Jag tror du glömmer också TFels, att det vi konstnärer producerar är inte en fysisk vara, utan det är information. Jag tycker nog ändå att det ska finnas lite annorlunda regler kring detta än materiella ting, ty information skall vara fritt.
”Information” kan betyda allt mellan himmel och jord och att göra en så schablonartad generalisering att allt som kan tänkas benämnas sålunda borde vara fritt tillgängligt är dumheter. Vet du vad oprocessad information är? Vitt brus. Universums bakgrundsstrålning. För att bli värd något som konstverk måste information bearbetas till en estetiskt tilltalande form, vilket kräver någons aktiva arbetsinsats. Det är väl en ganska vedertagen princip att arbete borde löna sig men på dig låter det ju som om den information vi pratar om här inte borde vara värd något monetärt, utan att alla i slutändan ska väntas producera den gratis. Varför skulle de göra det utan ersättning? Jag är ju inte insatt i detaljerna i din utopiska "free-for-all"-affärsmodell men följderna för kulturlandskapet om det inte fanns något ekonomiskt incitament att producera konst skulle nog bli digra.
Sen får du inte glömma här, att många vet att vid stora dyra produktioner ( som är dom verk som utsätts för tyngst piratkopiering) så är det i regel inte så ofta som dom kreativa människorna bakom det hela får särskilt mycket av guldet. Det gör att det blir lättare att slå dövörat till, för det är betydligt svårare att känna nån som helst sympati för ett grått, olevande, semi-medvetet monstrum som ett multinationellt företag är, än det är med individuella skapande konstnärer.
Läs:
"...så när det gäller 'ett grått, olevande, semi-medvetet monstrum' är det mycket lättare och mindre samvetstyngande att rationalisera nedladdning av deras verk." Jo, det kan jag förstå men det där är samma psykologiska mekanism som gör det svårare att empatisera med offren för ett massmord än med en enskild individ, vet du. Har du tänkt på att det vid "stora dyra produktioner" tillkommer stora dyra kostnader för marknadsföring, kvalitetskontroll och annat som konstnärerna oftast inte sköter själva men som icke desto mindre är viktigt för slutproduktens genomslag i den mediala kakofoni vår kultur är genomsyrad av idag?
Du slänger dig gärna med proletärromantiserat tjafs om ”revolution” men man undrar om du har gett tanke åt de fullständiga följderna av en sådan och hur kulturlandskapet ska fungera ekonomiskt då eller om du egentligen bara vill ha dina gratisnöjen, här och nu. Grejen med många pirater är att de inte är ett dugg mer intresserade av att mötas halvvägs än bolagen, utan allt ska ske på deras villkor. IPRED är en ”blessing in disguise” för dessa. Det spär på deras förföljelsemani och ger dem ännu ett svepskäl att tanka hem godis kostnadsfritt.
Gratis underhållning är ingen mänsklig rättighet och ingen är skyldig dig den. Jag är ganska less på den självberättigade inställningen bland pirater som kan sammanfattas
”Nöjesprodukter är för dyra. Det borde ske en revolution som gör dem så billiga som jag, inte marknadskrafterna, tycker att de borde vara... och medan jag väntar på den så laddar jag ner allt jag vill ha gratis för att visa dom där girigbukarna var skåpet ska stå. Och nu med IPRED så har jag ännu större ursäkt, hö hö.”