38 replies to this topic

[Krian]

Vilken är eran favorit spindelmannenserie eller period?

Jag har själv svårt att nämna något speciellet nummer men jag älskar självklart Stan Lee - perioden, han skrev serierna som en sagoberättare med lite humor. Detta kombinerat med Steve dikto eller John Romita sr (favorit) skapade något helt fantastiskt.

Jag vill nog även påstå att jag gillade klon-berättelsen (började läsa i början av den, därav lite nostalgi värde). Det var ju spännande (96-98), man längtade på att få läsa fortsättningen, se vad som hände, vem var vem. Älskar verkligen mega nr 6/97 (?) med en lång stört-bra story med Ben Reilly och Kaine.

Perionden när svarta katten dök upp för första gången (81) tyckte jag också var mycket bra. En ny spännande tjej, klassika skurkar, nya skurkar, humor, Peter på college, oroande faster etc Perfekt Spider-Man!

Edited by Kermit, 26 October 2007 - 14:28.

[Kermit]

Stan Lees grejer med Steve Ditko och senare John Romita sr. Ursprunget, grunden för framgången.

Gerry Conway med Gil Kane (?). När Gwen dog osv.

Roger Stern med John Romita jr är en annan stor favorit. Bl. a en kul serie med Cobra och Mr. Hyde, "Vem kan stoppa Juggernaut?" och Hobgoblin-mysteriet. Roger Stern gjorde även min kanske absoluta favoritserie med Spidey; "the kid who collected Spider-Man".

Sen har vi "Death of Jean de Wolffe" av Peter David och Rick Buckler. Peter David gjorde en del mer humoristiska Spidde-serier också...

Kraven-sagan av J.M DeMatteis och Mike Zeck är också fantastisk.

Tom DeFalco har gjort en del bra också, även om han slarvade bort hela grejen med Hobgoblin. Men eftersom Roger Stern, som skapade Hobbe lämnade Marvel innan han hade avslöjat vem det var, och inte ens sa till efterföljarna vem han hade tänkt sig så är det förståeligt att det var lite svårt...som tur är fick "mästaren" Stern rätta till misstaget i den utmärkta miniserien "Hobgoblin lives".

Av de lite nyare serierna så är Joe Straczynskis grejer bra, men inte i klass med de ovan nämnda, och jag vet inte vad jag tycker om att han dabbar med ursprunget. Men Paul Jenkins gjorde ett tag fantastiska små "oneshots" i Peter Parker- Spider-Man, och har även gjort en del bra i Spectacular Spider-Man, även om klassen på historierna sjönk lite där...

Edited by Kermit, 23 February 2005 - 16:26.

[Petey]

[attachment=149:attachment]Håller med om ovanstående helt! Många epoker och manusförfattare/tecknare har ju sin charm så det går att hitta favoriter i olika kategorier liksom. Stern's "...kid who collects..." är en av mina absoluta favoriter också.

Sen skulle jag vilja slå ett slag för Bendis' Ultimate Spider-Man Special 1, som var hans avslutning av Ultimate Marvel Team-Up-serien. En story som bl a tar upp det faktum att Peter är föräldralös på ett sätt som jag aldrig sett på annat håll. En story som jag tror att alla som förlorat en förälder kan känna igen sig i...

Edited by Petey, 23 February 2005 - 15:02.

[zaphod]

Allt från Stan Lee-perioden är fantastiskt bra. Riktiga klassisker! Conway körde ju en liknande stil och även han har en del riktigt bra grejer.

Måste hålla med Krian om att Klon-sagan också är bra. Jag började också läsa under den tiden och tyckte att den bjöd på en jäkla massa spänning.

Jag har mest läst dom riktigt gamla samt dom senaste 10 åren, och inte så jättemycket där i mellan. Men klassiker som tex. kraven-Sagan är ju grymma.

På dom senare åren har Spider-man hållit en ganska jämn hög kvalitet tycker jag. Enda undantaget är Byrne.

Edited by Kermit, 23 February 2005 - 16:25.

[Petey]

På dom senare åren har Spider-man hållit en ganska jämn hög kvalitet tycker jag. Enda undantaget är Byrne.

<{POST_SNAPBACK}>

Håller med - själv har jag tappat allt förtroende för såväl Byrne som Claremont...

[Kermit]

Klon-sagan var lite...blandad, tycker jag. Den började faktiskt riktigt lovande, men det blev rätt mycket smörja av det. "Maximum Clonage", liksom...

Tror nog Byrne fortfarande "kan", men han har aldrig varit min påse, och han gjorde riktigt usla grejer för Spider-Man. Fast där är Howard Mackie och Bob Harras "medbrottslingar".

Chris Claremont kan vara lite tröttsam ibland, men jag gillar faktiskt vad han gör nu, eller det mesta han gör, på Uncanny X-Men.

[Spidde]

Själv gillar jag nästan allt med Spidde Det är ju därför jag tycker han är bäst!

[spidercrazy]

Samma här. Gwen Stacys död är och förblir det mest klassiska äventyret, dels för dess konsekvenser, dels för att det var så väl skrivet. Första gången jag läste det måste ha varit 1990 då det återtrycktes som bilaga i Spindelmannen. Då hade jag ännu inte läst särskilt mycket Spindelmannen och förstod inte riktigt hur bra det var, tyckte mest det var ett deprimerande äventyr som fick mig att må illa...
Förutom Gwen Stacys död, Kraven-sagan, Kid who collects Spider-man, med flera ovan nämnda, så är det två nummer som är några av mina personliga favoriter. Det ena är Amazing Spider-man #11 från 1964 (Ditko). Detta nummer har allt! Det är ett koncentrat av alla de tidiga Ditko/Lee-åren. Doctor Octopus är med, en massa gangsters, Spindelmannen hoppande och studsande som en guttaperkaboll, Betty Brant, Bettys bror Bennet - som dör i samma nummer till följd av skottlossning! Betty anklagar givetvis genast Spindelmannen för detta. Numret avslutas med ett stillsamt samtal mellan Betty och Peter Parker och i sista rutan ser vi Peter försvinna i mörkret med Spindelmannen som en stor, tung skugga över sig... han hade velat berätta för Betty att han var Spindelmannen, men tragedin med hennes bror gör det nu omöjligt! *snyft*
Det andra numret är Amazing Spider-man #289, numret där Hobgoblins identitet avslöjas (ja, jag vet att det inte var Ned Leeds som Roger Stern avsåg från början, men numret är så pass bra skrivet att jag hellre ser Ned som den 'riktiga' Hobby). Stämningen sätts i början då Neds kista rullar ut ur flygplanet, det regnar småspik och alla ser dystra ut. Peters tankar här är så bra skrivet att det känns verkligt, så verkligt det nu kan bli i seriernas värld. Slutstriden med den nye Hobgoblin (Jason Macendale) är kanske lite hafsigt ritad men full av non-stop action. Och sista rutan, där man ser Spidde svinga sig framåt, till slut med några positiva tankar i huvudet - 'Jag ska fortsätta vara Spindelmannen, och inte sluta kämpa förrän en kvart efter jag är död, och kanske inte ens då' - gör det i mitt tycke till ett av de bästa numren under de dryga 40 år som gått. Peter David författade, och jag förstår inte varför han inte skrivit mer Spindelmannen. Han skulle kunna göra det riktigt, riktigt bra.

[Jazzdevil]

Kraven saga, stacys död med flera är riktiga höjdare...

sedan minns jag ett svenskt nummer där spidde träffar på mr järv i östtyskland..har för mig att det var ett höjdarnummer...

[spidercrazy]

Det var nr 6/90, numret innan 7/90 som innehöll Amazing #289... även om Spiderman/Wolverine var en oneshot så hör dessa två historier ihop och bör läsas i följd.

[Kermit]

Ja, Peter David har skrivit en del bra grejer. Numret med nye Hobgoblin osv. som Spidercrazy nämnde var riktigt schysst. Och visst var det en chock som kittlade lite att Ned Leeds skulle ha varit Hobgoblin. Inte helt fel ute heller, Ned var en av kandidaterna till vem som var Green Goblin, har jag läst. Men det blev kanske lite många skurkar som jobbade på just Daily Bugle på den tiden...

Det som är så bra med "Hobgoblin lives" är att den knappast emotsäger de historier med Hobgoblin som följde efter Sterns avhopp. Hobgoblin var/är bra en manipulativ jäkel som aldrig drar sig för att utnyttja folk för att uppnå sina mål. Det är Hobgoblin; en kall, beräknande, hänsynslös typ.

[Spidde]

Amazing Fantasy # 15 är ju också otroligt bra! Även om man redan visste hur Peter blev Spindeln, var det otroligt häftigt att läsa detta nummer första gången. Idag hade man nog dragit ut på storyn flera tidningar, för det är ju väldigt mycket som händer där. En klassiker med stort K!

[spidercrazy]

Läste Amazing Fantasy #15 första gången runt 1989-90, då i svartvit svensk översättning i Marvel-Pocket nr 4/85. De reade ut dessa pocketar bland en massa annat 'osäljbart' på Åhléns i Nässjö, jag var där med syrran av nån anledning, och hade inte ett öre på fickan! Syrran var först inte så sugen på att låna mig några pengar heller, men efter hot om att jag inte skulle lämna affären om jag inte fick med mig den eftertraktade pocketen så gav hon med sig...
Totalt har detta nummer översatts tre gånger till svenska: I Spindelmannen 1/78, Marvelpocket 4/85, samt Spider-man 7/2004. Vilken översättning tycker ni är bäst?

[Kermit]

Vill bara inflika att storyn "The Final Chapter" av Stan Lee och Steve Ditko är en riktig klassiker också. Master Planner/Doc Ock som skurk, Peter måste rädda faster Mays liv, och det är där den där klassiska scenen som det gjordes en pastisch på under klonsagan finns; Spidey är fast under tonvis med bråte, med botemedlet retsamt nära, men inte nära nog. Rutan där Peter med ren viljestyrka lyfter upp bråten är rent fantastisk.
(I klonsagan så kom Ben Reilly och räddade Peter, och det var Mary Jane som skulle räddas. Att Ben var räddaren i nöden var lite symbolik att han var den äkta Peter och skulle ta över som Spider-Man antar jag).

[Spidde]

Läste Amazing Fantasy #15 första gången runt 1989-90, då i svartvit svensk översättning i Marvel-Pocket nr 4/85. De reade ut dessa pocketar bland en massa annat 'osäljbart' på Åhléns i Nässjö, jag var där med syrran av nån anledning, och hade inte ett öre på fickan! Syrran var först inte så sugen på att låna mig några pengar heller, men efter hot om att jag inte skulle lämna affären om jag inte fick med mig den eftertraktade pocketen så gav hon med sig...
Totalt har detta nummer översatts tre gånger till svenska: I Spindelmannen 1/78, Marvelpocket 4/85, samt Spider-man 7/2004. Vilken översättning tycker ni är bäst?

<{POST_SNAPBACK}>

Jag har bara läst det amerikanska originalet och den svenska överästtningen från i somras, som jag tyckte var okej, så tyvärr kan jag inte uttrycka mig om de övriga översättningarna.

[Cartman]

Jag har rätt många favoriter, Jag gillar Maximum Carnage historien som jag tycker är mycket fint tecknad och som har en riktigt bra handling. En annan favorit är Torment av Todd McFarlane. Kraven's Last Hunt är ju en klassiker som alltid funkar.

Jag har ett par till favoriter som jag dock inte kommer ihåg namnet på utantill utan behöver kolla upp först. Återkommer om det.

[Kermit]

Uj, där skiljer sig åtminstone vår smak rejält.

[Cartman]

Vad är det du inte gillar?

[TFels]

Jag ska inte svara för Grodan nu, men jag gillar inte heller Maximum Carnage (eller för den delen McFarlanes Spider-man). Tycker att figuren Carnage är ett lättköpt försök att mjölka Venom. Får en känsla av att spekulation i vad som kan bli populärt ställs framför innehåll och goda idéer. Över huvud taget så upplevde jag att McFarlanes Spider-man hade en sorts påklistrad intensitet. Spawn gjorde han klart bättre, åtminstone till en början. Men det är en j-la tur att man tycker olika ibland!

[Kermit]

I det här fallet kan du svara för mig, för jag tycker likadant.

[TFels]

Ah, kul att Grodan gillar tidiga Spawn!
(Det var kanske inte det du syftade på först å främst... )

[Cartman]

Jag håller ju givetvis inte med i eran syn på det hela men visst är det trevligt att vi alla inte tycker lika hela tiden. Snacka om att det skulle bli tråkigt efter ett tag.

[PredaBot]

Tack för tipset om Ultimate Spider-man Special Petey, ska jag införskaffa snarast, då jag älskar allt vad Ultimate Spidde heter. ( till grodans förtret, självfallet ^^ )

Själv skulle jag vilja tipsa om några doldisar faktiskt, från Marvels Graphic Novel serie från 80-talet. ( MGN kallades den)

Spider-Man: Parallel Lives & The Amazing Spider-Man: Hooky. Och hör och häpna, BÅDA finns utgivna som album på svenska!! ^^ Spindelmannen Parallela liv heter den ena ( fick jag när jag var en liten palt på 90-talet), men den andra har jag glömt namnet, även fast jag inhandlade den på antikvariat bara förra året.

Omslag:


Sen finns även Spider-man: Spirits of the Earth med, som också är bra, men som såvitt jag vet inte finns ute på svenska.


Parallella liv är ett sorts koncentrat av MJ och Spidde's historia genom åren, ända upp till deras giftermål, men även Doc Ock's förhållande till inte bara spider-man utan även Peter Parker..

Hookey är en ganska annorlunda närmast drömlik Spider-man historia, om en liten flicka som kommer från en av dom där mystiska parallella verklighetsplanen som Dr Konstig tycker om att hänga så mycket på. Peter kände henne som liten, och träffar henne igen nu när han vuxit upp, fast det har inte hon..

Spirits of the Earth är även DEN en ganska annorlunda Spider-man story, men lite mer jordnära. Spidde och MJ far på semester till Skottland, där det visat sig att MJ haft släkt, och dom involveras i lite underliga händelser på dom skottska hedarna.

Allt är väl värt att läsa.

[Spidde]

Coolt!

Jag köpte Hookey på en loppmarknad för några år sen. En ganska märklig Spidde-serie måste jag säga. Men helt klart läsvärd.

Jag gillar Ultimate Spider-man till och från. Senast jag gav upp serien var när de körde ultimate-varianten på klonsagan. Den fick inte så bra kritik och jag tyckte den var ganska dålig, men serien verkar ha tagit sig på sistone igen. Ska ge sista numret en chans Är det så att USM börjar närma sig sitt slut eller är det bara något jag har fått för mig?

[Hofling]

Nu när Bagley hoppat av som tecknare är den slut i mitt tycke, ja.
Men nej, skämt åsido så är USM inte slut, såvitt jag vet.
Vissa grejer är härliga med USM, andra inte. Klonsagan funkade, men blev lite väl långsökt med saker som att en kvinnlig klon är Jessica Drew, en annan Scorpion. Jag gillade vinken till Kaine , men sen efter det har jag inte fått tag på något nytt nummer. Senaste jag har är nog 118 eller så, tror jag.

I överlag är väl Ultimate Universe en intressant nystart för alla karaktärer.