Jag hade tänkt se den andra Hitchcock-filmen förra helgen också men jag har drabbats av en hemsk huvudvärk som återkommer typ varje kväll sedan NyÅrsAfton. Det hela har varit mycket irriterande eftersom jag inte heller har kunnat spela så mycket VR pga det. Det känns lite bättre ikväll iallafall.
Jag ska sedan försöka komma ihåg att se senaste Greta Garbo-filmen också imorgon.
Trots att jag hade bestämt mig för att inte först skriva i ett par timmar så blev det så ändå.
Saboteur (1942)Barry Kane och hans bästa vän Ken Mason jobbar på en flygfabrik när plötsligt en mystisk eldsvåda startar. När det visar sig att elden var anlagd så riktas misstankarna till Barry då hans enda vittne, en man vid namn Frank Fry, visar sig inte existera. På flykt undan lagen så letar Barry efter Fry, som han är övertygad om är den riktiga mordbrännaren. På vägen träffar han många unika karaktärer, bla. den vackra modellen Patricia "Pat" Martin. Medans han fortsätter sin jakt på sanningen och bevis på sin oskuld så visar det hela sig vara större än han anade.
För omväxlings skull så bygger filmen inte på en bok eller pjäs utan på en idé av Hitchcock själv. Ett manus skrevs men
David O. Selznick's story editor ratade manuset så Selznick tvingade Hitchcock att sälja manuset till Universal (eftersom Selznick skulle tjäna 300% på dealen pga kontraktet Hitchcock hade) något som skapade ovänskap mellan de två då Hitchcock tog det som en förolämpning av hans förmåga. Produktionen började inte bra. Hitchcock fick inte hans tänkta skådespelare.
Gary Cooper var inte intresserad och
Barbara Stanwyck var upptagen. Manuset piffades också upp med nya manusförfattare för att göra dialogerna bättre. Priscilla Lane var upptagen med en annan film så hennes scener fick vänta lite (ironiskt nog så lades den andra filmen sedan på hyllan till 1944) vilket kanske är orsaken att hon introduces så sent? Det här var iallafall tills dess den snabbaste filmen som Hitchcock hade producerat.
Mycket av filmen bygger på Hitchcock's tycke om vad som pågick och han använde sig mycket av ironi för att förstärka det. Tyranni mot Demokrati. Att ondska kan gömma sig var som helst (en som ser snäll ut kan vara ond och en som ser ond ut kan vara snäll) men att man inte ska ta för givet att allt är svart eller vitt och att man ska lyssna på sitt hjärta. Att man inte ska gå efter utseendet (det var en häxjakt på möjliga förrädare på den tiden som gick ut på att generalisera folk) Och det är säkert också menat som ironi att
cowboys, som är en mycket Amerikansk symbol, var Nazister
. En sak som nog många missförstod var att filmen inte var en ren patriot film. Jag läste att någon hade kritiserat Hitchcock för att visa FBI som idioter men han hade missat poängen. Saken är den att Hitchcock medvetet kritiserade auteritärer i filmen. De tillochmed säger rakt ut att inte lita på allt man ser och hör från regeringen och att inte tro blint på propaganda. Hela handlingen bygger på att en man jagas som skyldig bara för att de har bestämt sig för att han var skyldig och de tänkte låsa in honom utan att häkta honom först (det hade krävts lite att kolla upp vad Barry sa och se att han talade sanning). Det är väldigt viktig att inte glömma bort demokrati och människors rättigheter även om man tror att de är skyldiga eller landet anses vara i fara. Jag tror att regeringens hanterande av Japaner efter Pearl Harbor har färgat den här filmen en del. Hitchcock lät delar av manuset skrivas om lite sent i produktionen och jag kan tänka mig att det var de repliker som handlade om just att inte blint jaga fiender efter utseendet. Manuset var inte färdigt förrän 5 dagar efter Pearl Harbor.
Med
Priscilla Lane och
Robert Cummings i huvudrollerna. Priscilla Lane var den yngste av
The Lane Sisters som alla hade samma intresse och drömmar. Hon började med dans och musik innan hon flyttade till sin äldsta syster Leota (tråkigt nog den enda av systrarna som aldrig lyckades) i New York och gick med i en Dramaskola och inte långt senare flyttade hennes mamma Cora och den lite äldre systern Rosemary med (hennes pappa blev arg och sökte skilsmässa pga att han hade blivit övergiven) medans hennes äldre syster Lola redan hade startat sin filmkarriär i Hollywood. En radiopersonlighet hörde henne öva tillsammans med den Rosemary och de båda fick jobb i hans program (Priscilla som komiker och Rosemary sjöng ballader) vilket de hade i 5 år. Warner Bros. fick upp ögonen för de bägge systrarna och köpte deras kontrakt men de gav henne bara mindre komiska roller (något som media kritiserade dem för) något som Priscilla tillsist tröttnade på och lämnade dem. Hennes karriär gick sedan bara uppåt och även om Hitchcock tyckte att hon såg för vanlig ut så fick hon mycket beröm (medans han ironiskt nog fick kritik för att filmen påminde för mycket om hans tidigare verk). 1943 så drog hon sig tillbaka och att följa med sin make (som var militär) och uppträda för trupperna och sedan efter kriget så fick hon deras första son. Hon återvänder för att göra två till filmer 1947 och 1948 med tanken på att fortsätta göra många fler filmer då hon insåg att hon hade saknat det men så blev hon gravid igen och valde att satsa på familjen. Hon fick sin egen talkshow 1958 men fick återigen avbryta sin karriär för familjen. Hon dog 1995, 79 år gammal, efter att ha blivit diagnoserad med lungcancer året innan.
Amerikanska Robert Cummings valde efter att ha gått dramaskola att åka till England och lära sig Brittisk upper-class Engelska då Brittiska skådespelare var hett eftertraktade (Undrar hur det gick. Han ser väldigt Amerikansk ut). Han fick sedan jobb i USA och några år senare så blev han en stjärna inom komedi (fast han gjorde även drama som blev populära). Förutom den här filmen så gjorde han även en annan Hitchcock film, Dial M for Murder (1954), så mästaren måste ha gillat honom. Som många andra så gick han med i kriget 1942 och utbildade sig till pilot. Efter kriget fortsatte han inom flygvapnet men även sin skådespelarkarriär där han använde sin flygförmåga i flera filmer. Hans första film efter kriget var dramakomedin
You Came Along (1945) där han spelade Bob Collins, en karaktär som dog off-screen men som sedan återupplivades för hans egen sitcom
The Bob Cummings Show (1955-1959). Han hade en lång karriär med många filmer och TV-serier samt även radio och teater. Men 1954 så ändrades det. Han fick problem med trötthet och sökte sig till den sedan ökända "Dr. Feelgood" som gav honom sprutor med mirakelmedicin (som i hemlighet var metamfetamin som gavs till många stora personligheter, bla President Kennedy, tills en pasient dog 1969 och det hela kom fram). Ruset och den sedan kommande depressionen skadade hans karriär vilket ledde till att hans fru lämnade honom och han förlorade vänner. När sanningen kom fram om vad som hade sprutats in i honom så skaffade han sig drog kontakter och började spruta in det själv. Med start 1970 så började han att i över 10 år resa runt USA för att uppträda på restauranger medans han bodde i en husvagn. Han fick sedan Parkinson och hamnade på ett hem där han dog av njursvikt och lunginflammation 1990, 80 år gammal.
Det brända skeppet man ser i filmen var
USS Lafayette som precis hade brunnit och sjunkit (det skulle inte föreställa skeppet de försökte sänka utan ett tidigare skepp som de hade sänkt). Flottan blev vansinniga på Hitchcock för att han använde det i filmen och antydde på sabotage. Det ledde också till att rykten började gå att det var tyskar som hade saboterat skeppet. De rödflaggade filmen i ett försök att stoppa filmen eller tvinga dem att klippa bort scenen men trots det så behöll de scenen i.
Tycker inte ni också att den gamla Universal theamen påminner mycket om Superman themen från 1970-talet?
Väldigt bra specialeffekter. Som t ex branden i början när man ser
Ken Mason brännas till döds.
Brandsläckaren fylld med bensin var en smart idé.
En sak som jag kände var lite ologisk var att Frank Fry skickade brev adresserade till han själv. Men kanske var det för att ingen skulle koppla honom till hans chef om han blev tagen.
Man kan undra vad meningen med dammen var när de aldrig gjorde något. Jo, original tanken var att de skulle försöka spränga dammen istället för ett skepp men de ändrade det. Kanske var filmningen av det riktiga sänkta skeppet orsaken då Hitchcock ville ha med det.
Lite vågat att låta hjälten använda ett barn som "gisslan". Sådant brukar folk inte gilla.
Scenen med den blinde mannen var lite underlig. Att han genast visste att Barry var oskylldig och ville hjälpa honom att fly. Hans brorsdotter är värre men hon skäms sedan, vilket är en fin scen. Tyvärr så är hon rätt trög och börjar på samma visa igen.
Jag skrattade lite åt när hon hade beställt milkshake av den ena skurken som hon sedan betalade.
Det är inte ofta man ser en film från den här tiden där de pratar om sex.
En sak jag gillade var att det inte bara var mannen som var hjälten i slutet utan även kvinnan. Han lyckades rädda skeppet men hon lyckades rädda honom, få terroristerna arresterade och det är tack vare henne som de får Fry.
Här lyckas Hitchcock betydligt bättre med slutet. Även om man först kan tycka att det var synd att det inte blev någon slutstrid mellan Barry och Fry så förstår man vad Hitchcock ville säga med att Barry var den osjälviska hjälten som riskerade sitt liv för att försöka rädda skurken trots allt han hade gjort. Hela filmen handlar om att öppna sitt hjärta och använda vänskap och kärlek istället för hat. Visst blir det kanske lite mjäkigt och predikande ibland men jag tror det behövdes på den tiden... och tyvärr även nu.
En annan sak jag gillar är att Hitchcock uppenbarligen ville att filmen inte bara skulle vara en Andra Världskriget film skulle hålla för framtiden också och är väldigt noggrann med att aldrig nämna vilka utländska fiender det handlade om. På det sättet så förblir filmen aktuell även senare. Att tänka på att ens filmer ska ha en framtid även efter premiären är rätt ovanligt för den här tiden men jag antar att Hitchcock själv måste ha älskat filmer som han säkert tittade på privat hemma och visste själv hur viktigt det var att de bevarades.
Det enda egentligen dåliga i filmen var när Barry och Pat var fast i öknen.
Jag vet inte om det är som jag bara har för mig men jag tycker mig känna igen delar av filmen så jag kanske har sett den innan.
Det här var iallafall en mycket bra film och jag skulle nog gå så långt som att säga att det var en av de bästa hittils. Filmen var dessutom för det mesta väldigt snygg (med undantag scenen i slutet när man ser ett lok bakom Barry som uppenbart var mot en duk). Som ni sa, en småmysig lite spännande katt-o-råtta film.
Betyg: 8,5 sabotörer av 10 (Mycket Bra+)Jag läste precis att Hitchcock var involverad i projektet där de samlade de hemska bilderna från förintelsen under Andra Världskriget för att sedan använda det som bevis. Vilken hemsk uppgift det måste ha varit. Nu var Hitchcock bara konsult för klippningen men han måste ändå ha fått se en hel del hemska saker där och det måste ha varit mycket värre för de filmskapare som skulle göra filmen. Tanken var också att sända det i Tyskland för att visa vad de hade låtit hända men Brittiska regeringen ansåg att det hade varit för traumatiserande att visa då folket redan var i djup shock efter att ha fått veta sanningen, Filmen låstes in på ett museum tills 1985 då en klipt version visades. 2014 restaurerades den fulla filmen och släptes.
Edited by Crusader, 08 January 2017 - 04:14.