43 replies to this topic

[Kermit]

Jag hade tänkt att ge Ultimate Spider-Man en ny chans och läsa igenom allt från början. Och eftersom serieforumet skulle behöva lite mer aktivitet så tyckte jag det var en ypperlig idé att göra som många har gjort med tv-serier, helt enkelt delge mina tankar under tiden jag läser. Så för de som detta kan vara av intresse, haka gärna på och kommentera vad du/ni tycker! Super85, Predabot och kanske Crusader, jag tittar bland annat på er!

Jag kommer inte att kommentera varje nummer för sig, utan jag kommer att läsa "for the trade", kommentera en story i taget (det brukar röra sig om fem-sju nummer).

Men först, en liten bakgrund:

I slutet av 1990-talet så var inte Spider-Man en titel som mådde särskilt bra. Det hade länge pratats om att en Peter Parker som är gift med en fotomodell och verkar för "gammal", och en tänkbar lösning på detta var klonsagan. Utan att gå in för mycket på den så var tanken ändå först att Ben Reilly skulle vara den riktige Peter och till och mer ersätta honom, så att vi därmed skulle få en singel och "yngre" Peter/Spider-Man. Detta gick dock inte som man hade tänkt sig, dels drogs klonsagan ut (antagligen för att tjäna mer pengar, storyn sålde ju!) och blev därmed en ganska stor smörja. Dessutom fegade man ur, och lät Ben vara klonen igen.

Tanken på att få en liten nystart och en yngre Spidde fanns dock kvar, och efter ett tag så tog John Byrne och Howard Mackie över skrivandet med många "stinkers" som följd. Byrnes "Chapter One" var ett sådant misslyckande, ett försök till att återberätta Spider-Mans ursprung i samma stil som Byrne lyckades med Superman. Men "Chapter One" är det ingen som talar om idag av förklarliga skäl.

Mitt i allt detta, med en Spider-Man som var både dålig och rörig att läsa så kläcktes idén om ett alternativt Marvels universum, Ultimate-universat. Bill Jemas sägs vara den huvudsakliga drivkraften bakom detta. Till Ultimate X-Men och Ultimates värvades Mark Millar till att skriva manus, och Brian Michael Bendis fick ta hand om Ultimate Spider-Man. Båda relativt okända vid den här punkten. För att vara lite överdrivet dramatisk: resten är historia.

Edited by Kermit, 27 March 2011 - 12:35.

[Peak]

Coolt. Undrar om jag skulle hänga på själv..

[Kermit]

Ja, jag tänkte jag skulle avvakta ikväll och se om fler vill haka på. Det vore skoj om du ville det också, Päjk!

[Chrille]

 

Edited by Chrille, 22 November 2020 - 21:15.

[Peak]

Jag har faktiskt inte läst några Ultimate-titlar över huvud taget, så det kan vara intressant..

[Kermit]

Gött mos! Den första storyn sträcker sig från nummer 1-7. Så läs på där så återkommer jag snart med vad jag tycker. Päjka, som du kanske vet så är Ultimate-serierna ett slags alternativt universum, så du behöver ingen förkunskap. Och USM står sig bra själv, även om det finns vissa berättelser som är viktiga för den här titeln också, såklart. Men det tar vi sen. När de första numren av USM kom ut så var det bara den och Ultimate X-Men på marknaden, om jag inte minns fel.

Kul att du också vill vara med, Chrille!

[Kermit]

Nummer 1-7


Förutom Brian Michael Bendis så består skapande-teamet bland annat av den rutinerade Spidde-tecknaren Mark Bagley, "co-plottaren" Bill Jemas och tuscharen Art Thibert. Mark Bagley sägs ha varit ganska skeptisk till idén med en ny version av Spider-Man och Bendis sätt att "dra ut" på berättandet. Men Bendis och Bagley skulle bli ett radarpar som till och med slog det gamla rekordet av Stan Lee och Jack Kirby, med antal nummer i rad av samma manusförfattare och tecknare. 111 nummer (fast i nummer 111 göra ungefär hälften av bilderna av Stuart Immonen) skulle det bli.

Det där med att dra ut på berättandet, eller "decompression" som det är mer känt som, är verkligen något som sker i de här sju första numren. Ska man hårdra det lite så är detta Spider-Mans ursprung, det som en gång i tiden fick plats i draygt ett halvt Amazing Fantasy # 15 behöver här sju nummer på sig för att berättas.

Men oj, vad det funkar här. Vi får lära känna Peter och alla viktiga personer omkring honom, och där sticker Faster May och Farbror Ben ut mesti mitt tycke. De är yngre i den här versionen, Faster May är inte en uråldrig kvinna som skulle kunna dö av minsta chock och Farbror Ben är en gammal hippie (nu i serierna verkar ju också Faster May yngre, och vi kommer att få se yngre varianter av Ben och May i den kommande filmen också). Vi får spendera mycket tid med dem, det är inte förrän i slutet av nummer 4 som Ben dör (kom igen! den som tycker det är en spoiler har inget i en Spider-Man-tråd att göra!) och det dröjer tills nummer 3 innan vi får se Peter i något som i alla fall påminner om Spider-Mans dräkt.

Bendis har också bra koll på dialogen. Det känns som att han har gjort efterforskningar här, och man kan ju utan att överdriva påstå att den här dialogen känns mer relevant än hur det pratades i Stan Lees och Steve Ditkos version. Det kan bli lite jobbigt att läsa ibland, när Bendis kör sin typiska att den ena upprepar exakt vad den andre säger men med ett frågande tonfall, men i stort så är det mycket bra dialog här.

Bilderna är inte särskilt överraskande väldigt bra också. Bagley kan både sitt tecknande och sin Spindelman, och det känns lyckat med en relativt "klassisk" tecknare ihop-parad med det som i mycket står för något nytt i serierna.

Finns det inget jag är mer tveksam till då? Jodå. Bland annat är jag inte helt förtjust i hur Norman Osborn eller Green Goblin framställs här. Norman är lite för mycket "spindeln i nätet" (no pun intended), det hänger lite för mycket ihop. Och när sedan Green Goblin gör sin entré så är det en stor besvikelse för mig. Det är en slags hybrid mellan Hulk och Gobbie det handlar om, som kastar eldbollar omkring sig och morrar "PRRRRKKKKKK!!!!".

Dessutom har jag lite problem med scenen där Peter blir biten av den ödesdigra spindeln. Det sker väldigt öppet och högljutt, det kan inte vara någon som undgår vad som sker där, och att fler inte lägger ihop två och två när Spider-Man slutligen gör sin entré i wrestlingscenen eller när han räddar skolan kan jag inte riktigt förstå. Kort sagt, Brian Michael Bendis är inte en särskilt subtil serieförfattare.

Men i stort? En mycket bra debut. Detta var verkligen en ljuspunkt när "den riktiga" Spider-Man var i stort sett oläsbar.

[Peak]

Jo, här kan vi snacka om att dra ut på det. Från ett halvt nummer till sju...

Så, Mary Jane är med redan från början här, ingen Gwen Stacy än (vad jag sett iaf). Återkommer nog med mer i morgon när jag är mindre trött..

[Kermit]

Japp, här tog de lite efter filmen och lät MJ vara tjejen från början. Och förutom bekanta ansikten som Harry Osborn och Flash Thompson så var Kong Harlan en ny bekantskap.

[super85]

Jo, de "vinner" ju i antalet nummer, men grejer hände ju på ett "något" snabbare tempo då när Lee och Ditko skrev serien . Kul att läsa dig recensera det här. Jag läser gärna dina recensioner, får försöka se om jag hinner att läsa Ultimate-Spidde igen så småningom.

[Kermit]

Jag har läst några nummer förut, gav upp där när Carnage dök upp. Så lite förkunskap har jag. Och självklart är det kul om någon vill kommentera vad jag tycker, man måste inte vara med och läsa allt för det. Sen om det är någon som tycker jag har fel i något så förväntar jag mig mothugg!

[Peak]

Ser att serien är nerlagd. Är hela Ultimate-unversumet nerlagt nu? Det var ju visserligen snyftigare när 2099-universumet dog (Punisher 2099 var awesome!), men..

[Kermit]

Nej, nej. Ultimate Spider-Man är inte nedlagd, även om den ett tag hette Ultimate Comics Spider-Man och fick ny numrering. Men nu är den tillbaka på sin gamla numrering och är på gång med en story som heter "Death of Spider-Man". Ultimate X-Men är bland annat borta, men Ultimate-universat lever och frodas som det ser ut.

[Peak]

Jaså, jag slog bara ett getöga på Wikipedia och såg:

Ultimate Spider-Man was a superhero comic book series that was published by Marvel Comics from 2000 to 2009

så jag antog att den var nerlagd..

[Chrille]

 

Edited by Chrille, 22 November 2020 - 21:15.

[super85]

Jag tycker det känns lite fylligare om storyn får lite fler nummer att utspela sig på så jag välkomnar det "utdragna"

Absolut, och att dra ut på storyt är inget nytt inom serier, om man kollar på serier från 70-talet så är de utdragna i jämnförelse med serier från 40-talet, eller 50 och 60 talen. och att ett nummer slutar med en clifhanger så att man "måste" läsa nästa nummer är ju inget nytt fenomen i serier heller. Problemet med det utdragna är att "writing for the trade" har sabbat en del för månadstidningarna när det inte görs på ett tillräckligt smidigt sätt, det ska inte få kännas att nummer 2 eller 3 i en story på 6 delar/kapitel känns onödiga/filler. Då har författaren misslyckats.

[Peak]

Läser man det som TPB eller nåt så tycker jag inte det spelar någon roll. Vad som är jobbigt är att vänta i sju månader på att origin-storyn skall vara över.. Så, läser man någonting i efterhand så får det gärna breda ut sig. Men jag har varit med om många gånger då det mest intressanta är splashen på sista sidan som avslöjar det överraskande gästskådisen som inte dyker upp förrän nästa nummer...

[Kermit]

Jaså, jag slog bara ett getöga på Wikipedia och såg:

Ultimate Spider-Man was a superhero comic book series that was published by Marvel Comics from 2000 to 2009

så jag antog att den var nerlagd..

Marknadsföringsknep av Marvel. Men Ultimate Spider-Man blev faktiskt "nedlagd" ett tag, då miniserien Requiem och sedan Ultimate Comics Spider-Man tog över. Men nu är det som sagt som vanligt igen.

Nu har även jag läst om de 7 första issues av Ultimate Spider Man och det har varit en helt okej läsning, jag har för mig det blir lite bättre längre fram men minns knappt.

Jag tycker det känns lite fylligare om storyn får lite fler nummer att utspela sig på så jag välkomnar det "utdragna"

Green Goblin är som sagt lite av en besvikelse men jag har för mig att han ska kunna prata nästa gång han dyker upp åtminstone.

Jag kan avslöja redan nu att av det jag har läst så tycker jag de första kanske 30-40 numrena är de bästa, sen tyckte jag inte alls det blev lika bra. Så det kan bli spännande diskussioner i den här tråden vad det lider, hoppas jag.

Jag tycker absolut att det utdragna berättandet fungerar bra i de här första sju numrena som vi har börjat med. Detta är ett exempel då det är bra med "decompression", för vi får lära känna alla karaktärer riktigt bra, och det där med att det dröjer innan superhjälten debuterar är ju en formel som vi har sett fungera även på film i t. ex Superman, Batman Begins och Spider-Man 1.

Jag tycker det känns lite fylligare om storyn får lite fler nummer att utspela sig på så jag välkomnar det "utdragna"

Absolut, och att dra ut på storyt är inget nytt inom serier, om man kollar på serier från 70-talet så är de utdragna i jämnförelse med serier från 40-talet, eller 50 och 60 talen. och att ett nummer slutar med en clifhanger så att man "måste" läsa nästa nummer är ju inget nytt fenomen i serier heller. Problemet med det utdragna är att "writing for the trade" har sabbat en del för månadstidningarna när det inte görs på ett tillräckligt smidigt sätt, det ska inte få kännas att nummer 2 eller 3 i en story på 6 delar/kapitel känns onödiga/filler. Då har författaren misslyckats.

Sen kan det bli som du beskriver här, super85. Ibland behöver en historia fem-sju nummer på sig för att berättas, men ibland kan det bara vara för att det är så "det ska vara nu", varpå utfyllnadstidningar kommer och författaren har misslyckats. Jag kan komma på många exempel på det, bland annat har Bendis själv syndat med det i House of M.

Och visst är det så, Peak. Det gör inget alls om storyn är lång om man läser det som TPB, men problemet är väl mer då att många väntar på albumet och inte köper lösnummer längre.

[Kermit]

#8-13

Samlingen av dessa nummer kallas för "Learning Curve" som TPB, vilket är en synnerligen passande för temat som går igenom här. I huvudsak handlar detta om hur Peter Parker försöker finna sig till rätta tillsammans med faster May efter tragedin med Bens mord, och att hans förhållande med Mary Jane Watson fortsätter att gå framåt. Samtidigt så jobbar han vidare på Daily Bugle (här som nättekniker för Bugles hemsida)och bestämmer sig som Spider-Man för att gangsterbossen Kingpin "is going down".

Detta går till en början inte särskilt bra, dels för att han stöter på Ultimate-versionerna av Enforcers (Fancy Dan, Ox och Montana) samt Electro som gör livet surt för Spidde. Han får helt enkelt duktigt med stryk efter sitt första försök och tvingas slicka sina sår samt försöka komma på en bättre plan. Men under en lektion gör han självklart det, och Peter har lärt sig att också tänka sig för innan han kastar sig in i saker.

Kingpin-storyn är i fem delar, sen kommer nummer 13, "Confessions". Peter som känner att han har sårat Mary Jane för mycket genom att hans dubbelliv tar för mycket tid bestämmer sig för att berätta för henne att han är Spider-Man. Det är garanterat skönt för honom att ha någon att anförtro sig till också, något Peter i "det riktiga" Marvels universum inte unnade sig när han var i den åldern. Hela detta nummer utspelar sig i Peters rum, och det är i stort sett bara Peter och Mary Jane som dyker upp. Ett mycket lyckat och bra berättat nummer.

Så vi kan säga att nummer 1-7 i stort sett handlade om hur Peter blev Spider-Man, och hur han reagerar på sin farbrors död samt hot ifrån Green Goblin. I dessa nummer börjar Peter mer att agera och kanske lite utforska vilken sorts person och hjälte han vill vara och är.

Det är samma "gäng" som ligger bakom detta, med skillnaden att Bill Jemas inte längre är en såkallad co-plotter. Mark Bagley fortsätter att leverera genomgående bra bilder och Bendis manus är fortsatt bra. Han hittar här en utmärkt balans mellan Peters liv hemma med May, på skolan och när han svingar runt som Spider-Man.

Detta är bland mina absolut favoriter vad gäller Spider-Man-stories under 2000-talet, så om jag hade satt betyg hade det blivit bra. Det är som sagt en bra balans mellan Peters privat- och superhjälte-liv, vilket en bra story med Spider-Man ska ha, tycker jag. Dessutom är det bra kvalitet rakt igenom. Så en mycket bra läsning.

Finns det inget på minuskontot, då? Tja, jag tycker att omslagen har varit genomgående fula, och det trots att Bagley tecknar även dessa. Men färgläggningen och att det är som ramar på var sida är något som drar ner helheten för mig. Jag är inte heller så förtjust i att Peter börjar sin ovana att bli av med sin mask, något som vi kommer att få se igen. I en scen i nummer 13 berättar Peter för Mary Jane varför det är så oerhört viktigt att hans identitet är och förblir hemlig och jag uppmanar alla som hänger med i den här tråden att lägga den scenen på minnet inför kommande läsning.

[super85]

Omslagen hade väl lite sånna där "Häftiga CGI Vibbar!!!" som ser lite gammalt och tråkigt ut idag? liksom som en teknik som inte åldrats sådär jättebra. Om det är just den rätta Fighten mot Kingpin jag tänker på, så minns jag att jag garvade högt åt det där att Spider-Man hade tagit med en lapp med elaka halvkassa skämt om Kingpin.

[Kermit]

Ja, det är nog något CGI-aktigt det ska vara. Men jag tyckte inte det var särskilt snyggt då heller för att vara ärlig. Och precis, det var där han hade med sig lappar med "du är så tjock att..."-skämt. Det var mycket kul och kändes klassiskt Spidde också. Jag gillar att han faktiskt "ägde" Kingpin i den fajten, Spidde är trots allt några divisioner över honom.

[Peak]

Jag skall läsa i morgon kväll. Håller på att slutföra bokföring för företaget som måste vara klar i morgon bitti, så jag har jobb för hela natten nu..

[Kermit]

Jag har inte riktigt haft tid att skriva mer här, eftersom jag har gått in ordentligt i mitt uppsatsskrivande. Men jag ligger lite före i läsningen, så när jag har tid och ork så kommer nästa del i "en groda läser Ultimate Spider-Man". Stay tuned"

[PredaBot]

Roligt att se dessa recensioner, och än så länge så verkar det som att vi är ungefär på samma siduppslag vad gäller Bendis stora mainstream-debut.

Vad gäller CGI-omslagen, så har jag lite delade åsikter om dom, har inget emot box-designen, den var lite nödvändig anser jag, för att hjälpa Ultimate-titlarna att ha nåt kännetecken så folk fattade att det var en ny, FÄRSK version av Marvel. Att här har vi fanimig inte samma gamla grej, utan nu åker hjulen av, och Marvel visar hur man gör superhjältar för en helt ny värld - 2000-talet.

Att allting var så "slickat" tyckte jag var häffans för ca 8-9 år sen, men nuförtiden håller jag nog med om att det känns lite... oävet, på nåt vis.

Tror jag ska börja den trevliga traditionen att posta lite fina Ultimate S-man bilder som hänger ihop med numrena som recenserats. =) Dock så är det ju trixigt att hålla fingrarna borta från ALL den jättefina concept-konst som Bagley producerat, men jag får väl justera lite eftersom.


GREEN GOBLIN



PETER PARKER

ELEKTRO

SILVER SABLE

MARY JANE

RHINO

BEETLE

[Kermit]

Jag förstår lite tanken med omslagen, om det nu var så. Men det var ju också vanligt på den tiden att ha omslag som egentligen inte hade ett jota med vad som hände i tidningen, utan det blev bara vår hjälte i lite olika poser hela tiden. Men okej, de ville markera att det var något nytt. Kunde de inte ha gjort det lite mindre fult, bara?

Kan ju avslöja att såpass långt som jag har läst så börjar de där typiska Bendis-grejerna bli mer och mer vanliga dock.