393 replies to this topic

[Noveau]

http://io9.com/51434...is-gaeta-so-bad

Rätt intressant. Innehåller lite om vad som hände i webisodes som kan vara bra för att förstå 4x13. Har själv inte sett dem, men blev lite sugen nu på att göra det.

[dukeofnewyork]

Nu så börjar det hända saker. Det känns rimligt att Gaeta får sin arc utvecklad ordentligt, det har ju mer eller mindre varit på gång sedan ockupationen på New Caprica.

Ett mcyket spännande avsnitt, och det märks att vi närmar oss slutet, fullt myteri på Galactica och Admiral Adam tar till vapen mot sin egen besättning. Intressant inte minst mot bakgrund av det som hände på Pegasus (som hintades rätt hårt). Det är ju också följdriktigt efter katastrofen med Jorden att det skulle smälla, flottan var ju i upplösningstilstånd efter det. OCh med Adama/Cylon-samarbetet och påtvingandet av cylonteknik på flottan så vad hade han räknat med (särskilt som Roslin satt på sitt rum och ägande sig åt navelskådning).

Roslin slets äntligen ur sin dvala och tvingas agera, intressantast är dock nästan Starbuck och Chief och deras handlande, jag är inte så säker på om jag "litar" på någon av dem längre.

Baltar har fortfarande inte kommit in i handlingen men nu när han följde med Roslin så kommer troligen hans roll att klarna och hans arc utvecklas. Sarek (som visar sitt maktbegär och sin blodtörst), Roslin och Baltar i kombination kan bli ett kammarspel av rang.

Det som är intressantast är ju att nu har så att säga locket flugit av den "tryckkokare" flottan har varit sedan säsong ett och allt är "up for grabs". Och inte minst hur kommer rebellcylonerna agera? Och vad hände egentligen med D'Anna? Stannade hon kvar på Jorden eller vad? Hon har ju hittills inte "bekräftat" den sista cylonen...

En sista grej, Starbuck som "the harbinger of death" känns ju inte så avlägset med tanke på den blodtröst och hat/ilska hon visade i det här avsnittet, hon är helt klart beredd att går över alla gränser (om inte Adamax2 lyckas hålla henne i shack). Men med tanke på hennes historia är det inte förvånande att hon har "lost it"... tala om känslomässigt bagage.

Men framförallt är det skönt att det börjar sätta fart. The shit has hit the fan...

Edited by dukeofnewyork, 02 February 2009 - 19:17.

[Robrocker]

Jo, skönt med lite fart. Antaglihen hade vi människor agerat på det här sättet. Hade alla kunnat sansa sig lite så kanske vi klarat oss men det känns som att det är ganska kört för mänskligheten..=)

[Georgia]

Hinner inte med att se

Intervju med Sackhoff. Har inte läst den för den kan ju innehålla spoilers.
Starbuck speaks! Katee Sackhoff on the final days of 'Battlestar Galactica' | Hero Complex | Los Angeles Times

[Robrocker]

Äntligen börjar de styra programmet i rätt riktning igen.
Känns som att de senaste 3-4 avsnitten bara varit utfyllnad inför de sista tre...vi får se.

[Rick Hunter]

Oj va bra BSG är eller var får man väl säga nu. Fler än jag som sett de sista avsnitten och precis som jag sitter i nått sorts chocktillstånd nu? Vilket slut!!!
Hatten av och applåder.

[Peak]

Nå, ni som tittar. Jag vill ha lite åsikter om finalen. Det jag hört hittills på nätet har inte gjort mig speciellt intresserad att ta upp serien igen (jag har som sagt sett säsong 1, halva säsong 2 och några avsnitt i säsong 3).

[dukeofnewyork]

Med tanke på att du sett såpass lite är finalen i sig inte så intressant, det finns mycket godis i säsong 4 och i tidigare säsoingar. Angående finalen är det ett rimligt slut på vissa plan och vissa inte. Och det är kanske en väl lång landning efter crescendot. Jag har ännu inte riktigt processat finalen så min bedömning är inte klar. Men säsong 4 är i stort är så bra att det är definitvt värt att ta upp serien igen. Ja, hela serien är så bra att den bör ses, oavsett vad man kan tänkas tycka om finalen egentligen.

Finalen är faktiskt inte i sig så spektakulär utan följer logiskt på tidigare avsnitt och knyter upp vissa trådar, andra inte. Men det är inget Sopranos-slut utan de stora arcer och karaktärerna får sin closure. Sen om det är till seriens gagn eller förfång, ja, det får tiden utvisa.

[Peak]

Tanken är ju om det är värt att ta upp serien igen. Jag slutade se serien pga att den var så nihilistisk av sig. Kan nåt elände hända så hände det. Och så slutar hela serien med att alla plötsligt bestämmer sig för att bli Amish. Då hade det nog varit bättre om alla dog i slutet istället så hade serien varit sann till sin natur ända till slutet. De måste haft en jäklans tur att inte alla dog i nån sjukdom/blev uppäten av nåt djur/hann fixa skörd innan vinter/hundra andra saker som händer när man inte har teknologi till hands

[dukeofnewyork]

Jag håller med dig. Det störde mig också att de lämnade rymden och teknologi bakom sig. Hela grejen på New Earth var tveksam. Hade varit bättre att sluta med bilden på New Earth, eller i alla fall i rymden. Sen gillade ju inte jag att finalen så otvetydigt visade att det fanns en högre makt i bakgrunden som styrde skeendena. Men å andra sidan, Glen A. Larson (skaparen av originalet) är ju mormon, och ur det perspektivt är finalen helt i linje med vad han nog ville ha sagt. Tro på Gud, bruka jorden, lek inte gud och försök inte skapa artificiellt intelligent liv för det kommer straffa sig.

Men jag tycker ändå serien fram till "slutet-slutet" var mycket intressant och höll hög klass. Nihilismen var uppfriskande, jämfört med till exempel idealismen i Star Trek. Och det fanns så mycket bra genom hela serien att finalen i sig egentligen är så himla viktig. Finalen var avgörande på många plan, men egentligen inte "slutlig" på något. Det ska bli intressant att se om serien med finalen i bakhuvudet. Sen hade jag kanske hoppats att de slutat i en annan "tonart" men i stort var jag nöjd med finalen.

Edited by dukeofnewyork, 25 April 2009 - 14:18.

[Peak]

Jag har väl nämnt det tidigare, men jag blev en stor fan av originalet när jag köpte och såg säsong 1 av den (alltså hela serien) och säsong 1 av den nya serien samtidigt.

Förstår att många gillar nya serien, och det är ju bra att den fick fyra säsonger + spinoff och grejer. Den var dock aldrig min kopp med té. Jag är mer Star Trek/Stargate-typen själv.

[Rick Hunter]

Nu efter den värsta chocken har släppt kan jag bara säga att jag älskar slutet! Det är ett slut jag kommer att tänka på väldigt länge tror jag. Battlestar Galactica är en världens bästa tv-serier någonsin om ni frågar mig. Dock så kommer jag troligen att se på serien med andra ögon den dag jag ser om den. Spontant däremot så känns Caprica inte lika intressant längre när man vet hur det hela slutar.

[dukeofnewyork]

Battlestar Galactica är en världens bästa tv-serier någonsin om ni frågar mig.

I second that!

Och nog var det en rejält bra final alltid, även om det fanns mindre bra delar. Jag är lite besviken på upplösningen av Starbuck-arcen faktiskt och de lyckades inte riktigt för i hamn det stora anslaget i serien, men å andra sidan var de ju tvungna att bli mer konkreta mot slutet för att få ihop det. Att de så otvetydigt var tvungna att införa ett högre medvetande som styrde skeendena (Starbuck, Baltars "inre" Six) var lite trist. Dessutom kvarstår ju många frågor kring alla kvarvarande cyloner (de som inte dog på kolonin) och inte minst D'Anna på Jorden.

Men herregud, vilket äventyr det har varit! Blood, guts, pain and glory! Toil, sweat, misery and love! De kastade ut så mågna trådar att de fick problem att sy ihop det (var ett apr avsnitt i sista säsongen som mest var förklaringar) men jag skulle inte vilja vara utan någon av dem. All denna förvirring, alla olika viljor och tolkningar, den ständiga flykten, relationer som skapats och förstörts, alla vändningar, alla oklara tecken och lekar med symboler och mytologier, episkt och svettigt på samma gång. När man tittar på allt som hänt sedan avsnittet miniserien och "första" avsnittet 33 med panik och flykt till paybacken i finalen, är det ett hisnande omfång.

Thank you, BSG!

[Robert Jonsson]

Jag kan också bara hålla med Rick Hunter om allt han säger. Världsbäst och kommer se hela serien med nya ögon.

Till skillnad från dukeofnewyork stör jag mig inte alls på det mystiska i serien, utan tyckte det gick i linjen med allt som visats i serien tidigare. Ingen copout med "vanföreställningar" eller liknande, utan jag tyckte det var skönt att se att man tog det på allvar och gjorde någonting av det.

Jag älskade för övrigt avtoningen som fick nästan ett helt avsnitt på sig att ske. Hade det blivit som skärpet till avslutningen på Star Trek: Voyager hade jag skrikit. Här tog man verkligen allt på allvar och slog igen böckerna. Det var vackert. Jag grät. Jag ler nu. Tack för allt.

BTW - D'Anna är väl inget frågetecken? Det avklarades brutalt tydligt i serien. Faktum var att vi skrevs på näsan med det. Hon levde ut resten av sitt liv på jorden och dog sedan. End of story. No more, no less. Vad finns det att undra mer om? Ingenting i serien ger hint om att det skulle vara något mer än det.

[dukeofnewyork]

Till skillnad från dukeofnewyork stör jag mig inte alls på det mystiska i serien, utan tyckte det gick i linjen med allt som visats i serien tidigare.

Vänta nu, nu har du nog misstolkat mig, jag älskade mystiken i BSG, den var ju en omistlig del. Det jag inte var så förtjust i var att finalen så otvetydig visar på existensen av ett Högre Väsen som styrde skeendena och inverkade på karaktärerna. Jag hade föredragit en annan lösning, för ingenstans tidigare i serien har det klargjorts att det måste finnas en Gud, eller vad vi nu kallar det. Alltså i korthet, jag var inte så förtjust av användandet av deus ex machina där deus dessutom blev en karaktär. Men visst, det är ju inte direkt "artfrämmande" för serien, så jag förstår tanken.

[Robert Jonsson]

Jag var 100 på att jag skulle köpa BD boxen när den kom ut men slutet förstörde allt för mig.
BSG är en av de bästa SF serierna jag sett och jag ville köpa boxen inte bara för att se den igen och ha den men också för att på nåt sätt visa min uppskattning.
Tyvärr var slutet, i mina ögon, ett svek mot mig som (icke religös) tittare. Slutet slog totalt hål på vad jag tyckte att serien handlade om, Människors (och Cylons) förmåga att till slut bli bättre varelser under resans gång.

Susanna Kallurs fantastiska form och vinster fram till OS i Peking och fallet där känns som en bra liknelse då båda tog lika hårt på mig.

Du är inte den enda som klagat över det här, men jag blir lika förvånad över det varje gång jag hör det. Var jag ensam om att se de tydliga religiösa dragen? Jag menar Gaius Baltars religiösa omvändelse och cylonernas gud har varit drivande under lång tid . Faktum var att det snarare kanske var lite för lite sådant, gentemot vad man byggde upp mot i min mening. Jag tyckte dock att det blev en bra balans och kanske ett av de starkaste sluten som en serie haft någonsin hittills.

Edited by XC, 25 April 2009 - 12:56.
Lade in en quote efter flytten så det framgår vad det är SoD svarar på. /XC

[dukeofnewyork]

Problemet med slutet var inte att det blandade in Gud, utan vilken typ av Gud det handade om, en judeokristen Gud som griper in handgripligt och orkestrerar handlingen. Att sedan deus ex machina generellt är ett dåligt dramaturgiskt grepp hjälper inte saken, men knäckfrågan för mig var inte det i sig, utan just hur det framställdes och "karaktären" Gud som sådan i finalen. Det religiösa och mysticistiska övertonerna i serien har varit uppfriskande men att de nödvändigtvis har sina logiska slutpunkt i ett gudomligt ingripande an en specifik gud var inte självklart (tänk B5). Snarare var tvetydigheten såpass stor att vi kunde få ett slut helt baserat i en naturalistisk världsbild. Religion och mystik implicerar inte Gud, bara föreställningen om Gud, enkelt uttryckt.

Edited by dukeofnewyork, 25 April 2009 - 14:19.

[Rick Hunter]

Jag tyckte dock att det blev en bra balans och kanske ett av de starkaste sluten som en serie haft någonsin hittills.

What he said^

[Wylie Times]

Jag ställer mig i mitten som vanligt. Det fanns både bra och dåliga saker med slutet. Men med tanke på hur bra serien som helhet har varit är jag såklart besviken på att inte slutet var "ett av de starkaste sluten som en serie haft någonsin hittills" för det var det imo inte. Not even close.

[Robert Jonsson]

Problemet med slutet var inte att det blandade in Gud, utan vilken typ av Gud det handade om, en judeokristen Gud som griper in handgripligt och orkestrerar handlingen. Att sedan deus ex machina generellt är ett dåligt dramaturgiskt grepp hjälper inte saken, men knäckfrågan för mig var inte det i sig, utan just hur det framställdes och "karaktären" Gud som sådan i finalen. Det religiösa och mysticistiska övertonerna i serien har varit uppfriskande men att de nödvändigtvis har sina logiska slutpunkt i ett gudomligt ingripande an en specifik gud var inte självklart (tänk B5). Snarare var tvetydigheten såpass stor att vi kunde få ett slut helt baserat i en naturalistisk världsbild. Religion och mystik implicerar inte Gud, bara föreställningen om Gud, enkelt uttryckt.

Att det var ne judeokristen Gud framgick redan väldigt tidigt i serien. Jag menar, cylonernas "enda Gud" som var namnlös och talade om kärlek? Ganska uppenbart tyckte jag och det fanns inte mycket till tvetydigheter. Det var för mig ganska tydligt att Gud var sann och existerade (när man lyssnade på podcast/kommentatorspår och sättet som Moore talade om änglarna som Baltar och Caprica Six såg blev det ännu tydligare), medan de andra gudarna var falska eller döda (ingen påverkan alls på serien). Liknelser med Noas ark från bibeln kan appliceras, liksom ledargestalter som Moses och liknande går utmärkt att applicera och passar utmärkt in på temat.

Jag kan däremot förstå att man inte är nöjd om man förälskat sig en vetenskaplig doxa att se serien utifrån, men jag gjorde aldrig det. Den fär förhållandevis ointressant för mig och tjänar endast för fluff för den mer intressanta ockult/religiösa drivkraften i serien (med fluffet runtom det blir nämligen starkare).

Jag ställer mig i mitten som vanligt. Det fanns både bra och dåliga saker med slutet. Men med tanke på hur bra serien som helhet har varit är jag såklart besviken på att inte slutet var "ett av de starkaste sluten som en serie haft någonsin hittills" för det var det imo inte. Not even close.

Du har fel.

Få serier har starka avslut (särskilt nu när de läggs ned abrupt) - jag kan i alla fall inte dra mig till minnes en serie som har haft ett starkare sådant. Kan du? (Bara så jag vet vad du gillar för slut och kan sätta det i relation mot BSG:s slut?)

Sedan ska det påpekas att jag inte sa perfekt slut. Givetvis finns det saker som jag inte tyckte om också, men de är betydligt mycket färre än vad som vanligt brukar finnas i en seriefinal. BSG lyckas med att knyta ihop alla trådar, och i min mening på ett mycket bra sätt. Det är ingenting som jag lämnas med undring om hur det gick, för jag hr fått alla svar redan.

Kom ihåg att det här är en nyhetstråd, inte säsong 4 tråden.

Du är moderator. Dela och flytta. Lite ska du väl få jobba?

[Kermit]

Nu blir det väl mer jobb att flytta, men jag är inne på Cappys spår om BSG här. Det religiösa temat har varit starkt i hela serien, och originalets skapare, Glen A. Larson, hade väl en del Amish-kopplingar om jag inte minns helt fel? Också bra med ett "riktigt" slut, många tv-serier har ju, precis som Cappy helt riktigt påstår, mer eller mindre självdött, man undrar vart slutet tog vägen nästan. Dessutom gillar jag det här med "all of this has happened before...", man kan ju tolka det som en liten metakommentar, alltså att även den gamla serien är med i kontinuiteten så att säga.

[dukeofnewyork]

Jag kan däremot förstå att man inte är nöjd om man förälskat sig en vetenskaplig doxa att se serien utifrån, men jag gjorde aldrig det. Den fär förhållandevis ointressant för mig och tjänar endast för fluff för den mer intressanta ockult/religiösa drivkraften i serien (med fluffet runtom det blir nämligen starkare).

Återigen, religion och mystik implicerar inte Gud, bara föreställningen om Gud, enkelt uttryckt. Bara för att Cylonerna talade om en judeokristen Gud implicerar inte det att en sådan måste finnas. Det fanns inget i serien som implicerade en faktisk Gud som drog i trådarna och jag tyckte det var ett nerköp att man valde den vägen i finalen. Att sedan religiösa texter, främst judeokristna, inspirerat serien är en sak av det följer inte nödvändigtvis att man måste ta med sig gudsbilden därifrån. Säg den litteratur eller fiktion som inte lånat eller hämtat inspiration från judeokristna myter, men de har inte alla implicerat existensen av en Gud för det.

Sen har min kritik inget med vetenskaplig doxa att göra, möjligen med ontologi, jag är ju materialist varför religion och mystik främst är sociala fenomen och mänskliga konstruktioner. Den tolkningen var fullt rimlig att göra av BSG ända fram till finalen, men i finalen introducerades ett metafysiskt fenomen med tydlig karakteristik och förmåga och vilja att manipulera universum. Vilket är helt okej, bara för att jag inte är religiös innebär inte det att jag inte kan njuta av dylika fenomen i fiktion, snarare tvärtom. Jag tyckte till exempel religionen i B5, DS9 och även BSG tillförde serierna oerhört mycket, ett ny klangbotten, så det är inte där skon klämmer för min del. Jag ska var tydlig nu, jag har inget emot att man valde Gudsspåret, det var väl underbyggt i serien, även om det i min mening delvis dödade dubbeltydigheten som var en av seriens bästa ingredienser. Det var typen av Gud som var problemet och hur den användes, inte att man valde det religiösa spåret. Man hade kunnat välja det utan att hemfalla till den deus ex machina i form av God did it som det nu blev. Så det handlar inte om det religiösa eller Gud per se, utan hur det framställdes, hur det skrevs.

Sen var finalen svag på andra plan också, man lyckades inte riktigt sy ihop alla trådar man kastat ut under seriens fyra år, vilket är förståeligt då det var en närmast övermäktig uppgift. Problemet är att man skrev sig in i ett hörn och istället för att skriva sig ut därifrån valde man genvägen med deus ex machina. Arcen med Starbuck är kanske det tydligaste exempel, det är en arc som varit en av seriens bästa och som fick ett närmast löjligt slut, imo. Fjärran från den skärpa som präglat arcen tidigare, inte minst under ockupationen på New Caprica.

Med det sagt, helt hopplös var nu inte finalen, den var svag på sina ställen men något bottennapp eller magplask var det sannerligen inte. Den var godkänd och lite till men kunde varit ännu bättre. Jag gillade finalen i stort, att jag sedan har invändningar mot vissa val producenterna och författarna gjorde är en annan sak. Med andra ord, BSG är fortfarande det bästa i serieväg på mycket länge och kommer vara med mig länge framöver.

Edited by dukeofnewyork, 25 April 2009 - 14:19.

[Robert Jonsson]

Med doxa menar jag i det här fallet exakt det du skriver: dina glasögon som du väljer ser den ifrån (mao. doxa är ditt perspektiv - och vi har olika perspektiv). Jag har sett två läger av tittare som har varsin perspektiv på serien: en som fokuserar på det vetenskapliga (det finns ingen gud) och en som fokuserar på det religiösa (det finns en gud närvarande). Du tillhör snarare den första och jag den andra. Inget är mr rätt, utan båda är lika giltiga.

Jag tror dock du missförstår en del av vad jag skrev. Jag har aldrig sagt att bara för folk tror på en gud så betyder det att den blir sann. Jag anser dock att vi fått bevis för att det existerade en gud i serien (vilket så också står utan rimligt tvivel efter finalen). Det kanske tydligaste exemplet är när Gaius blir lyft från marken av Head Six i ett av avsnitten i säsong fyra. Vanliga människor ser ju inte Head Six, så i principen ser de honom endast lyftas från marken. Hur förklarar du det om inte änglarna faktiskt är en riktig entitet?

Däremot kan jag hålla med om seriefinalen dödade dubbeltydigheten (även om jag nog tycker den uppmärksamma borde sett den brytas tidigare - t.ex. Karas återkomst, Jesu återuppståndelse någon?), men det ser jag inte som ett problem. Hade jag haft din doxa hade jag troligen gjort det så jag kan förstå den åsikten. Kanske skulle jag då vara mer upprörd över Kara, men jag tycker nog den fick sitt avslut på ett bra sätt. et känns inte som en lös tråd på något sätt. För mig var det helt enkelt en profet (vilket knyter an till vad som sades i filmen om att hon vara The Harbinger). När det målet var nått, fanns det ju inget skäl för henne att fortsätta existera och fick återvända till den plats hon skulle (vilket troligen är himlen). En annan sak som folk klagat på som oavslutat var "Vad hände med de andra cylonerna då?"... Tja, jag ser det också som rätt tydligt avklarat. De var inte en del av lösningen som ändade cyklerna och levde väl i några århundranden till innan de dog ut helt och hållet eftersom de inte kunde regenerera. De skrev helt enkelt under sin egen dödsdom.

[dukeofnewyork]

Ja, vi kanske missförstod varandra lite. Men jag vänder mig mot beskrivningen av mitt perspektiv som vetenskapligt, egentligen är det fråga om filosofi, materialism, och inte om vetenskap som väsentligen är metod. Med andra ord, en materialistisk men inte nödvändigtvis en naturalistisk hållning. Därav följer också snarast en agnostisk hållning till ett eventuellt Högsta Väsen, vilket i sin tur gör föreställningar om ett sådant i form av religion och mystik till sociala, mellanmänskliga fenomen. Vilket jag tycker BSG skildrade med bravur och var en av de saker jag uppskattade mest. Inte minst för att de inte höll igen med mystiken eller dess uttrycksformer (eller konsekvenser).

Och återigen, det var inte det religiösa eller Gud i sig som var problemet i finalen, utan "karaktären" Gud som den framställdes i finalen. Jag har inget emot att ha med ett Högsta Väsen i en berättelse, det hänger bara på hur man gör det.

Jag håller med dig om att vissa händelser kan tolkas som att det finns en aktiv Gud i bakgrunden, men det var först i finalen som detta verkligen fastslås, sätts utom tvivel, vilket dödade dubbeltydigheten som jag anser varit bärande i serien. Det exempel du tog upp på "gudomligt ingripande" kan alla förklaras med cylonteknologi, drömmar, perspektivförskjutningar en tredje ras och så vidare. Eller kunde innan finalen förklaras på annat sätt, nu har vi ju facit so to speak.

Sen vad gäller Kara och andra trådar, jag tycker egentligen inga trådar lämnades olösta, vilket faktiskt var till finalens nackdel i min mening. Viljan att förklara allt var ju det som gjorde att de tog till det deus ex machina som är skälet till diskussionen och de splittrade åsikterna. Karas avslutning var fullt rimlig, men jag tycker den var snopen och hennes "himmelsfärd" precis som avslöjandet av den sista av de sista fem var ett antiklimax. Karas funktion i berättelsen var ju bara att dö, bli en ängel, skickas tillbaka för att trycka in koordinaterna till Nya Jorden. Nu har ju jag en "sweet tooth" för Starbuck och har verkligen älskat den karaktären och dess resa genom serien, upp och ner och fram och tillbaka, verkligen himmel och helvete om vart annat, så jag hade velat ha mer "closure". Men hur den skulle se ut vete sjutton. Jag tycker inte riktigt de följde upp det där om "Harbinger of Death" men det beror kanske på att jag tolkat det på fel sätt.

Sen ska vi ju inte glömma att det kommer en tv-film också, som kanske sätter finalen i ett annat ljus. Jag vill också understryka att jag gillade finalen trots att jag kan verka kritisk, den kunde varit bättre men den kunde också varit sämre. Det är snarare implikationerna i finalen jag kan tycka är problematiska än finalen i sig, men så är det ju ofta med bra fiktion.

[Robert Jonsson]

Absolut kan man gillar något och ändå kritisera det, så du inte troratt jag tror du hatar det. Sorry om jag tillskrev dig en vetenskaplig etikett, vilket inte var min mening heller, men jag hoppas du förstod vad jag menade ändå.

Så som jag tolkade om Harbinger of Death var helt enkelt = hon var den som förde karaktärerna till jorden och därmed såg till att mänskligheten "dog" så att kretsloppet (All this hass happened and will happen again) kunde avslutas. Hon var helt enkelt guds instrument för att få slut på blodsspillan där människor och cyloner dödade varandra. Jag säger inte nödvändigtvis det är rätt, men det kändes logiskt och avslutande för min del.