När jag köpte mina Horse Creek-dvder så var det 5 för 100:- så jag förväntade mig inte någon glassig super deluxe utgåva precis. 
Få se om jag får tid att se filmen framöver - blev sugen att se om den nu. (Börjar bli sugen att se om Monte Cristo också faktiskt).
Det gör inte jag heller när jag springer på ett sådan erbjudande.
Kul att du blir sugen på att se om BrainWaves. Jag ska sätta tänderna i The Devonsville Terror någon dag nu och se om jag kan skriva ett så lockande omdöme som möjligt så att du vill se om den med.
Det är avkopplande att se den här typen av filmer ibland som kontrast till dom mer seriösa filmer som man ser annars.
Det blev några filmer för mig under helgen. Först ut var;
River Queen -
[#XC]Jag håller med i allt det som XC skrev i sitt omdöme. Jag fann den här filmen att vara en positiv överraskning och Nya Zeeland är verkligen ett spännande filmland även när man börjar att se bortom LotR-filmerna. Precis som min senast sedda film från Nya Zeeland, så har även den här filmen har en förankring i det kulturarv som finns kring maorier. Det är den äldre världen som möter den nya även här när
Titokowarus Krig härjar i River Queen.
Cliff Curtis såg jag senast i Whale Rider och här visar han återigen prov på vilken bra skådespelare han är. Även Temuera Morrison visar hur duktig han är. Men den som stjäl hela filmen, och med all rätt dessutom, är den så vackra Samantha Morton. Bortsett från det faktum så är hon en mycket begåvad skådespelerska som passar mycket bra i detta kammardrama. För lite av ett sådant tycker jag faktiskt att det är, trots att filmen mer lutar åt att vara en blandning av krigsfilm och äventyr, med en historisk bakgrund.
Handlingen och dess karaktärer är det som imponerar mest på mig. Det blir aldrig tråkigt eller långdragit, utan det är spännande, välspelat och mycket intressant. Den visuella biten förstärker intrycket, för Nya Zeeland ÄR ett vackert land. Det enda smolket i bägaren är Kiefer Sutherlands medverkan. Inte så att det stör, men jag tycker inte riktigt att han passar in i en sådan här seriös film.
The Ice StormMin favoritfilm av Ang Lee. Han har tidigare gjort flera bra filmer om vilken betydelse, eller avsaknaden av en sådan, som familjen har på oss människor. Men det här är den bästa filmen utav dem alla och jag har svårt att se hur han ska överträffa sig själv på det här temat om han i framtiden skulle vilja göra fler filmer. Den här filmen är perfektion i dess ädlaste form. En film jag kan se om när som helst och hur många gånger som helst och den blir aldrig dålig. Och precis som i fallet med min omtitt på filmen Whale Rider så gör inte mina ord filmen någon rättvisa. Se den med egna ögon istället.
YattermanTakashi Miike är en man med många strängar på sin lyra. Det visar han inte minst när han gör utsvävningar inom praktisk taget alla genrer som finns. Den här filmen sägs vara en film om superhjältar på japanska. Det må så vara, men för mig är det mer en blandning av fantasy och SF.
Jag hade aldrig hört talas om
Yatterman innan Miike utannonserade att han skulle göra en film. Men eftersom Miike har gjort flera bra filmer tidigare så var jag öppen för att se den här vid något tillfälle.
Sagt och gjort, i helgen fick jag chansen. Och jag blev inte besviken. Visst, den kan vara lite rörig på sina ställen och det kan även bli lite för mycket datoranimerat ögongodis efter ett tag, men det är liksom enkelt att se mellan fingrarna när resterande av filmen är så otroligt cool. Och skruvad.
För även om man som mig är bra insyltat i den japanska populärkulturen så finns det scener som gör att även jag tar mig för pannan och utbriser ett rungande "What the f**k" när jag ser en del scener. Jag tänker speciellt på en scen som är så typiskt Miike. Dessutom så är den scenen väldigt vågad. Mer säger jag inte för om man känner mig så vet man vilken scen som jag tänker på när den dyker upp i filmen. Jag undrar för övrigt från vilken ålder som den här filmen var tillåten från på biografer i Japan. Det känns inte som att det är en film för dom yngsta, utan mer tonåringar och uppåt.
Uppskattar man Miikes film "The Great Yokai War" så uppskattar man säkert även den här. Där den filmen var mer traditionell fantasy så är den här mer modern och med inslag av SF samt hjältar i det stora hela.
Och det är nästan bara Miike som gör en sådan sak med hedern i behåll, som att gå från att göra ett gäng sådana här lättsamma och skruvade filmer till betydligt mer vuxna och seriösa filmer som 13 Assassins och Hara-Kiri: Death of a Samurai.
Den nya världenJag såg den här utselutande för att kryssa för en till film på min Charlotte Gainsbourg "check-list". Och hon är bra i den här filmen. Tyvärr är hon inte med så mycket som jag skulle ha velat, för det är främst i dom scener där hon är med som gör filmen riktigt bra. Annars går det mesta på tomgång och även om det aldrig blir tråkigt, så engagerar det inte heller speciellt mycket. Inte alls så mycket som filmskaparna säkert skulle vilja. Filmen har fått mycket positiv kritik och jag kan håller med om den som gäller den visuella biten. Fotot är ljuvligt och miljöerna i filmen är "spot on". Även musiken hjälper till att förmedla hur glädjefyllt det kan vara eller hur jobbigt livet är när det är som mest utmanande.
Synd då att karaktärerna känns så ytliga och stela. En del ligger säkert på manusförfattaren och regissören Emanuele Crialese. Men jag tror även att en del roller blev felcastade. Kanske att det finns en förklaring i detta, men jag är ingen expert på något sätt. Även handlingen känns stel och ytlig.
På det hela taget en sevärd film, inte bara för att Charlotte Gainsbourg är med, men det var min främsta orsak till att se den då jag vill ha sett alla filmer som hon har gjort.
Blue VelvetFilm signerad David Lynch. Märkligt nog så har jag alltid haft problem med den här filmen. Den har aldrig tilltalat mig utan mest känts ointressant och seg. Det jag gillar mest med filmen är Kyle MacLachlan och Laura Dern. Den sistnämnda har jag kvar att se i David Lynch nästan 3 timmar långa experiment INLAND EMPIRE. Jag hoppas att hon är lika bra där som hon är i den här filmen.
Men jag har svårt för handlingen, får liksom inget grepp om den trots att jag har sett den så många gånger. Samma sak med resterande bitar, främst då karaktärer och skådespelare som gör att det mesta känns ointressant.
Ett litet extra plus i kanten kan filmen få för
följande låt.
Min favorit bland David Lynch filmer är och verkar för övigt förbli; Mulholland Drive och Elefantmannen.
Edited by Piranhaconda, 09 May 2011 - 13:57.
This topic is locked
