Läste du ens det jag skrev innan du svarade?

Det är uppenbart att du inte förstår hälften av det som jag skriver och gör du inte det nu så lär du aldrig göra det.

Du verkar ha svårt att förstå innebörden av gemenskap, tillsammans och gemensamma beslut.

Jag är inte förvånad att du vill få det till att det enbart är mitt fel att det blir som nu hela tiden och det säger mig en hel del om dig.

Du slår bara ifrån dig när någon konfronterar dig med fakta och det är uppenbart helt fel att man ska säga vad man tycker och tänker till dig.

Du verkar även ha svårt med självinsikt, för hade du haft lite sådan så hade du sett helheten och din del i det hela.

Men det är helt okej, för jag har dragit mig ur det här nu och det är jag glad för. Hellre att det sker nu än att återupprepa detta gång på gång, för det hade varit oundvikligt, det är inte speciellt trevligt eller givande.

Och jag behöver inte dom här diskussionerna eller allt tjafs som uppstår.

Och jag behöver varken dina anklagande ord och jag behöver inte ens det här forumet längre.

Jodå, jag är intresserad av att se filmerna, det har jag varit hela tiden sedan vi startade och jag kommer att se klart alla filmer av Hitchcock och med Garbo. Bara att jag kommer att göra det på egen hand.

Det är snarare lusten att fortsätta att göra det här till en gemensam sak som har avtagit med tiden.

Vi lurar bara oss själva med att tro att det här var något som vi skulle göra gemensamt, för det gör vi ju inte.

Jag ser filmerna och skriver omdöme. XC ser filmerna och skriver omdömen. Vi diskuterar lite kring det. Och du uteblir. När du dyker upp så är det ofta flera veckor efter oss andra.

Saken är den Cruz att det snarare verkar vara du som inte är intresserad eller sugen på att se filmerna för du engagerar dig inte överdrivet mycket.

Du verkar ha mycket att göra, mycket att tänka på, du mår dåligt, du gör annat. Det är vad du brukar förklara när du är sen med att se en film. Och det är helt okej Cruz, man kan inte alltid vara på topp eller vara sugen på att göra vissa saker, så är det för många av oss, inklusive mig själv. Därför är det kanske en dålig idé att ha sådana här filmfester eftersom det betyder att man bör försöka att genomföra det inom ramarna som man sätter. Rammar som vi alla tre var med och bestämde och tyckte var bra.

Det är bara dumt att lova andra något om man ändå inte kan hålla det.

Och när du väl får tid och lust att se en film, då ser man ju i SSF-tråden att du hellre ser något helt annat än att se filmerna i filmfesterna.

Hela grejen med en filmfest är ju att göra det här gemensamt, då kan ju inte du hela tiden ligga några veckor/filmer efter oss andra hela tiden.

Bara för att jag skrev att man i praktiken har 3 veckor på sig att se varje film, så betyder ju inte det att man direkt skjuter allt framför sig i så många veckor.

Hela tanken med det var ju att man kan vara lite flexibel och skjuta upp en film om man behöver, men då måste man även vara medveten om att man en vecka måste se två eller kanske flera av filmerna för att hinna ifatt. I ditt fall så är vi ju nu på väg till hur det var innan vi erbjöd dig en paus, att du bara samlar filmer på hög medans jag och XC ser på filmerna själva.

Det är kanske bättre om du insåg att det här med filmfester inte är din grej, inte just nu i alla fall, för det fungera inte speciellt bra för tillfället. Det är kanske bättre att då inte lova något utan istället ta dagen som den kommer, att ta hand om sig själv och kunna göra precis vad som faller dig i smaken och på så sätt inte heller göra någon annan besviken.

För man blir bara besviken när du går med på att vi ska göra det här gemensamt, bestämmer tillsammans hur vi ska göra det och sedan så är det som att du direkt tappar intresset och lusten helt och vi andra får se på filmerna själva.

Det är ju dessutom lättare att diskutera det vi ser om vi i alla fall hade försökt att se filmerna under samma vecka, än som nu, behöva försöka gå tillbaka och kommentera på det du har skrivit när man själv har lagt en viss film bakom sig flera veckor tidigare.

Så nej, för mig fungerar det här inte längre och min lösning är att göra det här till en egen grej. Då behöver jag inte bli besviken på att det hela tiden blir som nu. Att man sitter och väntar på någon som säger sig vara med på att se en film i veckan men sedan inte gör det. Däremot så ser han gärna andra filmer.

Då ser jag hellre filmerna på egen hand. På det sättet så kan du göra precis som du vill utan att göra mig besviken och jag kan göra precis som jag vill utan att bli besviken över att någon inte kan hålla det dom lovar.

Känslan av Duck Tales (som jag minns originalet) saknas nästan helt för mig i trailern. Stilen på animeringen övertygar inte alls och jag blir påmind om att när jag ska ge den här en chans, för det vill jag göra då jag är ett stort fan av originalet, så måste jag definitivt har en svensk dubb.

/.../

Det finns ju flera olika vägar att gå och det är kanske bättre om vi var och en själva bestämmer hur man vill gå vidare härifrån.

/.../

Så för egen del så lutat det åt att jag väljer att fortsätta på egen hand.

/.../

Det bästa verkar ju vara att se filmerna i sitt eget tempo om man nu vill se dom.

/.../

Jag kan göra ett försök till att fortsätta men jag förbehåller mig rätten att dra mig ur det här i händelse av att jag tappar lusten helt.

/.../

Det blev inte mycket till festligheter i våra filmfester, inte ens efter nystarten, så jag känner att jag personligen har nått vägs ände och väljer härmed att utnyttja min rätt att helt dra mig ur dessa och jag fortsätter heller med filmtittandet någon annanstans. Tack för mig.

Spoilervarning.
 
 
 
Anna Christie (1930)
 
Jag har sett den här filmen tidigare. Eller rättare sagt, jag har sett delar av den. Jag minns dom första 30-35 minuterna väl, då det mesta utspelar sig i den där baren. Jag uppskattar det faktum att det tar ett tag innan Garbo gör entré som Anna. Sedan så minns jag några få scener när dom är på sjön/havet och sedan scenerna när dom är på det där nöjesfältet. Jag gissar på att jag somnade förra gången som jag såg filmen eftersom det jag minns är så utspritt.
 
Somna gjorde jag inte den här gången, däremot så hade jag lite problem med att hålla mitt intresse uppe ifrån start till slut. Den här typen av relationsdrama är inte riktigt min grej, men det som kanske räddar det hela en aning är nog det faktum att det är en så pass gammal film och Garbo är ju bra som alltid. Med andra ord, hade det här varit en film ifrån ett par år bakåt i tiden så hade jag nog sågat den längs fotknölarna.
 
Varken Anna eller hennes pappa är speciellt övertygande som svenskar eller ättlingar till svenskar. Jag fick aldrig riktigt klart för mig vilket av det, det är som gäller.
 
Detta är ju Garbos första "talkie" så man bör väl nämna den biten med.
 
När pappan tar till orda så artikulerar han i överkant och allt blir överdriven svengelska. Men  som sagt, han låter ju i alla fall mera svensk när han pratar än vad Anna gör. När Garbo tar till orda så blir det kanske lite för teatralt, speciellt hur hon betonar sina r. Men annars så gillar jag Garbos djupa röst och medans jag kan förstå hur en del tyckte att hon som skådespelare gick lite förlorad när hon äntrade så kallade "talkies" så tycker jag att det snarare gav ännu ett lager till den begåvade skådespelerska som hon var.
 
Jag ser fram emot att få se någon annan film där hon inte medvetet måste försöka att låta som någon annan utan bara pratar engelska som hon skulle göra till vardags. Jag är övertygad om att vi får en sådan film framöver. Jag läste någonstans, jag tror det var via filmens artikel hos Wikipedia, där det påstås att hennes engelska var så bra när den här filmen spelades in, att hon var tvungen att lägga till en mera svensk accent när hon talade. Något som jag dock inte märker av i filmen.
 
Det skulle onekligen vara intressant att få höra hur det lät när hon pratade svenska. Undrar om det finns något sådant bevarat och som har letat sig ut på Internet. Det kan vara värt att forska i.
 
Karaktärerna som sådana är okej men inte mycket mer. Dom är inte så intressanta helt enkelt. Intressantast är helt klart Anna och minst intressant är Matt. Vad Anna ser hos honom kan man undra. Hade jag varit Anna så hade jag kastat honom överbord.
 
Handlingen är väl den svagare av beståndsdelarna. Anna står för en riktigt bra scen mot slutet av filmen, en klassisk "mig äger ingen"-monolog och det är väl filmens bästa scen rakt av. Själv så kan jag tycka att hon borde ha satsat på sig själv istället och inte som nu, berätta hur stark hon är och henne knäpper minsann ingen på näsan, bara för att vid scenen efter berätta att pappan och Matt är männen i hennes liv och kommer så alltid att vara på ett eller annat sätt. En annan sak om handlingen som jag läste mig till här efter att ha sett filmen, missade jag helt. Jag måste ha varit väldigt ouppmärksam under dom partierna i sådant fall.
 

There’s a cast of four, and two have been prostitutes! And there are two who are sailors, which isn’t quite as Pre-Code, but always worth noting.

Det kan ju bara vara Anna och Marthy som åsyftas och då jag kan tänka mig att den senare är eller kan ha varit en sådan så blev jag lite förvånad över att Anna skulle ha varit det med. Hon pratar ju förvisso mycket om det jobb som hon hade och kommer ifrån och det är möjligt att hon menade prostitution, bara att jag är för trög för att fatta det.
 
Jag tycker att filmen är okej. Typ mittemellan, varken dålig eller bra.

Mmm. Vi tycker väldigt lika om filmen.

Intressant att du nämner vibbarna som man får till en början av relationen mellan systerdotter och morbror. Jag var på väg att skriva "incestuösa vibbar" i mitt omdöme, men kom in på ett annat spår när jag skrev omdömet. Hitchcock brukar ju alltid har med en relation mellan man och kvinna i många av sina filmer, så man började ju att undra där i början och en bit in i filmen.

Nä, Hitchcock har gjort en del bra filmer, men även mindre bra sådana. Det har vi ju inte minst sett under denna filmserie. Han känns aningen överskattade i en del sammanhang. Som berättare. Dessutom så verkar han ha väldigt stora problem och brist på fantasi när det gäller att avsluta sina filmer. Väldigt monotona och likvärdiga slut i var och varannan film.

För övrigt så visste jag inte ens att den hade blivit nominerad till en Oscar. För bästa manus dessutom. Manuset om något är väl det som står för dom största bristerna i den här filmen. Men allt med Oscars är ju mest en klubb för inbördes beundran och det säger väl det mesta.

Då får vi se hur det blir med den saken, det blir intressant att följa. Förhoppningsvis så kan man undvika att reducera karaktärerna till ren utfyllnad, utan istället få dom mer intressanta och att växa. Nog för att jag har mina tvivel, men hoppas kan man alltid göra.

Tarzan och djungelfolket / Tarzan Triumphs (1943) [US]
¡Oi! Spoilers kan förekomma rakt föröver!
Janes mamma är sjuk*.

(*) Används som ursäkt iaf, vi vet ju redan att Maureen O'Sullivan var less på att spela Jane (något ingen kan klandra henne för) och var kontrakterad hos MGM något hon med all säkerhet utnyttjade när filmrättigheterna rullade över till RKO.

Köper du den förklaringen? Passar den bra? Prinsessan Zandra är kanske rent av mera intressant än vad Jane var?

Spoilervarning!

 

 

 

Shadow of a Doubt (1943)

 

En rätt medelmåttig film i mina ögon. Jag hade svårt att hålla intresset uppe för filmens handling och dess karaktärer från start till slut. Det gjorde även att jag upplevde att speltiden var för lång. Man lägger för stort fokus på vardagslunk istället för spänning. :gäsp:

 

Det som drar ner filmupplevelsen för mig är att det står klart relativt tidigt att Charlie Sr. inte har helt rent mjöl i påsen och när det sedan börjar att pratas om änkor som har mördats så kan man snabbt lägga ihop detta (egentligen långt tidigare, men här är man hundraprocentigt säker) med alla pengar och materiella ting som han kom farandes med och att han således är den mördare som eftersöks. Jag kan dock uppskatta att man slapp den obligatoriska twisten mot slutet då det mer ofta brukar uppdagas att den du tror är mördaren inte är det. Här slår man i alla fall snabbt fast att morbror Charlie tycker om att strypa änkor och stjäla deras olika tillgångar. Alltid något. Men sedan så är det som en enda lång utdragen scen där man ska gissa sig till om han kommer undan lagens långa arm (hur), åka fast (när) eller dö (när, var, hur). Inte speciellt spännande eller intressant. Och när filmen väl når sitt avslut så rycker jag mest på axlarna. Jag har sett den här upplösningen lite för många gånger nu för att gå igång på den. Jag uppskattar dock att man inte väjer helt när det kommer till Charlie Sr. och dennes minst sagt intressanta syn på världen och dom som befolkar den. När han börjar att prata om det så är det som om han stirrar ner i en mörk och bottenlös avgrund, vilket ger lite kontrast till hur mesig filmen är annars.

 

Eftersom jag inte finner handlingen vara mer än medelmåttig så är jag desto gladare åt att alla skådespelare känns jämlika i sina prestationer. Ingen av huvudrollerna överglänser birollerna som annars är mycket mera vanligare i dom av Hitchcocks filmer som jag tycker om och har sett tidigare i den här filmserien.

 

Filmen har små drag av humor som jag kan uppskatta. Som t.ex. hur lillgammal Ann är. Hon framstår som bra mycket äldre än vad hon egentligen är och det är inte alla tjejer som är halvt sönderlästa redan i den åldern. Så när hon tar till orda så blir det ibland rätt komiskt. Jag gillar även hur Joe (pappan) bollar olika mordsätt fram och tillbaka med Herb (polaren) om hur dom skulle ta varandra av daga om dom hade möjligheten. Kanske inte så roligt per se, men det sker ju vid en del mindre väl valda tillfällen och det är väl däri som humorn ligger. Som t.ex. när Herb kommer farande med svampar då familjen Newton sitter och äter middag och lägger fram en idé om hur han skulle kunna blanda i giftsvampar bland ätliga och sedan ta kål på Joe den vägen. Charlie Jr. fann det ju det tilltaget mindre roande om man säger så.

 

Jag tycker att fotot var fint. Man valde rätt stad att spela in filmen i, den påminner mycket om en sömnig amerikansk småstad och passade perfekt som skådeplats för detta drama. Något som jag uppskattade lite extra i den här filmen är musiken. Riktigt bra och passande.

 

Jag missade Hitchocks cameo. Igen. Jag gillade den scenen redan första gången, men jag kopplade aldrig att han var med i den. Jag har tydligen inte bara teflonminne utan även teflonsyn.

 

Trots att jag inte var helt såld på den här filmen så ser jag fram emot resterande av Hitchcocks filmer i den här filmserien och jag hoppas att det redan till nästa film som vi ska se har blivit ett par snäpp vassare. Tills dess så håller jag tummarna för att Garbos första "talkie" är värd att vänta på.

http://bit.ly/1jNeq1C
 
Allt stämmer. Jag dubbelkollade och allt är i rätt ordningsföljd, filmer såväl som veckor samt att alla filmtitlar och årtal stämmer. Allt är tipp-topp enligt mig. Bra jobbat.

Vid några tillfällen så är det två Hitchcock-filmer veckorna efter varandra istället för en Garbo-film. Ska det vara så, eller har det smugit sig in ett fel?

Jag är redo.

Jag finner det självklart att inte bara starta den utan att veta att alla är redo. Jag tog dessutom upp saker som behövdes diskuteras.

Givetvis så behövs sådant här diskuteras, det är ju onekligen svårt att veta när man ska börja om man inte har pratat ihop sig om det innan. Min uppfattning var bara att det här inte var något som behövde göras förrän du var klar.

Och jag skrev "När vi ska börja igen?" så det tyder rätt mycket på att man kanske skulle svara på det?

Vilket jag också gjorde. Tydligen inte tillräckligt snabbt enligt dig. Nästa gång som du tycker att jag tar för lång tid på mig att svara så uppmuntrar jag dig till att skicka ett PM direkt till mig istället för att själv bara sitta tyst och vänta. Jag har aktiverat notiser så jag får ett mejl varje gång någon skickar ett PM så jag märker av det även då jag inte är online här.

Och jag väntade på ditt svar som ett tecken på att ta tag i att se den sista medans vi planerade. Jag antog att du helt enkelt var för upptagen för att börja igen så jag väntade på ditt svar.

Mig behöver du inte vänta på, det är ju jag (vi) som väntar på dig!

Om du tyckte jag skulle se filmen först innan vi planerade så kunde du ha nämnt det när jag skrev att vi kunde börja planera nu.

Det var vad jag trodde att jag skrev i mitt PM till dig då jag hela tiden har varit inställd på att den här pausen är till för att du ska hinna med att se klart alla filmer som du ligger efter med, i lugn och ro, för att vi sedan ska kunna fortsätta att se resterande filmer gemensamt och förhoppningsvis utan att någon kommer på efterkälken igen. Men då jag inte har kvar mitt PM till dig, jag fick radera det och några till pga. platsbrist, så får jag välja att tro på det du säger om att jag egentligen skrev "typ är ifatt".

Jag bara menar att jag aldrig bad om en paus utan ni erbjöd det.

Jag ska lägga det på minnet inför framtiden.

---

Ja, en film per vecka låter bra för min egen del. Så får vi alla en ärlig chans att hinna med.

Och inget säger att man måste se filmen den veckan, det räcker ju med att man ser filmen innan det är dags för att se nästa film i respektive filmserie. Precis som tidigare med andra ord, att man har 3 veckor på sig att se varje film så kan man ju själv välja vilket upplägg som passar bäst.

Jag har inget inplanerat utan kan börja när ni andra vill börja.

Jag fortsätter att se Hitchcock och Garbo-filmerna ifrån där vi senast lämnade dom och Tarzan-filmerna avstår jag som sagt ifrån att fortsätta med.

Och det är väl lika bra att fortsätta att se våra olika filmserier i kronologisk ordning.

Kanske även i samma ordningsföljd som tidigare.

Vecka 1 -- Tarzan
Vecka 2 -- Hitchcock
Vecka 3 -- Garbo

Osv.

Men jag är öppen för förslag om ni andra har några sådana.

XC är ju den som har slavat med att sätta ihop ett schemat åt oss alla, så kanske att XC ska välja det upplägg som passar bäst att utgå ifrån när det gäller den biten.

Och som jag har sagt till XC tidigare så erbjuder jag mig att hjälpa till att sätta ihop schemat om det behövs så att du inte ska behöva göra hela del biten helt själv.

Jag kan göra ett försök till att fortsätta men jag förbehåller mig rätten att dra mig ur det här i händelse av att jag tappar lusten helt. Dessutom så tänker jag helt enkelt inte se några fler Tarzan-filmer. Men ni kan ju fortsätta att se dom tillsammans om ni vill.

Jag har varit inne så gått som varje dag i väntan på att Garm skulle svara på det jag skrev 8 Januari om att börja starta filmfesten igen. Jag har varit beredd i snart en månad på att sätta igång igen. Men ju längre tiden gick ju tröttare blev jag på att gå in här varje dag utan att något hade hänt så den här veckan glömde jag bort det lite och igår när jag skrev om Jönssonligan så missade jag att ni hade skrivit. Men vill ni fortsätta utan mig eller hoppa av så kan jag inte hindra er, men ni var tydliga med att det var OK med en paus (ni kom med förslaget och vi kom alla 3 överens om att ta en) och det inte var någon brådska att starta igen. Och som sagt, jag har väntat i snart en månad på att vi skulle starta så jag tycker inte det är rättvist att sätta skulden på mig.
Ursäkta om jag låter bitter.

Och jag finner det lustigt att du lägger skulden på mig. Att bara för att jag inte svarade i tråden tidigare så har vi inte heller kunnat starta.

Jag förstår inte hur du har varit beredd i snart en månad på att sätta igång igen när du inte ens har sett klart dom filmer som du ligger efter med.

Jag är rätt säker på att jag i mitt PM till dig skrev att du kunde säga till oss när du var klar med alla filmerna som du låg efter med, så kunde vi ta den vidare planeringen därifrån.

Jag har varit inloggad flera gånger i veckan sedan vi startade denna paus och såg det inlägg som du gjorde den 8/1. Jag sa inte något då utan avvaktade med förhoppning om att du skulle se den sista filmen som du ligger efter med, jag fick till och med intrycket av ditt inlägg den 8/1 att du var på gång att se den, men det har ju inte skett än.

Det kändes för övrigt dumt att börja planera fortsättningen när alla inte var klara. Jag ville ge dig chansen att hinna bli klar utan press, så jag gjorde som XC och avvaktade.

Jag och XC kom ju med det här förslaget om en paus för din skull, för att du låg efter oss andra i filmtittandet och vi kunde se att du hade svårt att hinna med att se filmerna i det tempo som vi hade kommit överens om. Så precis som du själv konstaterar så tog vi en paus för din skull och att den skulle pågå på ett sätt som gjorde att du skulle ha möjlighet att ta igen det som du liggee efter med, utan att behöva känna någon press.

Därav att jag gjorde mitt inlägg först den 1/2 och undrade om du börjar att bli klar. Mest för att pejla av läget.

Visst kunde jag har skrivit i tråden tidigare. Och XC kunde ha tryckt på. Precis som att du kunde ha sagt något mera, här i tråden eller skickat ett PM, om du nu tyckte att det drog ut på tiden. Det är nämligen lätt att vara efterklok.

Men nu är jag här, likt XC och så även du.

Så det är väl bara att ta det härifrån antar jag.

Personligen så var jag redan ifrån början införstådd i att det skulle ta lång tid att se alla filmerna och för mig är det egentligen inget större problem. Jag gick in i det här mera som ett "work in progress" som får ta den tid det tar.

Däremot så känns det ju lite osäkert det här med pausar och hur länge dom sträcker sig. Samt att vi har tre olika viljor att ta hänsyn till.

Nästa gång som någon av oss vill ta en paus så hamnar vi kanske i samma läge igen, där någon tycker att det tar för lång tid och vips så har vi samma diskussion igen.

Jag har inte heller något emot en paus per se. Det kan gå jättebra med pausar och rent av vara välkommet, så att man hinner med annat och inte tröttnar på att bara se samma filmer hela tiden.

Men jag kan personligen också hamna i ett läge där jag tycker att det drar ut på tiden alldeles för länge och att det potentiellt kan riskera att jag tappar lusten för att fortsätta. Ungefär det som händer dig nu.

Och den osäkerheten känns inte så lockande om jag ska vara ärlig.

Speciellt inte om den känslan kommer i ett senare skede då man faktiskt har slutet inom räckhåll, men ändå måste bryta eller gå vidare på egen hand för att man tycker att andra drar ut på tiden.

Men som sagt, det är svårt att sia om sådana saker, jag pratar mest om hur det kan bli.

Det var lite det jag var inne på när jag tidigare frågade Cruz hur han tänkte att göra med t.ex. Garbo-filmerna framöver då han verkar han svårt att finna motivationen till att se just dom. Och jag var lite fundersam till hur det ska gå framöver, om han kommer att halka efter igen och om huruvida vi andra ska ta en paus då, eller ej.

Det finns ju flera olika vägar att gå och det är kanske bättre om vi var och en själva bestämmer hur man vill gå vidare härifrån.

Försöka att fortsätta gemensamt. Bryta helt, här och nu och inte se flera av filmerna. Eller att man väljer att fortsätta att se filmerna, dom som man själv vill se, men då hellre i sitt eget tempo.

Trådarna finns ju kvar om man är sugen på att skriva av sig. Man kanske dock inte ska förvänta sig mycket av en diskussion. Själv så har jag märkt att det är svårt att kommentera något om det går ett bra tag ifrån att jag själv har sett något, tills att någon annan gör det. Man har ofta inte mycket mer att tillägga än det som man redan har sagt.

Så för egen del så lutat det åt att jag också väljer att fortsätta på egen hand, fast då med Garbo och Hitchcock-filmerna, medans jag struntar i Tarzan-filmerna. Om jag sedan avlägger ett omdöme efter varje sedd film i respektive tråd låter jag dock vara osagt. Den som lever får se.

Det bästa verkar ju vara att se filmerna i sitt eget tempo om man nu vill se dom.

För det verkar vara svårt att hitta en bra lösning i situationer som den här, där man behöver ta en paus av någon anledning.

Du verkar ju vara inne på något liknande du med.

Då är det kanske bättre att vi avbryter filmfesterna om man börjar att känna så? Är det så du tänker?

Trist i sådant fall, men jag klandrar dig inte. Det har ju visat sig att vara svårt även tidigare att koordinera sådana här saker på SFN. Den här gången tog vi ju dessutom på oss ett större projekt än vanligt och det kanske är det som fäller oss. Hade man hållit sig till ett beprövat format med en handfull filmer så hade vi varit klara flera gånger om.

Trist att du känner så, men samtidigt så förstår jag dig då jag själv kan känna av sådant ibland, att när man har fått in ett visst momentum och sedan behöver ta ett uppehåll av någon anledning, att man liksom kan känna att luften går ur en efter ett tag och man tappar lusten till att återuppta och slutföra vad man än höll på med.

Själv så har jag bestämt mig för att jag i alla fall ska se klart Garbo och Hitchcock-filmerna, även om jag måste göra det själv. Däremot så har jag planer på att släppa Tarzan här och nu då det har tagit emot med dom filmerna sedan ett tag tillbaka och jag tvivlar på att återstående filmer skulle vara bättre.

För att rättfärdiga att jag bumpar den här tråden för att lättare komma ihåg att flytta på den efter den svenska biopremiären så bifogar jag även följande;

 

 

Jag vete tusan vad jag ska tycka. Den första filmen är ju i huvudsak avslutad och det på ett bra sätt, så varför skulle vi behöva ha mer? Samtidigt så ska jag erkänna att jag är lite nyfiken på hur den här filmen kommer att bli.

@Cruz: börjar du att bli klar så att vi kan återgå till att se våra olika filmserier lite mera regelbundet? Vi andra kan ju starta så fort du är klar med alla filmerna som du ligger efter med, vilket bara är en just nu.

 

Sedan så undrar jag hur du har tänkt att göra framöver med Garbo-filmerna då du verkar behöva vara riktigt sugen på stumfilm för att kunna se en sådan. Kommer du då att klara av samma tempo som tidigare, med en ny Garbo-film var tredje vecka, eller ska du kanske övergå till att se dom filmerna lite när du själv känner för det istället, medans jag och XC kör enligt samma tidsram som tidigare?

 

Jag tänker främst lite på att du annars kanske hamnar på efterkälken igen med dom filmerna om du inte är så sugen på att se dom?

 

---

 

Jag tycker för övrigt att vi ser max en film per vecka framöver. Jag förlänger heller berörda filmserier med X antal veckor istället för att binda upp mig på att se flera filmer i en serie vissa veckor. Jag tror att vi alla tre även har annat som man vill hinna med att göra i veckorna och även att vi alla tre är överens om att det är dumt att ta på sig mer än vad man behöver. Vi kommer ju ändå att hålla på med dom här olika filmserierna så länge så vad gör det om man förlänger någon av dom hit eller dit.

 

Vill någon ta en paus även framöver så ska man helt klart kunna göra det utan att behöva känna sig som en bov. Det är väl bara att hojta till här i tråden eller att skicka ett PM till dom andra så kan man säkert komma överens om något gemensamt.

 

Jag låter det vara öppet för min del vad vi ska se efter att dom här filmserierna når sina olika slut. Dom kommer ju att hålla på så länge att vi har gott om tid att fundera på vad man vill se när en viss filmserie slutar. Men som ni vet så brukar jag vara öppen för det mesta.

 

Jag kan säga så mycket i alla fall, att den dagen som XC säger sig att vara sugen på att se Star Wars-filmerna så kastar jag ut allt annat. Så många år som jag har lobbat för att få veta vad XC tycker om dom filmerna så är det lika bra att hugga likt en kobra när det väl blir dags. Jag ligger i ständig standby utifall att den dagen blir verklighet.

Jag hoppas att det är en riktig bladvändare, då kan jag se mig själv hinna med att läsa färdigt boken.

Ett omdöme för det som jag har läst, hur mycket eller lite det än är, utlovas så klart.

Lite OT, men ändå någorlunda relevant.

Då har den anlänt, fjärrlånet á 20 kr* ifrån Sveriges depåbibliotek.

Den gröna hatten: en roman för de utvalda av Michael Arlen i bemyndigad översättning av Siri Thorngren-Olin.

Sjunde upplagan. Hugo Gebers Förlag, Stockholm. Isaac Marcus' Boktr.-Aktiebolag, Stockholm 1926.

Så den här utgåvan har många år på nacken och det märks. Men den är i fint skick.

Jag hoppas hinna med att läsa klart den men det är lite osäkert då jag bara får ha boken till 5:e januari. Omlån brukar aldrig fungera på fjärrlån, trots att det står i lånerglerna för biblioteken här i länet att man kan låna om 2 ggr under förutsättning att ingen står i kö. Det funkar när man lånar något här, men inte på fjärrlån.

Jag ska i alla fall ge det ett försök att hinna med att läsa klart boken.

*Jag blev lite orolig när jag såg att boken kom därifrån, för när man gör ett fjärrlån härifrån så säger reglerna att om boken går att låna ifrån ett annat bibliotek inom landet så kostar det 20 kr per lånat medie, måste man ta ifrån Sveriges depåbibliotek så kostar det 220 kr och behöver man ta utanför landets gränser så var det än ännu mera astronomisk siffra.

Men 20 kr var avgiften och det räcker gott och väl.

Hur John kunde missa delen där Lillie smäller den gode prinsen på kinden övergår dock mitt förstånd, han måste ju sett det hela.

Du menar scenen där Lillie och prinsen står ute på däck och prinsen tvingar till sig en kyss, varpå Lillie ger honom en välförtjänt lavett och när dom båda två vänder sig om så står John där som om han precis har beskådat hela spektaklet? Jag funderade mycket över just den scenen och tyckte att han borde ha sett det hela och redan där har börjat att ana oråd. Så frågan i sådant fall är ju varför han inte gjorde något åt saken redan då.

Frågan är dock, med tanke på hur fort hon vänder på slutet, hur ärligt det var.

Jag tycker att Lillie är allt annat än oskyldig. Det finns ju gott om scener då hon visar att hon har ett intresse för prinsen som inte är så hälsosamt. Därför blir man inte riktigt klok på henne med tanke på att hon även visar upp ett förakt mot prinsen och dennes stundtals rätt pissiga beteende. Så om hon bara spelar med i dom mer passionerade scenerna så är Lillie en lika bra skådespelare som Garbo är, för mig kunde hon ha lurat. Men nä, jag tror mer på att hon allt hade lite känslor för prinsen, han var väl lite spännande och exotisk men i slutänden så valde kärleken John. Att Lillie helt enkelt själv inte riktigt vet vad hon kände, utan det tog hela filmen för henne att komma underfund med det.

Ryktet säger väl att han till och med "regisserade" henne om kvällarna när hon repeterade sina roller?

Jo, det ryktas om det. Och precis som i fallet med Garbo så vet man ju inte vad som stämmer eller ej. Det mesta känns som ren hörsägen och så värst många levande personer som kan bekräfta eller dementera det hela finns ju inte nuförtiden. Men det är väl halva tjusningen med människor som Garbo, Stiller, m.fl. som inte lämnade så mycket anteckningar, brev, osv. efter sig, att man liksom inte vet vad man ska tro på. Den "mystiken" är ju minst lika intressant att ta del av som fallen där det finns en massa bevis som styrker det som kommer fram.

Nåväl -- från vad jag har läst försökte hon resa hem till Sverige inkognito för att sörja honom (och gå på begravningen kanske) men avslöjades redan under resan.

Jag läste en sådan artikel med. Denna tror jag att det var.

http://www.tcm.com/t...s/articles.html

Ser verkligen fram och få se filmen med hennes första talroll.

Många säger ju att det var början på slutet för Garbos karriär. Har läst många kommentarer på andra forum, sajter och i artiklar där reaktionen är synonymt med missnöje när Garbo och hennes röst kommer på tal i en och samma mening. Blir intressant att särskåda det med egna ögon och öron.

FÖRST! (som vanligt)

 

 

Wild Orchids (1929)

 

Det här är ett fint litet kammar/triangeldrama med tre lika utsökta skådespelare.

 

Ett tag undrade vad det var för version av filmen som jag hade fått tag på då den kom komplett med röster och ljudeffekter. Jag var övertygad om att det var något som hade lagts till i efterhand, långt senare, men av vad jag kan läsa mig till på Internet så verkar det som att det här faktiskt var något som fanns med redan när filmen hade premiär, vilket överraskar mig en aning.

 

Handlingen är bra om än något förutsägbar. Dessutom så kan man tycka att en del av dom inblandade beter sig allt annat än vuxet. Själv så kan jag tycka att den som är mest ursäktad för det som inträffar är John. Visst, man kan undra hur mycket som han egentligen bryr sig om sin fru och han är ju dålig på att se hennes behov. Och det är kanske lite av ett rävspel av honom när han inser vad Lillie och prinsen håller på med, men jag tycker att det är en godtagbar ursäkt om man ser till Lillie och prinsen som mer än gärna tar steget övergränsen. Lillie gör det nog både av egen vilja vid några tillfällen, men säkert så känner hon sig även tvingad då prinsen är väldigt framfusig.

 

Jag trodde att John hade kommit på dom redan ombord på båten där i början av filmen, men tydligen inte. Det dröjde bra mycket längre än så innan han började att lägga ihop ett och två.

 

Jag var övertygad om att Lillie skulle ryka där mot slutet när John och prinsen går ut i skogen för att skjuta tigern och man känner på sig att den "tiger" som John har tänkt att skjuta är prinsen. Jag lekte med tanken på att Lillie nog skulle dra till sig tigerns uppmärksamhet och sedan helt enkelt bli dödad av den. Vilket hade varit ett rätt intressant slut måste jag säga, att herrarna står där med skägget i brevlådan och har förlorat den som dom båda två älskar.

 

Det slut som vi istället får var rätt förutsägbart. När John lämnar Lillie utanför prinsens sovrum och man inser att han är på väg att lämna palatset och således även landet, så gissade jag på att hon sedan skulle vänta på honom ute i bilen och mycket riktigt så blev det så. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det slutet. Att allt det här som händer i filmens handling är för att Lillie vill påminna sin make om att han måste se henne och ta vara på hennes behov, intressen och kärlek? Lite så känns det och det lämnar en något fadd eftersmak måste jag säga. Men det är ju lite som i Hitchcocks "Mr. & Mrs. Smith", där funkar det dock bra eftersom det är en sådan uppenbar komedi att man inte tar något i den filmen på alltför stort allvar. Här är det ju menat som allvar och då tycker jag att det hade funnit bättre sätt att lösa dom äktenskapliga problemen än att bete sig som om man helt har tappat förståndet.

 

Skådespelarna är oerhört bra måste jag säga. Garbo är helt bedårande vacker och bortom skönheten så är hon väldigt bra på att gestalta Lillie genom att använda hela kroppen. Jag kan förstå Lillie, att hon dels vill ha lite mera drag under galoscherna här i livet och lätt rycks med när prinsen uppenbarar sig. Även att hon vill väcka hennes makes uppmärksamhet igen, men samtidigt så tycker jag att hon får skylla sig själv lite då hon ju uppenbart både ha insett att det här är fel sätt att göra det på. Lewis Stone kändes jag igen, men jag vet inte exakt varifrån. Han gjorde ju rätt många filmer tillsammans med Garbo, men jag tror att det måste vara ifrån något annat som jag känner igen honom. Kan vara något som jag har sett av honom senare i karriären. Han är i alla fall också riktigt bra och det finns flera scener där man vill ruska om honom för att han inte ägnar sin maka tillräckligt med uppmärksamhet. Och sedan så har vi Nils Asther som jag bara har hört talats om tidigare i dom biografier om Mauritz Stiller som jag har läst då det ryktades om att han och Mauritz Stiller hade ihop det. Om det är sant eller ej är egentligen ointressant, men det var i alla fall i det sammanhanget som Nils först dök upp. Jag måste säga att Nils var väldigt bra i rollen som prinsen. Han är ju oerhört charmig, vacker och creepy på en och samma gång. Man ryser lite när han tvingar sig på Lillie, samtidigt som man tycker att det är ljuvligt vackert när Lillie och prinsen har en del kärleksfulla scener tillsammans. Så man blir ju helt klart kluven till det hela, men det är det som jag gillar.

 

På tal om Mauritz Stiller så gick han bort under inspelningen av den här filmen, något som Garbo tog hårt enligt rykten. Med Garbo vet man ju inte vad som är sant och falskt eftersom hon höll så hårt på sitt privatliv, men i det här fallet så tror jag att hon tog det hårt. Han var ju lite av en mentor för henne och av vad jag förstår, en av få som kom henne nära inpå livet och som hon kunde kalla för vän. Och det blev ju omvända roller när dom åkte över till USA. Garbo gick spikrakt uppåt medans Stiller återvände hem efter bara några få filmer och år i USA.

 

Samtliga tre skådespelare är i alla fall riktigt bra och oerhört vackra. Det sista känns lite ytligt att påpeka gång på gång, men jag har helt enkelt svårt att värja mig mot hur vackra så många människor var på den här tiden.

 

Jag gillade i alla fall filmen och det är en sådan där som man säkert skulle vilja återvända till och se om en dag. En del av dom filmerna som vi nu ser med Garbo har ju den effekten, medans en del andra känns som att det räcker med att ha sett en gång.

Bra att jag har typ noll koll på den här filmen med andra ord. Vilket är ovanligt då jag fortfarande gillar spoilers lite för mycket för mitt eget bästa.

 

Ex Machina är bra och intressant. Den hade jag inte så mycket koll på heller, men blev lite extra pepp på att se den efter att XC hade gjort det och uppskattade den. Och jag blev inte besviken. Så se gärna den när du får lust och har tid, jag tror definitivt att den kan intressera dig med och att du skulle uppskatta den.

 

Jupp. Själv så har jag inte sett The Force Awakens än, väntar med det tills jag har köpt filmen. Är både nyfiken på den, men även rätt skeptiskt till det hela. Är 90% spoilerbefriad när det gäller den, vilket är väldigt ovanligt. Men av det lilla som jag vet så har den där skepsisen fötts. Rogue One har jag inga direkta känslor för och vet knappt något om den filmen, så den kan jag nog se med ett helt öppet sinne utan några som helst förväntningar.

 

Rymdfilm har en hyfsat bra sammanställning över en del intressant att hålla ögonen på inom SF när det gäller film och tv/webb dom kommande åren.

Saboteur (1942)
 
Det får bli ett till litet kortfattat omdöme till den här med, utifrån samma premisser som det blev ett sådant till den föregående filmen med.
 
En mysig liten katt-och-råtta lek som puttrar på i lagom takt. Även om jag kan tycka att den är i det längsta laget. Eller så är det bara så den känns för att jag inte ser den på optimalt sätt.
 
Jag gillar skådespelarna i den här filmen. Just det faktum att dom flesta är nya bekantskaper för mig kändes riktigt fräscht. Priscilla är bra som Patricia, Robert som Barry och Norman som den minnesvärda vesslan Fry. Han påminde ärligt talat om en vessla till utseendet. Dessutom så gillar jag dom flesta rollfigurerna i filmen, även om en del av dom fattar en del udda beslut under handlingens gång. Speciellt slutet kändes lite för tillrättalagt där man fattade redan på vägen ut till frihetsgudinnan att Fry kommer att ramla ner därifrån. Visst, Fry kände säkert att det var kört och att han handlade impulsivt och mindre genomtänkt, men kanske att man då lika gärna kan ge upp, eller att ha tagit Patricia som gisslan och försökt att förhandla till sig något bättre. Vad som helst känns ju bättre än att ha akrobatik på frihetsgudinnan.
 
Handlingen var bra och småspännande. Man fick gissa sig till vad det var som Barry blev indragen i, varför och vilka som låg bakom. Det blir kanske aldrig nagelbitande spännande, men det funkar lika bra med lite myspys-spänning.
 
Jag gillar verkligen fotot i den här filmen.
 
En klart bättre film en den föregående som vi såg.
 

Det här kändes omt och mycken som en spirituell uppföljare till "de 39 stegen", för även om det är en hel del som skiljer dem åt så delar de många av de mest grundläggande premisserna: det hemliga sällskapet, den oskyldigt anklagade, puckade beslut som håller intrigen levande och damor (ifrillvilligt på äventyr) som byter åsikt oftare än ett trafikljus ändrar färg.

Det har du rätt i. Jag tänkte dock aldrig i den banan när jag såg filmen, vilket såhär i efterhand känns lite konstigt.
 

Brandsläckaren som är fylld med bensin var ett grepp som för mig kändes riktigt fräscht fortfarande. (Och det är ju riktigt coolt).

Jag tycker också att det var ett bra, passande och fräscht grepp. Jag har för mig att jag har sett en modern film som använder sig av samma knep. Eller så har jag tänkt att ett sådant knep vore rätt häftigt att ta till. Typ att någon byter ut vattnet i en brandsläckare (eller varför inte en brandbil) till bensin och helvetet brakar loss.
 

Det här är en trevlig film med en liten småmysig intrig.

Jupp. Småmysig är verkligen ledordet till den här filmen. Den liksom bara är och man sugs snabbt och effektiv in i filmen och hänger sedan med på resan från start till slut.
 

Snyggt dessutom att Hitch var snabb med att skicka ut ett av universals nyhetsteam och filma skeppet Normandie som på riktigt (pga av en läglig olycka) låg kapsejsad i hamnen.

Väldigt påpassligt. Jag hade inte direkt koll på det här innan måste jag säga. Tydligen så var man inte alltför glad över att han hade gjort det. Eller ja, att han hade filmat det var kanske inte något större problem utan mer att och hur han sedan använde scenen i filmen.
 
Jag läste även att Wikipedia hade en notering om att filmen startade sin produktion bara 14 dagar efter attacken mot Pearl Harbor, vilket måste ha känts väldigt speciellt att arbeta med en film efter en sådan händelse.