4 replies to this topic

[super85]

Var och såg den här ikväll, finns säkert en del stavfel och sånt eftersom jag skrivit det här mitt i natten.




The Spirit
Regi och Manus : Frank Miller. I rollerna. Gabriel Macht, Eva Mendes, Samuel L Jackson,Scarlett Johanson m fl.


Will Eisner var aldrig speciellt intresserad av att se andra serieskapare kopiera hans ”The Spirit” och var alltid mer intresserad av att se någon tillräckligt bra visa honom deras ”take” på karaktären. Eisner har även citerats säga att han pratat med Miller och varit redo att se hans version av materialet. Visserligen handlade det om serietidningsversion men i af tycker att det är viktigt att tänka på innan man ser filmen.


Hur är den då? Det som man märkt de senaste ..tio åren ungefär är att Miller inte längre ens försöker att göra karaktärer som är som någons annans, utan att de alltid är ”Frank Miller¨s” vad det nu är. Millers tidiga Batman historier var fortfarande klart Batman, fast med tuffa Miller influenser, det Miller gjort med den karaktären sen mitten av 90-talet (då han gjorde Spawn/Batman) har varit ”Frank Miller’s Goddamn Batman” och med Spirit så är det definitivt en Milleriserad version av karaktären.


Miller vars tidigare film erfarenheter tillhör manusförfattandet av ”Robocop 2” som han berättat flera gånger blev sönderklippt och ”sabbad” av Hollywood i den färdiga versionen (fast det förklarar inte varför han kom tillbaka för att skriva Robocop 3) och att ha co-regisserat sin egna ”Sin City” med Robert Rodriguez (en film som blev en väldigt stor framgång), Frank Millers ”300” som Zack Snyder regisserade några år sedan blev också en gigantisk hit för Warner Brothers. Det här är första gången Miller regisserar en film själv.

För det första så är filmens ton nästan komedi hela vägen. Det är lite tjatigt. Att mannen som ensam förklarade för den ej serieläsande världen att Bruce Wayne/Batman är en seriös djup karaktär (med all respekt till Christopher Nolan ,David Goyer och Christian Bale) måste göra allt ”skojigt” numera är utjatat. Det var småkul för 10-15 år sedan men efter det har det börjat bli tjatigt. ”Det här är överdrivet filmnoir med snuskiga repliker och svordomar inkastade” är kul i små bitar, men jag tycker inte att det håller hela 100 minuter. Det här är en film som är ”tongue in cheek” hela vägen, ibland garvar man, ibland skäms man lite.

Gabriel Macht (som jag inte noterat speciellt i andra produktioner han medverkat i) är bra casting som ”The Spirit”, han har charm , är snygg och påminner mycket om Eisners teckningar. Man gillar honom hela vägen och han kan hantera den ibland löjliga dialogen på ett bra sätt. Då och då säger han väldigt pojkscoutiga repliker och man skäms inte. Rent fysiskt så funkar han också, han är väldigt vältränad och stilig men precis som Eisners karaktär så får han mycket stryk och hanterar det komiska med det. Macht har jäkligt bra ögon för den här rollen. Gillar också hur alla katter gillar honom.

Kvinnorna i filmen är helt ok. De gör tyvärr dock inte speciellt mycket. Ingen av dem är helt usel,Miller försöker iaf lite att göra den ”farliga” och tuffa, något han gjort med kvinnliga karaktärer under hela sin seriekarriär. Paz Vegas karaktär ”Plaster of Paris” är kanske den mest överdrivna. Miller får en poäng för att han regisserar Eva Mendes rätt bra, Mendes är här mycket bättre än i ”Ghostrider”(där hennes prestation nästan fick en redan usel film bli ännu kassare). Hon spelar den förförande Sand Saref helt godkänt för hur rollen är skriven. Hon gör inte så mycket, när jag läste att hon blev castad i filmen så var min första tanke ”Miller gör garanterat någon form av dusch scen” och jag hade inte speciellt fel,hon leverar dock sina repliker med känsla och jag giller hennes koppling till huvudkaraktären. För seriefansen är det kul att Saref lider av ”Elektra complex” men jag undrar hur många av de civila biobesökarna fattar det? (och att Elektra var en karaktär Miller ”stal” från Eisner) Flashback scenerna med unga Denny Colt och Sand Saref är ok, kanske lite för uppenbara och klyschiga men inget jag hatade (som många visst gjort).Scarlett Johanssons karaktär är sådär, några roliga scener, mycket skämt som faller platt. Ellen Dolan(Sarah Paulson) var ok, likaså hennes farsa, Polis Chef Dolan(Dan Lauria) . Saknar dock hur Miller förut kunde ha en kvinnlig karaktär med i en berättelse i bara några få scener men ändå lyckades göra karaktären tillräckligt stark och minnesvärd (som Selina Kyle I Batman Year One) numera känns det som att de måste alla vara halvnakna femme fatales,givetvis ha höga klackar och säga ”Bastard!” en massa. Jag gillade Jaime King som Lorelai Fox.

Octopus klonade skurkar ,alla spelade av Louis Lombardi är kul i 5 minuter. Efter det blir det otroligt uttjatat.

Samuel L Jackson spelar ”Octopus” och det är det mest överdrivna jag sett av honom någonsin. Finns absolut inget nedtonat i honom alls och han har själv sagt att han fick ”chew scenery” så mycket han ville och Miller tyckte att allt var bra. Själva karaktären är rätt uselt skriven, en tokboll karikatyr med en plan som är väldigt löjlig. Hela grejen med att han vill skaffa Hercules blod, dricka det och bli en gud är bara...löjligt, och sen har han inget annat i planen. Finns inget snack om vad F*n han nu ska göra om han blir en gud. Jag kan erkänna att jag fnissade en bra stund första gången Samuel L Jackson dök upp med en av sina kostymer. Han hoppar fram i full Samuraj mundering med svärd och peruk och allt och skriker ”AAAAAAAAAAAAA!!!!”, det var roligt, men sen slutar det roliga, sen när han senare i filmen dyker upp i full Nazi-uniform till tonerna av Tyska nationalsången så är det inte kul längre. Allt som har att göra med Octopus är bisarrt, överdrivet och osmakligt. Sen är han inte speciellt hotande heller, trotts att han gör en massa riktigt elakt. När man hör i slutet av filmen att Spirit räddat världen så undrar man, från vad?.


Manuset är annars inte r nånting att skriva hem om. Förutom löjligheterna med Octopus så återanvänder Miller flera repliker och grejer rakt av från sina serier, vissa grejer ordagrant från ”All-Star Batman&Robin” av allt möjligt. Känns också som att han saknar en tuff producent och redigerare för att klippa ner vissa av scenerna, ibland är det bara flera minuters dialog som inte är speciellt välskriven och man hoppas att något sjukt ska hända för att man inte tröttnar helt. Millers bästa serieberättelser har gjorts under rätt tighta regler från DC och Marvel, och det känns som att då funkar han bäst. Jag hoppas att i framtiden om Miller nu gör mer långfilm (Buck Rogers har han ju skrivit på för) att han blir mer pressad och får striktare regler.

Manuset är dock inte helt uselt, jag gillar grejen med att Denny Colt undrar vart han kommer ifrån, vad han ska göra, vem han är etc, en annan scen jag faktiskt garvade högt åt är en replik, en Batman referens som Sand Saref säger, att höra en kvinnlig karaktär säga en sådan replik var hysteriskt kul(och uppfriskande just för att det inte var så klyschigt som skämt med den karaktären tyvärr ofta är),och det är en av skämten som Miller gör väl.

Förutom Gabriel Macht så är filmens styrka det väldigt snygga fotot av Bill Pope (Matrix och Spider-Man filmerna), även om det har starka likheter med ”Sin City” så känns det inte som Miller bara snor den stilen rakt av (även om tekniken är likadan) många scener är väldigt vackra. Vissa grejer är bara konstiga. Varför måste man hela tiden visa Spirits skor som vita? Och många gånger tänker man, visst är det här en snygg scen men den skulle se bättre ut om The Spirit skulle ha en mörkblå kostym på sig. Jag kan köpa att ljusblått skulle kanske se dåligt ut, men jag tror att mörkblått skulle se riktigt coolt ut och se bättre ut än det här svarta som Miller använder. Något annat att klaga på, på förtexterna står det ”Based on The Comic Book Series by Will Eisner”... ”The Spirit” är ju en seriestrip från början.

Actionscenerna är sådär, mest den typen av action som man skulle se i någon WB tecknad film, typ Gråben och Hjulben där folk blir misshandlade på en massa cartoony sätt. Vissa grejer,som när Spirit räddar kvinnor undan från skurkar på gatan känns som att Miller bara kopierat hans Batman serier.

Musiken(av David Newman) är ok men används för lite.



Jag är ingen Eisnerfantast. Inte för att jag skulle ha något emot en av serieindustrins mästare, utan att jag inte läst mer än några få storys. Sen har jag läst en del av Darvyn Cookes ”The Spirit” som DC publicerat de senaste åren. Det här är ju väldigt mycket en Milleriserad version,där Miller ego fått springa lös. Finns vissa scener , vinklar och setups som man känner igen från Eisners teckningar ( t ex när hans huvud tittar upp från leran) på samma sätt som man noterar grejer i andra seriefilmer etc, men mitt Eisnerkunnande är inte tillräckligt bra för att notera allt sådant. En rätt konstig film med en bra leading man,vissa smarta och roliga scener och snyggt visuellt, sen har en rätt många usla scener,och ojämnheter,kunde ha blivit en bättre film med bättre klippning och om man ens försökt att få tonen något mer seriös.



2 Stjärnor av 5 möjliga.

[PredaBot]

Vilken jäkla soppa. :\

Kunde du inte ha kortat ner recensionen en LITEN aning dock, Super85?

Egentligen behövs det ju bara en mening...

"I'm the Goddamn Spirit!"

Giv mig styrka... att vrida nacken av ett visst galet geni som härjar.

Edited by PredaBot, 10 January 2009 - 06:32.

[super85]

Tycker inte jag ska förkorta nånting alls . Om det vore till någon tidning eller så så skulle det säkert strukturerats på ett vettigare och kortare sätt men det här är ett diskussionsforum.


I nördväg så tyckte jag att det var lagom nördigt att jag märkte att Miller hade anlitat Paul Levitz (DC Comics president och serieförfattare) som statist i en scen.


Någon annan som tänkt skriva om filmen?

[Mjolnir]

Inte jag iaf, men jag undrar om Watchmen-trailern visades i anslutning till den här filmen? Det är typ den enda anledningen jag skulle vilja gå och se den, efter mottagandet den har fått.

[super85]

Nix ingen Watchmen trailer igår.