Den som väntar på något gott...
No Retreat, No Surrender 3: Blood Brothers (1990)Will Alexander är en tuff men fattig Karate lärare med en mindre än bra kontakt med sin pappa, föredetta CIA agenten John Alexander, som ständigt försöker få dem att umgås med den ena utflykten efter den andra tillsammans med Will's bror, den framfångsrika CIA agenten Casey Alexander som lever ett Bond-liv med snabba bilar och snabbare brudar mellan sina uppdrag som han alltid klarar galant, och är någon som Will inte står ut med.
När John blir brutalt mördad så ger sig Casey av utan CIA's tillåtelse för att hitta mördaren, en mystisk man vid namn Franco som John hade jagat länge, och ber Will att hålla sig undan. Men Will vägrar hålla sig undan och är fast besluten att själv hitta mördaren för att hämnas. Men Franco planerar något stort och om de ska lyckas stoppa honom så måste de båda brödrarna lära sig att sammarbeta, precis som deras pappa alltid ville.
Spion-Action Kampsportfilm och helt fristående uppföljare. Även den här skulle ha regiserats av Corey Yuen men han blev tvungen att lämna projektet och den helt oerfarne Lucas Lowe fick hoppa in i sista stunden. Loren Avedon, som tillskillnad från huvudrollerna i första filmen inte bröt sitt kontrakt, spelar huvudrollen igen som en helt annan karaktär än i förra filmen.
Den här filmen fick den minst sagt förvirrande titlen "Kick Boxer 2" i Europe (däribland Tyskland, som jag nämde när jag skrev om första filmen), problemet är bara att där aldrig släpptes en "Kick Boxer 1".
Lite underligt att Will och John ska ha en dålig relation när det verkligen inte känns så från telefonsamtalet. Destu sämre mellan bröderna men det verkar rätt ensidigt. Han betedde sig rätt illa mot sig bror när han var glad att se honom och inte ville skämma ut honom och därför gav en present från dem båda. Dessutom försöker han och försvarar sin bror när hans överordnader vill annat. För att inte tala om jackan med sina kommunist-lappar som Will bara var tvungen att ha på sig på en fest full med CIA-agenter. Jag fattade aldrig varför han hatade sin bror så mycket. Därimot förstår jag att andra har en orsak att hata honom, så han utnytjar Maria och behandlar henne när han är klar med henne är verkligen svinigt. Visst, det är ett spel för att hon ska dansa efter hans pipa men ändå.
Jag gillade hur de visade skillnaden mellan brödernas liv i början.
Tuff gubbe, John Alexander. Jag gillade hur han kämpade mot mördarna. Jag önskar att fler filmer gjorde så istället för att göra det så enkelt och rent. Det mäst imponerande var nog hur han lyckas byta hårfärg under striderna och se 20 år yngre ut ibland.
Jag gillar sådant som när Maria skjuter Will. Allting går inte alltid som planerat. Men hon gottgjorde det minst sagt sedan.
Tur också att de lämnade en skurk levande annars hade de ju inte kunat förklara vad som pågick.
Fast de lämnade en plothole: Hur gick det för den stackars ambasadören som skickades iväg på en egen åktur?
Blandad kvalitet på skådespelare. Bra för det mästa med undantag för han som spelar Casey Alexander som spelar över väldigt mycket och verkligen inte kan hantera drama scener och har uppenbart fått jobbet mer pga sina kampsport förmågor än sin skådespelar tallang. Fast det kan också ha med att han inte var tränad skådespelare heller och mäst hade gjort action scener tidigare.
Lite trivia: Orsaken att Casey har armen gipsad genom hela filmen är för att skådespelaren hade brutit armen under sin audition.
Titlen "Blood Brothers" har en dubbel betydelse
Spioner, tuff action, coola strider, Florida, heta tjejer i bikini... allt man kan bergära.
En väldigt bra, underhållande och spännande film. Jag har alltid gillat den här typen av filmer (fast de brukar inte ha så mycket kampsport) så det här var trevligt.
Betyg: Trevlig Underhållning No Retreat, No Surrender 3: Blood Brothers (1990)
Jag måste dock säga att den äldre (var han väl) av bröderna; Casey, var rätt så enerverande i sitt sätt att vara.
Ja, han var storebrorn.
Filmens antagonist, Franco, var rätt häftig. Det märks även där att skådespelaren Rion Hunter har tränat och utövat kampsport ett bra tag. Gillar hans utseende med det blonda håret. Detta blev extra påtagligt i slutstriden i flyghangaren där han och hans hantlangare, vars namn jag inte minns, båda är klädda i vitt och fajtas mot Casey och Will. Filmens mest coola och fjantiga scener måste vara den då Franco kastar iväg den där pilen som sedan en av bröderna blockerar och sparkar tillbaka så att Franco får den i bröstet. :fniss:
Ja, han var det. Håller med om pil-scenen. Hantlangaren hette Russo.
Observerade att CIA måste ha anställt en vaktmästare med synfel eller att pengarna inte räckte till förr i tiden. Något sådant där hittar du nog inte i dagens CIA-högkvarter. Kolla in hur skylten in till John sitter. 
Måster erkänna att jag inte ser det roliga. Står Jack Atteron på skyllten, vilket var skurkens namn.
På tal om John så var han rätt blek som skurk. Det hade räckt med Franco om jag ska vara ärlig, ibland är det bättre än att det måste finnas en ännu större skurk i bakgrunden.
Jack, tror jag du menar. John var pappan.
Jo, kanske det. Framförallt så var det uppenbart redan från början att han låg bakom det.
Filmen var kanske lite för lång för sitt eget bästa, man kunde nog ha kapat 10 minuter utan att det hade påverkat den negativt. Framförallt så tyckte jag att det tog ett tag innan den kom igång ordentligt. Det var ju nästan 20 minuter i början av filmen som enbart ägnades åt att följa pappan och hans födelsedagskalas, innan det började att ta fart.
Där håller jag inte med. Jag tycker 1h38min var helt lagom. Du verkar helt vilja se kortfilmer du har sagt det om flera filmer som alla ligger runt 1h30min.
No Retreat, No Surrender 3: Blood Brothers (1990) [NRNS#03] [HK]
҉ Lite småtrist foto som inte bjuder på några snyggare vyer, man försöker visserligen liva upp det hela med lite bikinibrudar. Men det vet vi ju hur det brukar funka.
Kan verkligen hålla med där. När de kom till Florida så trodde jag vi skulle få se lite mer av Florida men det blev det verkligen inte. De första 2 filmerna var betydligt bättre på att visa miljön.
♪ Kul soundtrack, gillade låten som spelades i eftertexterna.
Där håller jag inte med. Jag tyckte det var ett rätt typiskt standard för låg budget action från början av 90-talet. Och slutlåten tyckte jag var pinsamt dålig och passande inte alls in. Smaken är som baken, antar jag.
Dialogen är dock bitvis så plastig och nyanslös att jag lockas till att misstänka att den är delvis dubbad.
Ja, ibland var det rätt dåligt, måste jag erkänna. Möjligheten till dubbning finns då jag vet att många asiatiska filmer gör så dels för att inte behöva köra med mikrofoner och dels för att göra det lättare att dubba till olika språk. Vet inte om de gjorde så här därimot.
Kan hålla med om att en del av fighterna blev lite dansanta ibland, men det är fortfarande bättre än den konstgjorda "wire-fu" som moderna kampsportsfilmer ofta envisas med att använda.
Ja, speciellt i slutstriden som blev en aning tröttsam tillslut. För att inte glömma överdriven då de tog löjligt mycket stryk, framförallt Casey som nyss hade blivit halvt ihjälslagen av ett gevär i bröstet och måste ha haft brutna revben och inre blödningar. Han kollapsade säkert och dog påväg in till sjukhuset precis efter filmens slut.
Och ja, wire-fu saknar lite charm. En orsak jag gillar Jackie Chan för han kör aldrig med sådant.
Dina åsikter är värda att vänta på, så den som väntar på något gott. 
Hmmm...
Givetvis ser jag fram emot Cruz omdömen med.
Menar väl det.
Jupp. Wire-fu föddes i Hongkong. Tror det tog ett bra tag innan det började att införlivas i amerikansk film.
"Crouching Tiger, Hidden Dragon" vill jag minnas var filmen som blev teknikens genombrott över världen även om en betydligt enklare versioner av den användes redan i "The Matrix" året innan (fast det var inte riktigt wire-fu utan mer en illution) så användes den inte lika fritt i strider innan.
Men nu användes det rätt flitigt. Och det kan bli bra, jag har sett flera exempel på det, men överlag ogillar jag företeelsen oavsett var i filmvärlden det används. Det ser så onaturligt och överdrivet ut. Hellre att man fightas på traditionellt sätt men att det kanske ser lite taffligt gjort ut. Det lär kännas mer realistiskt om inte annat.
Sant. Föredrar också för det mästa traditionellt.
531 ord.
.
