Hm, det verkar nästan som om folk slutat läsa böcker. Jag gick nästan bet med att hitta den här tråden i det förgångnas dimmor.
Nåja, jag har själv inte läst så mycket på ett tag, men nu fick jag en bok i julklapp som heter
Enklav av Ann Aguirre
och det visade sig vara den kanske bästa "efter-katastrofen-boken" jag läst på mycket länge. Jag tvekar lite att använda ordet "dystopi"
eftersom det säger sig självt att det måste finnas en del inbyggda konflikter och elände för att det ska finnas något att skriva om.
Utopier måste vara oerhört svåra att skriva och dom jag har läst har varit skittråkiga. Man kan alltså med visst fog hävda att all läsvärd litteratur är dystopier.
I vilket fall är den här bokens huvudperson den 15-åriga flickan Deuce som lever i en liten klan överlevande människor nere i New Yorks tunnelbanesystem.
Livsvillkoren är tuffa och med tiden har det skapats tre kaster: avlare, byggare och jägare, samt de "äldste" som styr det hela. Alla måste bidra till gruppens överlevnad
och dom som inte kan det kastas helt sonika ut. Samma sak om man begår något brott som exempelvis hamstring (dvs undanhålla tillgångar av något slag) eller om man har sexuellt umgänge utan att vara avlare.
Då åker man ut och utan klanens beskydd överlever man inte länge. Deuces uppgift består i att ge sig ut i tunnlarna och jaga föda. Det specificeras inte men vad jag kan förstå är det mest
råttor, ormar och svamp som jägarna har med sig tillbaka. Någon enstaka gång hittar man ett gammalt matförråd med konserver och då blir det fest. Tunnlarna är också bebodda
av flockar med "Freaks", dvs muterade människor vars enda drift är hunger. Deuce och de andra jägarnas utbildning har mest varit inriktad på hur man dödar dessa monster som livnär sig på människokött.
Makt korrumperar, så ock i denna klan och när Deuce upptäcker att reglerna är mer till för att stärka de äldstes makt än för att skydda folket så blir hon och hennes jägarpartner
förvisade på livstid. Det är också de andra jägarnas plikt att döda dem om man någonsin träffar på dem i tunnlarna mer. Deras enda möjlighet att överleva är att söka sig till det legendariska "Topside",
dvs världen ovan jord. De här människornas kontakt med den krigsdrabbade värden utanför har helt avbrutits sedan generationer tillbaka. Nu är generationerna visserligen korta, ingen förväntas leva mer än 25-30 år,
men det spelar ju ingen roll. Legenderna säger att världen utanför är omöjlig att leva i, och Deuce är livrädd för att bege sig dit. Fade, hennes jägarpartner, visar sig dock vara född där uppe.
Som liten pojke gömde han sig och gick vilse i tunnlarna, och blev hittad och upptagen av klanen. Han vet att det går att leva där uppe.
Bokens stora behållning är enligt mig Aguirres beskrivning av hur Deuce möter en värld hon inte visste fanns. En värld utan tak med sol, måne och stjärnor, vind och regn mot ansiktet, fåglar. Att se havet eller
att vakna en morgon och upptäcka att världen blivit vit av snö. Vardagligheter för oss andra men otroliga underverk för den som levat ett helt liv i en tunnel.
Det blev en sträckläsning för min del och självklart tänkte jag genast beställa dom två återstående delarna, det är ju en trilogi, vad annars?. Min bok var dock i pocket, och dom andra delarna har hittills bara
kommit i kartonage så jag får nog ge mig till tåls ett tag. Dock inte av dom vanliga orsakerna: pris eller att man vill ha kontinuitet i bokhyllan. Det visar sig nämligen att man i den inbundna upplagan översatt
personnamnen, Deuce och Fade blir "Spader Två" och "Tålig"! Hur kan man göra något så dumt? Jag tror inte alls att jag får samma läsupplevelse då som med orginalnamnen. Jag hoppas verkligen att
dom får heta Deuce och Fade även i kommande pocketböcker.
I slutet på boken så kommer dom till ett överlevarsamhälle ute på landet. Nästa bok ska visst handla om hur Deuce ska försöka anpassa sig till ett relativt civiliserat samhälle där folk blir gamla och där man
ser henne som ett ouppfostrat barn. Det blir spännande! Dessvärre ska det väl också handla om hennes känslor till Fade. Hon vet ju heller inget om relationen mellan män och kvinnor.
Sådana "såpoperaintriger" är jag inte så förtjust i, men man får väl ta det ena med det andra.