Den här filmen tyckte jag om.
Själva idén kan man säga allt möjligt om. Associationerna går lätt till Wicked. Eller till Star Wars för den delen. I Star Wars är det ju fråga om en historia om hur hjälten blir skurk. Men inte genom att man berättar historien ur ett annat perspektiv. Så är det ju där emot i Wicked, men mer specifikt vad som händer där kan jag inte säga så mycket om, eftersom jag varken läst boken eller sett musikalen. Ett annat intressant exempel är att Team Starkid förra året gjorde en musikal med namnet Twisted. Gissningsvis något av en parodi både på Wicked och på Maleficent (eller åtminstone på förväntningarna på den). Huvuperson i Twisted är Jafar. Den har jag inte sett, men känner nu att jag kanske borde.
En sak som är lite paradoxal med Maleficent är att den vill etablera Disneys animerade Törnrosa som någon slags kanon, samtidigt som den vill säga att denna kanon är opålitlig. I själva verket är ju Törnrosa en folksaga, och således finns det ingen kanon på det sättet. Men det är kanske roligare att säga att publiken har fått historien felberättad om man kan säga exakt vilken felberättelse det är man syftar på...
Det är alltså inte fråga om en film som är kompatibel med ovan nämnde tecknade. Det finns ganska gott om tydliga motsägelser dem emellan. Men också gott om syftningar. Alltså mycket av det som hände i Törnrosa händer i Maleficent också, men på ett annat sätt. Till exempel så förekommer de obligatoriska taggarna. Maleficent får törnrankor att växa upp, men inte runt slottet, utan runt Hedlandet för att skydda det mot människor. Också
för att ta sig in till den sovande Aurora måste man ta sig förbi taggar, men de är gjorda av järn. I slutet förvandlas någon till
en drake, men det är någon annan än Maleficent
. Philip kysser Aurora, men det är inte därför hon vaknar. Den grejen tyckte jag om på många vis. Dels det där med att han måste övertalas till det och tycker att han ju liksom inte kan ge sig på en medvetslös tjej som han knappt känner. Och dels själva grejen med varför hon vaknar i stället. När man såg hur saker utvecklades mellan Maleficent och den blonderade prinsessan tänkte jag att det skulle ju vara ett lite häftigt slut om det hände så, men så lär det ju inte hända. Fast det gjorde det, och så kom de ifrån den något banalare och konventionellare lösningen, men ändå fick de på sätt och vis med både och
.
Sedan förekommer ju även referenser till andra sagor från samma familj, vilket jag också tycker är kul. Jag tänker då på att Aurora ser Maleficent som sin fairy godmother
.
En berättelse om hur hjälten blir skurk är det inte riktigt. Snarare en berättelse om en person som blir sviken och i en svag stund låter sin hämndlystnad gå ut över
ett oskyldigt barn, vilket hon sedan ångrar
. En lite intressant grej med själva förbannelsen är att den, i enlighet med den traditionella berättelsen, uttalas när alla utom en av de goda féerna har gett prinsessan sina presenter, men att det i den här versionen inte används. I stället för att den sista presenten blir en lindring av förbannelsen, så lindrar Maleficent förbannelsen själv. Fast på ironiskt vis, eftersom hon för tillfället har övertygats om att botemedlet inte existerar
. (Hur det än är med det kan man ju tycka att om det enda som kan rädda Aurora från sin eviga sömn är äkta kärlek kanske det är en jättedålig lösning att isolera henne från civilisationen och således minimera hennes chanser att träffa människor som kan älska henne, men vad begär man liksom...)
Lite nutänkerjagbliond finns förvisso med och visst går det i viss mån även ut över varelserna i hennes eget land
. Men man fattar ju att hon blir sur när någon som står henne nära sviker och invalidiserar henne för sin egen karriär. (Själva stympningen läker ju i och för sig i slutet av filmen, men ändå!) Maleficent börjar i alla fall som god och slutar som god och är inte riktigt ond däremellan heller
.
Men visst finns det en skurk i filmen
. Efter hand blir det tydligare och tydligare att det är Stefan som är SKURKEN. Väldigt sorgligt förstås, eftersom de var varandra så kära från början
. På många vis är det här i alla fall en typisk disneyfilm, och ett av dem är att skurken dör som en disneyskurk
.
Snygg var filmen också, tycker jag. En av de filmer där det där med 3d är som närmst att nästan inte kännas meningslöst.