30 replies to this topic

[Robert Jonsson]

Okej, jag är nyfiken av mig ochg tyckte det här var en lämplig poll eftersom den "Mest skrämmande skräckis"-pollen har dykt upp nu igen. Det talas ju om hur skräckfilm inte alls är skrämmande, men varför tycker ni inte om en film?

Jag har tagit ut sju alternativ ovan, alla valda med omtanke för just den här pollen. Vilken av filmer blev ni minst skrämda av? Ta gärna och skriv en förklaring varför ni inte alls blev skrämda och om vad som kunde ha gjorts bättre för att få mer skräckkänsla i det?

Jag är nyfiken att höra vad ni har för åsikter!

[Tom_Hell]

Generellt finner jag det inte roande att se skräckfilmer alls längre. För det mesta framstår de mest som fåniga och dessutom ser jag inte vitsen längre med att vilja bli skrämd från vettet...

De bästa skräckfilmer jag sett på senare år är de som driver med genren. T ex Scream, Jason X och Evil Dead 2 & 3...

Fast när jag tänker efter var American Psycho rätt otäck på ett psykologiskt plan...

Edited by Tom_Hell, 06 November 2006 - 16:38.

[Catholic Block]

Texas Chainsaw Massacre. Ingen känsla, bara massa trist våld. Samma sak med Halloween.

Psycho är läskig och jäkligt bra.

[Robert Jonsson]

De bästa skräckfilmer jag sett på senare år är de som driver med genren.

Ta gärna diskussioner om vad du tycker är de bästa skräckfilmerna i denna tråd (som du redan skrivit i). I denna tråd vill jag veta vilken av de ovanstående du tycker är minst skrämmande och varför.

Texas Chainsaw Massacre. Ingen känsla, bara massa trist våld. Samma sak med Halloween.

Så kort sagt, det är slasher-genren som du inte finner skrämmande? (Du har ju sagt att Scream inte alls kändes skräck för dig?)

Jag röstade på Texas Chainsaw Massacre själv. Till skillnad från Catholic Block har jag inga problem att få uppadrenalinet av slashers (trots allt genom den subgenren som jag fastnade för skräckgenren). Problemet med den här, förutom att den harför många år på nacken för min del, är att majoriteten av filmet så skriker huvudrollen. Det är nästan ett konstant skrik, vilket blir för mycket för mina öron.

Just skrikande distanserar mig från filmen då det blir ett konstant brus, istället för en funktion.

[Catholic Block]

Kort sagt: ja.

[Robert Jonsson]

Och långt sagt?

Är den inte skrämmande för att du inte identifierar dig med karaktären? För att du tycker jakterna är dåliga? Eller är det för just temat med jakten inte intresserar dig?

Det som jag är intresserad av är det långa svaret

[Rick Hunter]

Blair Witch är inte skrämmande nånstans, höll på att somna typ 10 ggr men jag tvingade mig själv att se klart eländet som kallas för skräck/rysare men som egentligen borde kallas för "bota sömnproblem genom att se Blair Witch Project"

[Robert Jonsson]

Farbror Frågande undrar då varför du inte blev rädd? Var det den skakiga kameran som förstörde för dig? Eller var det ointressanta karaktärer?

(Ja, jag är nyfiken... )

Själv blev jag riktigt fångad av filmandet i Blair Witch Project. Sättet gjorde att filmen kändes riktig och jag drogs in i narrativet (immediacyn fungerade för mig mao.) och då är det lätt att bli skrämd. Men skulle jag inte dragits in skullle jag nog inte varit så förtjust i den och inte heller bli skrämd.

[Chrille]

Jag gillar att bli skrämd från vettet!

Röstade på Motorsågs massakern för den lyckades inte så bra, kan inte riktigt setta fingret på varför men jag blev inte så jätterädd när jag såg den. Men ändå kan jag ju säga att när jag gick hem den kvällen gick jag mycket fortare än vanligt.

Nåt jag ogillar är att jag har lätt för att hoppa till vid höga ljud. Och det vet skräckfilmerna...

[Snälle Hulken]

Nightmare On Elm Street. Denna film är ju en klassiker, och jag antar att mina förväntningar var för höga. Istället för att skrämmas drogs jag inte alls in i filmen, utan fann det hela rätt trist. Det jag intresserades mest av var att Nancy kollade på Evil Dead*. Filmen borde nog ha varit intressant, men det var den aldrig, och jag hade svårt att finna mig i karaktärerna och deras situation. Den övernaturliga Freddy skulle på nåt sätt förklaras naturligt? Jag såg väldigt lite av filmen i lördags då den visades på TV (scenen när Rod hängs utav sitt eget täcke) och fick då känslan av att jag kanske undervärderat den. Ska se resten av filmerna i serien innan jag ger den en andra chans.

*= I Wes Cravens film The Hills Have Eyes visas en sönderriven Jaws-affisch, vilket Evil Dead-regissören Sam Raimi tolkade som att Wes Craven försökte säga "tyckte ni att Jaws var läskig är den inget jämfört med min film". Så Sam Raimi visade i Evil Dead en sönderriven The Hills Have Eyes-affisch för att säga att hans Evil Dead var ännu läskigare. Wes Craven returnerade med att låta en av karaktärerna i Nightmare On Elm Street se på filmen Evil Dead. I Evil Dead 2 kan man skymta Freddys handske på en hylla i boden och i en av Friday The 13th-filmerna (Jason takes Manhattan?) syns dolken och boken från Evil Dead-filmerna...

[Rick Hunter]

Farbror Frågande undrar då varför du inte blev rädd? Var det den skakiga kameran som förstörde för dig? Eller var det ointressanta karaktärer?

Ja den skakiga kameran gjorde ju sitt helt klart.
Ärligt talat så minns jag inte så mycket mer, det var ju många år sedan jag såg den nu.

[rino]

Jag blir iaf mer skrämd av saker som händer i en film, inte av saker som inte händer. Blair Witch Project gjorde mig bara irriterad, dessutom fick jag huvudvärk...

Edited by rino, 06 November 2006 - 22:17.

[Forever Xena]

Röstade på Texas , den er så löjlig och otrovärdig att man bara skratter. Blir inte skrämd alls.

[Robert Jonsson]

Jag gillar att bli skrämd från vettet!

Samma här. Lyckligtvis kan jag i skräckfilmer koppla av mitt analytiska tänkande, vilket är rätt skönt eftersom just mitt akadmeiska forskningsområde drar mot skräckgenren. Var ett tag orolig över att jag skulle förlora smaken för skräck...

Men ändå kan jag ju säga att när jag gick hem den kvällen gick jag mycket fortare än vanligt.

Det betyder ju ändå att den lyckats påverka litegrann, även om mörker och så man vandrar hem igenom får hjärnan att inbilla sig saker och ting. Jag gör sådant för lite. Inte några riktiga förhöjda pulser på så sätt. Så även en skräckfilm som inte riktigt har klickat kan i rätt kontext sätta skräck i en. Har inte alls tänkt på det förut, men det är ju fullt logiskt

Nåt jag ogillar är att jag har lätt för att hoppa till vid höga ljud. Och det vet skräckfilmerna...

Mmm... Mycket välbeprövat knepp - särskilt i samband där man tror något ska hända, sedan händer ingenting i stället (för att några stunder sedan ske det som vi förväntade oss). Det kallas för falsk synk, om någon undrade

Nightmare On Elm Street. Denna film är ju en klassiker, och jag antar att mina förväntningar var för höga. Istället för att skrämmas drogs jag inte alls in i filmen, utan fann det hela rätt trist.

Höga förväntningar är ett bra sätt att paja en film.

Du skriver att du inte kunde inte identifiera dig med karaktärerna och deras situation - tror du att det har att göra med åttiotalets kultur? Eller var det något annat som inte klickade?

En annan sak du skriver var att du undervärderade den, vilket får mig att tänka på en annan sak. I vilken kontext såg du den för första gången? Mitt på dagen? Då du var stressad/pigg/trött?

Ja den skakiga kameran gjorde ju sitt helt klart.

Det är en vanlig sak som folk som inte gillade BWP tar upp - som rino sa, huvudvärk. Och ärligt talat, egentligen borde inte jag heller gilla det. Sådana här fasoner brukar mig få att ge upp och tröttna, men inte i det här fallet. Hmm... Jag borde ta reda på varför.

Jag blir iaf mer skrämd av saker som händer i en film, inte av saker som inte händer.

(Nu tar jag upp lite om filmens handling och slut så ni som ej sett den, sluta läs.)

Jag tycker det händer rätt mycket - just i att det inte händer något. Jag menar allting bygger ju upp på små detaljer som leder till slutscenen (som jag tycker är bland det rysligaste som skapats i filmen). Fast nu är det ju inte min åsikt som är intressant.

Vad jag tänkte skriva var: Du störde dig inte bara på kameran som jag förstod. Du störde dig även på något annat. Men var det; a) storyn (or lack there of), effekter (or lack there of) eller c) båda?

[Tom_Hell]

Jo, så här föll mitt val. Det stod mellan Texas och Blair-häxan. Till slut fick det bli Texas eftersom den representerar en generation skräckfilmer som bara framstår som fåniga. En av anledningarna är att de känns så otroligt långt ifrån verkligheten, en annan är kvaliteten på filmen i allmänhet.

Blair Witch Project tyckte jag skjöts i sank av skaparna. Så fort man lyckades bygga upp en schysst kuslig stämning så raserade man det genom att byta scen till dagtid. Det blev så "avsnoppat" hela tiden. De gjorde ett beundransvärt jobb i att bygga upp mytologin och marknadsföra filmen, men filmen i sig levde inte alls upp till detta.

En något nyare skräckfilm jag skulle velat sett på listan är Jeepers Creepers. Den var verkligen skrattretande dålig!

[rino]

Vad jag tänkte skriva var: Du störde dig inte bara på kameran som jag förstod. Du störde dig även på något annat. Men var det; a) storyn (or lack there of), effekter (or lack there of) eller c) båda?

Eftersom det var ett par år sen jag såg den, kan jag inte sätta fingret på något specifikt. Jag fick helt enkelt ingen känsla, kunde inte sätta mig in i paniken och skräcken som karaktärerna visade.
Om det var fladdrandet med kameran eller nåt annat som ställde till det..? Jag minns att jag någonstans halvägs in i filmen tänkte, herregud!, en vilsen natt-orienterare med kamera på skallen.

[Nöffen]

Av dom som är listade där skulle jag nog välja... Psycho. Både orginalet och remaken var ganska lama när man gämnför (sp?) med moderna skräckisar. Men det mesta biter ändå inte på mig, utom förstås japanska filmer. D: Japanerna vet verkligen hur man skrämmer skiten ur folk.

[Robert Jonsson]

Om det var fladdrandet med kameran eller nåt annat som ställde till det..? Jag minns att jag någonstans halvägs in i filmen tänkte, herregud!, en vilsen natt-orienterare med kamera på skallen.

><

Ouch, nej det är ingen bra känsla det.

Om det var fladdrandet med kameran eller nåt annat som ställde till det..? Jag minns att jag någonstans halvägs in i filmen tänkte, herregud!, en vilsen natt-orienterare med kamera på skallen.

><

Ouch, nej det är ingen bra känsla det.

[Wylie Times]

Grejen med Blair Witch är ju att det är det filmade materialet som amatörfilmarna (skådisarna) själva har filmat. Så jag tycker absolut att det är befogat med hur skakigt och fladdrigt det är. Prova själv att filma något när du är så rädd att du håller på skita ner dig.

Om det är nåt som är konstigt är väl att dom fortsätter att filma.

[Snälle Hulken]

Nightmare On Elm Street. Denna film är ju en klassiker, och jag antar att mina förväntningar var för höga. Istället för att skrämmas drogs jag inte alls in i filmen, utan fann det hela rätt trist.

Höga förväntningar är ett bra sätt att paja en film.

Du skriver att du inte kunde inte identifiera dig med karaktärerna och deras situation - tror du att det har att göra med åttiotalets kultur? Eller var det något annat som inte klickade?

En annan sak du skriver var att du undervärderade den, vilket får mig att tänka på en annan sak. I vilken kontext såg du den för första gången? Mitt på dagen? Då du var stressad/pigg/trött?

Mjo, tyvärr. Man har ju läst så mycket om hur populära filmerna är, så ja...

Oj du, den var svår att sätta fingret på... Jag störde mig nog mest på historien. Som jag sa: den övernaturlige Freddy ska förklaras på ett naturligt sätt (rätta mig om jag har fel här). Han lever i folks drömmar, men fanns på riktigt och ja... Sen kanske jag hade svårt att förstå mig på karaktärerna just för att det utspelade sig innan jag var född, men sådant brukar jag inte ha problem med. De kändes helt enkelt inte ungdomliga, utan snarare så som vuxna föreställer sig ungdomar...

Om jag minns rätt så var det sent på natten. Men jag vet att jag såg den på datorn, vilket jag egentligen inte gillar. Tycker bäst om att se film på TV:n i soffan.

Nu funderade jag ju inte så mycket över allt det här när jag såg filmen, men jag blev sugen på att se den igen... Det lär dock dröja ett tag.

Jag kan tillägga att jag tyckte både Texas Chain Saw Massacre och Jeepers Creepers var väldigt bra.

Grejen med Blair Witch är ju att det är det filmade materialet som amatörfilmarna (skådisarna) själva har filmat. Så jag tycker absolut att det är befogat med hur skakigt och fladdrigt det är. Prova själv att filma något när du är så rädd att du håller på skita ner dig.

Om det är nåt som är konstigt är väl att dom fortsätter att filma.

Jag har tyvärr inte sett den, men jag tycker den verkar väldigt intressant, då jag börjat intressera mig för filmskapandets konst. Provade att filma nåt oseriöst försök till film för ett tag sen med bara "steadycam", fast det blev allt annat än steady när jag sprang med kameran i näven

[Robert Jonsson]

Så jag tycker absolut att det är befogat med hur skakigt och fladdrigt det är.

Jo, jag håller helt med.

Men bara för det är befogat gör ju inte det skrämmande. Det kan ju få en, som i rhinos fall, att vilja stänga av filmen. Det har jag förståelse för.

Oj du, den var svår att sätta fingret på...

Du lyckades ändå rätt bra på att svara på mina funderingar. Tackar för det!

Du gillade Texas Chainsaw Massacre? Alltså originalet från 1972? (tror det var det året...)

Så jag tycker absolut att det är befogat med hur skakigt och fladdrigt det är.

Jo, jag håller helt med.

Men bara för det är befogat gör ju inte det skrämmande. Det kan ju få en, som i rhinos fall, att vilja stänga av filmen. Det har jag förståelse för.

Oj du, den var svår att sätta fingret på...

Du lyckades ändå rätt bra på att svara på mina funderingar. Tackar för det!

Du gillade Texas Chainsaw Massacre? Alltså originalet från 1972? (tror det var det året...)

[Snälle Hulken]

Oj du, den var svår att sätta fingret på...

Du lyckades ändå rätt bra på att svara på mina funderingar. Tackar för det!

Du gillade Texas Chainsaw Massacre? Alltså originalet från 1972? (tror det var det året...)

Jadå. 1974 tror jag förresten Det hade säkert mycket att göra med att när jag såg den med polarna blev vi alla vettskrämda av texten i början av filmen, som talar om att den är baserad på en sann händelse. Då började vi alla jaga upp varandra, trots att vi skulle föreställa häftiga grabbar Jag hade inga problem att föreställa mig filmen som verklig, inte efter det. Alla funderade vi över hur hemskt karaktärerna hade det och hur vi själva skulle reagera. Jag tyckte dessutom att skådisarna gjorde en trovärdig insats. En annan viktig ingrediens var väl att när det väl börjat fortsatte terrorn hela tiden och slutade aldrig.

Jeepers Creepers tyckte jag var en bra film (men inte lika bra som Texas), framför allt då den väckte många frågor som alla besvarades bra senare i filmen. Jag tyckte dessutom att den var skrämmande, lyckades även i den leva mig in i den.

[Robert Jonsson]

Din post tycker jag pekar på en viktig sak med skräckfilmers kvalité eller icke kvalité i form av hur de skrämmer, nämligen fantasin. Vad är det som triggar vår skräck i filmen? Vad får vår fantasi i filmen att växa?

Det är svårt att komma åt sådant, eftersom det påverkas så mycket av kontexten vi ser filmen i (som du säger, privat med kompisar som jagar upp varandra) och vår egna erfarenheter.

(Kollade upp TCM - den kom 1974 som du sa.)

[Wylie Times]

Så jag tycker absolut att det är befogat med hur skakigt och fladdrigt det är.

Jo, jag håller helt med.

Men bara för det är befogat gör ju inte det skrämmande. Det kan ju få en, som i rhinos fall, att vilja stänga av filmen. Det har jag förståelse för.

Jo det är ju väldigt olika vad folk upplever som skrämmande. Jag tyckte personligen att det blev mer skrämmande för att man satte sig mer in i deras situation. Men jag ångrar att jag såg filmen på bio första gången. Den lämpar sig betydligt bättre på mindre skärm.

[krishnaZombie]

BWP, idén är intressant (om än lånad från Cannibal Holocaust som jag verkligen hatar) men nånting hos de halvdryga och jobbiga karaktärerna gjorde att jag var tvugnen att tänka mig själv in i deras situation för att bli riktigt skrämd. Undantaget är slutscenen med killen vänd in hörnet, den gav mig mörkerfrossa. Men så tycker jag också att första halvan av Jeepers Creepers var en ohygglig nervpress och att The Ring är betydligt mer skräckinjagande än Ringu (kulturella referenserna stämde bättre för att jag ska kunna leva mig in)...