden. Speciellt om det håller sådan här hög kvalité som hans lång och kortfilmer gör. Filmen har väldigt bra skådespelare som känns helt rätt i sina roller. Man har således gjort ett fenomenalt jobb med den biten. Man har även fångat hela Kiwi-andan som genomsyrar deras inhemska filmindustri. Och då skall ni veta att landet inte har stått för så himla många filmer i det stora kulturarv av filmer som vi har fått på denna jord. Däremot så har jag genom mina besök i den Nya Zeeländska historien och populärkulturen, lärt mig att uppskatta mycket av den film som har producerats där och hittills så har jag inte blivit speciellt besviken någon gång. Som grädde på moset så får vi även denna gång fantastisk musik, delvis signerat The Phoenix Foundation, men även andra lokala förmågor och en och annan gästartist. Är man fortfarande lite fundersam över filmen så kan jag även här presentera en trailer som kanske får er att tänka om.

För allt i världen, missa inte dessa två enormt underbara filmpärlor.

*

Sedan så har det även blivit en del annan film. Här är ett utdrag av vad som har setts i Bio Piranhaconda.


Tomorrow, When the War Began (2010)

En film från Australien, baserad på en bok, skriven av författaren John Marsden. Tydligen så ingår den i en längre svit av böcker kring samma huvudpersoner. Jag har ingen som helt erfarenhet av dessa böcker, men jag måste medge att jag efter att ha sett filmen, gärna ger dom en chans. För den här filmen var en positiv överraskning. Det enda som jag hade gjort tidigare var att ha sett en trailer, ihärdig påhejad av XC som också fattade tycke för det som vi såg. Jag skulle tippa på att även XC kommer att uppskatta filmen lika mycket som jag gjorde. Man känner igen sig i filmens premiss, kanske för att man har sett liknande tema fast i andra format. Men även mycket för att man verkligen kan ta till sig handlingen, dess karaktärer och budskapet som man vill förmedla. Filmen är både enkel att ta till sig, men ställer tacksamt nog även en hel del frågor som du som tittar får fundera på. Och om jag uppskattar något i en bra film så är det en som inbjuder till eftertanke. Inte nödvändigtvis en riktigt klurig tankenöt, men inte heller något som man har glömt bort inom en vecka. Här landar man precis mittemellan och det gillar jag. Filmens visuella attribut är mycket välgjorda och det är bra många snäpp över den standard som man är van vid i den här typen av film. Skådespelarna är riktigt bra och mycket passande. Även regi är mycket väl genomfört. När det kommer till manus så är det väl lite av filmens svaghet. Det finns nämligen en del luckor i det. Inget konstigt med det, speciellt inte dom logiska där man måste ta bort material från boken för att kunna få till en fungerande film. Vad som är värre är dom mer ologiska luckorna som inte kan ha uppstått på det sättet, utan som mer är ett slarvarbete. Men okej, jag köper faktiskt det eftersom helheten är så pass bra. Dessutom så genomsyras hela filmen av en gidigen Aussie-andra som gör den här filmen speciell. Jag hade troligtvis inte varit lika positiv om filmen hade varit gjord i USA.

Extramaterialet på den svenska utgåvan är generöst tilltaget och klart intressant.

*

Run! Bitch Run! (2009)

En film av samme regissör som gav oss filmpärlan "Nude Nuns with Big Guns". En film som XC sågade längs fotknölarna och som jag istället uppskattade. Den här filmen är mer av en amatörfilm. Troligtvis för att man har haft en begränsad budget, men säkert även för att man ville ha det så. Och visst, varför inte. En sådan här film hade aldrig fungerat i HD, utan den skall se ut som den gör nu. Och lite är det ju en homage till genren, en nästintill övergiven sådan om det inte vore för eldsjälar som Joseph Guzman och andra som kör sitt eget race och vet att fansen kommer att upptäcka filmen förr eller senare. Handlingen som sådan är en blandning av rape/revenge, grindhouse, exploitation och sleaze. Allt mixat till en bra slutprodukt. Visst finns det saker att anmärka på, men vad gör det när man vet att filmen är lågbudget. Man kan inte förvänta sig guld och gröna skogar då. Och själv så gillade jag filmen. Jag köper dess tillkortakommanden, väljer att bortse från från dessa och låter mig istället bli ordentligt underhållen. Och det fungerar bra. Handlingen är ofta smart och även gjord med glimten i ögat. Skådespelarna är kanske lite ojämna, men dom fungerar i sina roller. Musiken är lika fantastisk som i "Nude Nuns with Big Guns" och på det hela taget så bjuder filmer på ett sjuhelsikes raffel. Jag ser gärna fler filmer av regissören om han bara fortsätter att skapa dom.

*

Hierro (2009)

En thriller/chiller från Spanien. Inte i samma klass som mycket annat vi får serverat från det landet, men klart trevlig att ha sett. Handlingen som sådan kanske inte är så unik, och den gav många frågor som man inte såg ut att få svar på. Men som tur är så fick man klarhet i mycket precis i slutet av filmen. Jag kan annars uppskatta en film som inte ger en alla svar som man vill ha, men i det här fallet hade jag bara blivit besviken om som hade blivit fallet. Och på sätt och vis så var det rätt kul att svaren dröjde så jäkla länge. Jag gillade även att filmen var så surrealistisk. Ibland visste man varken ut eller in, vad som hände. Jag gillade även skådespelarna som var bra. Karaktärerna blev mycket mer intressenta än vad dom hade varit med andra, mindre begåvade skådespelare.

På samma utgåva fanns även regissörens kortfilm Máquina med. Nu slängde jag bara ett öga på den och skall väl se den i sin helhet nu till kvällen. Men den verkar riktigt bra och som en helt egen tolkning av Vagina dentata myten.