263 replies to this topic

[Garm]

Klockan är 03:55 och jag kan i vanlig ordning inte sova. Det är den ena nya medicinen som gör att jag får mardrömmar. Känner att jag måste ta ett snack med läkaren och se om det går att få något mer skonsamt så att jag åtminstone kan få sova ordentligt om nätterna.

Äter själv medicin men mot panikångest den gav mej mardrömmar till och början med men det var övergående.
Nu kan jag äta den och kan sova gott på nätterna
Men hör med din läkare vad han säger.

Det har blivit lite bättre. Så antingen är övergångsperioden för mig längre än för andra, eller så är det något som inte är helt bra. Jag ska ta upp det med läkaren då jag ska dit nästa vecka. Jag har medicin för både panikångest precis som dig, men även mot depression som kom i samband med cancerbeskedet. Så någon av dom borde det röra sig om. Annan medicin som jag tar/har tagit har inte sådana biverkningar.
 
Tog det lång tid för dig att bli av med biverkningar och få medicinen mot panikångest att fungera som den skulle?

Edited by Garm, 04 June 2013 - 15:29.

[stoffe]

Det låter hemskt att inte kunna sova och jag hoppas att det har blivit bättre nu och att det går framåt i behandlingen. Min pappa har nu påbörjat sin strålbehandling och går omkring och är deppad, som anhörig vet man inte riktigt hur man ska förhålla sig. Inte blir det bättre av att vi alltid varit dåliga på att uttrycka känslor i min familj. Man vill kunna trösta och stötta men man känner sig otillräcklig. 

[Garm]

Nej, det är tyvärr inte direkt bättre. Var hos läkaren igår som tyckte att vi skulle avvakta för var övertygad om att det är min kropp som behöver vänja sig vid medicineringen och att det blir bättre. Jag är inte fullt lika övertygad. Men jag ger väl det en chans, annars så får jag prata med läkaren igen och slå näven i bordet. För det tär rätt mycket fysiskt och psykiskt att inte kunna sova ordentligt. Sedan har jag en massa andra krämpor som inte vill ge med sig. Känner mig som 75 år i både kroppen och knoppen, men jag har många år kvar dit. Så det vore skönt om saker och ting kan börja gå min väg, för jag är rätt övertygad om att det ena ger det andra om man bara får må bra. Så vi får väl se.

Förstår hur din pappa känner sig. Det är tufft att gå igenom en sådan diagnos och behandling. Som anhörig gör man vad man kan, men det känns nästan alltid som att det är otillräckligt. Så känns det för mig när mamma var som sjukast och fortfarande nu när hon har problem att komma tillbaka till arbestlivet. Plus att man aldrig kan vara säker på att cancern verkligen är försvunnen för gott. I mitt fall är det väl ännu svårare eftersom jag själv blev sjuk mitt i allt och dessutom är värdelös på att ta hand om mig själv. Misstänker allvarligt att det är något annat fel på mig med, när jag ser tillbaka till hur mitt liv har varit och är. Men jag har i varje fall gjort allt som stått i min makt för att finnas där för mamma och jag vet inte om jag har lyckats så bra. En del dagar tror jag det, andra inte. Men jag fortsätter att göra vad jag kan, vare sig den man visar det för alltid förstår det eller ej. Man måste trots allt vara rädd om det man har. Så ge inte upp dom där dagarna då det känns motigt. Fortsätt att finnas där för din pappa och stötta efter din egen förmåga. Jag är övertygad om att att han uppskattar det och innerst inne så känns det nog bra för er båda. Ibland kan en omfamning säga mer än 1000 ord. Det viktiga är att du gör det som känns rätt för dig och att du inte låter mer negativa tankar ta överhanden. Lättare sagt än gjort, jag vet. Men det är värt att tänka på och jag hoppas att mina ord kan vara lite uppmuntrande för dig. Är inte heller så bra på att uttrycka känslor, men man försöker i alla fall när man ser en vän som behöver det.

[GaterGirl]

beställde en armbandsklocka från en engelsk sajt, men fick inte vad jag beställde utan en billigare klocka. Åkte tillbaka direkt, de skulle skicka min riktiga klocka tillbaka. Hoppas verkligen det blir rätt nästa gång. Vill inte betala 60 kr igen för returen.

[stoffe]

Garm, du är toppen på alla sätt och vis och mer tänker jag inte skriva.

 

GG, jag är ledsen för din misslyckade klockbeställning.  

[GaterGirl]

mina argh/snyft historier är då inte lika allvarliga som era. 

[cyberhof]

 

Klockan är 03:55 och jag kan i vanlig ordning inte sova. Det är den ena nya medicinen som gör att jag får mardrömmar. Känner att jag måste ta ett snack med läkaren och se om det går att få något mer skonsamt så att jag åtminstone kan få sova ordentligt om nätterna.

Äter själv medicin men mot panikångest den gav mej mardrömmar till och början med men det var övergående.
Nu kan jag äta den och kan sova gott på nätterna
Men hör med din läkare vad han säger.

Det har blivit lite bättre. Så antingen är övergångsperioden för mig längre än för andra, eller så är det något som inte är helt bra. Jag ska ta upp det med läkaren då jag ska dit nästa vecka. Jag har medicin för både panikångest precis som dig, men även mot depression som kom i samband med cancerbeskedet. Så någon av dom borde det röra sig om. Annan medicin som jag tar/har tagit har inte sådana biverkningar.
 
Tog det lång tid för dig att bli av med biverkningar och få medicinen mot panikångest att fungera som den skulle?

 

Nu har jag ingen långtids medicin som fungerar för mej men den jag använder idag (Oxascand) fungerar direkt men biverkningarna blev jag av med först efter ca en månad.

Men det är en lugnande medicin och den fungerar som den ska men jag får inte äta den regelbundet pga att den är beroende framkallande.

Så jag tar den endast när jag mår som sämst eller när jag behöver komma ut och göra någonting speciellt (jag jobbar hemifrån idag).

 

Jag ber om ursäkt för det sena svaret men skyller på att jag inte varit inne på forumet på ett tag.

 

Hoppas du mår bättre och blir av med cancern min fru har haft cancer i 3 omgångar men har nu varit fri från den i 10år så jag vet hur tufft det är.

Så du får göra som hon gjorde och kämpa dej igenom det hela!

 

[Crusader]

Mamma... din idiot! Du har ett knäckt revben, varför skulle du tvunget städa igår???

Nu har hon så extremt ont att vi kanske måste köra henne till akuten.

[Georgia]

Låter inte bra Crusader. Revben kan ta lång tid att läka

[Crusader]

Ja, och min envisa mor vägrar ta det lugnt. Som tur är så verkar det ha gått om lite igen och vi försöker hålla efter henne så att hon inte gör en massa saker.

[Rick Hunter]

Nu var vi tvungna att avliva våran katt i fredags, hon hade njurproblem och hade rasat i vikt. Hon blev nästan 17 år.

 

2013 fortsätter att vara ett riktigt jävla skitår

[Synon]

Usch så tråkigt!

[Crusader]

Vad jobbigt!   Vet hur det känns efter att vi fick avliva vår katt.

[XC]

@Rick Hunter:

[Rick Hunter]

Tack alla

[Garm]

Tråkigt att höra Rick. Jag vet hur det känns, vi var tvunga att avliva vår katt 2006 (hon blev lite över 16 år) och det var jobbigt. Minns fortfarande blicken som jag fick när vetrinären gav henne sprutan.

[Rick Hunter]

Tack, tyvärr så kunde jag inte vara med hos vetrinären då jag inte var hemma i stan själv och det gjorde saken än mer olustig. Fick ju inget riktigt avsked nu.

[Den Gröne Hämnaren]

Efter att jag har jobbat 7-22 tre dagar i rad och sett fram emot att äntligen få sova ordentligt, bestämmer sig plötsligt vänstra skulderbladet med omnejd för att göra ont och vecka mig regelbundet natten igenom, oavsett på vilket håll jag försöker sova.

[Rick Hunter]

Hjälper mamma och hennes syskon med att tömma min morfar/mormors sommarhus, jäklar vad mycket skräp det fanns! Över 30 fulla släp har vi kört till sopstationen! Och vi är inte klara ännu! Tror vi har slängt ett eller två ton med bara gammal elektronik (morfar jobbade på Ericsson i 50 år och körde hem allt överskott till sig själv)

 

Ett tips, släng grejer medans ni lever och är starka så slipper era efterlevande ta hans om det.

[Garm]

@DGH: Jag hoppas att smärtan gav med sig sedan.

 

 

@Rick: 30 lass?  Yikes, det låter mycket. Jag kan förstå att det är tungt på mer än ett sätt. Jag hoppas att resterande jobb med tömningen flyter på utan att det ska tära så mycket på era krafter.

[Den Gröne Hämnaren]

@DGH: Jag hoppas att smärtan gav med sig sedan.

 

Tack! Ja, det är bättre nu.

[Garm]

Pappa har varit på Urologen och Njurmedicin fram och tillbaka sedan han tog sitt PSA-prov. Just prostatacancer kunde man ganska snabbt utesluta, men nu har det visat sig att han har en tumör på ena njuren. Och det är ju ett organ som läkarna inte vill pilla mer än nödvändigt med. Så kirurgi väntar man med. Det fanns någon annan typ av behandling där man sövs ner och lokaliserar tumören och sedan genom ett mindre ingrepp kan utsätta tumören för extrem värme i hopp om att döda cancercellerna. Mer än så vet vi inte. Men det är illa nog att han också har drabbats av cancer.

 

Med mamma ser det ut att gå åt rätt håll. Hon ska vara sjukskriven september månad ut är det sagt och i början av månaden ska hon försöka att börja arbetsträna lite. Dom skulle visst ha något möte om det hela nu i veckan.

 

Själv mår jag väl sådär. Vissa dagar är okej, rent av bra. Medan en del andra är rent fördj*vliga. Jag har haft riktigt ont i huvudet den senaste tiden och jag har även haft problem med andningen till och från. Så nu är det dags för ett extra läkarbesök på torsdag. Så får vi väl se vad dom säger. Jag har på grund av allt jag gått och fortfarande går igenom, i varje fall blivit bra på att hitta och fånga det som skänker mig glädje i vardagen. Altid något.

[XC]

Ni är utsatta. Lider med er. Håller tummarna för att det går bra för er alla iaf, låter bra att din mamma får börja arbetsträna ett gott tecken.

[Garm]

Tack. Läkarna har intresserat sig extra i varför så många i vår familj, till och med släkt, drabbas av cancer. Detta har även lett till att syskon och syskonbarn har och ska kollas upp så att allt står rätt till. Så det är ju bara positivt.

 

Man får ta det för vad det är. Inte helt lätt och inte alltid så bra, men det gäller att kämpa för det är ett bättre alternativ än att bara ge upp. Och så länge jag känner så är det bara att vara tacksam. Och man lär sig, hyfsat om inte annat, att hantera det hela. Man får lov att ha bra och dåliga dagar. Det är helt okej när man har cancer. Det kan inte förväntas att man ska vara på topp jämt.

[cyberhof]

Nu ska jag och frugan separera efter 10års äktenskap vilket inte känns speciellt kul.

Har i alla fall fått en lägenhet nu som jag kommer flytta in i den 7e september.

Men vi ska åtminstonde fortsätta att vara gifta och se om det här kan vara någon lösning på problemen vi har...

Sitter här och packar lite men det går trögt och allt känns bara trist.

Sen ska tanten min behålla hunden vilket är extra tråkigt då jag är störtkär i den lilla sötnosen.

 

Sen så har min panikångest blossat upp ordentligt nu på sista tiden men det har nog att göra med separationen antar (och hoppas) jag. Det ska bli skönt när jag väl har flyttat då tror jag att ångesten lättar lite.

Edited by cyberhof, 23 August 2013 - 21:13.