Johnny Weissmuller påstod bestämt att det var han som uppfann ljudet och att han vann en joddling-tävling med vrålet som ung. Han brukade göra det för fans och luckades en gång rädda sig själv från rebeller i Cuba tack vare det. Men många verkar mena att han lärde sig att härma ljudet. Och på 70-talet ska han ha avslöjat på en talkshow att ljudet gjordes av att sätta ihop ljudet av en Soprano, en Alto och en Griskallning (hog caller). Om det hela stämmer och om han då var seriös vet jag inte. Men det ska iallafall vara han som gör skriket i de sista 6 filmerna så vi får väl se då.
Tarzan the Ape Man (1932)Jane Parker flyttar till Afrika för att umgås mer med sin pappa, James Parker, som är en affärsman där. Tillsammans med sin partner Harry Holt så planerar James en resa in i junglen för att hitta den legendariska men förbjudna Elefantkyrkogården och Jane följer envist med. Det hela blir en lång och farlig resa och snart börjar de höra ett mystiskt jungelvrål. En tid senare ser de en vit man svinga sig igenom träden som en apa. Tarzan!
Första ljudfilmen om Tarzan. Filmen regiserades av
W. S. Van Dyke som var en av regisörerna som klarade övergången till ljudfilm bra och därmed fick berömmelse. I titelrollen som Tarzan ser vi sommaren med 5 Olympiska guld,
Johnny Weissmuller. Samma år som han slutade som Tarzan så blev han huvudrollen i 13 B-filmer baserade på seriefiguren
Jungle Jim (som skapades som en konkurrent till Tarzan-serierna). Som Jane ser vi
Maureen O'Sullivan som spelade rollen i 6 filmer innan hon tog en paus för att ta spendera mer tid med sina 7 barn. Vi ser också
Neil Hamilton som Harry Holt, en karaktär som inte härstammar från böckerna och tänkt som Tarzan's rival. Hamilton blev bäst känd som Police Commissioner Gordon i
Batman (1966) TV-serien. Han var känd för att vara en mycket professionell skådespelare som alltid kom i tid, kunde sina repliker och gjorde sitt jobb så bra att allt flöt.
När ljudfilmerna kom i slutet av 1920-talet så beslöt många filmföretag att helt reboota sina största filmserier och ofta med skådespelare, dels för att man inte skulle förväxla de nya filmerna med de gammla men också för att många av de ljudlösa skådespelarna hade svårt med övergången till tal-film då det ändrade helt på hur man spelar karaktärerna och satte krav på rösterna. Tarzan var en av de filmserierna då Frank Merrill som spelade karaktären inte hade en passande röst så den nya planerade serien skrotades. Frank Merrill var känd för att promota sina filmer med att visa upp sig på stan utklädd till Tarzan och det var då han insåg just hur mycket han betydde för barn vilket fick honom att dra sig tillbaka som skådespelare och började med att jobba för att förbättra barnens liv i Los Angeles. Den här filmen är en så kallad "Pre-Code Hollywood" vilket betyder att den kom innan censurreglerna för ljudfilm som trädde i kraft 1934 vilket betydde att filmerna kunde vara mer utmanande och ha med "omoraliska" teman som sex, naket, droger, illigala handlingar och homosexuallitet. Inga sådana regler fanns tidigare (det var lokala regler som gällde) vilket är orsaken att vissa stumfilmer har lättklädda karaktärer och ibland rent av topless (som de tidigare Tarzan-filmerna). Orsaken till censuren var att en ny undersökning hade visat att omoralisk handling i film ledde till omoralisk handling av publiken (ja, den diskussionen är så gammal) vilket ledde till att USA's regering hotade att ta över censuren. Även den nya makten som den Katolska Kyrkan började få i Amerika hade inflytande.
Jag kunde inte låta bli att skratta åt att de hade infödingarna på en skärm bakom skådespelarna.
Det hela handlar såklart om stock footage för att spara pengar då hela filmen spelades in utanför Los Angeles.
Pygméerna var spelade av svartmålade dvärgar. Vilket troligen var orsaken att de säger i filmen att de är dvärgar. Minst sagt underligt med en stam av dvärgar.
Om ni undrar varför elefanterna ser underliga ut så är det för att det är indiska elefanter med stora lösöron (man ser tillochmed bandet) och lösbetar.
Det här är första gången man får se Tarzan's bästa vän, schimpansen
Cheeta. En karaktär som uppfanns för filmen. Ägaren till apan, Tony Gentry, påstod till hans död att apan han hade hemma var den som var med i de flesta Tarzan-filmerna och att den var född 1932. Det skulle göra den till den äldsta schimpansen i världen och mer än dubbelt så gammal som de ute i naturen. Speciellt då apan fortfarande lever. Nu anser de flesta att apan är född på 1960-talat vilket bara det också skulle göra honom ovanligt gammal nu.
Det påstås att det var en schimpans, Jiggs, som spelade Cheeta i den här filmen men journalister har senare hävdat att det var flera schimpanser.
Jag undrar om Cheeta igentligen var tänkt att dö där i slutet, med tanke på hur mycket stryk han fick, och att de sedan ändrade sig? Tyckte först att det var lite underligt att Tarzan inte verkade bry sig om att hitta honom men kom sedan å att han inte ens visste att han var där.
Alla pratar i filmen om hur trevlig Harry Holt är men jag finner honom minst sagt kylig och obehaglig. Väldigt "sinister". I filmen ska det väl vara att han blir blixtförälskad i Jane och blir blyg över det. Han visas som hjälten i gänget med en starkare moral i jämförelse med Jane's giriga pappa som inte verkar bryr sig om vilka infödingar som dör bara han får pengar. Vilket gör det underligt när han sedan plötsligt vill ge upp och Harry börjar visa en mörkare sida med att t ex ha sina arbetare piskade (känns lite underligt att Jane verkar OK med det). och mot slutet så visar han mer sitt sanna jag. Men han visar även en hjältemodig sida när han försöker att rädda Jane och att han tillsist sluter fred med Tarzan för Jane's skull. Jag minns att när jag såg filmen första gången så väntade jag mig att Harry skulle vara filmens skurk (vilket han visseligen nästan blir) och blev förvånad av slutet och tyckte dte var lite antiklimax över det. Fast nu tycker jag tvärt om att det var bra då det gör karaktären mer verklig och intresant. Fast att dessutom göra honom rik i slutet och låta honnom rensa kyrkogården var lite opassande IMO. Han beskrivs som en välmenande karaktär men ärligt talat så vet jag inte om jag helt kan hålla med om det.
Väldigt fascinerande film, det här. Speciellt med hur Tarzan reagerar och behandlar Jane. Men jag reagerar lite på att han är en köttätare. Tarzan är också rätt grym, som när han följer efter dem och dödar dem en efter en. Men hela filmen är rätt grym i jämförelse med de som kom efter censurreglerna. T ex får man se blod, en av arbetarna slitas i stycken av en krokodil och striden mot gorillan i slutet är rätt våldsam och blodig.
Jag minns när jag såg den här på TV för många årsedan. Hur förvånad jag var över hur grym hennes pappa var då jag hade sett andra filmer där han istället var älskvärd. Men han blir bättre mot slutet fast jäkla girig in i det sista vilket också blev hans dom. Jag tror att jag kanske har sett en annan version också där han var ännu värre och rent av skurk men kan inte minnas.
En annan sak är hur Jane går från en tuff tjej som klarar sig själv till en mes som blir rädd för minsta lilla och ber Tarzan rädda henne.
Åter till jungelvrålet. När elefanten gör det så undrar jag om det var menat som förklaring till var Tarzan har fått det ifrån.
I slutet får vi se den klassiska "Tarzan får djur att anfalla by"-scenen som ofta är med i Tarzan-filmer.
Till skillnad mot många hjälte-filmer så har den här filmen många gråzoner. Inga är helt onda eller goda utan mer mänskliga. Även Tarzan som är betydligt mer självisk men lär sig att bry sig mer om Jane än sig själv. Här ser vi ingen hjälte som räddar folk i nöd utan bara sina vänner. Jag antar att det är tänkt att Jane lyfter fram hjälte-sidan i honom.
Det här var iallafall en bra och intressant film. Ett trevligt äventyr som låter handlingen bubbla lite innan det hela sätter igång. Den har också lite gråzoner och känns rätt artistisk. En klassiker som alla borde ha sett någon gång.
Betyg: 8 gömda trapetser av 10 (Mycket Bra)