1001 replies to this topic

[Synon]

Ja, det har jag fattat. Ska nog behålla min humor för mig själv här

Edited by Synon, 04 February 2010 - 20:00.

[Den Gröne Hämnaren]

Dålig humor är bättre än ingen humor alls.

[Synon]

Sant

[Peak]

"Acid Eaters"

Gäng ungdomar ger sig ut i vildmarken för nakenhet, sex och naturligtvis LSD i denna moraliserande historia från 60-talet.

Rätt kul men alldeles för kort (62 minuter)

Trailer:

[Wylie Times]

Wylie på Göteborg international filmfestival: Dag 5

Det roliga med att filmfestivaler är på vintern och inte på sommaren (förutom att det bjuds på glass) är när det blir förseningar vilket händer då och då. Varför är det kul då? "Jo, det ska jag berätta" skrev Wylie sarkastiskt. Foajén till Draken (jag går oftast på Draken) blir alltid proppfull när det är en populär visning. För att komma långt fram i kön och därmed få en bra plats inne i biografen bör man vara där 20-30 min i före filmens början. Sen får man alltså stå där i en foajé som ganska fort blir kokhet och även om man tar av sig ytterkläder så blir det väldigt svettigt eftersom man ändå har mycket kläder på sig och det har alla andra också. Dessutom har jag lätt att svettas. Extra kul blir det om man haft bråttom dit eller gått långt så att man redan är svettig.

Jag förstår helt klart resonemanget bakom att inte ha filmfestivaler på sommaren men jag skulle verkligen inte ha något emot det.

Crazy Heart

This is it. Oscarsfavoriten för manlig huvudroll. Jeff Bridges spelar en alkoholiserad countrymusiker på dekis. Han turnerar runt i sin pick up truck och spelar i små barer där han levererar gamla hits. Han har inte skrivit nåt nytt på åratal. Men så träffar han journalisten Jean (Maggie Gyllenhaal) vilket får honom att vilja städa upp sitt liv vilket förstås inte så enkelt. Storyn är knappast originell och man ser filmens vändning komma från flera mil bort men det är ändå en välberättad kliché som undviker att falla ner i dom vanliga fällorna och lyfts fram av en riktigt stark cast.

Jeff Bridges är indeed lika bra som man har hört. Det är inte svårt att dra paralleller till The Wrestler fast det här är en något muntrare film. Förutom att Bridges gör en väldigt imponerande rollprestation så sjunger han dessutom riktigt bra och musiken i filmen är genomgående suveränt bra. (Om man gillar country vill säga) Bridges påminner en del om Kris Kristofferson i sitt framförande.

Förutom Maggie Gyllenhaal som även hon är riktigt bra fylls filmen upp av Robert Duvall (alltid bra) och Colin Farrell som jag faktiskt måste medge är en riktigt bra skådis när han får dom rätta rollerna som här och In Bruges.

4,5/5

Nu har jag dessutom fyllt min Gyllenhaal kvota för festivalen.

Edited by Wylie Times, 07 April 2010 - 15:50.

[Crusader]

The Wrestler

En gammal Wrestling-kung börjar känna av sin ålder hnär hjärtat säger ifrån. Men att sluta med det yrke som har varit ens liv i över 20 år är tufft.

Bättre än jag väntat mig men kunde också ha varit mycket bättre. Början var rätt seg och filmen blir så tragisk att man skrattar. Värst är slutet som bara var patetsikt och löjligt. Jag hade gärna klarat mig utan det glamorösa självmordet. Jag hade hellre sett att han bara fick en dödlig hjärtattack och sedan se hur de runt honom reagerade och hans begravning .
Men filmen gav iallafall en bra och rätt trovärdig inblick på Wrestlingens värld.

6/10

[Synon]

Nu är jag riktigt avis på Wylie som fått se Crazy Heart! Ah, vad jag vill se den! Kul att den levde upp till förväntningarna.

Tips: ha endast en brynja under dunjackan nästa gång så kanske du inte svettas lika mycket (kan även hjälpa till att skrämma bort de närmaste runt omkring dig så det blir mer luftcirkulation)

Crusader: kul att du sett den, synd att du inte gillade den mer. Men vad tyckte du om Rourke?

Edited by Synon, 06 February 2010 - 09:05.

[Crusader]

Crusader: kul att du sett den, synd att du inte gillade den mer. Men vad tyckte du om Rourke?

Jo, han var bra. Påminde en hel del om Sly i Rocky Balboa fast dystrare.

[dukeofnewyork]

Skönt att höra att Jeff Bridges verkligen är bra och det inte bara är en hype. Verkar vara en klart sevärd film för övrigt. Den åker upp i prioriteringen på den evigt expanderande att se-listan.

[Synon]

The Messenger
Regidebut av Oren Moverman som även skrev manuset ihop med Alessandro Camon. Två Oscarsnomineringar, en för manus och en för manlig biroll, Woody Harrelson (och som ej lär få varken det ena eller det andra med tanke på motståndet).
En långsamt berättad film som flyter på ganska bra. Finns några ögonblick då det känns lite väl långsamt. Bra skådespelare, framförallt Samantha Morton. Lite märkligt med Steve Buscemis roll som kändes lite ovidkommande. Men alltid lika trevligt att se en så pass stor stjärna våga ta på sig en mindre roll i en film. Inte så många av Hollywood-stjärnorna som skulle acceptera att inte finnas överst i rollistan direkt. Manus var även det bra, dock en aning förutsägbart på så sätt att det var givet att en vänskap skulle utvecklas mellan Will och Stone plus att vi skulle få lära känna dem mer på djupet.

3/5

Harry Potter och halvblodsprinsen
Sjätte filmen om Harry Potter och jag säger med en gång: nej, jag har inte sett alla filmerna, nej, jag är inget större HP-fan och nej, jag har inte läst böckerna.
...
3,5/5

Mer i filmens tråd

The Hurt Locker
Mycket bra början på filmen då vi direkt kastas in i handlingen genom sättet det är filmat på, känslan av dokumentär. Amerikanska soldater springer på gatan, kaos, irakier som springer omkring allt i en salig mix som om det vore live-sändning.

Kathryn Bigelow har gjort ett riktigt bra jobb som lyckats få fram den nervkittlande spänningen när vi följer bombteamet under deras dagliga arbete. Faran de ständigt utsätts för. Jag sitter som klistrad framför tv:n och följer händelserna med andan i halsen, njuter av hur karaktärerna tar form och jag lär känna dem. Inte en tråkig sekund har jag.

Fantastiska personporträtt, framförallt de tre huvudpersonerna i bombteamet som vi får följa. Mycket bra spelat av respektive skådespelare.
Snyggt foto både vad gäller kamerateknik och ljussättning, men även miljöerna som är perfekta.

Inte helt otroligt om hon skulle norpa en Oscar för denna film!

5/5

Edited by Synon, 07 February 2010 - 22:04.

[Wylie Times]

@Synon: Intressant att läsa vad du tyckte om The Messenger och The Hurt Locker. Jag var inte riktigt lika övertygad av The Hurt Locker som du. Jag ska kolla på Messenger vid tillfälle.

Wylie på Göteborg international filmfestival: Dag 6

Jag vet inte om det är att jag inte engagerar mig (går på seminarier eller hänger i festivaltältet) eller att jag helt enkelt inte är uppmärksam men jag har inte sett en enda kändis på festivalen i år eller förra året om man inte räknar en kvasikändis som filmrecensenten Fredrik Sahlin som jag såg på BK förra helgen. Men inget känt filmfolk. När jag gick på Stockholms filmfestival tycker jag att jag såg ett par kändisar varje år. Jag såg iofs mer film då men ändå. Hur som helst tog det slut den här dagen då Nicolas Winding Refn och Mads Mikkelsen var på plats för att presentera Valhalla Rising. Jag kom inte ihåg riktigt vad Refn sa men han var rolig iaf. Mikkelsen var väldigt fåordig. Efter filmen hade dom en frågestund med Refn och Mikkelsen men jag hade tyvärr inte tid att stanna för jag skulle iväg på nästa film. Det hade varit intressant att höra dom försvara den här smörjan!

Valhalla Rising

Nä då, riktigt så dålig var den inte. Den började faktiskt riktigt bra. Inspelad i skotska högländerna tar Refn full användning av det karga landskapet för att skapa en riktigt härlig atmosfär. Mikkelsens stumma karaktär One Eye är den hårdaste vikingen sen? Jag kommer inte på nåt, han är iaf en fånge hos en stam vikingar som använder honom som en sorts gladiator där han får slås barhänt mot andra fångar till döden. Efter ett tag flyr han och dödar dom som hållit honom fången på det mest brutala sätt möjligt. Men där tar det roliga slut. One Eye slår följe med några skottar på en flummig resa mot Jerusalem men åker vilse i dimman och man nån helt annanstans. Dialogen är genom hela filmen väldigt sparsmakad (Mikkelsen är som sagt stum) och tempot i filmen är långsamt till en början vilket jag inte har nåt emot men efter dom åker iväg över havet saktar det ner till snigelfart och storyn blir ja, det är svårt att öhrt prata om någon story. Antingen kan man beskriva väldigt enkelt vad som händer vilket är banalt och tråkigt eller så kan man försöka gå in på djupet med vad Refn vill säga med filmen. Innan jag gick ut hörde jag honom likna filmen vid en "acid trip" vilket jag bitvis absolut kan hålla med om. Frågan är om det är en bra grej ? Det kan vara det tror jag men inte i den här filmen. För mig gick det mesta av den andra halvan av filmen över huvudet. Inte för att jag inte gillar flummiga eller långsamma filmer men det här var inte min kopp te. Det känns lite synd för den är riktigt snyggt gjord ochg Mikkelsen gör mycket med sin stumma karaktär så jag hade velat gilla den mer än jag gjorde.

3/5

Från en flummig film till en annan...

The Bad Lieutenant: Port of Call - New Orleans

Den här filmen har egentligen ganska lite gemensamt med Abel Ferraras film från 1992. Det rör sig inte om någon remake utan om liknande huvudkaraktärer i olika historier. Herzog har gjort en mer skruvad film som aldrig känns i närheten av lika skitig och fördärvad som Ferraras film gör. Nicolas Cage gör faktiskt ett ganska underhållande rolltolkning som en polis som hamnar allt djupare i korruption och drogeberoende och allt efter vad filmen går blir Cage allt mer galen och spelar över så att det sjunger om det. Vilket som sagt är rätt kul men det rör sig knappast om en nytändning för honom. Herzog å sin sida tar Cages drogrus och filmar iguanor och aligatorer i ett sorts POV med digitalkamera. Väldigt trippat och kul. Mot slutet av filmen tar handligen en ganska oväntad vändning som iaf inte jag alls hade väntat mig vilket bidrar till absurditeten i filmen. Konstig och rätt underhållande men bra? Jag vet inte riktigt.

3/5

Edited by Wylie Times, 07 April 2010 - 15:51.

[Kermit]

Många saker som du nämner är väl bara konventioner i slasherfilmer? Sex, droger och naket hör till, för det är oftast de som är sådär "omoraliska" som dör först. Själv undrar jag varför folk har svårare att se naket i film än blod, våld och gore. Samma med slutet du nämner, så ska det väl i stort sett bara vara?

[Synon]

The Blind Side

Det enda jag visste om filmen innan jag såg den var titeln och att Sandra Bullock har fått beröm och belöning för sin roll. Gillar att inte veta så mycket om filmen jag ska se. Känslan av att börja på ett så gott som tomt ark och själv få fylla i mina intryck, känslor och funderingar utan någon yttre påverkan är underbart. Men nog om det. Dags att nämna något kort om filmen.

En story som grep an i mig direkt. Så rörande bra när Leigh Anne (Bullock) tar sig an Michael (Quinton Aaron) och han blir en del av familjen. Hur alla accepterar honom utan protester. Den främsta orsaken beror på den härliga personkemin mellan dessa två personer och en fantastisk prestation av Bullock. Wow. Så jäkla bra.
Quinton Aaron är även han mycket bra, gäller även övriga skådespelare som gjorde ett bra jobb.

Mycket bra manus som lyckades hålla en jämn nivå där man blev både berörd, ledsen, sorgsen, glad och även fick skratta gott emellanåt. Allt detta utan att det blev för sliskigt, för sentimentalt vilket ofta kan vara fallet i denna genre. När jag tänker efter så tror jag att Bullock har stor del i att det blev så lyckat.
Ok, erkänner att öppningsscenen fick mig att gäspa då den visade en baseballmatch och jag kan inte påstå att jag tycker det är så överdrivet upphetsande att se... Men det handlar ju trots allt om en kille som börjar spela baseball och blir jäkligt duktigt på det så...Bara att härda ut då

När eftertexterna rullade så förstod jag att den är baserad på en verklig händelse vilket var en trevlig bonus. Så härligt att det finns sådana här solskenshistorier i verkligheten. Ja jag vet, filmen har väl kryddat på lite extra, men ändå. Jag köper det glatt. En riktigt skön må-bra-film.

4/5

Edited by Synon, 09 February 2010 - 06:58.

[Crusader]

The Boat That Rocked

Året är 1966. Carl kommer till Pirat Radio båten Radio Rock där han får träffa båtens unika DJ och uppleva livet ombord medans Englands regering gör allt för att lägga ned stationen.

En härlig upplevelse att se. Visseligen kan jag förstå att filmen var en gigantisk flopp då den är väldigt speciell och personligen så var slutet lite väl mycket. Men en fin hyllning till Pop & Rock och mycket underhgållande.

7,5/10

[Peak]

The Boat That Rocked

Året är 1966. Carl kommer till Pirat Radio båten Radio Rock där han får träffa båtens unika DJ och uppleva livet ombord medans Englands regering gör allt för att lägga ned stationen.

En härlig upplevelse att se. Visseligen kan jag förstå att filmen var en gigantisk flopp då den är väldigt speciell och personligen så var slutet lite väl mycket. Men en fin hyllning till Pop & Rock och mycket underhgållande.

7,5/10

Vi kan ju göra en svensk "remake" med Radio Nord i huvudrollen..

[Wylie Times]

Wylie på Göteborg international filmfestival: Dag 7-8

Snipp snapp snut, så var filmfestivalen slut. Med facit i hand får jag väl lova att säga att förra årets festival var bättre. Eller jag såg åtminstone bättre filmer (men också sämre). Jag chansade inte så mycket på totalt okända filmer i år vilket antagligen resulterade i en mer jämn kurva bland filmerna. Det har iaf varit väldigt roligt att gå på festival igen. Det här kanske dessutom blir sista året här eftersom det är tveksamt om jag bor kvar här nästa år. Här är dom två sista filmerna jag såg:

I Love You Philip Morris

En rätt så udda romantisk komedi/Heist film. Det handlar om familjefadern Steven Russell som efter en bilolycka inser att han inte kan leva sitt liv i en lögn längre. Han erkänner för sin fru att han är gay och slutar på sitt jobb och flyttar till Florida. Där kastar han sig huvudstupa in i en jet set livsstil som han försörjer genom olika bedrägerier. Slutligen hamnar han i fängelse och där träffar han sitt livs stora kärlek, den blyga och känslosamma Philip Morris.

På många sätt känns det som en indie film med tanke på hur politiskt inkorrekt den är men å andra sidan spelas huvudrollen av Jim Carrey som är klockren som Russell. Lustigt att ingen kommit på att casta Carrey som con man tidigare. Ewan McGregor är också bra i titelrollen liksom Leslie Mann som Russells fru. Hon är förresten alltid bra och borde verkligen få större roller. I love you Philip Morris är både tragisk och extremt rolig på sina ställen. Dialogen är välskriven men det känns som dom hade kunnat ta filmen ett steg till också.

4/5


Samson & Delilah

Som alltså inte blev nominerad för en Oscar för bästa utländska film. Typiskt, annars hade jag haft en film mindre att se. Nåja, det här är iaf en väldigt indie kärleksskildring mellan två unga aboriginer som bor i en liten håla mitt i öknen där ingenting händer och varje dag är likadan. För att stå ut med tristessen sniffar Samson bensin vilket kan förklara varför han inte kan prata heller. Sakta får han dock upp ögonen för Delilah som efter lie om och men fattar tycke för honom också. När hennes mormor dör och Dlilag blir nerslagen av elaka tanter snor Samson en bil och dom drar in till en närliggande stad.

Här börjar eländet på riktigt och man inte ogillade Samson innan så börjar man definitivt göra det nu. Därför hade jag också svårt för filmens slut som förvisso känns trovärdigt och säger något om hur kärlek knappast är något logiskt utan något som vi inte kan styra. Och har man blivit förälskad i en bensinsniffande idiot så är det så även om man vill skrika till Delilah genom bioduken att lämna honom.

Berättarstilen är långsam och dialogen är väldigt sparsmakad tack vare att Samson aldrig säger något. På så vis påminner den faktiskt om Valhalla Rising. Ja fast bara på dom punkterna då. Skådespelarna som i dom flesta fall är amatörer gör riktigt bra ifrån sig.

Jag förstås förresten inte varför filmen skickades in som nominering för bästa icke-engelsk språkiga film när åtminstone hälften av dialogen är på engelska.

3/5

Edited by Wylie Times, 07 April 2010 - 15:52.

[Synon]

Tycker oxå det är tråkigt att det är över, har varit så mysigt att ta del av dina upplevelser på filmfestivalen. Så du har fått nog av Göteborg nu? Kanske insett att Stockholm is the one and only city?

[Wylie Times]

Haha. Nja, det är svårt att jämföra då det var så länge sen jag var på Stockholm filmfestival men jag skulle gärna åka dit igen för att göra en mer aktuell jämförelse. Spontant skulle jag iaf säga att jag gillar biograferna i Stockholm bättre.

I går var jag iaf på folkets bio och såg...

Das Weisse Band (Det vita bandet)

Ruggigt bra film av Michael Haneke. Det var länge sen jag så något av honom. Senast var Pianisten och den imponerade inte så mycket på mig. Men det här var grymt bra.

Handligen är förlagd till en tysk by drygt ett år innan första världskriget bryter ut. Märkliga och våldsamma händelser inträffar och alla undrar vem eller vilka som ligger bakom. Allt återberättas i nutid av den gamle läraren som minns de händelser som fick hela byn i uppror. I fokus står barnen som blir utsatta för en grym uppfostran fylld av psykiskt och fysiskt våld. Dessa barn som kommer att växa upp och bli en del av det national socialistiska Tyskland på 30-talet. Det får vi förstås inte se i filmen men det är lätt att se var Haneke pekar utan att det på något sätt skrivs på näsan. Inga tydliga förklaringar ges utan mer subtila vinkar. En av Hanekes trademarks, att stanna med kameran medan händelser (ofta grymheter) sker utanför bild används skicklig i kombination med ljudläggningen. Faktum är att ingen musik förekommer i hela filmen utom befintlig musik i själva filmen. Under för och eftertexter är det helt tyst vilket ger en lite underlig känsla i biosalongen.

En sak som verkligen inte kändes som Haneke men som var väldigt välkommen och skapade en fin konstrast till resten av filmen var den fina lilla kärlekshistoria mellan läraren och baronens barnmorska som löper genom filmen.

Det vackra svartvita fotot och Hanekes sedvanliga långsamma och ofta statiska tagningar gör att Det vita bandet ofta påminde mig om Ingmar Bergman.

5/5

Edited by Wylie Times, 07 April 2010 - 15:52.

[Kermit]

Precious

Regi: Lee Daniels
I rollerna: Mariah Carey, Gabourney Sibide, Paula Patton etc.

Så efter att ha lyckats släpa iväg min flickvän på Sherlock Holmes härom veckan kom nu "återbetalningen" när hon, hennes fem socionomklasskamrater och jag gick och såg snyftaren (?) Precious.

För er som inte vet vad den handlar om så är det berättelsen om Precious, som verkligen har en tuff uppväxt. Hon är gravid med sitt andra barn som hon fått genom våldtäkt av sin far, hennes mamma misshandlar henne både psykiskt och fysiskt och i början av filmen blir hon till och med avstängd från skolan. Ändå finns det en liten, liten strimma hopp som leder en genom filmen mitt i allt elände, men jag har sällan varit på en bio där det varit så tyst. Kom igen, jag är van vid explosioner och effekter, men här var det så jag knappt vågade tugga mina popcorn.

Men, filmen är mycket bra. Den är gripande fast utan att vara det på ett manipulativt sätt om ni förstår. Det är en dokumentär, "gritty" (populärt ord numera) men samtidigt är regissören mycket bra på att få med drömsekvenser på ett effektivt sätt. Skådespelarna fungerar, t.om. Mariah Carey, som gör en mycket nedtonad roll som ni säkert har läst om. Så värst mycket är hon inte med däremot, Precious lärare Blu Rain är minst lika viktig, och det är rakt igenom Precious som är i fokus.

Betyg: VG+

[Crusader]

The Replacement Killers (1998)

John Lee är en ofrivillig Hitman åt den mäktiga Mr. Wei. En dag får han ett kontrakt på en oskylldig som han bara inte kan förmå sig genomföra. Plöptsligt är John jagad av Mr. Wei's män samtidigt som 2 nya Hitmans anställs för att avsluta jobbet. Nu står John inför ett svårt val, att åka till Kina och rädda sin familj undan Mr. Wei's hantlangare eller rädda den oskylldiga personen som han fick order om att döda.

Hong Kong Action när den är som bäst med Chow Yun-Fat i högform.
Full action helatiden men samtidigt en intresant story. Gillar man, som jag, Hong Kong Action så kommer man verkligen att gilla den här.

8/10

[Wylie Times]

Control

Biopic om Joy Division sångaren Ian Curtis korta karriär. Jag har tänkt se den här filmen väldigt länge eftersom jag gillar Joy Divison men det har inte blivit av förän nu då den gick på SVT. (alltid ett bra sätt att vinga sig att se en film) Tack för tipset Georgia.

Framför allt är filmen väldigt intressant om man är ett fan. Dom har hittat väldigt bra skådisar i både okända Sam Riley som Curtis och alltid duktiga Samantha Morton som hans fru. Sen är t.ex inte han som spelar Tony Wilson alls lika bra som Steve Coogan var i 24 Hour Party People men det gör inte så mycket eftersom han har en ganska liten roll här. Musiken är förstås väldigt bra men regin är ganska ordinär och tråkig. Sen är det som sagt tveksamt hur bra filmen är för dom som inte gillar Joy Division och inte har den förkunskap som kommer med det.

4/5

Edited by Wylie Times, 07 April 2010 - 16:04.

[Synon]

Har ingen aning om vilka Joy Division var, men har tänkt se filmen iaf så jag får väl återkomma den dagen jag gjort det så får vi se om det stämmer det du skriver.

[Kermit]

Läs på lite om Joy Division före bara, det är en fördel att ha koll på dem som Wylie skrev. Men du kanske har hört talas om New Order?

[Georgia]

Nämnde i musikforumet att det skulle visas en dokumentär (K-Special) dagarna innan filmen. Kanske den finns på SVTPlay att se.

[Wylie Times]

Jepp, jag har tänkt kolla på den nån gång i helgen.

Och om ni gillar Control rekommenderar jag att kolla upp 24 Hour Party People om ni inte har sett den. Den ger en bredare blick på Manchester scenen vid dom åren med Tony Wilson och Factory i fokus. Vissa scener överlappar också med Control och sen får man även fortsättningen på vad som hände bandet efter Curtis dog.

Edited by Wylie Times, 12 February 2010 - 21:46.