975 replies to this topic

[Garm]

Undrar vad man ska behöva göra för att få ett filmomdöme dedikerat till sig? Och det faktum att jag också rekommenderade filmen i samma tråd glömde alla bort.  Och nej, jag är inte allvarlig för fem öre.

 

Eagly Eye är en bra film helt enkelt. Jag tillhör ju den där skaran som gillar LaBeouf:en i det mesta som han tar sig för. Och i den här filmen är han riktigt bra, tillsammans med flera andra då så klart. Men handlingen är väl det som verkligen känns bra. Och spänningsmomenten som faktiskt har ordentligt med nerv för en gång skull. Kan hålla med om att det finns likheter mellan ARIIA och Gaia i Appleseed. Och jag köper även dina teorier om varför ARIIA inte agerade helt på egen hand.

 

 

***

 

KIller Joe (2011)

 

Film signerad William Friedkin, troligen mest känd för att ha gjort The French Connection och Exorcisten. Men även för andra filmpärlor, som t.ex. Bug som jag varmt kan rekommendera. Bug och Killer Joe är båda filmatiseringar av teateruppsättningar vars manus är skrivna av Tracy Letts. Så om man gillade Bug är det stor chans att man även gillar Killer Joe. Filmen hade visst lite problem med MPAA där den gavs en NC-17 rating. Friedkin vägrade att klippa sin film så den gick väl inte så bra på bio om den ens fick en ordentlig sådan premiär. Vet att den visades på en del filmfestivalen. Men den är släppt oklippt här i landet, i varje fall så är Blu-ray utgåvan det. Kanske även DVD-utgåvan, men där vet jag inte helt säkert. Och jag förstår inte riktigt varför den här filmen hade sådana problem hos MPAA, för jag har sett betydligt värre filmer än den här. Skådespelarna är verkligen valda med omsorg här, för det är svårt att tänka sig några andra som skulle kunna gjort bättre ifrån sig. Samtliga är sådana som jag tycker om och det var extra häftigt att se Gina Gershon som jag inte har sett i någon film sedan hon gjorde Showgirls med Paul Verhoeven 1995. Handlingen är väl inget extraordinärt egentligen, bara att den är mycket väl utförd och välspelad tack vare intressanta karaktärer som verkligen får liv att duktiga skådespelare och en regissör som vet vad han gör. Vilket är trevligt med tanke på att Friedkin inte direkt spottar ur sig filmer så ofta. Så det här är en film som jag kan rekommendera om ni gillar vad Friedkin har gjort tidigare. Speciellt då kanske med filmen Bug som utgångsläge för Killer Joe har ju mer gemensamt med den än något av Friedkins tidigare alster.

[Garm]

1-2-3-S-M-U-R-F-!

Edited by Garm, 09 August 2013 - 23:48.

[Den Gröne Hämnaren]

The Lone Ranger (2013)
 
Den klantige och naiva åklagaren John Reid är påväg till sin hemstad för att åtala den psykopatiska Indianmördaren Butch Cavendishså att han kan hängas för att fira en ny tid av fred med den nya järnvägen igenom western. Indianen Tonto är efter samma man men för att hämnas sitt folk. Men ingen av dem har en aning om vilket öde som väntar dem. John Reid är menad att bli en legend i western så stor att ingen kommer veta säkert om han verkligen existerar, och Tonto är menad att, om än ovilligt, vara vid hans sida. Men först måste de gå igenom en tid av möker så att John Reid kan formas till The Lone Ranger!
 
En Western och Svart Komedi baserad på radioserien, och TV-serien, vid samma namn. En förvånande mörk, brutal och smutsig film där sorg, grymhet och ond bråd död blandas med komik. Faktum är, hade det inte varit för komiken och de coola actionscenerna så hade det här varit en väldigt tung film att se. Jag hade väntat mig ett rätt sorgfrit, färgglatt komiskt action äventyr för hela familjen. Jag hade väntat mig en Pirates in the Caribbean i Western fast betydligt mer lättsam familjefilm. Snacka om att jag hade fel. Den här filmen är mörk och brutal... och väldigt rolig. Humorn är en väldigt stor del av filmen för annars hade man inte kunnat njuta av den då filmen till största delen hade varit tragisk och depprimerande. Ofta blir det därför Svart Komik som tittar fram. Den ända skillnaden mellan den här och grymma tunga Westernfilmer som Unforgiven är komiken och att man får se väldigt lite blod. Och slutet. För då blir den plötsligt den sprudlande mjukare actionkomedin med hjälten som gör omöjliga saker för att besegra skurken och rädda flickan, samtidigt som folket hejar på. Den blir den film som man väntat sig från början. Bara det att resan dit är mycket mörk.
Den saken som gladde mig mäst var att den klassiske Lone Ranger låten var med, framför allt i slutet. Jag var lite orolig att de inte skulle våga det då den blivit en sådan kultklassiker att den används till allt möjligt och ses mer som klassisk musik än film-musik. Det var så man fick rysningar.
Tyvärr så är de här sakerna också det som har fått filmen att få mycket negativ kritik då den har sågats hänsynslöst av kritiker. Mycket pga valet att ha Johnny Depp spela Tonto, trotts att han har Indianblod i sig och det är mycket tackvare honom som filmen ens blev av. De sågade filmen innan de ens sett den. Och vissa "professionella" kritiker är jag övertygade om att inte har ens sett filmen utan bara kollat trailers då det de skriver är inte nära hur filmen är. Mycket kritik kommer också från saker som hör till karaktären Lone Ranger från folk som inte verkar vara medvetna om att Disney inte skapade karaktären för den här filmen. Mycket klagomål på filmens storslagna action och på komiken. Och visst, det här är komik som kanske inte passar alla och det är den typen av action vi blivit vana att se i actionäventyr nuförtiden. Men mycket av det hör också till, känns det som. Man inte längre göra äventyrsfilmer på samma sätt som de gjordes förr för då hade folk tröttnat och tyckt det var tråkigt. Sedan går ibland humorn överstyr men mycket av det är skämt som gör parodi på gammla seriels. Ett av dem är t ex att hästen Silver tar sig upp på tak och klättrar i träd som är uppenbar parodi på det faktum att Lone Ranger kunde ibland på de klassiska filmerna komma ridandes på hustak eller liknande och man undrade "hur sjutton kom han upp där". Det hela, och magin som syns ibland, förklaras bort av det faktum att det är en halvsenil Tonto som berättar historien.
Det här är en film jag kan starkt rekomendera alla som gillar Western, actionäventyr som Pirates in the Caribbean, hjältar, action komedier och The Lone Ranger. Förvänta er bara inte en lättsam film. Och strunta inte i filmen bara för att ni läst negativt om den utan ge den en chans, med de sakerna jagt sagt i åtanke så kanske ni blir possitivt överaskade.
 
Betyg: Fantastiskt Bra+

 

 
Jag lämnade inte biografen med känslan av att jag hade sett en mörk film. Framför allt var det överdriven action. Fast på ett ganska kul sätt. Men det har du ju rätt i att det var en massa människor som dog under tragiska omständigheter. Och Tontos bakgrund är ju egentligen också väldigt obehaglig . Men jag tyckte inte att det var på de sakerna berättandet fokuserade. Men det kanske beror på att det, som du säger, kom väldigt mycket av de mest överdrivna grejerna just i slutet, så att man hann glömma bort alla de tragiska bitarna innan de blev klara med allt det där.
 
Sedan tyckte jag att Latham Coles skurkiga sida blev lite väl uppenbar på slutet. Visst har man redan fattat att han är hänsynslös, men han verkar vilja göra gällande att han tjänar ett liksom högre syfte, och då verkar det onödigt och korkat att förnedra och beskjuta sina styrelsekollegor . En kul grej är förresten att Tom Wilkinson, som spelar Cole, också spelar pappa James Reid i greenhornetfilmen. Fast på så att säga riktigt är det ju Daniel Reid junior (alltså John Reids brorson) som är pappa till Britt "Green Hornet" Reid. Det funkar ju dock inte särskilt bra när man har flyttat Green Hornet åtta decennier framåt i tiden. Plus då att Green Hornet och Lone Ranger numera ägs av olika bolag.
 
Dessa detaljer forskade jag mig fram till alldeles nyss. I själva verket har jag aldrig haft särskilt bra koll på Trendles och Strikers skapelser, men man har ju inte lyckats undgå att vid upprepade tillfällen få referenser till dem kastade på sig. Särdeles minns jag Den Maskerade Björnen och hans trofaste springare. Men när jag nu läser på lite får jag i alla fall intrycket att filmens skapare har varit bra på att tillvarata saker och ting från originalet. Ramberättelsen utspelas till exempel 1933, vilket är året då radioserien började sändas. Narraten antar också en bit in i historien att det är Dan Reid som var The Lone Ranger, vilket tycks vara en syftning på att att det faktiskt dröjde ett bra tag in i radioserien innan det tydliggjordes för publiken vem av de båda bröderna som hade överlevt Butch Cavendishs bakhåll. Eller så var det bara det att de inte brydde sig om att hitta på några förnamn i början. Wikipedia är inte helt tydligt på den punkten. Hur som helst var det väl knappast någon som såg filmen och trodde annat än att det var John som var huvudpersonen. Hade man velat använda den där grejen mer ordentligt hade man ju kunnat ge Dan lite mer utrymme i början, så att åtminstone delar av publiken hade kunnat bli lika förvånad som narraten när Dan dör .
 
Hur Tonto har framställts i tidigare versioner vet jag förstås inte heller precis något om, så om Johnny Depp gjorde honom som han bör göras kan jag egentligen inte säga, men min spontana tanke var att han blev lite väl... Johnny Depp... och Jack Sparrow. Kanske börjar jag tröttna på Johnny Depp, eller så fick jag bara för mig att han kanske var på fel ställe just här. Och en och annan har ju gjort sig lustiga över placeringen av honom i den rollen.
 

Johnny Depp COULD play Black Lightning because, like, his great grandfather was TOTALLY like, 1/4 Apache or black or whatever.

 

Nu tycker jag väl i och för sig inte att man måste begränsas till att spela det man själv är, men det kan ju vara onödigt att alla roller som finns spelas av Johnny Depp när det säkerligen finns riktiga indianer som också är bra.
 
Vad musiken gäller har jag förr varit väldigt irriterad över att folk envisas med att använda den i western-sammanhang när den faktiskt inte alls har med western att göra. Men förklaringen är ju förstås just att den har använts som signaturmelodi för The Lone Ranger och att den därmed faktiskt visst har med western att göra, fast den inte hade det från början, och att det är en självklarhet för många, dock inte för mig som inte är uppvuxen med The Lone Ranger. Men med tanke på den starka kopplingen låten har till figuren hade det faktiskt varit lite synd att inte ha med den. Vi avslutar med ett citat till:
 

(Internet kan inte riktigt bestämma sig för vem som ligger bakom denna definition, utan föreslår minst fem stycken olika gubbar.)

[Crusader]

Nej, känslan att det var en mörk film hade helt försvunnit i slutet. Men jag tänker alltid mycket när jag ser på film så jag kom ihåg hur mörk jag tyckte den var under tidigare delar av filmen.
 

Sedan tyckte jag att Latham Coles skurkiga sida blev lite väl uppenbar på slutet. Visst har man redan fattat att han är hänsynslös, men han verkar vilja göra gällande att han tjänar ett liksom högre syfte, och då verkar det onödigt och korkat att förnedra och beskjuta sina styrelsekollegor .

Fast hela grejen var att han var girig. Hela planen med att köra tåg igenom Indianernas territorium var för att komma åt silvret och använda tunnelbygge som en ursäkt, och få gratis arbetskraft som staten betalade. Han hade inget högre syfte än så.

 
 
 

Hur Tonto har framställts i tidigare versioner vet jag förstås inte heller precis något om, så om Johnny Depp gjorde honom som han bör göras kan jag egentligen inte säga, men min spontana tanke var att han blev lite väl... Johnny Depp... och Jack Sparrow. Kanske börjar jag tröttna på Johnny Depp, eller så fick jag bara för mig att han kanske var på fel ställe just här. Och en och annan har ju gjort sig lustiga över placeringen av honom i den rollen.

Tyckte jag också innan. Men samtidigt så tog han inte rollen fören han fick Indianernas välsignelse att spela rollen (han frågade dem om lov och blev tillochmed hedersmedlem i deras stam). Han hade Indianer som lärde honom att spela rollen rätt och som hade talan i hur de skulle framställas i filmen. Och han krävde att alla andra Indianroller skulle spelas av Indianer. Och han hade en Indiankonstnär designa hur hans kläder och smink skulle se ut.
Jag tycker det är komiskt att det alltid är vita som börjar klaga och kritisera medans Indianerna, som de säger sig tala för, inte har några problem med det hela.
Sedan är saken också så att det var Johnny Depp som ville göra filmen pga att han ville spela Tonto. Hade det inte varit för honom så hade den inte blivit gjord.
När det gäller hans spelande så, visst halkade han in på Jack Sparrow under vissa komiska scener men jag tyckte faktiskt han gjorde ett bra jobb med att göra Tonto till en egen karaktär. Johnny Depp gör alltid så underliga och extrema karaktärer så det är lättare att leta likheter där men sanningen är att det finns många kända skådespelare som typ bara spelar samma roll helatiden.

 
 

Vad musiken gäller har jag förr varit väldigt irriterad över att folk envisas med att använda den i western-sammanhang när den faktiskt inte alls har med western att göra. Men förklaringen är ju förstås just att den har använts som signaturmelodi för The Lone Ranger och att den därmed faktiskt visst har med western att göra, fast den inte hade det från början, och att det är en självklarhet för många, dock inte för mig som inte är uppvuxen med The Lone Ranger. Men med tanke på den starka kopplingen låten har till figuren hade det faktiskt varit lite synd att inte ha med den.

Visst, The Lone Ranger theme är tagen från en del av musiken till William Tell föreställningen fast när den kopplades samman med The Lone Ranger så var det vara de som var rika nog att ha gått på en föreställning som kunde känna till den (och den var rätt okänd utanför Tyskland). På film hade William Tell bara varit 1 gång och det var en Tysk stumfilm. Det är långt ifrån ovanligt. Många klassiska kända themelåtar är tagna från klassisk musik. Ta Dracula (1931) t ex som använde sig av "Svan Sjön".
Jag tycker att The Lone Ranger theme musiken faktiskt gjorde mycket av slutet.





 
 Roadkill (2011)
 
7 vänner återförenas i Irland för att göra en roadtrip. Men på landsbygden hamnar de i bråk med en grupp Zigenare och tvingas fly in i en mystisk dimma. Nu är de vilse i ett främmande land, kartan stämmer inte, mobilerna saknar täckning och en gigantisk rovfågel jagar dem.
 
Den sista filmen som släpptes i Natur Skräck filmserien Maneater Series som RHI gjorde för Sci-Fi Channel.
Den här gången är det en Roc (gigantisk rovfågel från Persiska legender) som är monstret (vad den nu gör i Irland). Och Irländska Hillbillys.
Man vet att man är långt ute på landsbygden när folk blir chockade när de ser någon som är svart.
Ett par lite dåliga klippningar men jag tror det var för att göra rum för reklam.
Bra karaktärer och alla är bra spelade. Intresant miljö den utspelar sig i även om man kan undra hur de kom på idén.
Bra specialeffekter och CGI. Rätt blodig film. Intresanta, och vissa oväntade, twister. Och ett par sämre. Men trotts några brister en intresant film.
Slutet var onödigt och framförallt passade inte det explosiva in. De skulle antingen ha slutat med att han dödade fåglen eller, mer passande, att han fortsatte köra i dimman och hans öde blev okänt.
Förvånande annorlunda, bra och spännande monsterfilm. Kan klart rekomenderas.
 
Betyg: Mycket Bra

Edited by Crusader, 07 July 2013 - 03:19.

[Garm]

Har du sett alla filmer i den serien nu?

[Crusader]

Nej. Jag ser dem inte i ordning. Har fortfarande nästan hälften (12) kvar. Fast av dem saknar jag fortfarande 4.

[Polgara]

Tack för hjälpen XC. Så det finns en uppföljare till Wargames. Har missat det. Vet du om den och dom andra två filmerna du nämner finns att köpa? Kan tänka mig att ge dom ett försök i sådant fall.

[XC]

Ang WG2 så har du inte missat mycket.
 
Echelon Conspiracy* verkar finnas i svensk utgåva och Colossus: The Forbin project verkar bara finnas på import. Men båda går att få tag på inom landets gränser iaf.

 

 

*) Den här utgåvan verkar ha två intressanta filmer för 99:-

Edited by XC, 07 July 2013 - 21:05.

[Den Gröne Hämnaren]

Nej, känslan att det var en mörk film hade helt försvunnit i slutet. Men jag tänker alltid mycket när jag ser på film så jag kom ihåg hur mörk jag tyckte den var under tidigare delar av filmen.
 

Sedan tyckte jag att Latham Coles skurkiga sida blev lite väl uppenbar på slutet. Visst har man redan fattat att han är hänsynslös, men han verkar vilja göra gällande att han tjänar ett liksom högre syfte, och då verkar det onödigt och korkat att förnedra och beskjuta sina styrelsekollegor .

Fast hela grejen var att han var girig. Hela planen med att köra tåg igenom Indianernas territorium var för att komma åt silvret och använda tunnelbygge som en ursäkt, och få gratis arbetskraft som staten betalade. Han hade inget högre syfte än så.

Nej, det hade han förstås inte. Han var en skurk helt enkelt. Men han kan ju likväl vilja kunna intala omgivningen och/eller sig själv att han inte var det. Men han fick väl hybris och tyckte att det var onödigt att låtsas vara snäll...
 

 

 

Hur Tonto har framställts i tidigare versioner vet jag förstås inte heller precis något om, så om Johnny Depp gjorde honom som han bör göras kan jag egentligen inte säga, men min spontana tanke var att han blev lite väl... Johnny Depp... och Jack Sparrow. Kanske börjar jag tröttna på Johnny Depp, eller så fick jag bara för mig att han kanske var på fel ställe just här. Och en och annan har ju gjort sig lustiga över placeringen av honom i den rollen.

Tyckte jag också innan. Men samtidigt så tog han inte rollen fören han fick Indianernas välsignelse att spela rollen (han frågade dem om lov och blev tillochmed hedersmedlem i deras stam). Han hade Indianer som lärde honom att spela rollen rätt och som hade talan i hur de skulle framställas i filmen. Och han krävde att alla andra Indianroller skulle spelas av Indianer. Och han hade en Indiankonstnär designa hur hans kläder och smink skulle se ut.
Jag tycker det är komiskt att det alltid är vita som börjar klaga och kritisera medans Indianerna, som de säger sig tala för, inte har några problem med det hela.

Ja, det där är nog ganska vanligt. Fast det finns ju ganska många människor av alla färger, så åsikterna är förstås aldrig uppdelade efter ras (eller vad det nu heter). Det är väl egentligen självklart, men gjordes tydligt för mig exempelvis i debatten om den här figuren:


 
Var det rasistiskt att göra en film om någon som ser ut så? Ja, tyckte vissa. Absolut inte, tyckte andra. Och på båda sidorna av debatten förekom variation av hudfärger.
 
Det låter ju lite kul att Johnny Depp frågade indianerna om lov.
 
-Hej, jag är Johnny Depp, och nu ska jag gå och hälsa på indianerna och fråga om en grej.
-Hej, vi är indianerna, och vi tycker att det är okej.
 
Kan någon representera alla indianer liksom? Eller var det just comancherna han hade med att göra? Nå, hur som helst känns det ju som att det kanske var en god idé att inte bara skita i att en sådan där grej kan vara känslig. Sedan kan man ju ifrågasätta poängen med bestämmelsen att om man ska spela indian måste man vara indian... eller Johnny Depp. Men det är väl så att just att vara Johnny Depp är något som kan uppväga ganska mycket.
 

 

Sedan är saken också så att det var Johnny Depp som ville göra filmen pga att han ville spela Tonto. Hade det inte varit för honom så hade den inte blivit gjord.
När det gäller hans spelande så, visst halkade han in på Jack Sparrow under vissa komiska scener men jag tyckte faktiskt han gjorde ett bra jobb med att göra Tonto till en egen karaktär.

Ja, vad jag förstår hade Tonto inte så mycket intressant att göra i tidigare versioner, och då kan det ju vara värt att utveckla honom.
 

 

Johnny Depp gör alltid så underliga och extrema karaktärer så det är lättare att leta likheter där men sanningen är att det finns många kända skådespelare som typ bara spelar samma roll helatiden.

Jepp. Och en del klarar det. En del klarar det ibland. En del har en tendens att mer eller mindre förstöra filmer genom sin närvaro. Fast det är förstås upp till var och en i publiken att ha åsikter om det.
 

 

 

Vad musiken gäller har jag förr varit väldigt irriterad över att folk envisas med att använda den i western-sammanhang när den faktiskt inte alls har med western att göra. Men förklaringen är ju förstås just att den har använts som signaturmelodi för The Lone Ranger och att den därmed faktiskt visst har med western att göra, fast den inte hade det från början, och att det är en självklarhet för många, dock inte för mig som inte är uppvuxen med The Lone Ranger. Men med tanke på den starka kopplingen låten har till figuren hade det faktiskt varit lite synd att inte ha med den.

Visst, The Lone Ranger theme är tagen från en del av musiken till William Tell föreställningen fast när den kopplades samman med The Lone Ranger så var det vara de som var rika nog att ha gått på en föreställning som kunde känna till den (och den var rätt okänd utanför Tyskland). På film hade William Tell bara varit 1 gång och det var en Tysk stumfilm.

Ja, och det är ju inte ens säkert att Rossinis musik användes när den filmen visades. Där emot har den använts i flera andra sammanhang. Kolla här till exempel! En del av dem (till exempel Popeye meets Wiliam Tell) har faktiskt med Wilhelm Tell att göra, men jag är rätt säker på att betydligt fler har med The Lone Ranger att göra.
 

 

Det är långt ifrån ovanligt. Många klassiska kända themelåtar är tagna från klassisk musik. Ta Dracula (1931) t ex som använde sig av "Svan Sjön".

För att inte tala om Schuberts militärmarsch som allmänt är betraktad som jullåt i det här landet. 
 

 

Jag tycker att The Lone Ranger theme musiken faktiskt gjorde mycket av slutet.

Ja, som sagt, eftersom jag har hunnit få klart för mig att det är just Lone Ranger som har åstadkommit kopplingen mellan låten och miljön i fråga, tyckte jag också att det var trevligt.

 

 

Och förresten så var det ju också intressant att filmen innehöll någon sorts släktingar till monstret från Caerbannog .

Edited by Den Gröne Hämnaren, 07 July 2013 - 21:45.

[Crusader]

Heheh, det hade jag glömt. Kommer nog aldrig att se på Kaniner likadant igen.

[Libby]

 

@Libby: Jag gillar Die hard 1 & 2, men tycker att del 3 kändes överflödig och risken är väl stor att jag känner även så efter att ha sett den senaste filmen.

 

Eftersom jag fick för mig att du inte sett Die Hard 4.0 så tog jag mig för att se om den för att veta om den var så bra som jag minns den och ja, den är lika bra som jag minns den. Lika bra som 1:an och 2:an faktiskt.

 

Den handlar om dataterrorister som tänker släcka ner hela USA men John MacClane kommer dom ju inte åt för han begriper sig ju inte på datorer. Det gör ju inte jag heller, tycker allt hackande är som rena magin och det är väl därför jag är lite insnöad på den här typen av filmer.

 

Extra bonus är bensprattlande Maggie G samt att det var flera Creedence-låtar i soundtracket

[Crusader]

@Libby: Jag gillar Die hard 1 & 2, men tycker att del 3 kändes överflödig och risken är väl stor att jag känner även så efter att ha sett den senaste filmen.

 
Eftersom jag fick för mig att du inte sett Die Hard 4.0 så tog jag mig för att se om den för att veta om den var så bra som jag minns den och ja, den är lika bra som jag minns den. Lika bra som 1:an och 2:an faktiskt.
 
Den handlar om dataterrorister som tänker släcka ner hela USA men John MacClane kommer dom ju inte åt för han begriper sig ju inte på datorer. Det gör ju inte jag heller, tycker allt hackande är som rena magin och det är väl därför jag är lite insnöad på den här typen av filmer.
 
Extra bonus är bensprattlande Maggie G samt att det var flera Creedence-låtar i soundtracket

Efter jag såg den så hade jag en teori om att 5:e filmen skulle handla om hur rymdvarelser invaderar och hotar att förgöra världen om de inte får allt guld som de behöver till bränsle, men sedan i slutet visade det sig att de var bara giriga. Har inte sett 5:an än så jag vet inte om det är så, men jag tvivlar.

Edited by Crusader, 07 July 2013 - 22:43.

[Libby]

Jag förstår vad du menar; man trodde ju först att dataterroristerna i 4:an hade ideella motiv, men i slutändan var det ändå bara girighet det handlade om.

[Crusader]

Likadant i 3:an. Och 1:an. ...Och delvis 2:an.

[Garm]

@Libby: Nej, jag har inte sett 4:an. Hade till och med glömt bort att det fanns en sådan (kanske främst för att den senaste inte har en numrering i titeln). Jag ska försöka att se båda två framöver, eller om det kanske slutar med att man ser samtliga. Film 1 och 2 brukar jag se om till jul för att komma in i julstämningen.

Edited by Garm, 08 July 2013 - 14:10.

[Erika]

Shlyapa Volshebnika (1980/1983)

 

Min första tanke när jag såg detta: ”Är detta verkligen mumintrollen?! De ser ju inte kloka ut...”

Egentligen är detta ingen riktig film utan en tv-serie som har klippts om till en film. ”Filmen” bygger på Trollkarlens hatt och figurerna, som jag nämnde tidigare, ser inte riktigt kloka ut... Snusmumriken, t. ex., ser ut som en anka... Annars var det en mycket tråkig och seg "film". Rekommenderas ej.

[Crusader]

 

The Lone Ranger (2013)
 
Den klantige och naiva åklagaren John Reid är påväg till sin hemstad för att åtala den psykopatiska Indianmördaren Butch Cavendishså att han kan hängas för att fira en ny tid av fred med den nya järnvägen igenom western. Indianen Tonto är efter samma man men för att hämnas sitt folk. Men ingen av dem har en aning om vilket öde som väntar dem. John Reid är menad att bli en legend i western så stor att ingen kommer veta säkert om han verkligen existerar, och Tonto är menad att, om än ovilligt, vara vid hans sida. Men först måste de gå igenom en tid av möker så att John Reid kan formas till The Lone Ranger!
 
En Western och Svart Komedi baserad på radioserien, och TV-serien, vid samma namn. En förvånande mörk, brutal och smutsig film där sorg, grymhet och ond bråd död blandas med komik. Faktum är, hade det inte varit för komiken och de coola actionscenerna så hade det här varit en väldigt tung film att se. Jag hade väntat mig ett rätt sorgfrit, färgglatt komiskt action äventyr för hela familjen. Jag hade väntat mig en Pirates in the Caribbean i Western fast betydligt mer lättsam familjefilm. Snacka om att jag hade fel. Den här filmen är mörk och brutal... och väldigt rolig. Humorn är en väldigt stor del av filmen för annars hade man inte kunnat njuta av den då filmen till största delen hade varit tragisk och depprimerande. Ofta blir det därför Svart Komik som tittar fram. Den ända skillnaden mellan den här och grymma tunga Westernfilmer som Unforgiven är komiken och att man får se väldigt lite blod. Och slutet. För då blir den plötsligt den sprudlande mjukare actionkomedin med hjälten som gör omöjliga saker för att besegra skurken och rädda flickan, samtidigt som folket hejar på. Den blir den film som man väntat sig från början. Bara det att resan dit är mycket mörk.
Den saken som gladde mig mäst var att den klassiske Lone Ranger låten var med, framför allt i slutet. Jag var lite orolig att de inte skulle våga det då den blivit en sådan kultklassiker att den används till allt möjligt och ses mer som klassisk musik än film-musik. Det var så man fick rysningar.
Tyvärr så är de här sakerna också det som har fått filmen att få mycket negativ kritik då den har sågats hänsynslöst av kritiker. Mycket pga valet att ha Johnny Depp spela Tonto, trotts att han har Indianblod i sig och det är mycket tackvare honom som filmen ens blev av. De sågade filmen innan de ens sett den. Och vissa "professionella" kritiker är jag övertygade om att inte har ens sett filmen utan bara kollat trailers då det de skriver är inte nära hur filmen är. Mycket kritik kommer också från saker som hör till karaktären Lone Ranger från folk som inte verkar vara medvetna om att Disney inte skapade karaktären för den här filmen. Mycket klagomål på filmens storslagna action och på komiken. Och visst, det här är komik som kanske inte passar alla och det är den typen av action vi blivit vana att se i actionäventyr nuförtiden. Men mycket av det hör också till, känns det som. Man inte längre göra äventyrsfilmer på samma sätt som de gjordes förr för då hade folk tröttnat och tyckt det var tråkigt. Sedan går ibland humorn överstyr men mycket av det är skämt som gör parodi på gammla seriels. Ett av dem är t ex att hästen Silver tar sig upp på tak och klättrar i träd som är uppenbar parodi på det faktum att Lone Ranger kunde ibland på de klassiska filmerna komma ridandes på hustak eller liknande och man undrade "hur sjutton kom han upp där". Det hela, och magin som syns ibland, förklaras bort av det faktum att det är en halvsenil Tonto som berättar historien.
Det här är en film jag kan starkt rekomendera alla som gillar Western, actionäventyr som Pirates in the Caribbean, hjältar, action komedier och The Lone Ranger. Förvänta er bara inte en lättsam film. Och strunta inte i filmen bara för att ni läst negativt om den utan ge den en chans, med de sakerna jagt sagt i åtanke så kanske ni blir possitivt överaskade.
 
Betyg: Fantastiskt Bra+

 

Och nu har siffrorna kommit. Det hela visade sig bli en katastrofal flopp. Filmen gick back $150 milj. i USA. För att göra det hela värre så kom en hel del av pengarna från Jerry Bruckheimer's egen ficka så det kan ha slutat illa för honom, och hans planer för nästa PotC.
Tyvärr underskaddade de kraften av det hat som kan skapas på internet och som har funnits mot filmen sedan de släppte första bilden. Det här är långt ifrån den första, och säkert inte sista, filmen som blivit krossad pga att folk bestämde sig från början att den skulle vara usel. Och med hela "Johnny Depp är en rasist" grejen så fick de tillräkligt bränsle för att sänka den här filmen som tyvärr aldrig hade en chans sedan folk bestämde sig att det var en dålig idé.

[Garm]

Shlyapa Volshebnika (1980/1983)
 
Min första tanke när jag såg detta: ”Är detta verkligen mumintrollen?! De ser ju inte kloka ut...”
Egentligen är detta ingen riktig film utan en tv-serie som har klippts om till en film. ”Filmen” bygger på Trollkarlens hatt och figurerna, som jag nämnde tidigare, ser inte riktigt kloka ut... Snusmumriken, t. ex., ser ut som en anka... Annars var det en mycket tråkig och seg "film". Rekommenderas ej.

 

 

Inte speciellt likt, nej. Men jag måste säga att jag gillar den säregna stilen som animeringen har. Men så gillar jag ju dom lite mer udda sakerna också.

 

Lär väl inte vara något som jag kommer att se. Tror jag. Men jag gillar å andra sidan Mumintrollen så helt omöjligt är det väl inte. Och jag har inte sett så mycket när det kommer till tv-serier eller filmer. Den senaste filmen var väl Mumintrollet och Kometjakten.

[XC]

Håller med Erika och Garm, mumintrollen ser inte ut som man är vana att se dem. Och jag måste hålla med om Garm när han sägar att stilen annars inte är så pjåkig.

[Den Gröne Hämnaren]

Man hade ju kunnat tycka att Tove Janssons fantasier var absurda nog som de var.

[Polgara]

Tack för hjälpen XC.

Jag beställde båda filmerna från CDON. Nu ser jag fram mot att titta på båda filmerna. Speciell Colossus: The Forbin Project. Håll utkik efter omdöme i denna tråd.

[Fiskrens]

The Great Gatsby (2013)

 

Blev faktiskt mer sugen på att se den här filmen efter diskussionen om den i den här tråden. Bestämde mig för att det trots allt var en film värd att ses, och att det behövdes bio och 3D för att njuta av det här "ytliga spektaklet" fullt ut. Det är så den har framställts i medier, och det stämmer ju även med Luhrmann's senaste filmen. Men jag blev - kanske för att jag inte hade några större förväntningar - väldigt glatt överraskad.

 

Filmen är så klart väldigt snygg; överdådig á la Luhrmann där det ges möjlighet men även helt enkelt välgjord när det gäller att förflytta en till en annan tid och värld. Små finstilta detaljer (nåja) ibland. Bra kamera. Konstaterade efteråt att 3D nog inte var nödvändigt, möjligen tar man in överdådet mer så.

 

Musiken är på topp: Jay-Z står för mycket av den -  jag gillar greppet att det är det som man dansar och festar till. Lana Del Rey's titelsång (den som spelas i CGI-filmen i tråden ovan) passar perfekt. För filmen har ett starkt genomgående vemod från första rutan till sista. Det ska inte undgå någon att det är en förlorad värld som skildras och en förlorad kamp för Gatsby . För mig blev filmen och dess drama oväntat gripande. Jag har varken läst boken eller sett filmen från 70-talet så det är svårt att veta hur trogen den är, men den känns trogen boken (med direkta citat?). Slutet är väl egentligen melodramatiskt i överkant, men det passar ju historien och resten av filmen.

 

Sen är det tur att de har DiCaprio som Gatsby. Det känns som om han har fångat personligheten perfekt och han klarar av att visa alla dubbeltydigheter i honom samtidigt: självsäker/osäker, lycklig men med en ständig sorg i ögonvrån, belevad men stundtals brutal. Toby Maguire har fått kritik för sin tolkning, oförtjänt tycker jag; visst har han ögonen mot sig men det är det enda för han gör vad han ska med sin roll. Carey Mulligan är väl också rätt enkelspårig här men lyser upp ibland.

 

Betyg: Mycket Bra (tror dock det skulle sjunka något om man ser på liten skärm och inte blir lika bländad av det visuella)

Edited by Fiskrens, 10 July 2013 - 09:57.

[XC]

Tack för hjälpen XC.
Jag beställde båda filmerna från CDON. Nu ser jag fram mot att titta på båda filmerna. Speciell Colossus: The Forbin Project. Håll utkik efter omdöme i denna tråd.

Blev sugen jag också, skall kolla om min gratis-frakt kupong fortfarande är giltig tror jag. Ser fram emot att se vad du tycker om Colossus. Jag gillade den skarpt.

 

 

The Great Gatsby (2013)

Blev faktiskt mer sugen på att se den här filmen efter diskussionen om den i den här tråden. Bestämde mig för att det trots allt var en film värd att ses, och att det behövdes bio och 3D för att njuta av det här "ytliga spektaklet" fullt ut. Det är så den har framställts i medier, och det stämmer ju även med Luhrmann's senaste filmen. Men jag blev - kanske för att jag inte hade några större förväntningar - väldigt glatt överraskad.

Ingen extra avgift... (skojar bara). Kul ändå att tråden förde något gott med sig, för den verkar ju avgjort vara en gedigen film. Boken är väl rätt stor i staterna fortfarande tror jag med och skymtade den till och med i Pocket-stället på lokala ICA här om dagen (filmen till ära Iäm sure).

[Crusader]

The Hive (2008)
 
En ö i Asien terroriseras av en ovanligt gigantisk armé myror som äter allt i deras väg och jagar människor på ett sätt som aldrig förr. En grupp utrotarspecialister kallade Thorax är där för att döda dem som den ohyran de är. Men myrforskaren Claire har en annorlunda teori. Hon är övertygad om att myrorna har en gruppintelligens och att något har irriterat dem till att gå samman och förklara krig mot människorna.
 
Åter en film i Natur Skräck filmserien Maneater Series som RHI gjorde för Sci-Fi Channel. Med bl a. Tom Wopat.
Den här gången är det myror som är monstret. Och filmen börjar med en väldigt obehaglig scen där myrorna äter upp ett spädbarn. Något som fick mig att grimasera lite.
Jag kan inte låta bli att himla lite med ögonen över de insektsdödande specialisterna som beter sig som högtränade soldater. Eller när de tänder fyr på bränslet på marken och det exploderar. För att inte glömma de vapen som används. Jag menar, vad för extreminators använder lasergevär (fast det sägs is filmen att de skjuter ett speciellt insektsdödar-medel), granatkastare, flygande kamror och kraftfält? (men de förklarar också att ägaren är en mångmiljonär) Men hela filmen är underlig. Myrorna har en förmåga att göra sig till stora långa ormar som höjer sig. Och så får vi inte glömma deras möjlighet att ta över människokroppar. Eller att de kan förvandla sig till en fungerande dator. Och en myr-TV.
Åter igen en film där de använder sig av lokala förmågor som, för någon anledning, pratar dålig engelska med varandra.
Som sagt, en underliug film. Med vissa riktigt underliga scener. Som t ex när huvudkaraktärerna, efter att ha lyckats fly myrorna sedan låter myrorna leda dem till sitt bo.
Filmen hade också vissa rätt stora plotholes. Om Bill var övertagen av en myra som kontrollerade honom, varför fick den då honom att hata myror och bestämma sig för att döda dem allihopa? Varför tog en rymdvarelse kontroll över myrorna? Varför ville den och myrorna äga ön? Var kom alla myrorna från då det sägs i filmen att det var fler myror på ön än vad som borde ha funnits i hela världen? Det hela blir inte bättre av att det i sista scenen visar sig finnas en mystisk maskin i berget.
Slutet var mycket oavslutande. Mer än vad som behövdes. Man fick inga riktiga svar och känslan är att det kommer en uppföljare, vilket det inte gör.
 
En bra, spännande, intresant och underlig film som kunde ha varit mer avslutande med tanke på att det bara är en film och inte en del av en pågående handling. Som vanligt, några överaskande twister och någon rätt obehaglig scen. Tyvärr faller den mycket på att det känns som att man bara sett första delen av en berättelse.
 
Betyg: Bra

[XC]

Grottbjörnens Folk / Clan of the Cave Bear, the (1986) [US]
I KORTHET: Jean M. Auels klassiska roman, nu i rörliga bilder. Ensam och föräldralös räddas den unga människan Ayla från döden av en neandertalarkvinna och växer upp vid klanens sida utan att riktigt få vara en del av dem. Hennes liv blir en ständig kamp för överlevnad.
DET BRA: Det här är inget romantiskt äventyr utan en glimt in i livet hos en kvinna som ständigt påminns om att hon är annorlunda, ständigt måste försvara sig och ständigt hållas tillbaka. Ayla är överlägsen samtliga i klanen och chansen är att de alla vet om det. Det finns ingen drömprins hon håvar in på slutet, den brutala berättelsen har ett passande slut i Ayla som lämnar klanen för att finna sig själv. Filmen får en härlig känsla i hur man blandar det primitiva språket med teckenspråk. Filmen har ett riktigt schysst soundtrack och som känns så elektroniskt att det känns både vågat och modigt.
DET DÅLIGA: En väldigt trist produktion måste sägas att det här är. Fotot är blekt och känns väldigt mycket som om man filmat scenerna där rekvisitagubbarna släppt ned kameran. Här och där är det svårt att avgöra om filmen är filmad ute i naturen eller framför en greenscreen...
SOM HELHET: Det är skådespelarna som räddar det här från totalt haveri, de lyckas klämma ur sig karaktärer som faktiskt engagerar till den milda grad att man tar sig igenom filmen utan bestående men. Filmen är till större delen illa berättad och tråkigare än den förtjänar att vara; tack och lov varar filmen bara en och en halv timme. Mer vet jag inte om man pallat med – ändå är det trist på något vis att det inte blev så mycket mer än så här.
PS: Jag minns vagt att jag såg början på den här filmen ihop med mina föräldrar när den släppts på VHS, från vad jag minns (det är ju några år sedan nu) så är det inte en film de tog emot med stående ovationer.