119 replies to this topic

[Wylie Times]

108 - Ain't No Sunshine

Börjar vara rätt många avsnitt nu som det är en övernaturlig mördare i farten. Skugg grejen var rätt cool men... Lite mer variation tack.

Jobbigt för Nate att inte kunna känna något när han är tillsammans med nån. Jag tänkte på det tidigare men glömde skriva det. Fast nu kände han ju när Audrey kysste honom på kinden. Antar att det är startskottet för deras romans. För det är klart att Nate och Jess inte skulle funka.

Inget arc alls och ingen Duke. Skärpning.

[Synon]

8. Ain't No Sunshine

Gillar den personliga tonen som uppstått. Karaktärerna känns mer mänskliga och varma. I synnerhet Nathan som äntligen utvecklat en personlighet. Och Audrey lär vi känna lite mer då det visar sig att hon aldrig haft några riktiga vänner och Nathan försöker få henne att lära sig kollegornas namn. Hehe, hon försöker men det går visst inte så bra. Inte lätt att hålla reda på vad alla heter...Dock har hon ju iaf fått en vän i Nathan.

Det tänder till på allvar mellan Nathan och Jess, men vad hände? Hon klarade inte av att hemskheter har en benägenhet att dras till honom och flyr till Montreal. Wtf? Måste säga att det kom plötsligt. Fick intrycket att hon var en tuff kvinna som klarade av det mesta och här fick aldrig en hint om att hon skulle vara annorlunda. Nej, det var en billig lösning av manusförfattaren för att snabbt bli av med henne. Tina upp Nathan så att han är redo för Audrey... För han kände minsann av hennes kindpuss på slutet, vilket var föga förvånande. Nu är vägen förberedd för den stundande romansen mellan honom och Audrey

Själva storyn med morden och den mystiska skuggmannen gillade jag. Kändes lagom spännande och intressant. Sen att det i ett tidigt skede stod klart vem den skyldige var kan jag stå ut med.

[Wylie Times]

Glömde nämna det om Audrey och att hon glömmer alls namn. Det var roligt men inte speciellt logiskt med tanke på vad hon jobbar med.

Det tänder till på allvar mellan Nathan och Jess, men vad hände? Hon klarade inte av att hemskheter har en benägenhet att dras till honom och flyr till Montreal. Wtf? Måste säga att det kom plötsligt.

Jo jag håller med men ibland är det väl så att det tar slut tvärt utan att man riktigt vet vad som hände. Vi ser det ju bara ur Nate perspektiv.

Nej, det var en billig lösning av manusförfattaren för att snabbt bli av med henne. Tina upp Nathan så att han är redo för Audrey...

Jo det var ju känslan man fick. Nu blir han intresserad av henne men hon vet inget och blir tillsammans med Duke istället och så får Nate gå och tråna efter henne och vara svartsjuk.

[Synon]

Nja...så ologiskt är det nog inte. För att komma ihåg kollegornas namn är ju mer personligt än att komma ihåg offrens namn t ex. Det är mer yrkesmässigt och hon har ju både visat och sagt att hon lever för jobbet. Har inget privatliv. Makes any sense? Lite svårt att förklara men du kanske hänger med på vad jag är ute efter?

Vad gäller Jess så ja visst kan sådant ske tvärt, men eftersom iaf jag fått intrycket att hon var en tjej med skinn på näsan som inte räds något så blev det lite märkligt när hon reagerade som hon nu gjorde. Och särskilt när hon var så kort mot honom. Kanske räckt om de bara låtit henne säga det i lugn och ro till Nathan och inte i förbifarten på väg till taxin...

[Wylie Times]

Nja...så ologiskt är det nog inte. För att komma ihåg kollegornas namn är ju mer personligt än att komma ihåg offrens namn t ex. Det är mer yrkesmässigt och hon har ju både visat och sagt att hon lever för jobbet. Har inget privatliv. Makes any sense? Lite svårt att förklara men du kanske hänger med på vad jag är ute efter?

Jo men samtidigt tycker jag att som FBI agent bör man förmodligen ha väldigt bra minne till att börja med och dessutom bli tränad till att använda det och att lägga märke till detaljer. Men ok, det kan ju vara så att hon då missar sånt som inte är viktigt.

Vad gäller Jess så ja visst kan sådant ske tvärt, men eftersom iaf jag fått intrycket att hon var en tjej med skinn på näsan som inte räds något så blev det lite märkligt när hon reagerade som hon nu gjorde. Och särskilt när hon var så kort mot honom. Kanske räckt om de bara låtit henne säga det i lugn och ro till Nathan och inte i förbifarten på väg till taxin...

Jag tycker också att hon verkade ha huvudet på skaft så därför undrar jag om det inte är nåt annat. Som att hon hade svårt att hantera att han inte har någon känsel. Eller att det är något annat som vi inte vet om. För annars är det bara väldigt dåligt skrivet.

[Synon]

9. As You Were

Ett favorit avsnitt faktiskt. Gillar upplägget med gänget som åker ut till en ö, till en gammal herrgård och ett mord sker. Ovädret slår till och de blir isolerade där ute. Avskurna från omvärlden. Och en av dem är mördaren... Vem? Alla misstänker alla och stämningen blir allt mer nervös. Och jag gillar att de överraskade mig när mördaren slutligen avslöjades... Underbart! Som en gammal klassisk rysare befruktad med Agatha Christie. Me likes.

Här är det tydligt att något är på gång mellan Nathan och Audrey. Kemin mellan Audrey och Duke har svalnat betydligt. Och slutscenen mellan de två... Please. Inte menar de att de är syskon nu, eller?? Jag kommer bli riktigt, riktigt besviken om det visar sig vara så.

Pst. Wylie: De nosade ju i vart fall på arcen denna gång...

Edited by Synon, 30 September 2010 - 22:25.

[Wylie Times]

109 - As you were

Även om det är ännu en övernaturlig mördare (suck) så var det iaf ett annorlunda upplägg. Fast å andra sidan är det en variant av ett upplägg man har sett massor av gånger förr. Och det har gjorts betydligt bättre än så här. Jag gillar inte att dom valde den billiga vägen ut med Audrey som kameleonten fast hon dog inte för hon är speciell. Det kändes som ett billigt sätt att ha den sista personen du skulle misstänka som den skyldiga. Nu fegade dom iaf inte ut med att en av dom skulle dö. Men jag tycker att Elenor kunde ha fått vara kameleonten. Problemet med att han sådär många regulars som misstänkta är ju annars att man snabbt kan räkna bort en hel del av dom.

Nate och hans pappas scener tycker jag känns dåligt spelade.

Och slutet...eh va? Duke höll det där hemligt hela den här tiden för att vaddå? Antar att vi får en inte speciellt tillfredsställande förklaring i nästa avsnitt.

Edited by Wylie Times, 30 September 2010 - 22:59.

[Synon]

Ja, jag förstår vad du menar med tränad FBI agent. Men kan ju vara som så att namnen på dem i hennes omgivning inte är lika viktiga, nej.
Och Jess: ja, något missade de här, det är uppenbart imo.

Men...gillade du inte det senaste avsnittet? Verkar som att vi ofta tycker lite tvärtom om avsnitten vi ser. Ser att du inte spoilermarker viktiga händelser, då kanske jag inte heller hade behövt göra det? Kanske inte så många som är här inne och läser det vi skriver?
Själv tog jag för givet att det skulle vara den dottern som var mördaren eftersom hon gjorde sin entré först nu och det brukar vara nykomlingarna som offras. Och jag tycker det är spännande att få reda på lite mer om Audrey: vad har hon för hemliga krafter månntro?

Kan hålla med om Nathan och hans pappa. Scenerna mellan dem var en aning krystade.

Slutet var gräsligt.

[Wylie Times]

Nej normalt gillar jag såna här Agatha Christie/The Thing inspirerade avsnitt. Men det här kändes oinspirerat. Som sagt, poängen med såna här avsnitt är att ha max två personer man kan utesluta. Sen hjälpte det väl inte att säsongspremiären av Family Guy hade ett likadant avsnitt.

Men visst är det spännande att få reda på mer om Audrey, jag tycker bara inte att dom har skött den biten speciellt bra. Särskilt då slutet med Duke. Hm, spoiler markeringar brukar vi inte använda men det kanske är bäst att iaf markera det i slutet.

[Synon]

Nej, jag har inte sett Family Guy så...

Inte spoilermarkera? Ok, trodde det gällde generellt om man avslöjar något viktigt så skulle man göra det. Men då kan jag ju strunta i det fortsättningsvis.

[Wylie Times]

110 - The hand you're dealt

Jamen sådär ja. Ska det vara så svårt att få till det? Nä tydligen inte för här funkade det mesta.

Bra cotw, lite som the best of Stephen King med element från Dead Zone och Firestarter. Men framför allt arc! Äntligen. Upplösningen från förra avsnittet lämnade förvisso en hel del att önska. Han berättade inget för att det han inte kom ihåg nåt och det var lite jobbigt? Come on! Och dessutom berättade han inget annat heller.

Men med så pass mycket framåtrörelse på olika fronter gav det mycket bättre flow i storyn också. Varför kan Nate känna Audrey nu? För jag antar (utan att kolla tillbaka) att dom rört vid varann innan kyssen i förra avsnittet.

Jag fick känslan av att dom ersatte Elenor med hennes yngre snyggare dotter. Men hon verkar iaf vara en rätt bra karaktär.

[Synon]

10. The Hand You're Dealt

Vad hände? Helt plötsligt handlar ett helt avsnitt om Audrey, hennes mamma och det där fotot! Wylie måste vara mäkta nöjd nu... Men det var ett riktigt bra avsnitt med bra tempo. Gillar att de äntligen plockar upp mysteriet med Audreys mamma då de knappt nosat vid det tidigare. Dock gillar jag inte vad de gör med Dukes karaktär. Tycker han börjat förändras och inte positivt. Borta är glöden och charmen han framförallt visade i scenerna mot Audrey. Come back, Duke!

Slutet sen. Njae. Lite små fånigt ärligt talat med en Duke som med extra basröst förkunnar i bästa Clintan stil: "I'm gonna find them first." Gosh.

...

Tycker som du, Wylie, att upplösningen från förra avsnittet lämnade mycket att önska här. Och Elenors dotter känns som en mer intressant karaktär än mamman, kanske beror på att Elenor mest svischat förbi så man hann inte lära känna henne? Här har ju dottern en mer framträdande roll kan jag tycka.

Edited by Synon, 01 October 2010 - 23:27.

[Wylie Times]

Hehe. Det var ju jätte tufft.

Nä jag håller med om att Duke tappade lite av sin charm här.

Det är bara tråkigt att dom inte kunde ha spridit ut arcet lite mer. Gett det lite mer kött på benen så att säga så inte allt kommer rasandes nu här i slutet. Men ett bra avsnitt var det iaf.

[Synon]

Jo, precis lite mer spridning av godsakerna hade varit önskvärt. Blev nästan lite för mycket på en gång här.

[Wylie Times]

Jag gillade Elenor och tyckte hon var intressant men som du säger så fick man ju inte se så mycket av henne.

[Wylie Times]

111 - The Trial of Audrey Parker

Lite annorlunda upplägg igen och sånt uppskattas som sagt även om resten var lite sådär. Men vi fick lite arc där i slutet. Vad är det egentligen Chiefen och Audreys boss kokar ihop? Verkar som det är Chiefen som styr honom också. Hmmm..

Kidnappningen hade varit mer intressant om man fått reda på vad det var Duke smugglade. Det känns inte som att det fanns någon behållning med att göra det mystiskt. Förhöret med Audrey var inte heller speciellt kul. Det kändes mest som en clip show utan klipp. (tack och lov) Och chiefen och Nate var inte heller så skoj även om det gav lite mer den här gången.

Däremot gillade jag början när dom satt och spelade poker. Även lite roligt när Audrey driver med Duke för att få han som kunde läsa tankar ur balans.

Audreys password? Really?

Edited by Wylie Times, 04 October 2010 - 22:05.

[Synon]

11. The Trial of Audrey Parker

Ett svagt avsnitt med ett manus som lämnar mycket i övrigt att önska. FBI chefen som oannonserat dyker upp och ställer Audrey mot väggen. Hur lugn han är fast de blir inlåsta på Dukes båt och båten åker iväg.. Kunde tro att han visste vad som hände, men så var inte fallet vilket bara gjorde det än märkligare. Det enda han var intresserad var att få svar av Audrey om hennes tid i Haven. Åh, så dåligt genomfört. Det i kombination med den illa genomförda storyn om skurkarna som kidnappar dem för att de vill åt en box som Duke har gör det här till ett av de absolut svagaste avsnittet hittills. Och inte att förglömma den dåliga interaktionen mellan Nathan och pappan. På tal om Nathan: uppenbart att gnistan förflyttats från Duke-Audrey till Nathan-Audrey. Tyvärr.

Slutet sedan... Skulle det föreställa en aha-upplevelse? Kunde kanske blivit det om manuset varit mer genomarbetat och genomtänkt...

...

Jag är med dig där, Wylie: Audreys lösenord? Yeah, right.

[Wylie Times]

Kan bara hålla med. Väldigt konstigt hur FBI chefen var så lugn trots att han inte visste vad som hände. Jag var säker på att han låg bakom det i början när dörren stängdes bara pga det.

[Synon]

Precis. En anledning till att jag tyckte det var så illa genomfört. För med tanke på hans lugna agerande så var det ju givet att han visste vad som skedde, men det bara gled förbi och inget mer hände där. Så dåligt.

[Wylie Times]

Jag förstår inte hur dom tänkte där. En sån förhörsscen hade funkat mycket bättre om den hade skett separat utan påverkan utifrån och Nate varit på båten istället. Nu hade han ju knappast varit det med tanke på vad han tycker om Duke men ändå.

Såvida inte det var FBI chefen som anställt dom för att ta båten men det lämnar så många logiska luckor att...nä.

Och som sagt Nate och hans pappa har noll kemi i sina scener.

[Synon]

Nej, allting kändes mer som ett hopkok av lösryckta idéer som ingen riktigt visste vad de skulle göra av... Ett slask avsnitt helt enkelt.

[Wylie Times]

Oj, stora bandsågen från dig alltså.

På tal om Nathan: uppenbart att gnistan förflyttats från Duke-Audrey till Nathan-Audrey. Tyvärr.

Jo, jag tycker dessutom att man fick känslan här av att Julia kommit in som ett nytt love interest åt Duke.

[Synon]

Brrruum-brum!

Och ja, samma känsla fick även jag gällande Julia.

[Wylie Times]

[Synon]

12. Resurfacing

Och så kom det ett bra avsnitt. Gillar storyn med James och att vi får reda på mer om Audrey och hennes mamma, Lucy. Det sistnämnda var ju riktigt intressant... hm. Ärret på foten... Intressant.

Här får vi även en större förståelse för Nathan och hans aversion mot Duke. Lite kul att se hur mycket de har gemensamt iom deras uppväxt i Haven. Dock tycker jag scenen med skurken och pengarna var så där. Lite småfånig faktiskt om ni frågar mig.

Kan tillägga att jag tycker skådespelerskan som spelade mamman (redan glömt bort namnet ) gjorde ett bra jobb med att få fram frustrationen och aggressiviteten i sin karaktär. Barnskådisarna har dock en bit kvar att gå...