1x13, "Betrayal"
En gangster vid namn Cyrus Vanch kommer ut ur fängelset och planerar att ta över efter det power vacuum som flera i undre världen lämnat efter sig den senaste tiden. Laurel tar hjälp av "Huvan" med att få in honom och Quentin Lance utnyttjar buggen han byggt in i Laurels telefon för att försöka gripa "Huvan". Häktningsförsöket går åt pipan och Quentin för (väl förtjänt) skit från Laurel för att ha utnyttjat henne. Vanch får genom en mullvad hos polisen reda på att Laurel samarbetar med "Huvan" och kidnappar henne. Quentin blir ironiskt nog tvungen att be samme person han försöker sy in att hjälpa honom rädda sin dotter.
Samtidigt spionerar Diggle på Moira sedan Oliver fått reda på att hon haft en exakt likadan lista med namn som den Oliver fick av sin far, trots att Oliver bett honom att låta bli. Även när Diggle ger honom bevis på att hans mor var inblandad i sin makes död, får Oliver svårt att acceptera detta.
Tommy är också en av dem som känner sig sviken när han får reda på Laurels samarbeta med "Huvan", som hon hållit hemligt för honom, vilket han jämför med Quentins eget hemlighetsmakeri. Oliver vill dock inte hamna mellan Tommy och Laurel och försöker rädda deras relation, först som Oliver genom att ge Tommy råd och sedan bryta partnerskapet med Laurel som "Huvan".
Cyrus Vanch är på sätt och vis den sorts skurk som The Count försökte vara, men lyckas bättre. David Anders, som tidigare synts i Alias och Heroes, verkar gilla att spela den här rollen. Visst är han en gnutta överdramatisk, fast på ett mer underhållande sätt och mindre irriterande. En grej som dock känns konstig är att han kan mörda sin advokat och ta över hans hus och ingen gör något åt saken, som att skicka in ett SWAT-team.
Quentin trampar i klaveret något fruktansvärt och ställs mot väggen med hur han börjar tappa greppet. Förutom att han skälls ut av Laurel, trotsar han dessutom order genom att jaga "Huvan" och är nära att gå över gränsen genom att mörda Vanch. Sen är det rätt smålustigt när Oliver är den som hindrar honom. "Nej, nej, det är jag som är hämnaren. Du är polisen." Den karln behöver verkligen get his s**t together.
Alltid kul att se Oliver och Diggle i luven på varandra, även om det riskerar att bli repetitivt. Men eftersom båda är väldigt bestämda och envisa är det logiskt att meningsskiljaktigheter uppstår. För att inte nämna hur chockerande det måste vara för Oliver att veta att ens mor inte bara har något fuffens för sig, utan att hon även är inblandad i "olyckan" med båten som kostade hans fars liv.
Oliver kan ändå sätta känslorna åt sidan när han tycker det behövs. Då tänker jag på att han anstränger sig för att föra Tommy och Laurel samman, men också när han skrämmer skiten ur sin mor när han konfronterar henne som "Huvan". Fick mig ett gott elakt skratt från den cliffhangern.