Vi är många som lärt känna Harry Potter genom åren. Nu är det dags att ta avsked. Världens kanske mest efterlängtade bok någonsin, Harry Potter and the Deathly Hallows, är äntligen här.
Som många andra världen över vaknade jag uppspelt i lördags, slängde i mig lite frukost och tog en snabb cykeltur till stadens största bokhandel för att köpa den senaste Harry Potter-boken. De anställda i bokhandeln var utklädda till häxor och trollkarlar och det kändes ganska unikt. Aldrig tidigare har en ny bok fått så här mycket uppmärksamhet. Att boken dessutom är på engelska gör det ännu märkligare, Harry Potter är verkligen ”one of a kind”. Väl hemma igen påbörjade jag läsningen, och nu, tre dagar senare, är jag redo att dela med mig av mina tankar och reflektioner över boken.
Harry Potter and Deathly Hallows tar sin början där förra boken, Harry Potter and the Half-Blood Prince, slutade. Stämningen är dyster, och boken följer inte riktigt samma mall som alla tidigare böcker i serien. Voldemort är tillbaka och det är alldeles för farligt för Harry och de andra att fortsätta på Hogwarts. Istället måste de genomföra det uppdrag som Harry fick av Dumbledore i förra boken. Men uppdraget är svårt och farligt och Harry tvivlar på sig själv och sin egen förmåga. Mer av handlingen tänker jag inte avslöja; det här är en bok som man absolut inte vill ha spoilad.
Varje ny bok i serien har känts mer mörk och vuxen än de tidigare och det här är inget undantag. Den överhängande stämningen i boken är dyster, men det hindrar inte Rowling från att ha med en hel del humor och stunder av lycka. Voldemort och hans anhängare blir allt mäktigare, och de har väldigt många fascistiska drag i sitt resonerande. Skillnaden mellan gott och ont är för det mesta väldigt stor och tydlig, även om det finns en del gråskalor i boken. Harry Potter mognar under boken och känns djupare och mer dimensionerad än tidigare. Det är mycket tvivel och hopplöshet genom hela boken, vilket Rowling skildrar mycket bra. Även om sagan ska avslutas och alla trådar ska knytas ihop är karaktärsutveckingen omfattande och väldigt bra. På ett imponerande sätt lyckas Rowling få med nästan alla bifigurer från tidigare böcker, utan att det känns krystat eller dåligt.
Jag är riktigt imponerad av Harry Potter and the Deathly Hallows. Jag har väntat på den här boken i snart åtta år, då jag slutförde den första boken i serien, och förväntningarna var höga. Rowling avslutar dock sin mäktiga serie på ett mycket bättre sätt än vad jag hade väntat mig. Det är spännande, intressant, underhållande och välskrivet. Rowling har utvecklats som författare under serien och språket känns mer nyanserat och bättre än tidigare. Hennes mest lysande stunder är när hon skildrar drömsekvenser och liknande.
Även om jag anser att boken är väldigt bra finns det en del svaga punkter, som bör påpekas. Genom hela boken får jag en känsla av att Rowling förlitar sig på att läsarna är engagerade fans som kan alla trollformler och bikaraktärer utantill. Det är ofta en bifigur, trollformel eller företeelse som nämnts i de tidigare böckerna presenteras enbart med namn. Läsaren förväntas då förstå exakt vad som händer, men om det var ett tag sedan man läste Harry Potter (den senaste boken kom trots allt för två år sedan) känns det ibland lite förvirrande. Rowling är mestadels en skicklig författare men när hon ska skriva en del actionsekvenser (och sådana förekommer en hel del) blir det ofta rätt klumpigt. De känns skrivna med tanke på att det om några år kommer en storfilm baserad på boken, och känns ofta väldigt filmiska och hetsiga, på ett dåligt sätt.
Tyvärr är de sista 20 sidorna de absolut svagaste i hela boken. Slutet känns tråkigt och platt. En sådan här speciell serie borde få ett speciellt slut, och inte det här tillrättalagda och tämligen meningslösa slutet. Slutet är det enda som gör mig aningen besviken, men helheten är så pass bra att det inte stör mig något speciellt. Rowling knyter ihop alla trådar, och det finns inte många frågetecken kvar efter att man har läst sista sidan. Harry Potter-sagan är verkligen slut. Serien har lämnat en känsla av tomhet efter sig, men man intalar sig själv att det kommer nya, bättre böcker. Harry Potter är inte på något sätt ett mästerverk, men jag tror ändå inte att vi kommer få se en serie böcker få samma hype igen. Där är Harry Potter unik. Till slut vill jag tacka Rowling för att hon har förgyllt tillvaron för mig och så många andra under de här åren. Tack!
De brittiska utgåvorna av Harry Potter-böckerna har alltid haft sanslöst fula och smaklösa omslag, men det här omslaget tar nog hem priset. Synd på så bra böcker!
Edited by Spidde, 24 July 2007 - 11:57.
