133 replies to this topic

[Crusader]

Mass Effect

Äntligen har jag klara spelet. Först och främst: riktigt bra spel. Troligen det bästa västländska RPG som gjorts. Få spel ger en så mycket frihet och val som det här spelet och ändå behåller hög klass i karaktärer, handling, grafik, musik... speciellt handling och karaktär är något som tyvärr brukar vara av dålig kvalitet på västländska RPG. Men här lyckades de med det omöjliga.

Visst har spelet sina sämmre sidor också. Sämts är Mako-gameplay som är en mardröm i strider. Siktet är under all kritik och träffar alltid fel. Dessutom måste man stanna för att ha en chans att träffa.
En annan sak är de enformiga världarna där alla byggnader och gruvor verkar vara designade av samma firma för de ser exakt likadana ut.
De här sakerna är ju uppenbarligen pga tidspress. Utvecklarna har ju erkänt att de fick skynda med spelet och släppa det innan de var riktigt nöjda. Vilket också syns på alla coola saker som kliptes bort från spelet mellan förhandstittarna och släppet av själva spelet.

Musiken hade jag svårt för. Jag har aldrig gillat Space-tekno och blev besviken att spelet musik var inte samma episka orkestermusik som de visade på trailers. Men man vänjer sig och mot slutet började jag tillochmed gilla några av dem eftersom de förde med sig minnen från tidigare uppdrag i spelet.

Stridssystemet vet jag att jag hade jätte svårt för i början och mer stod ut med det. Men nu har jag inga som helst negativa känslor om det heller så troligen har det med att vänja sig vid.
Jag undrar om jag hade min HD-TV sist jag spelade för jag minns att jag tyckte att fienderna kändes enformiga och att det var svårt att se skillnad på dem eller se några detaljer på dem. Jag hade inte alls samma svårigheter den här gången men jag tycker nog fortfarande att formatet är lite förlitet i strider.

När det gäller spelet story och karaktärer så har jag inga klagomål. Episk story, intresanta karaktärer med mycket själ. Man blev lite lurda med hur många samtals val man har för den man testar olika så ser man ofta att flera val ger samma replik. Åter igen, troligen pga brist på tid att spela in fler eller kanske brist på plats till fler ljudfiler?
Slutet måste jag säga var något av det mäst episka och bästa jag har sett i spelväg. Ofta känner jag att sluten är för kort och att där saknas en massa men det här slutet tillfredställde verkligen mig. Det var så man satt och rös under den sista timmen.

Det här spelet är klart beviset varför Bioware är kungarna över Västländska RPG! Lite svårt att veta vad jag ska sätta för betyg. Just nu vill jag bara hylla men jag vet att bara för 2 dagar sedan så ville jag ge den ett lite lägre betyg. Men de sista timmarna av spelet tycker jag gör att spelet förkänar att ett högre betyd, helt klart.

4,5/5

2:an kan inte komma snart nog! Och jag blev överlycklig när de gjorde klart att kriget mot Reapers inte var över för jag var lite orolig att det bara skulle vara storyn i första spelet och inte i hela trilogin.

[Fiskrens]

Du kör på XBOX va? Hade själv inga större problem med Makon på PC:n, man styr med ASDW och kan sikta och skjuta med musen samtidigt. Enda som störde var att sandormar hade en förmåga att dyka upp rätt under en om man var för långt inne i deras område.

[Robert Jonsson]

Är rätt säker på att han gjorde det, ja. Och riktigt så illa som han målar ut det är det inte, men nog är det långt från optimalt.

Trevlig recension som alltid, Crusader!

[Fiskrens]

Trevlig recension som alltid, Crusader!

Glömde jag skriva det? Instämmer!

[Robert Jonsson]

DEAD RISING

Jag gillar zombier så när jag satte in Dead Rising hade jag rätt höga förväntningar, särskilt efter att jag hört så mycket gott om det. Jag menar, det här känns som det ultimata sandlådespelet. Du har 72 timmar att spendera på ett varuhus innan spelet är över. Gör vad du vill: upplev storyn, gör upptäcktsfärder, hjälp vanliga människor i knipa eller besegra galningar. Beskrivningen fick mig verkligen att fastna för spelet.

Att känna zombierna ständigt omkring en och tvingas försvara sig med diverse saker som man plockar upp från affärerna som efter varje anfall är ett steg närmare att gå sönder bidrar till att man i början ser till att inte ge sig in i strider hur som helst. Kontrollen är helt okej och funktionell - ingenting att klaga på där inte.

Dåligt

Spelet som jag fick levde dock inte upp till sin hype. Tyvärr. Först och främst blir jag inte särskilt glad av det realistiska ljudet: jag vill ha musik i mina spel och det är dåligt med det. Okej, nu har man satsat på det realistiska och vill ha musik som spelas i varuhuset men jag finner den ofta rätt trist.

Sättet som spelet sparas på är tänkt att bidra till stämningen, men som jag finner störande. Du kan dessutom endast spara på vissa ställen, men det är inte vad som är värst. Det är att man endast får ha en sparfil och när du sparar så raderas din gamla fil. Med tanke på hur många sparfiler som förstörts genom årets lopp av yttre omständigheter eller buggar får mig att ställa mig skeptisk till det.

Sandlådan lät väldigt bra på papperet, men i spelet är jag lite besviken. Visst, det är mycket att göra men protagonisten Frank West är oerhört platt. Det finns ingenting personligt om honom, utan spelet hade vunnit mycket vunnit på att ha möjligheten att skapa en egen fotograf som undersökte platsen. På så sätt skulle man också kunna utnyttja möjligheterna att byta kläder och utseende som spelet faktiskt har på ett bättre sätt. Nuförtiden finns det ju inget hinder i filmklippen att rendera spelarens egenhändigt skapade karaktär (case in point: Mass Effect). På så sätt skulle vi också kunna slippa att se Frank kråma sig i en halvminut så fort han tar på sig en klänning...

Achievements är väl spridda, men vissa får mig verkligen att gnissla tänderna. Till exempel när man ska hjälpa åtminstone åtta personer samtidigt till säkerhet. När personerna uppträder som en flock yra höns och springer planlöst omkring blir det lätt väldigt frustrerande.

Bra

Å andra sidan är just variationen av achievements någonting som verkligen uppmuntrar till att vilja spela spelet igen för att få tag i dem. Svårheten att få en del av dem gör att man kommer behöva fördjupa sig rätt mycket i spelet, vilket ökar spelets livslängd. Vad som också ökar livslängden är de flera olika sluten som spelet har. Få spel vågar på sig det längre, så det är väldigt roligt att se Dead Rising.

Storyn i spelet må inte vara originell, men den är stabil och väcker intresset. Som vanligt inom zombie-genren framkommer den samhällskritiska tonen ju mer av storyn vi får. Frank är som sagt var lite träig och platt, men de andra karaktärerna i huvudstoryn känns ofta mer tydliga. De känns mer trovärdiga i sina roller än Frank själv som ska vara en erfaren krigsfotograf, som ibland beter sig som en förvirrad tonåring.

Särskilt roligt i spelet tycker jag är möjligheten att fotografera olika personer och få erfarenhetspoäng för det. Det är med andra ord inte bara att döda zombier som gör det. Tvärtom, att knäppa rätt sorts foton och rädda personer ger ofta mer än rent zombieslaktande. Det bidrar givetvis till de som strävar efter att höja level på Frank - för det finns givetvis ett level-system. Ju mer erfaren som Frank blir, desto mer stridstekniker får han. Inte bara det: han orkar bära mer, springer snabbare och gör mer skada. Det är också någonting som ökar lusten att återvända till spelet och fortsätta det efter man klarat av storyn. Det bidrar också till att vissa achievements inte heller känns lika hopplösa att uppnå när man blivit lite bättre rustad att ta hand om det.

Slutligen har spelet en dos av humor i sig som lättar upp emellanåt: vad sägs om en galen clown som jonglerar med motorsågar?

Summering

Dead Rising är ett småtrevligt spel som inte riktigt utnyttjar sandlådemöjligheterna, men som räddas av sin story.

Betyg: 3 zombier av 5 möjliga.

[Crusader]

Bra recension. Håller väl till en del med om det mästa. Väldigt frustrerande spel iallafall men jag fick ut mycket nöje av det.
Men storyn hade jag lite svårt för. Den är aldeles för japansk. Amerikanska regeringen vill lösa en brist på kött genom att i Sydamerika skapa Zombie-människor att använda som boskap och slakta för köttprodukton. Det där få MGS2 storyn att låta hur logisk som helst.

[Robert Jonsson]

Jag tyckte den kändes väldigt västerländska - helt i stil med Romeros filmsvit. Zombienmänniskorna var ju inte vad de skapade, utan det blev en bieffekt av experimentet. Jag tolkar det helt enkelt att de hade goda intentioner, experimentet slog fel och förintade en by och då täckte regeringen upp det och mörkla allt. Nu kommer den hemligheten och biter dem i rumpan.

Men så hade jag inte heller några problem med MGS2-storyn heller.

[Crusader]

Exprimentet gick ju ut på att förvandla fattiga människor till mental-löst boskap som de kunde slakta. Visst fanns där goda intentioner, att äta de fattiga så att USA slapp svälta.
Och visst, det var inte meningen att förvanla hela byn till Zombies, bara vissa av dem. Och använda dem för att avsla fram fler till köttproduktion.

Tror då nästan mer på ett medvetande som skapats i Vita Husets källare för ett par hundra år sedan likt hur livet skapades i havet.

Edited by Crusader, 06 July 2009 - 19:18.

[Robert Jonsson]

Det var ett tag sen jag spelade spelet så jag var tvungen att leta upp information om det hela för att vara säker på att du hade fel. Det slutade med att vi båda hade halvrätt/halvfel.

Från Dead Risings Wikipedia-sida:

Frank and Brad are eventually able to bring Barnaby and later, Isabella to the security room. Isabella reveals she is Carlito's sister and that Barnaby was the head of an American research laboratory in the fictional Central American city of Santa Cabeza, the hometown of Carlito and Isabella. Barnaby, however, suddenly attacks Jessie and begins to show signs of zombification. When Frank questions him, he confesses that the research facility was attempting to find methods of mass-producing cattle, but instead, Barnaby and his team genetically engineered a wasplike insect that would turn living organisms into zombies by stinging to inject a number of eggs, which quickly hatch into parasitic larvae, into the victim's bloodstream; "zombification" occurs when one such larva fully develops within the brainstem, killing the host and taking control of its body. After one of the Queen insects escaped and infected the town of Santa Cabeza, the US government sent a special forces team in to wipe out the entire city. The massacre was covered up under the pretenses that it was a raid on drug trade operations. Outraged over the slaughter of his people and home, Carlito released these insects in Willamette to obtain revenge. After Barnaby reveals the true nature of the infection he becomes a zombie himself, but is shot in the head by Brad before he can harm Frank.

Med andra ord, min förklaring var bara täckmanteln men experimentet handlade inte som du sa om att göra människor till mat. Zombiefication var inte tänkt att användas på människor, utan det var ett misstag som ledde till det. (Vilket går i linje med genren där arroganta människor leker med krafter som de inte ska syssla med.)

[Crusader]

Jag måste ha missuppfattat storyn då för jag minns att jag reagerade på hela grejen med att massproducera människor som boskap.

[Robert Jonsson]

Lätt hänt, men det kanske säger någonting om otydligheten i narrativa förmedlande till spelaren? Det är uppenbarligen (oavsett vem som har rätt) inte helt kristallklart då eftersom vi fick så olika bilder. Bra? Dåligt? Vad vet jag.

Next up: Spiderwick. Men nu, sömn!

[Crusader]

Saint's Row

Saint's Row har förvandlats från ett ärorikt kvater till ett slum i staden Stillwater där alla är rädda för att gå. Staden är full med gängkrig mellan stadens 3 största gäng. Det lilla gänget "3:d Street Saints" planerar att göra något åt saken med deras ledare Julius i täten och deras nyaste medlem som deras farligaste vapen.

Typ första GTA-klonen som blev en succé och var bra. När man spelar spelet så känns det som att de som har gjort spelet är GTA-fans för där är mycket fan-service med saker som irriterat fans i GTA spelen som är "fixat" här.
Ett viktigt spel eftersom det är den första riktiga konkurenten som Rockstar har fått till sin GTA-serie och det höjer ribban. Det tvingade Rockstar att jobba hårdare med GTAIV och inte axeptera de små irriterande fel som alla GTA tidigare har haft. Man tänker ofta på det när man spelar "Hej, vad coolt. Det här brukar irritera mig så mycket i GTA.".
En av dem är att man kan köra i hela staden redan från början som har både fördelar och nackdelar. Man slipper frustationen med att inte kunna åka till en viss stadsdel men det betyder också att efter ett antal timmars spelande så finns där inget nytt att se eller utforska.

Så, är det lika bra som GTAIV? Nja, inte riktigt. Jag saknar ett coversystem (man hatr blivit bortskämd på sista tiden) och humorn i spelet är under all kritik. Känns som att de försöker härma GTA-humorn men misslyckas totalt och det blir bara en massa pinsamt dåliga fräckisar där fula gubbar svär och väldigt löjliga namn på affärer.
Grafiskt så är spelet riktigt snyggt. Och musiken är riktigt bra för där finns alla möjliga variationer på radion och dessutom kan man köpa fler låtar i musikbutiker.
Karaktärerna i spelet är väldigt coola även om hela gangsta-vannabe stilen alltid är skrattretande löjligt. Men möjligheten att göra sin egen karaktär med vilket utseende man vill och vilka kläder man vill gör att det är rätt enkelt att ha förbiseende.

Storyn är bra. Spelet är uppbyggt på 3 strylines, samt Prolog-uppdrag och Epilog-uppdrag, där man ska ta ner 3 olika gäng och man kan ta dem i vilken ordning man vill och shifta mellan gänguppdragen.
Storyn ligger mycket i fokus. Även hela grejen med ett litet gäng som ska ta över en hel stad och krossa de 3 stora gängen är lite klen början så utvecklar det sig riktigt bra. Dessutom är spelet unikt innom genren på det sättet att det slutar i en cliffhanger och storyn fortsätts i Saint's Row 2.

Gillar du GTA så kommer du garenterat att gilla det här spelet och är du dessutom ett fan av gangsta-kulturen så kommer du att älska spelet.

3,5/5

Edited by Crusader, 15 July 2009 - 12:24.

[Crusader]

The Secret of Monkey Island: Special Edition (XBox 360 Arcade)

Mycket underhållande äventyrs spel. Typiskt Lucasarts spel med sjuk galen humor. Som en tecknad film bara det att man spelar huvudkaraktären.
Sjöröveri sagor med underliga karaktärer, hjältar, spökskepp och tuffa kvinnor.
Underhållande spel även om jag tyckte det var lite kort. Tog mig 10 timmar att klara (vilket betyder ca: 5 timmar för en vanlig spelare. ) men den har ett bra omspelarvärde och intresanta Achivements som är plaserade i spelet som hemligheter.
En klassiker helt enkelt.

3,5/5

[Crusader]

Batman: Arkham Asylum

Vad ska man säga förutom att det är det bästa Batman spelet någonsin? Bästa superhjälte spelet sedan första Spider-Man till PS1.
När jag spelar spelet så undrar jag: varför har de inte gjort ett sådant här Batman spel innan? Det känns så självklart när man spelar det för det här är verkligen Batman.
Grafiken är riktigt snygg, bra musik, fantastiskt röstskådespeleri (Mark Hamill, Kevin Conroy, Arleen Sorkin, Richard Moll och Efrem Zimbalist Jr. från Batman: TAS), intresanta Batman karaktärer som görs rättvisa. Snyggt designat av några som tecknar Batman serierna. Manus av några som skriver manus till Batman serierna.

Många intresanta banor. De jag gillade bäst var nog Scarecrow banorna som var riktigt coola. Ibland lite enformiga men ibland förvånande annorlunda. Intresanta bossstrider även om jag känner att där kunde ha varit lite fler.
Batmans dräkt blir mer och mer sliten destu längre man kommer i spelet (möjligen beror det på om man dör i spelet ett visst antal gånger).
Och Challenge Mode är en kul grej med olika kartor där man kan ha stora slagsmål eller smyga sig på fiender. Och att spela som The Joker ger lite extra Challenge och är förbaskat kul.

Det finns inte mycket att klaga på och de få saker som finns handlar om saker som man skulle ha velat haft lite mer av. T ex fler Batman skurkar. (När ett spel utspelat sig i Arkham Asylum så känns det lite synd att man bara möter The Joker, Harley Quinn, Scarecrow, Killer Crock, Bane, Poison Ivy samt en cameo av Scareface och Clayface plus en intilektuell kamp mot The Riddler (fast man träffar honom aldrig). Visst, det är inte få skurkar alls eller så men en massa andra Batman skurkar fanns på Arkham Asylum under spelets handling och blir frisläppta av The Joker bara det att man möter dem inte. Jag tycker det hade varit kull att t ex få banka på Two-Face eller någon av de andra även om det bara var ett snabbt möte.
Därimot så finns där en massa kvarlämningar av olika Batman fiender vilket är kul.

En annan är Challenge Maps. Där kunde ha varit lite fler (finns 8 där 4 är fighting och 4 är sneak'em up) och det är synd att alla Maps är tagna från själva spelet så man har redan varit där och gjort det i själva spelet innan. Det hade varit kul med lite nya Maps (men det släpps säkert med framtida DLC).

Och det tråkigaste är nog att spelet har inget som lockar för omspelning. Inga extra dräkter eller liknande som man kan låsa upp till nästa omspelning vilket verkligen är synd.

När det gäller extra så har spelet gott om det. Här finns troféer att sammla, hemliga medelanden att finna, gåtor att lösa, intervjuer med fångarna, utmaningar osv. Samt låsa upp karaktärs Bio och karaktärs troféer. Och många kräver uppgraderingar av Batman innan man kan nå dem.

I slutändan: Gillar man Batman så bara MÅSTE man spela det här spelet. Troligen årets bästa spel hitils. Bästa superhjältespelet på evigheter och bästa Batmanspelet någonsin.
Det här är verkligen Batman och man känner sig verkligen som The Dark Knight när man spelar.

5/5

[Rick Hunter]

Låter som du gillade Batman Arkham Asylum?
Vill också spela det men PC versionen har ju inte kommit än

[Wylie Times]

GTA IV

Jag har klarat allt utom duvskyttet och där har jag stött på problem (Jag har missat en duvjävel någonstans) Så risken är att jag stannar på 97,5 % Suck, jag kommer aldrig att ta 100% i ett GTA spel.

Nåväl själva spelet då? Jodå, precis lika fantastiskt som de tidigare spelen. Nästan. Nåt gjorde att jag inte gillade det lika mycket och jag vet inte riktigt vad det är. Storyn är den klart bästa hittills. Den är mer strukturerad och det känns inte knäppt att man springer och gör skituppdrag i slutet när mna vanligtvis tagit över staden. För här gör man aldrig det, genom hela spelt jobbar man åt olika personer utan att stiga inom någon organisation eller skaffa ett eget gäng. Ja man har förstås sina polare som man ibland gör uppdrag tillsammans med men det är inte alls som i tidigare spel vilket till största del är positivt. Även om man kan ifrågasätta varför Niko som är så ambitiös och skaffar så bra kontakter inte kommer någonstans. Men väldigt bra story som sagt. Utmärkta röstskådisar som alltid som dessutom till största del är okända den här gången.

Från San Andreas har man tagit flickvän alternativet och jobba in det i storyn samt även lagt till vanliga kompisar. Ett rätt kul alternativ men det blir väldigt jobbigt efter ett tag när alla ringer stup i kvarten och man måste umgås med dom för att dom inte ska tappa respekt för Niko och därmed riskerar man att förlora kompisens special förmåga. Den väldigt underhållande rasta knarklangaren Little Jacob kan t.ex. leverera vapen till Niko till förmånliga priser. Bäst av alla är Kiki som jobbar som advokat och kan ta bort upp till tre stjärnor när man har polisen i hasorna. Väldigt användbart. Sen gillar jag hur dom har ändrat på wanted systemet. Att man numera har en zon som man måste ta sig ut istället för att måsta åka till en pay and spray så fort man drar på sig mer än en stjärna. Å andra sidan kan en stjärna vara mycket jobbigare att skaka av sig numera. Men det är det man har Kiki till. Pay and spray är numera helt överflödigt vilket märks på bristen av dom. Åker man dit så är det för att laga bilen snarare än att undslippa lagen eftersom polisen inte längre går på att man kommer ut i en bil med ny färg om dom såg en åka in.

Mycket har tagits bort från San Andreas, bl.a. de RPG inslag där man kunde påverka sin fysik beroende på hur mycket man tränade. Öht finns det betydligt mindre möjligheter att påverka sitt utseende. Lite trist. Många side missions har försvunnit också. Inga ambulans- eller brandkårsuppdrag t.ex. Vigiliante har å andra sidan blivit mycket roligare. Borta är också möjligheterna att beefa upp sin karaktär med mera health, vapen som respawnar i huset, brandsäkerhet osv. Just det saknar jag egentligen inte eftersom det tenderade att göra dom tidigare spelen väldigt enkla mot slutet. (När man hade typ 300 raketer i sitt arsenal) Nu finns det dessutom en begränsning på hur mycket ammo man kan bära med sig. En väldigt ändå generös summa får man säga och börjar det tryta är det bara att ringa Jacob. Nu blev iaf det sista uppdraget en riktig utmaning.

Däremot saknar jag en vettig belöning för när man klarat en viss typ av extra uppdrag.

Det har blivit svårare att köra i stort sett allt. Man vänjer sig förstås efter ett tag men det är mycket mer realism trots att det fortfarande är väldigt orealistiskt. Att köra motorcykel har t.ex. förlorat all sin charm när man flyger av vid minsta lilla krock (nästan avsett hur sakta man kör) I tidigare spel flög jag mycket helikopter och/eller flygplan men här hände det knappt utanför uppdragen där det krävdes. Faktum är att under den sista tredjedelen av spelet åkte jag i stort sett taxi överallt för att skippa transportsträckorna. Väldigt bra grej faktiskt.

Som vanligt är staden väldigt snyggt gjord och det finns väldigt mycket att göra. Framför allt när det gäller att bara roa sig. Många aktiviteter som man kan göra med kompisar och flickvänner. Höjdpunkten är att gå på den taffliga cabaret klubben Perestrojka. Förutom dom vanliga radiostationerna som är precis lika bra som tidigare (Lazlow!) finns även TV nu och internet så man kan förlora sig i en värld i världen så att säga.

Ändå kan jag inte påstå att jag upplevde spelglädje som med tidigare delar i serien. Jag vet fortfarande inte riktigt varför. För trots att man skalat tillbaka mycket av det kosmetiska från SA så är som sagt storyn bättre och borde kompensera det. Tycker jag men kanske inte ändå. Storyn har trots allt varit mer av en cool bonus när man åker runt och upptäcker den fascinerande världen. Och det är svårt att slå den enorma värld som trots allt fanns i San Andreas.

4,5/5

[Robert Jonsson]

Jag har klarat en hel del spel sen sista - nu ska jag bara arbeta ikapp med recensionerna. Först ut:

THE SPIDERWICK CHRONICLES

The Spiderwick Chronicles är ett licensspel. Den är en adaption från filmen och använder färdiga filmklipp därifrån, vilket är ironiskt eftersom filmen i sig är en adaption på en bok. Arthur Spiderwick är försvunnen sedan länge och hans dotter Lucinda är nu sedan länge på ett ålderdomshem. Arthurs gamla villa har stått tom och ödsligt, ända tills nu när en mor (Helen) och hennes tre barn (Mallory, Simon och Jared) flyttar in där.

Spelet börjar och karaktären tar kontroll över Jared som bestämmer sig för att utforska huset medan de andra gör sig redo för natten. Han finner en gammal bok i en gömd vind och det fyndet öppnar en ny värld för honom - och de andra. Snart är de alla utsatta för attacker av gobliner och troll som vill ha tag i boken. Det faller på de tre syskonens uppgift att finna ett sätt att förhindra dem från att få boken och stoppa deras ledare Mulgarath.

De tre karaktärerna erbjuder alla olika strategier vid strid och har sina för- och nackdelar.

Jared: Huvudkaraktären som finner Arthur Spiderwicks bok och sätter igång spelet är också den karaktär som är mest allround. Han är lätt att styra och har ett baseballträ som han pucklar på med sina fiender. Han kan också plocka fram en slangbella som han kan använda på avstånd.

Simon: Jareds tvillingbror som till skillnad från sin impulsiva bror, föredrar att sitta med näsan i en bok. Han är specialist på avstånd med sin soaker vars ammunition är en speciall dekokt som är skadlig mot fienderna. Soakern används såväl i närstrid som semi-avstånd, vilket också är ganska kraftfull och gjorde honom till min favoritkaraktär.

Mallory: Mallory är äldst och är den som är mest skeptisk till Jarreds hyss. Det gör att man får möjlighet att spela med henne sist av de tre och hennes värja är troligen den som har kraftigast vapen, men som samtidigt är svårast att styra.

Det finns också en fjärde karaktär, Timbletack, som man får spela vid vissa tillfällen. Den lilla krabaten utnyttjas inte ute i världen, utan letar efter saker inne i husväggarna åt karaktärerna. Han använder nålar som attacker mot kackerlackorna han tvingas bekämpa.

Överlag är The Spiderwick Chronicles vad man kan förvänta sig från ett licensspel: utforska världen, döda fiender och finn saker, innan du slutligen måste besegra bossen. För de som sett filmen (och läst boken också antar jag) käner de igen sig. Givetvis klipps det mellan spelet och filmsekvenser från filmen, vilket förstärker synergin i det hela. Det bryter dock samtidigt också en del av illusionen av spelet då, men som licensspel är spelet ändå helt okej. Det finns betydligt sämre sådan (ja, The Golden Compass jag kollar på dig!). Trots det tycker jag att det blir en trevlig återbesök till en film som jag faktiskt gillade och såg på bio.

Bra:

- Växla mellan karaktärer när det går är bra
- Det går att fortsätta spela och utföra alla småuppdrag efter spelet är klart
- Hyfsat bra spridning på Achievements

Dåligt:

- Trial & error-sektioner skapar irritation
- Spelet är väldigt litet
- Lite för enkelt och inte särskilt utmanande

Sammanfattning: Spiderwick Chronicles är ett hyfsat spel och som licensspel får man exakt vad man förväntar sig.

Betyg: 3 féer av 5.

[Wylie Times]

GTA IV

Jag har klarat allt utom duvskyttet och där har jag stött på problem (Jag har missat en duvjävel någonstans) Så risken är att jag stannar på 97,5 % Suck, jag kommer aldrig att ta 100% i ett GTA spel.

Uppdatering: Jag hittade duvan jag hade missat. (I en holk på flygplatsen.) Jag började med duvskyttet tidigt i spelet eftersom jag upplever det lättare att göra såna grejer eftersom i stället för alla extra uppdrag på slutet. Men här kom jag av mig ganska tidigt då det verkade som man behövde en helikoter för att nå vissa duvor så jag tänkte vänta tills jag fick tag på en och sen sköt jag det helt åt sidan. Jag hade alltså skjutit 30 stycken men någonstans missat en så jag gick igenom alla platser en gång till. Hittade fortfarande inget och var beredd att ge upp men tänkte att en gång till kan jag försöka. Det här gången med hjälp av en youtube guide (Väldigt bra grej f.ö.)för att verkligen se att jag hittat rätt och naturligtvis fick jag gå igenom nästan alla en gång till innan jag hittade den. Kunde ha varit betydligt värre dock. Jag kunde ha upptäckt det när jag skjutit 199 duvor (av 200) men då hade jag gett up direkt.

Just nu har jag 56 and counting.

[Crusader]

Teenage Mutant Ninja Turtles - Turtles in Time: Re-Shelled

Remake av den klassiska Arkad-versionen vilket är första problemet. Orginal Arkad-versionen är en klart undelägsen version gjord av folk som troligen inte hade mycket kunskap av karaktärerna och TV-serien då väldigt få karaktärer därifrån var med. Senare gjordes en starkt förbättrad, mer trogen, version till Super Nintendo med fler banor, bättre mer logisk storyline, fler kända Turtles-fiender, bättre AI och mer taktik till att besegra fienderna.
Men det här är alltså en remake av den tidiga Arkad-versionen och det ända de har förbättrat på den punkten är grafiken och röstskådespeleriet. Vad de har försämmrat är att de har bytt ut den coola härliga orginalmusiken mot mycket dåligare tråkiga låtar.
AIn är dålig och enkelspårig. Inget tänkande utan bara att trycka på knapparna och slå ned alla fiender så snabbt som möjligt. Dessutom har de radikalt omdesignat alla karaktärer så inga, utom Turtles, Splinter, April och Shredder då, är sig lika. Dessutom är vissa fiender nypåhittade och har inget med Turtles att göra. Och eldsprutande dinosaurer...

Med andra ord, en stor besvikelse. Hade det här varit en trogen version av Super Nintendo versionen så hade det troligen blivit en full pott men det här var som sagt en snyggare version av ett redan underlägset spel.

2/5

[Robert Jonsson]

Aha. Jag som funderat på det här för att upleva lite nostalgi. Skönt att jag kan släppa det nu.

[Crusader]

Du ska nog ladda ned och testa trail-versionen först, gratis.

[Robert Jonsson]

Jag ska inte lita på vad du säger mao.?

(Enda skälet att ladda ned det var för att uppleva SNES-versionen som jag minns som rätt bra.)

[Rick Hunter]

SNES versionen spelade jag nyligen och den är riktigt kul
Det enda bra Turtles-spelet jag har spelat i alla fall.

[Crusader]

Jag ska inte lita på vad du säger mao.?

(Enda skälet att ladda ned det var för att uppleva SNES-versionen som jag minns som rätt bra.)

Jag menade att om du sedan ändrar dig så ska du nog testa trail-versionen först.

[Robert Jonsson]

DASH OF DESTRUCTION

Det här spelet har blivit rätt så känd utifrån en enda merit: det sägs nämligen vara det spel som är det absolut enklaste och snabbaste spelet att nå 100% i gamerscore. Det är en arkadtitel så det är visserligen bara 200 poäng, men det finns definitivt sanning i ryktet. Det är väldigt lätt att få det. Tror inte ens det tog tjugo minuter för mig att nå det.

Upplägget är tudelat: antingen spelar man en truckförare eller dinosaur. För truckförare gäller det att finna leveranser och plocka upp dem, utan att bli uppäten av en dinosaur för många gånger. Varje gång du blir uppäten förlorar du ett liv och närmar dig Game over. Senare i spelet förs en extra dinosaur in, men det blir aldrig direkt svårt.

För dinosaurierna gäller primärt att äta upp bilar och sekundär att krossa byggnader (om man vill få alla poäng). På de tre sista nivåerna införs ett extra svårighetsmoment, nämligen att tävla mot en extra dinosaur som försöker komma före dig. Det var egentligen bara på nivå 5 som jag hade svårt, men jag kan inte riktigt förstå varför eftersom den inte skiljer sig nämnvärt mot den tidigare nivån.

Spelet är snabbt, fartfyllt men i ärlighetens namn inte särskilt roande. Ni kan testa själva! Den går nämligen att ladda ned gratis från X-box Live.

Bra:
- Snabba gamerscores

Dåligt:
- Inte roligt alls

Sammanfattning: Enkel gamerscore, men inte särskilt bra.

Betyg: 2 dinosaurier av 5 möjliga.