896 replies to this topic

[Marie Morot]

Jag tycker inte att jag säger emot mig själv. YMMV

[Robert Jonsson]

Jag kan bedöma seriens kvalitét på mindre än en säsong. Det räcker med några få avsnitt för att döma skådepelarna, manus, foto med mera, kort sagt: saker som gör serien bra/dålig.

Jag är ytterst skeptisk till att du faktiskt kan det. Men så vet jag ju inte om du har någon utbildning i det hela - har du det blir det ju givetvis enklare att bedöma utifrån ett mindre underlag. Även om du fortfarande riskerar att gå i fällan med kvalité och smak.

Anledningen till att man bör se en hel säsong är för att teveserier är designade i säsonger, inte som veckofilmer. Hur utvecklas karaktärerna över säsongen? Hur har det planerats? Hur har budgeten distribuerats och hur har de lyckats pressa den? Har fotot hållit och brustit? När i så fall? Om du inte har ett tillräckligt stort statistiskt underlag kan du inte döma ut en serie - särskilt inte en som varat flera säsonger. Läs vad XC sa för ett strålande exempel på hur en serie utvecklas.

Xena faller mig inte smaken och håller inte på någon av de punkterna jag räknade upp ovan, imo.

Jo, den håller på flera av punkterna. Att du säger att den inte gör det visar att du har väldigt lite kunskap att komma med. Eller rättare sagt, du ser dem med fel glasögon. Ungefär som om man går in för att gå in och se en skräckfilm, men får en parodi på skräckfilm. Då är man missnöjd, men det betyder inte att den blir dålig kvalité. Det betyder bara att man sett serien med fel förväntningar.

Ett halvdussin avsnitt räcker långt för att bedöma en serie, har man på den tiden inte visat upp de kvaliteter som den påstår sig uppvisa är det inte värt att lägga ner mera tid på den.

"som den påstår sig"? Du menar som andra tillskriver den, eller?

Det där med värd att lägga ned tid på är helt dominerande av smak - och jag tycker det är helt rätt. Varför skall man egentligen sitta och se en serie som man inte tycker om? T.ex. lade jag ned den där presidentserien med den första kvinnliga president på TV4 för den inte tilltalade mig.

Felet många gör i det läget är att stämpla det som en dålig serie. Och ser man det t.ex. som en politisk serie så kan det ju vara så, men ser man det som en såpa blir det helt andra kriterier som gör den till bra kvalité eller inte. Olika genrer har olika förutsättningar för vad som är bra kvalité. Samma sak beroende på vilka budgetar de hade att röra sig med.

Det är väldigt lätt som en vanlig tittare att låta smaken styra sina åsikter om vad som är kvalité. Det sker ofta utan att man tänker på det. Har man ett regelverk eller en särskild skola att hålla sig till då man analyserar deras kvalitéer glider du inte iväg på samma sätt.

Men som jag sagt i tidigare diskussioner, kvalité är alltid underprioriterad sin egen smak. Som Marie säger - varför se något man inte gillar? Såtillvida du inte är ute efter att analysera serier på ett filmvetenskapligt sätt...

[Marie Morot]

Jag är ytterst skeptisk till att du faktiskt kan det. Men så vet jag ju inte om du har någon utbildning i det hela - har du det blir det ju givetvis enklare att bedöma utifrån ett mindre underlag. Även om du fortfarande riskerar att gå i fällan med kvalité och smak.

Anledningen till att man bör se en hel säsong är för att teveserier är designade i säsonger, inte som veckofilmer. Hur utvecklas karaktärerna över säsongen? Hur har det planerats? Hur har budgeten distribuerats och hur har de lyckats pressa den? Har fotot hållit och brustit? När i så fall? Om du inte har ett tillräckligt stort statistiskt underlag kan du inte döma ut en serie - särskilt inte en som varat flera säsonger. Läs vad XC sa för ett strålande exempel på hur en serie utvecklas.

Man måste inte ha en flerårig filmvetenskaplig utbildning för att inse vissa kvaliteter i manus, skådespeleri, filmning etc. Visst hjälper det, men man kan bedöma sådana faktorer utifrån stor erfarenhet och ett djupt intresse som gjort att man sett och läst mycket också.

Sedan är det långt ifrån alla serier som är uppbyggda runt säsongsarcs. Det finns många, många serier som skapats enligt COTW-mönster och som inte uppvisar varken långsiktigt tänkade eller karaktärsutveckling och där spelar antalet säsonger ingen roll, det blir inte bättre än vad du ser just nu. Dock finns det serier som börjat lite skakigt, lite ostrukturerat och kanske till och med oplanerat, men som ändå fått leva kvar och som genomgått en anmärkningsvärd utveckling tack vare den chansen - aktuella exempel (för oss) är Xena och Buffy.

Ett halvdussin avsnitt räcker långt för att bedöma en serie, har man på den tiden inte visat upp de kvaliteter som den påstår sig uppvisa är det inte värt att lägga ner mera tid på den.

"som den påstår sig"? Du menar som andra tillskriver den, eller?

Det där med värd att lägga ned tid på är helt dominerande av smak - och jag tycker det är helt rätt. Varför skall man egentligen sitta och se en serie som man inte tycker om? T.ex. lade jag ned den där presidentserien med den första kvinnliga president på TV4 för den inte tilltalade mig.

Felet många gör i det läget är att stämpla det som en dålig serie. Och ser man det t.ex. som en politisk serie så kan det ju vara så, men ser man det som en såpa blir det helt andra kriterier som gör den till bra kvalité eller inte. Olika genrer har olika förutsättningar för vad som är bra kvalité. Samma sak beroende på vilka budgetar de hade att röra sig med.

Det är väldigt lätt som en vanlig tittare att låta smaken styra sina åsikter om vad som är kvalité. Det sker ofta utan att man tänker på det. Har man ett regelverk eller en särskild skola att hålla sig till då man analyserar deras kvalitéer glider du inte iväg på samma sätt.

Men som jag sagt i tidigare diskussioner, kvalité är alltid underprioriterad sin egen smak. Som Marie säger - varför se något man inte gillar? Såtillvida du inte är ute efter att analysera serier på ett filmvetenskapligt sätt...

Inte enbart som andra tillskriver den, också som den själv framställer sig att vara var vad jag menade där. Ett ypperligt exempel är ju Commander in Chief som du själv tar upp - den framställdes och promotades som den nya "West Wing" och det var mycket långt ifrån sanningen. Vad den var, var en upphottad såpa och det framgick mycket snart.

Om en serie är dålig eller bra är en mycket subjektiv uppfattning, det beror ju helt på vilka förutsättningar eller "glasögon" man ser den med. Har man förväntningar på något som inte infrias blir man givetvis besviken och tycker det är dåligt, vare sig dessa förväntningar handlar om innehåll eller teknik eller skådespelarprestationer etc.

Med träning kan man lära sig att se med andra ögon på saker och ting, man kan lära sig att se sådana kvaliteter som man kanske inte själv uppskattar i underhållningssyfte, men som ändå lyser igenom på ett sådant sätt att man i alla fall kan beundra hantverket och slutresultatet. För den skull behöver man ju inte tycka om det. Själv är jag kluven på det viset inför Carnivàle - jag har sett för få avsnitt för att kunna göra en samlad bedömning och av det jag sett ser jag enorma kvaliteter, dock inte något som drar mig in i den.

Tycker man inte om en serie hjälper nog inte att se många avsnitt heller, det kan mycket väl fungera så att man blir än mer avogt inställd till den än man var från början. Att tvinga sig själv att se något bara för att "alla andra" säger att det är så bra ser jag inte som en bra lösning i alla situationer. Vill man inte förtrollas spelar det ingen roll hur många avsnitt man ser, man tycker nog inte om det ändå.

[Robert Jonsson]

Man måste inte ha en flerårig filmvetenskaplig utbildning för att inse vissa kvaliteter i manus, skådespeleri, filmning etc.

Nej, du behöver absolut inte det! Men vad jag menade, är att om man har det behöver man kanske ett mindre underlag för att göra en mer välgrundad slutsats. Den absolut bästa medlet är att både ha en utbildning och en stor erfarenhet av genren som man börjar analysera och tycka kring.

Sedan är det långt ifrån alla serier som är uppbyggda runt säsongsarcs.

Tyvärr inte.

Jo, jag vet COTW-mönstret som inte har långsiktigt tänkande på det sättet. Men där finns ofta också karaktärsutveckling - även om det blir en bieffekt. Jag menar, COTW är precis vad man kan definiera vVänner som. Ser man över deras tio säsonger så har karaktärerna utvecklas rätt hårt. Se bara på hur Rachel förändrades från bortskämd flicka till en framgångsrik karriärkvinna - eller Chandler - the non commitment freak - blir en gift, ansvarsfull man. Jag menar inte på att det egentliga är arc-tänkande, men det är likväl karaktärsutveckling. Du hittar liknande saker i andra serier t.ex. Cosby och 7th Heaven. Nu har jag i princip talat om saker som spänner sig över flera säsonger, men samma sak kan återfinnas på mindre skala under en säsong.

Det finns olika strömmningar om hur man bör bedömma saker. Vi var inne lite på det i Filmvetenskapen, men främst togs det upp under Litteraturvetenskap och Retoriken. Vad skall bedömas? Enbart intentionen med hantverket eller enbart resultatet? Om vi måste välja tror jag nog resultatet är det som faller mig i smaken - även om jag tycker intentionen är viktig att lägga in. Med andra ord, skulle jag säga att en storyarc visar på intention som slutar i ett resultat. Då blir intentionen som den där lilla pricken över i:et. Men saknas pricken betyder det inte att det saknar kvalité. Även konstnärer får fram storslagna verk av slump - precis som författare som inte vet var boken skall sluta.

Dock finns det serier som börjat lite skakigt, lite ostrukturerat och kanske till och med oplanerat, men som ändå fått leva kvar och som genomgått en anmärkningsvärd utveckling tack vare den chansen - aktuella exempel (för oss) är Xena och Buffy.

Håller helt och hållet med. Buffy har ju konsekvent använt sig av interna storyarcs under hela tiden dock. Men Xena gjorde det inte i en hög utsträckning i början (säsong fyra hade dock en mycket väl uttänkt storyarc), utan serien kretsar främst runt en underliggande storyarc som ständigt utvecklas. Den är inte lika tydlig, men ser man serien på ett djupare plan så är den väldigt tydlig.

Inte enbart som andra tillskriver den, också som den själv framställer sig att vara var vad jag menade där. Ett ypperligt exempel är ju Commander in Chief som du själv tar upp - den framställdes och promotades som den nya "West Wing" och det var mycket långt ifrån sanningen. Vad den var, var en upphottad såpa och det framgick mycket snart.

Commander in Chief (så var det, ja!) är ett passande exempel. Jag ser det inte som den försökte utmåla sig själv som det nya "West Wing" - inte serien i sig. Den satte snabbt rätt stort fokus på familjen. Däremot satte media den under lampan som det. Det är stor skillnad på det - och om man lyssnar på media är det lätt att komma in med fel glasögonen. Jag tror inte du börjat kolla om de sagt att det var "en familjesåpa som utspelar sig i Vita huset"?

Infrias inte ens uppfattning och förväntningar så blir det som du säger inte bra i ens ögon. Håller helt med där. Jag håller helt och hållet med om att man kan lära sig med träning att byta glasögon och ställa sig till ett analytiskt tänkande (vad för filmvetare skulle jag annars vara? ). Men det är skillnad på det gentemot vad du sedan avslutar med:

Att tvinga sig själv att se något bara för att "alla andra" säger att det är så bra ser jag inte som en bra lösning i alla situationer. Vill man inte förtrollas spelar det ingen roll hur många avsnitt man ser, man tycker nog inte om det ändå.

Jag håller återigen helt och hållet med. Men där har vi återigen med smak att göra. Jag talar utifrån en ståndpunkt för att avgöra en eventuell kvalité - inte om att man skall lära sig gilla den. Är man avogt inställd är det väldigt sällan som man blir mer vänligt inställd till den. Men det har ju ingenting att göra med kvalité - och då tycker jag nog man måste skaffa sig ett hyfsat underlag för att kunna göra en bedömning utan att bland in sin egen smak.

[Marie Morot]

Men vad jag menade, är att om man har det behöver man kanske ett mindre underlag för att göra en mer välgrundad slutsats. Den absolut bästa medlet är att både ha en utbildning och en stor erfarenhet av genren som man börjar analysera och tycka kring.

Självklart är det så. Skaffar man sig en filmvetenskaplig utbildning följer ju också med att man får stor erfarenhet av genren, det ingår ju att se mycket film och analysera.

Sedan är det långt ifrån alla serier som är uppbyggda runt säsongsarcs.

Tyvärr inte.

Jo, jag vet COTW-mönstret som inte har långsiktigt tänkande på det sättet. Men där finns ofta också karaktärsutveckling - även om det blir en bieffekt. Jag menar, COTW är precis vad man kan definiera vVänner som. Ser man över deras tio säsonger så har karaktärerna utvecklas rätt hårt. Se bara på hur Rachel förändrades från bortskämd flicka till en framgångsrik karriärkvinna - eller Chandler - the non commitment freak - blir en gift, ansvarsfull man. Jag menar inte på att det egentliga är arc-tänkande, men det är likväl karaktärsutveckling. Du hittar liknande saker i andra serier t.ex. Cosby och 7th Heaven. Nu har jag i princip talat om saker som spänner sig över flera säsonger, men samma sak kan återfinnas på mindre skala under en säsong.

Du glömmer bort alla kriminalserier (CSI, L&O m fl) som är uppbyggda runt COTW och där karaktärsutveckling och inblickar i privatliv etc är utfyllnad till avsnittet och inte fokus för storyn i sig. Det där kan givetvis kombineras, men det är också oftast något som kommer efter ett antal säsonger och som inte är inplanerat från början. En sitcom är inte heller tänkt att vara arcbaserad och utvecklande på det sättet, men som med alla serier som håller på länge så ser man en förändring i hur skaparna jobbar med serien och hur säsongerna kan ändra fokus från att vara koncentrerade på COTW eller sitcom-gags till att bli något mera.

Väljer man istället att se på serier som slutat efter 1-3 säsonger så får man en annan bild. På sitcom-sidan står en kort serie fortfarande och stampar i gag-stadiet och karaktärsutvecklingen är ofta rudimentär. Arcmässigt kan man glömma den typen av serie. Samma sak med kriminalserier, inte mycket utrymme för storyarcs där heller. Nu talar jag givetvis om dussinvara här - inte de egensinniga, visionära filmmakarnas skapelser.

Dramaserier är en helt annan sak. Där är handlingen i huvudsak karaktärsbaserad och där krävs en utveckling om än så liten för att driva storyn framåt. Arcs som spänner över ett antal avsnitt eller säsongen är närmast nödvändiga för att serien ska fungera.

Det finns olika strömmningar om hur man bör bedömma saker. Vi var inne lite på det i Filmvetenskapen, men främst togs det upp under Litteraturvetenskap och Retoriken. Vad skall bedömas? Enbart intentionen med hantverket eller enbart resultatet? Om vi måste välja tror jag nog resultatet är det som faller mig i smaken - även om jag tycker intentionen är viktig att lägga in. Med andra ord, skulle jag säga att en storyarc visar på intention som slutar i ett resultat. Då blir intentionen som den där lilla pricken över i:et. Men saknas pricken betyder det inte att det saknar kvalité. Även konstnärer får fram storslagna verk av slump - precis som författare som inte vet var boken skall sluta.

Det där är väldigt intressant. Resultatet måste inte nödvändigtvis spegla intentionen - skaparens tankar uppfattas inte alls på samma sätt av publiken och det kan vara både på gott och ont - jag kan tänka mig att regissörer, författare och andra överraskas av vad publiken tar till sitt hjärta lika ofta som vad de ratar. Sammanfaller resultatet med intentionen bör det ju vara det optimala, men det finns säkert exempel där det inte heller stämmer.

Men Xena gjorde det inte i en hög utsträckning i början (säsong fyra hade dock en mycket väl uttänkt storyarc), utan serien kretsar främst runt en underliggande storyarc som ständigt utvecklas. Den är inte lika tydlig, men ser man serien på ett djupare plan så är den väldigt tydlig.

Xena kom väl till som en spin-off ur Hercules tack vare publikens reaktion på karaktären? Det tyder inte precis på ett genomtänkt koncept som bas för serien. Att det förändrades i takt med den ökade populariteten är ju ett positivt drag förstås.

Commander in Chief (så var det, ja!) är ett passande exempel. Jag ser det inte som den försökte utmåla sig själv som det nya "West Wing" - inte serien i sig. Den satte snabbt rätt stort fokus på familjen. Däremot satte media den under lampan som det. Det är stor skillnad på det - och om man lyssnar på media är det lätt att komma in med fel glasögonen. Jag tror inte du börjat kolla om de sagt att det var "en familjesåpa som utspelar sig i Vita huset"?

Inte alls bara mediahype, det var en medveten pr-stategi från bolaget och skaparna. De ville rida på den våg av popularitet som TWW skapat - och eftersom den serien var på väg ut såg man ett hål att fylla för de som gillade den serien. Vad man inte tog i beaktande var att den demografiska gruppen inte var intresserad av en så "dumbed down" serie (politiskt sett). Det räckte inte med att få med sig några av de stora namnen i Hollywood för att publiken skulle stanna. Det krävdes både hjärta och hjärna och CiC hade inget av det. I ett desperat försök att rädda Titanic sparkade man seriens skapare och satte in annat folk, men det var både för lite och för sent. Sensmoral: Tro inte att alla är idioter bara för att 95% av publiken är det.

Jag håller återigen helt och hållet med. Men där har vi återigen med smak att göra. Jag talar utifrån en ståndpunkt för att avögra en eventuell kvalité - inte om att man skall lära sig gilla den. Är man avogt inställd är det väldigt sällan som man blir mer vänligt inställd till den.

Där talar jag inte heller om kvalitet, utan enbart om tycke och smak. Något kan vara hur bra som helst och uppvisa kvaliteter på många plan, men fångas man inte av storyn, miljöerna och personerna så hjälper det inte hur bra det än är.

[Robert Jonsson]

Du glömmer bort alla kriminalserier (CSI, L&O m fl) som är uppbyggda runt COTW

Nä, jag glömmer inte - jag har inte sett tillräckligt många för att kunna säga något om det. Det mesta jag sett är CSI och då är det typ sex avsnitt ur säsong fyra, tre ur säsong fem och fem ur säsong sex. Det är inte material nog att döma en serie. Jag tycker mig se möjligheter till karaktärsutveckling och förvecklingar från tidigare avsnitt, men jag skulle behöva se en hel säsong innan jag säger bu eller bä om det.

Men jag håller med om att COTW vanligen inte brukar sig av en tydlig storyarc, liksom sitcoms. Den sk. reset-funktionen finns ju där för att fånga in "dumma"/lata tittare och inte ändra på det "vinnande" konceptet. Men blir de lyckade och håller på länge kommer de i slutänden ändå att få karaktärsutveckling. Särskilt om skådespelarna åldras med serien. Det hinner som sagt var sällan ske i serier som endast håller på få säsonger.

Men visst, jag får väl ge mig - en säsong är kanske alldeles för mycket i vissa sorters serier. COTW och komedier. Men jag föreslår ändå att man kollar på de första, några i mitten och de sista för att skapa sig ett omdöme om kvalité. Och måste du skippa några? Skippa de i mitten. Men nu i det här fallet när vi talade om just Xena så är det faktiskt att betrakta som en arc-serie och då behöver man se mer än några avsnitt för att kunna göra bedömningen om kvalitén.

Det där är väldigt intressant.

Jo, precis. Intentionen är ju inte nödvändigtvis resultatet. Läste en artikel/intervju rörande den japanska filmen Oldboy. Det hade visat sig publiken hade skrattat på helt fel ställe enligt regissören. Men han tog det med en klackspark och sa att det bara var kul och intressant. Men jag håller ju med om att det blir optimalt när resultat och intention sammanfaller.

Xena kom väl till som en spin-off ur Hercules tack vare publikens reaktion på karaktären? Det tyder inte precis på ett genomtänkt koncept som bas för serien. Att det förändrades i takt med den ökade populariteten är ju ett positivt drag förstås.

Å andra sidan betyder ju inte det att man helt saknar grund. Man planerar ju ofta en säsong övergriplig i stämning, ton och budget. Och det finns en tråd i början som man direkt spinner vidare på. Just Xenas mörka förflutna och hennes attonement, vilket går genom hela serien.

Inte alls bara mediahype, det var en medveten pr-stategi från bolaget och skaparna.

Givetvis medveten strategi från bolag och skapare - jag inkluderar det i mediahype, för de använder media för att få fram sina åsikter. Jag håller med dig i allt som du säger rörande den serien. Jag är inte förvånad över att den dog - ulv i fåraklädsel avslöjar sig alltid till slut och jägaren brukar då skjuta den

Något kan vara hur bra som helst och uppvisa kvaliteter på många plan, men fångas man inte av storyn, miljöerna och personerna så hjälper det inte hur bra det än är.

Vilket är varför jag gillar Paul W.S. Andersons filmer - saknar kvalitéer på måpnga plan men fångar mig likväl

Edited by Marie Morot, 11 August 2006 - 11:16.

[Georgia]

Ska bara meddela att FX röstar för mig ikväll och imorgon lördag eftersom jag ska ut i skogen någonstans i Dalarna över helgen

[Marie Morot]

Trevlig helg Georgia!

Själv är jag tämligen frånvarande från lördag till och med tisdag. Ska underhålla broder med familj. På måndag röstar Cappy för mig, de andra dagarna räknar jag med att hinna titta in (och även ordna omröstningen på söndag).

[Marie Morot]

Nä, jag glömmer inte - jag har inte sett tillräckligt många för att kunna säga något om det. Det mesta jag sett är CSI och då är det typ sex avsnitt ur säsong fyra, tre ur säsong fem och fem ur säsong sex. Det är inte material nog att döma en serie. Jag tycker mig se möjligheter till karaktärsutveckling och förvecklingar från tidigare avsnitt, men jag skulle behöva se en hel säsong innan jag säger bu eller bä om det.

Jodå, det är fullt tillräckligt, för då har du sett vad som erbjuds. Ser man över de många säsongerna, så har det givetvis skett en viss karaktärsutveckling i serien, men det är inte alls var fokus ligger och ser man till bara några avsnitt så är det så få och korta sekvenser att är det vad man är ute efter, så är CSI inte serien man ska följa.

Men jag håller med om att COTW vanligen inte brukar sig av en tydlig storyarc, liksom sitcoms. Den sk. reset-funktionen finns ju där för att fånga in "dumma"/lata tittare och inte ändra på det "vinnande" konceptet.

Inte bara för att tittarna är dumma och lata, utan för att nya tittare ska kunna hoppa in var som helst i serien och ändå förstå vilka karaktärerna är i förhållande till varandra och vad som pågår i serien som helhet.

Xena kom väl till som en spin-off ur Hercules tack vare publikens reaktion på karaktären? Det tyder inte precis på ett genomtänkt koncept som bas för serien. Att det förändrades i takt med den ökade populariteten är ju ett positivt drag förstås.

Å andra sidan betyder ju inte det att man helt saknar grund. Man planerar ju ofta en säsong övergriplig i stämning, ton och budget. Och det finns en tråd i början som man direkt spinner vidare på. Just Xenas mörka förflutna och hennes atonement, vilket går genom hela serien.

Det är lätt för dig att använda Xena som exempel, men jag har svårt att svara på det, då det är länge sedan jag såg något ur serien.

Givetvis medveten strategi från bolag och skapare - jag inkluderar det i mediahype, för de använder media för att få fram sina åsikter.

Aha, det förstod jag inte. Det lät som att du menade att media presenterade en annan bild av serien än vad skaparen ville, därav min kommentar.

Något kan vara hur bra som helst och uppvisa kvaliteter på många plan, men fångas man inte av storyn, miljöerna och personerna så hjälper det inte hur bra det än är.

Vilket är varför jag gillar Paul W.S. Andersons filmer - saknar kvalitéer på många plan men fångar mig likväl

Kan jag inte kommentera, då jag inte sett någon av hans filmer, mig veterligen.

[Catholic Block]

Jag är ytterst skeptisk till att du faktiskt kan det. Men så vet jag ju inte om du har någon utbildning i det hela - har du det blir det ju givetvis enklare att bedöma utifrån ett mindre underlag. Även om du fortfarande riskerar att gå i fällan med kvalité och smak.

Anledningen till att man bör se en hel säsong är för att teveserier är designade i säsonger, inte som veckofilmer. Hur utvecklas karaktärerna över säsongen? Hur har det planerats? Hur har budgeten distribuerats och hur har de lyckats pressa den? Har fotot hållit och brustit? När i så fall? Om du inte har ett tillräckligt stort statistiskt underlag kan du inte döma ut en serie - särskilt inte en som varat flera säsonger. Läs vad XC sa för ett strålande exempel på hur en serie utvecklas.

Nej, jag har ingen utbildning i det hela men det spelar heller ingen roll. Man måste inte ha läst filmvetenskap för att kunna avgöra de enklaste saker i en serie (skådepeleri mm) och därför kan jag alltså bedöma seriens kvalité. Jag tycker inte det behövs en säsong till det.

Sen kan serien utvecklas och bli bättre eller sämre. I fallet Xena har jag ingen aning om det. Det var längesen jag såg det och jag har inte heller sett hela serien. De delarna jag såg höll inte god kvalité, kanske det blev bättre framöver, inte vet jag och kommer aldrig få veta då jag aldrig kommer ge serien en (ny) chans.

[XC]

Man måste inte ha läst filmvetenskap för att kunna avgöra de enklaste saker i en serie (skådepeleri mm) och därför kan jag alltså bedöma seriens kvalité. Jag tycker inte det behövs en säsong till det.

Nej. Du kan bedöma serien för stunden - inte serien som helhet. Eller dess framtid. För precis som med böcker så kan du inte läsa sammanfattningen på baksidan och sen avgöra om det är en bra bok eller inte (bara om du skall läsa den eller inte). Du kan inte avgöra en films värde bara genom att se en 30s trailer (bara om du vill se den eller inte) och du kan inte läsa aftonbladets första sidan och sedan nedömma den som Sveriges bästa nyhetstidning (bara om den är värd att ödsla 10:- just den dagen).

Du har sett några få avsnitt och bedömmer serien som ointressant - men det gör inte serien dålig.

Edited by XC, 11 August 2006 - 18:30.

[Robert Jonsson]

Jodå, det är fullt tillräckligt, för då har du sett vad som erbjuds.

Nej, det är inte fullt tillräckligt - det känns direkt. Man har ingen "sense of direction" på det. Däremot är det nog för att avgöra om man vill se serien eller ej. Men smak och kvalité är som vi båda sagt inte samma. Nu talade vi ju just om det

Inte bara för att tittarna är dumma och lata, utan för att nya tittare ska kunna hoppa in var som helst i serien och ändå förstå vilka karaktärerna är i förhållande till varandra och vad som pågår i serien som helhet.

Sant, givetvis. Men jag buntar även in dem i dumma och lata tittare.

Det är lätt för dig att använda Xena som exempel, men jag har svårt att svara på det, då det är länge sedan jag såg något ur serien.

1) Du tog själv upp det som exempel, jag spann bara vidare på det.
2) Diskussionen initierades utifrån den serien.
3) Det var inte enbart riktat till dig, utan till andra som klankade ned på Xena.

(Och jag tror inte jag tycker du såg tillräckligt mycket heller - jag ser det helt enkelt inte som en serie du skulle kunna fastna tillräckligt länge vid )

Kan jag inte kommentera, då jag inte sett någon av hans filmer, mig veterligen.

Inte alls din typ av filmer och jag tror inte du skulle gilla någon av dem hur som haver.

därför kan jag alltså bedöma seriens kvalité. Jag tycker inte det behövs en säsong till det.

Nej, det kan du inte. XC är inne på varför. Kvalité handlar även om mer än klipp, ljud, mis-en-scene och liknande. Det handlar även om genrekunskap - och som tidigare sagts i tråden, det får man bara av erfarenhet och utbildning. Förslagsvis tillsammans. Utbildningnen bidrar som sagt med insikter i användandet av glasögon på rätt sätt. Jag erkänner jag behövde den för att kunna se Xena på rätt sätt, men det är inte alla som behöver. Gå och läs Xena-tråden där XC skriver rätt mycket insiktsfulla saker om serien. Hon adapterade rätt glasögon instintinktivt där jag misslyckades (och där du också misslyckas). Anledningen till att du misslyckas se kvalitén i serien är helt enkelt för att du använder fel referenspunkter.

Vad för andra serier ligger i samma genrer? The New Adventures of Robin Hood, Hercules, Sinbad för att nämna några. Och jag är rätt säker på att Xena hade mindre budget i början än de andra. Om du gör en kvalitativ jämförelse där får du en enorm skillnad. Ställer du Xena mot Schindler's List så är det ju en enormt stor skillnad, men det är inte heller en rättvis jämförelse. Ungefär som att i sport låta en 200 meters löpare möta en maratonlöpare och så skall de se vem som kommer först på 100 meter. Vem tror du vinner?

Med det sagt så kan vi gå över till nästa citat:

Det var längesen jag såg det och jag har inte heller sett hela serien. De delarna jag såg höll inte god kvalité, kanske det blev bättre framöver, inte vet jag och kommer aldrig få veta då jag aldrig kommer ge serien en (ny) chans.

Vilka delar såg du? Hur vet du att de var representativa? Du kan inte säga att en serie är kass utifrån några ströavsnitt - på sin höjd kan du säga att säsongen inte var kvalitativt bra. Även om jag är rätt övertygad om att du egentligen rotar det i din smak. För att uttala sig om hela serien behöver du betydligt mer på fötterna. Återigen, XC tar upp det rätt bra så det tänker jag inte gå in på djupare. Jag låter dock avsluta denna post med hennes visdom:

Du har sett några få avsnitt och bedömmer serien som ointressant - men det gör inte serien dålig.

[Marie Morot]

(Och jag tror inte jag tycker du såg tillräckligt mycket heller - jag ser det helt enkelt inte som en serie du skulle kunna fastna tillräckligt länge vid )

Jag har sett minst 75% av avsnitten, dock inte i sådan följd att jag vet vilka säsonger som vilka stories hörde till, så där har du fel. Samma med Hercules och jag såg dem som ren underhållning utan krav eller behov av större engagemang. Det är dessutom så länge sedan att jag inte minns särskilt mycket av vad som hände eller vilka som var med. Salmoneus minns jag väg och Joxer, men inte Autolycos...

Och så Ares förstås! *dreglar*


...Ares!

Edited by Marie Morot, 11 August 2006 - 18:50.

[Robert Jonsson]

Ah.... Se där, du kan fortfarande överraska mig. Det var betydligt mer än jag trodde du sagt. Duktig flicka!

Då har du ju i alla fall lite mer insikt i det än vad jag trodde.

[Rick Hunter]

Jäklar!
Svåraste röstning hittils! Men som Trekker och stort fan av Buffyverse var Angel och Enterprise självklara!
Simpsons föll på att de senaste 2-3 säsongerna (kanske mer) har varit betydligt sämre än tidigare så därför valde jag bort dem.

Thundercats älskade jag som liten men jag minns inte mycket av de som tur är kanske?

[Catholic Block]

Röstade på Angel på grund av Five by Five och Sanctuary. Resten av s1-avsnitten håller inte för en omtitt ens!

Igår sålde jag min s1-box, btw. På onsdag ska jag (äntligen) få se fortsättningen.

[Rick Hunter]

Röstade på Angel på grund av Five by Five och Sanctuary. Resten av s1-avsnitten håller inte för en omtitt ens!

Igår sålde jag min s1-box, btw. På onsdag ska jag (äntligen) få se fortsättningen.

Säsong 1 av Angel var också skit! Jag spolade nästan hela serien p.g.a av just den första säsongen!
Men är glad att jag inte gjorde det!
Redan säsong 2 är sååå mycket bättre!!!
Nästan Buffy klass på säsong 2-5 faktiskt

[Robert Jonsson]

Jag tycker Thundercats är charmig på grund av dess miljö. Efterkatastrofen-stämning i en värld där magi och teknologi blandas samman.

[Catholic Block]

Jepp, skit är ett bra ord för att beskriva säsong 1. Förutom Doyle då.

Alla säger ju att serien blir så mycket bättre så jag hoppas ju på det. Slutet på s2 är fantastiskt har jag hört och "fantastiskt" låter ju lovande. Att det kommer klå Buffy känns dock rätt avlägset för mig.

[Illyria]

Det kommer fortfarande vara väldigt avlägset när du sett hela Angel också, men den är värd att se så låt dig inte avskräckas. Buffy är ju ändå helt fenomenal och det är inte inte lätt att leva upp till.

[Robert Jonsson]

Jag tycker att Angel är överlag inte har några dåliga säsonger utan alla faller mig väl i smaken. Jag gillar dem alla, även om de är olika varandra. Däremot är inte topparna alls lika höga som Buffy hade.

[Rick Hunter]

Jepp, skit är ett bra ord för att beskriva säsong 1. Förutom Doyle då.

Alla säger ju att serien blir så mycket bättre så jag hoppas ju på det. Slutet på s2 är fantastiskt har jag hört och "fantastiskt" låter ju lovande. Att det kommer klå Buffy känns dock rätt avlägset för mig.

Ja, Buffy slår den ju aldrig
Men de är bra nära emellanåt!

Jag tycker Thundercats är charmig på grund av dess miljö. Efterkatastrofen-stämning i en värld där magi och teknologi blandas samman.

Håller med om det.
Minns knappt något om serien men just den där "Efterkatastrofen" som du nämner var nog anledningen till att jag gillade den så skarpt som barn i alla fall.
Nu vet jag inte om jag skulle uppskatta den dock

[Illyria]

Dalarna är också längre och serien har den sämsta säsongen i hela Buffyverse (s4). Överlag tycker jag Angel är en bra serie, men den är inte fantastisk, förutom emellanåt.

Skulle klart rekommendera att titta på den för de som gillar Buffy, bara de inte förväntar sig att få se Buffy, för så är inte Angel alls.

[Robert Jonsson]

Buffys fjärde säsong är en av de bättre - säsong 6 och 7 däremot

Rick: Nej, nostalgi är ju något helt annat. Hmm... Borde leta fram VHS-kassetterna och se det också. Men jag tror tyvärr de är försvunna och/eller trasiga vid det här laget så...

[Rick Hunter]

Skulle klart rekommendera att titta på den för de som gillar Buffy, bara de inte förväntar sig att få se Buffy, för så är inte Angel alls.

Precis, jag förväntade mig lite av en Buffy kopia/liknelse. Kanske därför jag ogillar säsong 1 så mycket?
Men sanningen att säga så är de inte alls särsklit lika på nått sätt

Men jag rekommenderar definitivt Angel lika väl som Buffy

Som de sa i nån reklam (tror de var en gammal Keno reklam)
"Same, same, but diffrent"
Passar ganska bra in som beskrivning