And here comes the sloppy seconds. 
Den här filmen såg jag på bio när det begav sig, jag minns det så väl för det var en sjuhelvetes varm dag och till skillnad från alla soldyrkare så flydde jag mitt på dagen in i en mörk och svalt luftkonditionerad biografsalong. Inte helt fel visade det sig, för filmen gav mig mycket behållning. Sedan såg jag om den när jag hade köpt den på DVD när den släpptes och det är därifrån som jag tar det nu. Filmen är kanske inte bättre än den första, som jag alltid har tyckt. Men den är utan tvekan minst lika bra. Vi kan gå på det mindre bra direkt, så att vi får det överstökat. Filmen är, precis som sin föregångare, lite för lång. I den här filmen tror jag att det beror på alla strider i filmen. Det blir lite monotont efter ett tag och jag tittade faktiskt på räkneverket vid ett par tillfällen. Striderna är många och dom är kanske lite för långa. Och där har vi den andra saken som jag inte gillar fullt ut. Bortsett från det så tycker jag att det mesta är på topp. Prince Caspian själv är ett välkommet tillskott i denna film, han är lika bra som jag minns honom från böckerna och han har fått en mycket begåvad skådespelare (Ben Barnes) som gestaltar honom. Den av nya karaktärer som jag gillar bäst är dock Trumpkin som är MYCKET bra gestaltad av Peter Dinklage. Dessutom är det en intressant karaktär. En sak som jag gillar med många av filmens antagonister, är att man medvetet har valt skådespelare som inte nödvändigtvis är av engelsk/amerikansk härkomst till att gestalta dessa. Brytningen som dom har när man pratar tillför ett närmast exotiskt moment som gör dom mer ondskefulla än vad dom annars kanske skulle vara. Reepicheep är en härlig karaktär som verkligen kommer till liv med hjälp av Eddie Izzards röst. Lite konstigt att man till nästa film inte fick med honom igen. Vill minnas att man bytte röstskådespelare av någon anledning. Jag håller med XC om den scen med Reepicheep som hon beskriver i sitt omdöme, den är riktigt vass. Handlingen är bra, även om det kanske läggs för mycket krut på strider som jag tidigare påtalade. Scener som jag gillar är hur man infiltrerar slottet, man får till en viss nerv i dom scenerna och det hela känns strategiskt uträknat. Jag får även samma känslor i striderna mot slutet, då man underminerar gånger i marken vilket i slutänden leder till att dessa gångar rasar och blockerar fiendens framfart. Det är sådant strategiskt tänkande som man sällan får se i den här typen av filmer då det mer är pang på rödbetan som gäller. Jag tycker även om början av filmen innan barnen hamnar i Narnia. Man kan känna hur filmen hör samman med den första. Jag gillar även första scenen i Narnia där stranden vid Cathedral Cove i Nya Zeeland står som skådeplats. Så ljuvligt vackert. Och så gillar jag slutet, som ger oss en bra vink om vad som komma ska i nästa film, plus att det är riktigt vackert. Och på tal om vackert är har man återigen lyckats med specialeffekterna. Jag säger bara, scenerna vid vattnet när Sopespian går sitt öde till mötes är verkligen snygg. Vatten har sällan känts så realistiskt. Och så är musiken riktigt bra även i den här filmen.
Edited by Garm, 22 September 2013 - 21:59.
