999 replies to this topic

[Crusader]

Anacondas: The Hunt for the Blood Orchid (2004)

Ett team forskare åker till Borneo för att hitta den legendariska Blood Orchid som bara blommar vart 7:e år i 6 månader och ska hålla hemligheten till evigt liv. Tiden är knapp så de hyr den ända som vågar ta dem ut i junglen under regnperioden. Men något stort jagar i Borneo's djupa skogar.

En film som har fått en hel del negativ kritik för att påstå att det finns Anakonda i Borneo (Indonesien) då de bara existerar i Sydamerika. Men faktum är att lokalbefolkningen tror på gigantiska människoätande ormar i Borneo så det hela stämmer bra med temat i första filmen om ormgudar som lokalbefolkningen tror på och visar sig existera. Problemet är bara att filmen hanterar det som att Anakonda är vanliga i Borneo med missgivande information. Det hade varit bättre om de hade använt "Det ska inte finnas Anakonda här. Bara i legender." kortet.
Sedan kanske de var betydligt lättare att döda i den här filmen. Lite som med Aliens där den i första filmen var svår att döda men i uppföljaren var betydligt lättare.
Jag tycker att de skulle ha låtit filmen utspela sig i Sydamerika för då kunde den förklara varför ormarna i första filmen var så stora. Fattar inte varför de valde Borneo.
Men det var iallafall en underhållande och bra film. Men jag tycker nog att första filmen var bättre.

8/10

[Wylie Times]

13 Assassins (Jûsan-nin no shikaku)
12 samurajer och en vilde från skogen slår sig samman för att mörda Shoguns onde halvbror. Tänk Joffrey från Game of Thrones när han växer upp och blir riktigt elak. Takashi Miike är den sortens regissör som gör allt från himmel och jord, förmodligen mer än någon annan regissör i världen. Därför är det i stort sett helt omöjligt att veta vad man kan förvänta sig av hans filmer på förhand. Det här är en av hans mer seriösa filmer. Det märks tydligt att Miike har en väldig respekt för den här stortens filmer trots att den ändå spårar ur på sina ställen. Första halvan av filmen är väldigt återhållsam och lugnt uppbyggd. Andra halvan är en enda lång våldsorgie. Inte så att våldet i sig är överdrivet utan rent bara längden. Jag tror inte att jag överdriver säger att slutstriden pågår i en timme och då snackar vi non stop action hela tiden. Jag kända mig utmattade efteråt. Eftersom Miike mer ofta än inte gör väldigt trippade filmer förväntade jag mig mer extrema karaktärer som man dessutom ofta ser i en sån här set up. Men förutom den tidigare nämnda vilden (jägaren) från skogen handlar det om väldigt mänskliga karaktärer. Med tanke på den uppenbara inspirationen från De sju samurajerna tycker jag att man ser en parallell till Toshiro Mifunes karaktär och vilden här.Tyvärr lägger inte Miike ner så mycket tid på dom trots en speltid på 140 minter (Jag såg den längre versionen av filmen) Man hinner inte lära känna mer än knappa hälften av krigarna vilket är ett ganska stort minus. Ett annat minus är att Miike tycks sträva efter realism i filmen, iaf till en början men det försvinner snabbt, dels med den halvt odödlige vilden och dels då striden där motståndarnas antal blir helt absurt. Det är dock en riktigt snygg film som trots allt är väldigt underhållande. Men den kunde ha varit bätte.

4/5


My Dinner With Andre
Jag såg den här filmen pga av att Community gjorde en hommage till den i förra säsongens "Critical Film Studies" och det gjorde mig intresserad. Filmen handling finns i titeln. Wallace har inte träffat sin gamle vän Andre på länge och dom möts för att äta middag tillsammans på en fin restaurang. Filmen inleds och avslutas med Wallace ankomst och avfärd från restaurangen, resten är en enda lång konversation mellan de två. Under den halvan är det bara Andre som pratar när han redogör för vad han varit med om de senaste åren och under den andra halvan blir det mer och mer en konversation mellan de två. Dom pratar mycket om teater och teaterns roll men också om många livsfilosofiska frågor. Filmen hänger sålunda mycket på hur intresserad man är av vad dom pratar om. Själv tycker jag att det var väldigt blandat. vissa saker är väldigt intressanta medan en del andra är tråkiga eller för flummiga för att man ska orka hänga med i det. Framför allt första halvan lider av det. Filmen är 1:50 lång och det hade gott kunnat trimmas ner till kanske 90 minuter. Wallace Shawn och Andre Gregory som spelar huvudrollerna (dom har sina egna namn men spelar inte riktigt sig själva) och även skrivit manus är riktigt bra och håller intresset uppe även när ämnet tryter. Efter filmen såg jag om Community avsnittet och förundrades över hur träffsäkert Dan Harmon har lyckats med sin hommage. Ända ner till slutet där dom precis som i filmen använder Erik Saties Gymnopédie No. 1 på ett väldigt effektfullt sätt.

4/5

[Fiskrens]

Hoppar in i diskussionen Out of Sight/Erin Brokovich: skäms, Wylie för att du inte sett den senare! . Båda filmerna ska helt klart ses då de hör till Soderberghs "lättsamma" klassiker. Båda bär hans signum och jag kommer ofta på mig själv med att fastna framför dem när de visas på TV även om jag sett dem flera gånger. The Limey hamnar i samma fack, även om den är lite tyngre/allvarligare.

[Synon]

13 Assassins (Jûsan-nin no shikaku)

En timmes slutstrid låter alldeles för mycket för mig som oftast blir uttråkad av sådana långa/utdragna scener om det inte är gjort på ett sätt (konstnärligt?) som inte bara fokuserar på att ha ihjäl andra. Med det i åtanke tror du jag skulle ha någon behållning av filmen?

My Dinner With Andre

Låter lite segt, men kan ju överraska en. Om du inte sett Community-avsnittet hade du tyckt filmen varit lika intressant?


Undrar om Wylie kommer att falla för grupptrycket så att nästa omdöme vi läser handlar om Erin Brokovich? Själv såg jag den på den tiden det begav sig och tyckte om det jag såg. Kanske en omtitt lurar runt hörnet?

[Wylie Times]

Fast Five

We find 'em we take 'em as a team and we bring 'em back. And above all else we don't ever, ever let them get into cars!

2/5


Restless
Nej, det här är inte en biopic om SFN-medlemmen Restless. Utan ett väldigt fint tragi-romantiskt drama. Boy meets girl, Boy finds out girl has terminal cancer. Boy doesn't care. Typ. Enoch har själv nyligen förlorat sina föräldrar i en bilolycka och hanterar det genom att gå på främlingars begravningar precis som Harlod i Harlod & Maude. Men istället för att träffa en gammal kvinna träffar han jämåriga Annabelle. Enoch är också hemsökt Hiroshi, en japansk kamikaze pilot som dog under andra världskriget. Tillsammans spelar dom sänka skepp samtisigt som Hiroshi försöker hjälpa Enoch att gå vidare. Filmen har alltså även en liknande quirky stämning som Harlod & Maude och det är ganska tydligt att den filmen står som inspiration även om Gus van Sant som regisserat filmen tar en annan approach. Dennis Hoppers son Henry gör en riktigt bra insats som Enoch, speciellt med tanke på att det är hans första riktiga filmroll. Däremot är det ingen överraskning att Mia Wasikowska är strålande som Annabelle. Snudd på toppbetyg.

4/5

Hoppar in i diskussionen Out of Sight/Erin Brokovich: skäms, Wylie för att du inte sett den senare! .

Bah!

Båda filmerna ska helt klart ses då de hör till Soderberghs "lättsamma" klassiker. Båda bär hans signum och jag kommer ofta på mig själv med att fastna framför dem när de visas på TV även om jag sett dem flera gånger. The Limey hamnar i samma fack, även om den är lite tyngre/allvarligare.

Jag skulle gärna se om The Limey. En av Terrence Stamps bästa roller.

13 Assassins (Jûsan-nin no shikaku)

En timmes slutstrid låter alldeles för mycket för mig som oftast blir uttråkad av sådana långa/utdragna scener om det inte är gjort på ett sätt (konstnärligt?) som inte bara fokuserar på att ha ihjäl andra. Med det i åtanke tror du jag skulle ha någon behållning av filmen?

Ja det tror jag. Filmen är så pass snyggt gjord och är så pass välspelad att den är definitivt värd att ses. Även slutstriden är snyggt gjord, konstnärlig vet jag inte om jag skulle kalla den. Det är inte direkt tal om strider i stil med dom i "Hero" utan det är realistiskt och brutalt. Och då menar jag stridsscenernas natur, inte hur det går i dom. Det är rätt typisk samuraj action av den bättre sorten. Så att säga.

My Dinner With Andre

Låter lite segt, men kan ju överraska en. Om du inte sett Community-avsnittet hade du tyckt filmen varit lika intressant?

Jag hade ju inte fått upp ögonen för filmen om det inte varit för Community och jag tvivlar att jag ens hade sett sen om jag hade det. Handlingen är ju inte direkt lockande. Men Community gjorde att jag fick upp ögonen för den. Däremot tror jag helt säkert att jag gillat filmen lika mycket om jag väl hade sett den utan att ha sett Community avsnittet. Spontant skulle jag nog säga att du lär gilla 13 assassins mer.

Undrar om Wylie kommer att falla för grupptrycket så att nästa omdöme vi läser handlar om Erin Brokovich?

Don't hold your breath! Grupptryck är inget som påverkar mig.

[XC]

Hoppar in i diskussionen Out of Sight/Erin Brokovich: skäms, Wylie för att du inte sett den senare! .

Bah!

Undrar om Wylie kommer att falla för grupptrycket så att nästa omdöme vi läser handlar om Erin Brokovich?

Don't hold your breath! Grupptryck är inget som påverkar mig.

Du får förlåta barnen Wylie. Vi är ju vana med att du sett i princip allt.

[Fiskrens]

Hoppar in i diskussionen Out of Sight/Erin Brokovich: skäms, Wylie för att du inte sett den senare! .

Bah!

Undrar om Wylie kommer att falla för grupptrycket så att nästa omdöme vi läser handlar om Erin Brokovich?

Don't hold your breath! Grupptryck är inget som påverkar mig.

Nedrans, nu blev han obstinat (vuxet uttryck för "tjurig liten unge" ) och kommer gå in i en lång vägra-Erin-Brokovich-period .

Edited by Fiskrens, 01 May 2012 - 08:57.

[Synon]

[XC]

Dansar med Vargar / Dances with Wolves (1990) [US/UK]
VAD? Klassisk western med klassiskt Pocahantas-tema (för de lite yngre läsarna tillägger jag att det i princip är Avatar i westernmiljö).
VEM? Kevin Costner gav sig sjutton på att göra filmen och betalade större delen av kostnaden själv han armerar dessutom filmen med den alltid lika skickliga Mary McDonnell.
VAR? Kevin Costners Pandora är Usa mitt under brinnande inbördeskrig.
HUR? Skicklig produktion, för trots att filmen klockar in på över tre timmar (min förlängda låg väl på ca 3½ tror jag) så blir den aldrig seg. Långsam kanske men aldrig riktigt tråkig. Det mesta av fonder och rekvisita känns godtagbart och väldesignat. Storyn bjuder kanske inte på så mycket nytt, men den är bra skriven och med ett uttalat budskap.

*

Haywire (2011) [US/IR]
VAD? Actionfilm med en udd av drama men som kanske mest definieras av sitt konstiga fokus.
VEM? Steven Soderberg fyndar MMA-mästaren Gina Carano och draperar en film runt henne.
VAR? Fia, knuff, Hit och Dit...
HUR? Inte ens jag kan ignorera de små problemen man har med manus. Det är för många kast mellan nutid och dåtid och en bit in i filmen ger man upp försöken att förstå vad som pågår på riktigt. Jag förstår vad man siktat på, en actionfilm med lite mer än bara action. Men man fintar bort sig själv rätt tidigt in i filmen. Filmens styrka är det oprövade kortet Gina Carano, vetskapen om att hon vet vad hon sysslar med gör fighting-scenerna rätt roliga att titta på. Hon serverar en kvinnlig actionhjälte som är mer än bara ögonfägring för den manliga publiken. Produktionen är snygg, lågmälda färger och ett upplägg som doftar av 70- och 80-tal, det här är inte vår tids röjaraction. Uppe på det ett läckert soundtrack som förstärker retrokänslan i produktionen. Det är synd att vi behöver få svaret skrivna på näsan för att förstå hur det hänger ihop. För det något lovande över hela filmen, sevärd absolut men hittar inte riktigt hem.
NÄR? Jag har svårt att se att den här skulle få sig en uppföljare (remake kanske), men Gina Carano visar avgjort på gott gry och är värd att hålla ögonen på.

*

Real Steel (2011) [US/IN]
VAD? Rocky med robotar... skulle jag kanske säga om jag brytt mig om att se Rocky minst en gång i mitt liv. Nu nöjer jag mig med att säga att det handlar om en framtid där tv-spel smälter samman med live-action-sport.
VEM? Hugh Jackman som inte ser ut som Wolverine och en vass barnskådespelare vid namn Dakota Goyo.
VAR? Några år in i framtiden. Det talas om 2016 så någonstans efter det.
HUR? Det första jag måste göra är att tacka Steven Spielberg... han rådde nämligen regissör Shawn Levy att inte förlita sig på effekter utan att bygga robotarna på riktigt. Så vad vi har är en hybrid där Robotarna finns på riktigt i en del scener. Den som förväntar sig 2h röjaction med robotar bli kanske besvikna av den här filmen, visst pucklar Robotar på varandra friskt men det handlar framför allt om en man och hans son och en pojke och hans robot. Och hur de tillsammans för tillbaka boxning till robot boxning. Bra skriven och med faktiskt riktigt engagerande fighter (speciellt sista ronden mot Zeus) där man riktigt rycks med i fighterna. Visst är det många karaktärer i filmen som på många sätt känns som sådant vi sett tidigare - men det är inget som skämmer filmen. Man bygger filmen bra trots det. Bra skådespelare, jag hyllar sällan barnskådespelare men Dakota Goya är riktigt vass i filmen och drar skickligt in tittaren i filmen. Han är faktiskt aningen vassare än Jackman. Som jag tidigare hintat är den väldigt snygg, vetskapen om att man byggde fullskaliga robotar till filmen är en detalj som alla med vett borde uppskatta, och skillnaden mellan animatronic- och cgi-robotarna är i det närmaste sömlös.

[XC]

2019: After the Fall of New York / Dopo la caduta di New York (1983) [IT/FR]
VAD? Italiensk postapokalyptisk film med tydliga influenser av Carpenters Flykten från New York. Världens enda fortfarande fertila kvinna finns i det ödelagda New York och bara den post-moderna barbaren Parsifal kan rädda mänskligheten.
VEM? »My movies are like a soft drink -- sparkling, unaffected products for mass consumption. A soft drink doesn't have the prestige of champagne, of course, but I'd rather have a good soda pop than watered down wine anytime.« - Regissören Sergio Martino om sina egna filmer. Sund inställning tycker jag.
VAR? Rätt långt från New York... Rom/Italien och Arizona/Usa.
HUR? Hur välgjord som helst. Visst syns det rätt tydligt att det är modeller som används på några ställen - tex vyn över det ödelagda New York - men det är tjusiga modeller. Man rör sig i en del grottor och på det hela taget är det en övertygande scenografi. Några direkta fakta fel förekommer - men de går lätt att strunta i och på det stora hela bortförklara. Storyn är genomarbetad, håller ihop och bjuder på såväl action som äventyr. Kärleksintrigen känns onödig av rang (speciellt sedan tjejen dör på slutet) den bidrar inte med någonting till storyn generellt. Sedan kan man inte annat än uppskatta den inte allt för diskreta hyllningen till klassiska Apornas Planet. En sak som jag inte blir riktigt klok på är huruvida filmen är dubbad eller ej, både italienska och engelska står uppställda på IMDb men filmen känns på flera håll dubbad till engelska. Är den helt dubbad så måste jag erkänna att det är en av de bättre dubbningarna av en live action-film jag haft nöjet att uppleva. Det här är en riktigt vass post-apokalyptisk historia som står sig väl i konkurrensen.
NÄR? Den här filmen präglas mycket av det kalla krigets nukleära upprustning. Man kan dra faktiskt dra några paralleller till Neil Marshalls Doomsday som bygger på liknande teman och koncept men där 80-talets skräck för det 3e atomvapnets världskrig istället växlats över till en virus baserad pandemi.

[Wylie Times]

Half Nelson
Dan Dunn jobbar som historielärare. Han har ett ganska egensinnigt sätt att lära ut som uppskattas av eleverna men inte så mycket av rektorn. Han har också ett narkotikaberoende som han försöker hålla i schack. När Drey, en av hans elever, kommer på honom uppstår en vänskap mellan dom. Dreys mamma jobbar som ambulansförare och är aldrig hemma, hennes bror sitter på ungdomsvårdsanstalt för langning medan mannen som han jobbade åt tar hand om Drey och hennes mamma ekonomiskt. Det är inte direkt någon munter film som kanske märks. Trots att Dan och Drey verkar ha en positiv inverkan på varandra drivs dom ändå åt fel håll. Både Ryan Gosling och Shareeka Epps är utmärkta i huvudrollerna. Gosling fick tom en Oscarsnominering. Half Nelson är en ganska jobbig film att se på. Den tar inte ställning för någon karaktär och försöker aldrig tillrätta lägga något. En nackdel med det är att det skapar en distans till karaktärerna som gör det svårt att engagera sig. Det blir lite för likgiltigt. Jag vill egentligen sätta ett högre betyg, mest för skådespelarinsatserna men samtidigt är inte det här riktigt min typ av film heller.

3/5

Nedrans, nu blev han obstinat (vuxet uttryck för "tjurig liten unge" ) och kommer gå in i en lång vägra-Erin-Brokovich-period .

Wääääh!

Du får förlåta barnen Wylie. Vi är ju vana med att du sett i princip allt.

I know, right?

Haywire (2011) [US/IR]

Jag håller till största del med dig. Det fanns potential där men det räckte inte riktigt till.

Edited by Wylie Times, 02 May 2012 - 23:08.

[XC]

9 till/to 5 (1980) [US]
VAD? Tre kvinnor fintar bort avdelningschefen och vänder upp och ned på sin arbetsplats.
VEM? Jane Fonda och übervassa Lily Tomlin beväpnar sig med Dolly Parton och gör det lokala kontoret osäkert.
VAR? På tolfte våningen.
HUR? Mycket bättre än så här blir inte en klassisk fniss komedi från 80-talet. Dolly Parton gör här sin skådespelar debut (en mycket bra sådan f.ö.) och har rejäl backup av resten av ensamblen. En del saker i filmen är givetvis out-of-date som tex skrivmaskinerna men temat i sig är lika aktuellt idag som då. Den är också på det hela taget lika rolig som sist jag såg den (då på tv, idag på dvd). Fler bra scener där snövit scenen med Lily Tomlin sticker ut som extra bra. Uppe på det så har filmen en svängig temamelodi som idag är en modern klassiker.
NÄR? Det är synd och skam att den här pärlan förnekas svensk release på dvd, 'nuff said! Tack Discshop att ni tagit in importutgåvan.

*

Haywire (2011) [US/IR]

Jag håller till största del med dig. Det fanns potential där men det räckte inte riktigt till.

Jag gillar det mesta i filmen rakt av men önskar verkligen den begåvats med ett lite vassare manus. Å andra sidan så uppskattar jag verkligen att man försökte göra något annat än bara klapp-klapp action.

[Wylie Times]

The Avengers (In good old fashioned 2D)

Let's do a head count here. Your brother, the demigod; the supersoldier, living legend who kind of lives up to the legend; a man with breathtaking anger management issues; a couple of master assassins and you, big fellow, you've managed to piss off every single one of them.

4/5

Haywire (2011) [US/IR]

Jag håller till största del med dig. Det fanns potential där men det räckte inte riktigt till.

Jag gillar det mesta i filmen rakt av men önskar verkligen den begåvats med ett lite vassare manus. Å andra sidan så uppskattar jag verkligen att man försökte göra något annat än bara klapp-klapp action.

Indeed, sånt är alltid uppskattat.

Edited by Wylie Times, 04 May 2012 - 00:53.

[XC]

Out of the Blue (2006) [NZ]
VAD? Drama baserat på en verklig händelse där 13 människor skjuts ihjäl av en av de lokala innevånarna.
VEM? Karl "Känd från TV" Urban gör tillsammans med en hel hop andra skådespelare stabila men anonyma roller.
VAR? Nya Zeeland, 1990.
HUR? Jag och drama är en kombination som väldigt sällan funkar, ofta så hjälper det när det baserat på något som hänt i verkligheten. Jag önskar att det stämde med den här filmen. Det gör det inte. Den når aldrig ut genom rutan, engagerar aldrig och större delen av tiden glömmer jag att de snackar engelska (och då menar jag det inte i positiv mening). Det lyfter aldrig det känns bitvis i längre perioder som om jag tittar på när färg torkar. Filmen dröjer kvar hos offren för länge i något misslyckat försök att få oss att hålla andan inför vad som komma skall, men ärligt så handlar det mest om ointressanta vardagshändelser som på det stora hela drar ut på tiden. Det känns som om man måste läsa på om händelsen (i förväg) för att riktigt få någon behållning av filmen. Filmen bygger onekligen på en tragedi av stora mått som ligger i grunden, men den här filmen gör inte den rättvisa. När en film på 1:40 känns som minst en timme för lång är det verkligen inte bra.

[Synon]

"Out of the Blue" hade jag inte hört talas om innan jag såg den och jag blev positivt överraskad. Gillade den skarpt. Skrev ner lite om den här.

[XC]

Jag anar att min inställning till filmen är i minoritet.

Jag har helt enkelt allt för svårt för drama och speciellt när det serveras i 'slice of life'-format för att kunna ta till mig den här. Jag skulle också tippa på att det är just "verkliga händelser" som skyddar den. Hade det varit en film med sci-fi/fantasy-tema så hade det varit en massaker på den utan dess like, det är den typen av film som man inte ska tycka annat än gott om.

[XC]

Två Systrar för Mycket / Big Business (1988) [US]
VAD? Den om två simultana födslar, en stackars sjuksköterska och en möbelfabrik.
VEM? Bette Midler får draghjälp av Lily Tomlin i den här förväxlingskomedin löst baserad på Shakespeares Förvillelser.
VAR? Jupiter Hollows verkar inte existera i verkligheten...
HUR? Två bra skådespelerskor får chansen att bre ut sig på riktigt i en film och båda gör det med bravur: man känner verkligen skillnaden i Ratliff- och Shelton-systrarna. Fortfarande en film som är riktigt rolig (har sett den en gång för många år sedan) och bjuder på förvånansvärt många skratt. En del bekanta ansikten skymtas förbi i filmen och den som är uppmärksam känner givetvis igen Seth Green i en tidig roll. Skall man säga något negativt om filmen så är det kanske slutet - även om det är riktigt bra så blir det lite mycket kaka på kaka på slutet. En film som håller måttet - mycket eftersom Midler och Tomlin aldrig slutar levera i filmen. Sedan uppskattar jag hinten om att "Graham" och "Chuck" eventuellt är homosexuella, speciellt när "Chuck" spanar in "Roone" i hotellrummet är snygg.
NÄR? Shakespeare är ju en populär snubbe att stjäla av (886 titlar under works på IMDb - undrar om någon annan har så fyllig lista?) så bli inte överraskad när ni springer på det här konceptet flera gånger.

[Erika]

Akce Bororo är en tjeckoslovakisk sci-fi-film från 1972 och ja, skådespelarna gör ett bra jobb och jag gillar verkligen ledmotivet. Däremot är filmen en aningen pratig och tempot är långsamt, men det är aldrig riktigt tråkigt, fast inte särskilt spännande heller. Känns inte som någon film jag vill se om.

Dítě hvězdy är en tjeckisk tv-film från 2007 och bygger på sagan Stjärnbarnet av Oscar Wilde. Filmen är inte helt och hållet trogen förlagan, det förekommer en och annan ändring gentemot förlagan. Dessa förändringar är inte irriterande och går alltså att leva med. Däremot tycker jag att specialeffekterna är ganska billiga, till och med för att vara en tv-film. Skådespelarna är ojämna, vissa är helt okej och andra spelar över.
Filmen är värd att se en gång, men knappast fler gånger.

Spökhotellet (Tower of Terror, 1997) är en tv-film och det är väl lite av en skräckkomedi. Filmen bygger även på en åkattraktion. Det är ingen skrämmande film och inte speciellt rolig heller för den delen. Jag tror säkert att åkattraktionen är kul, men filmen är i alla fall ett riktigt sömnpiller.

[Wylie Times]

Shampoo
Lättsam film om en strulig hårfrisör som vill öppna en egen salong men han har förhållanden med både frun och älskarinnan till sin potentiella finansiär. Därtill har han också en flickvän som förgäves kämpar om hans uppmärksamhet. Storyn är egentligen inte så intressant. Den är för såpig och slätstruken. Däremot finns en del rolig dialog och många bra skådisar framför allt Jack Warden som lyfter filmen en aning. Tillsammans med Hal Ashbys fina regi gör det att filmen hamnar på godkänt men det här är långt från höjderna av Ashybys bästa filmer.

3/5


The Grey
Liam Neeson jobbar på en oljebrigg i Aklaska. På väg hem kraschar planet mitt i vildmarken och endast en handfull överlever. Inte direkt något nytt koncept. Så vi lägger till hungriga och väldigt territoriella vargar. Medan dom försöker ta sig tillbaka till civilisationen tar kylan och vargarna dom överlevande en efter en. På den negativa sidan har vi förutom det faktum att samtliga personer i filmen skulle ha fryst ihjäl första eller max andra natten så skulle dom som drattar floden definitivt ha fryst ihjäl ganska omgående utan ett ombyte torra kläder. så det tummas en hel del på realismen där vilket är synd när dom på andra ställen gärna vill ge skenet av realism. Sen kan jag tycka att det är både trist och onödigt att ha vargar som filmens skurkar, vilket verkligen är det sätt dom framställs som. På pluskontot har vi dom tacksamma miljöerna som gör det till en väldigt fotogenisk och vacker film och som förmedlar både hur ödslig och oförlåtande vildmarken kan vara. Lägg där till bra musik så har du en väldigt stämningsfull film. Skådespelarna är helt ok, Neeson passar bra i den här sortens roll. Dessutom gillade jag slutet.

3/5

Edited by Wylie Times, 05 May 2012 - 23:47.

[Synon]

Tummas det för mycket med realismen, som du nämner, så kan det sänka en film rejält. Men jag är ju en liten sucker för katastroffilmer så visst väcktes min nyfikenhet över The Grey nu.

Trodde jag sett Tower of Terror, men misstänker att jag blandar ihop det med en annan film för jag kollade upp den på YouTube (där hela filmen finns tillgänglig) och kände inte igen den. Och det lilla jag såg av den imponerade inte nämnvärt.

Edited by Synon, 06 May 2012 - 00:15.

[Crusader]

The Avengers (2012)

Ett krig är påväg då en utomjordisk ras väntar på att invadera. Genom Loki slår de till och stjäl jordens kraftfullaste energikälla, Tesseract. Nu måste en udda grupp superhjältar samlas för att stoppa Loki och rädda Jorden innan det är försent.

Superhjälte filmen med stort S!
Jag kan starkt rekomendera den här till alla som gillar Sci-Fi och Superhjältar. Men jag rekomenderar att ni ser Thor, Captain America, Iron-Man filmerna först (gärna Hulk-filmerna också fast de är mindre viktiga) för att få ut allt av filmen.

[Den Gröne Hämnaren]

(gärna Hulk-filmerna också fast de är mindre viktiga)

Det är väl bara en sådan som hänger ihop med dessa andra filmer?

[Wylie Times]

Tummas det för mycket med realismen, som du nämner, så kan det sänka en film rejält. Men jag är ju en liten sucker för katastroffilmer så visst väcktes min nyfikenhet över The Grey nu.

Realism är väl inte direkt det första man tänker på när man pratar om katastroffilmer. Jag tänkte faktiskt inte på den som en katastoffilm när jag såg den men det är klart att den är uppbyggd på precis det sättet. Sevärd är den iaf.

(gärna Hulk-filmerna också fast de är mindre viktiga)

Det är väl bara en sådan som hänger ihop med dessa andra filmer?

Väldigt löst. Det är väl bara post credits scenen i den andra Hulk filmen som kopplar det till resten? Sen är kan man väl se den filmen både som en reboot och uppföljare till den första Hulk filmen om man vill.

Jag skulle nog ranka Thor som viktigast att se (för backstory) följt av Cap Am, Iron Man, IM2 och som sagt Hulk filmerna är rätt onödiga speciellt med tanke på att dom bytt skådis igen och Ruffalo spelar Bruce Banner rätt annorlunda än Norton som i sin tur spelade olikt Bana.

Edited by Wylie Times, 06 May 2012 - 15:47.

[Synon]

Realism är väl inte direkt det första man tänker på när man pratar om katastroffilmer.

Va?? Men... men filmer som Armageddon är väl hur realistiska som helst?





Edit: Hm. Släpps i juni enligt Discshop så jag får väl redan nu lägga den i varukorgen så jag inte glömmer bort den!

Edited by Synon, 06 May 2012 - 16:04.

[Wylie Times]

Realism är väl inte direkt det första man tänker på när man pratar om katastroffilmer.

Va?? Men... men filmer som Armageddon är väl hur realistiska som helst?

Precis ja.

Edit: Hm. Släpps i juni enligt Discshop så jag får väl redan nu lägga den i varukorgen så jag inte glömmer bort den!

Jasså inte förrän i juni.