Kul att Robert Picardo var med i det här avsnittet. Han är en duktig skådespelare som är bra även i den roll som han spelar i det här avsnittet. Man lyckas bra med att väva samman avsnittets röda trådar och jag tycker att manusförfattarna är väldigt duktiga på att i varje avsnitt blanda lika delar av Raylans privatliv och familjeförhållanden med pågående fall som han arbetar med.
Avsnittet bjöd även på en bra dialog och den bästa biten är nog följande konversation.
Raylan: You know, I once met a man who made elaborate and detailed model reconstructions of famous aviation disasters.
Tenerife, Sioux City, Lockerbie.
These scaled down fuselages, blackened and torn.
Little engines and furrowed earth.
I don't know.
I figure people are entitled to their hobbies, and I'm entitled to think those people are creepy.
No offense, Karl.
Karl: Next time you're in Cincinnati, come by the gallery.
I'll show you my collection.
I think you'll be quite surprised.
Raylan: Honestly, I think I'd rather stick my dick in a blender.
Art: Well, that might solve a few problems.
Raylans chef är inte alltför pigg på idén att Raylan och Ava har funnit varandra igen.
