19 replies to this topic

[Fiskrens]

Filmen som bygger på Cormac McCarthys (No Country for Old Men) roman om ett framtida efter-katastrofen Amerika får nu till slut premiär (i USA i all fall). Handlingen följer en far och hans sons vandring genom ett öde och genombrutaliserat Amerika, på jakt efter mat för dagen och ett kanske bättre liv västerut.

Boken var OK tyckte jag (vackert och dysopiskt skriven, men var inte helt såld på handlingen i stort och framför allt inte slutet), men filmen ser i alla fall grådassigt snygg ut, och Viggo Mortensen kan nog spela pappan på rätt sätt.





IMDb

Edited by Georgia, 06 November 2009 - 13:45.

[dukeofnewyork]

Jag gillade boken, även om jag delar din kritik av densamma. Det var mer atmosfären än handlingen som var bokens styrka. Filmen kan bli riktigt bra om de hittar rätt ton. Finns gott om skarpa scener i boken jag ser fram emot att få se på vita duken.

[XC]

Har inte läst boken, men såg bilderna här om dagen. Inget som jag blev helsåld på - men post-apokalyptiska filmer finns alltid ett visst intresse i.

Edited by XC, 03 May 2009 - 11:50.

[Fiskrens]

Esquire: The Road Is the Most Important Movie of the Year. En lång recension full av beröm.

[Fiskrens]

Nu finns en trailer på bl a Yahoo (även i HD).

Känns rätt annorlunda mot boken, svårt att säga om det är till det bättre.

[XC]

Inget jag går i taket över, men kan defenitivt tänka mig och ge den en chans.

Trailern har också plockats upp (från Yahoo) av hd-trailers.net [MP4/QT] och traileraddict.com [Flash].

[dukeofnewyork]

Känns rätt annorlunda mot boken, milt uttryckt. Men det är klart att det blir "hollywoodiserat", mer sentimentalt, vilket blir särskilt tydligt i en trailer som ska sälja in dramat. Bokens känsla av iskall ensamhet och en "perverterad" värld, finns ju inte riktigt i trailern. Boken handlar ju främst om en vandring, själva katastrofen är ju underordnad och egentligen även andra människor som är ytterst få i boken. Det är ju vandringen, vägen, som är grejen.

Boken i sig är inte sentimental alls, utan hårdkokt och inte minst har den lager och litterära kvalitéer som är svåra att översätta till film. Nu har jag iofs inte läst NCFOM, men den filmen är en rätt bra översättning till film av Cormac McCharthys litterära stil. The Road verkar ju vara mer mainstream vad gäller foto och bildberättande. Frågan är om de får med den iskalla atmosfären från boken eller om den översötas med en bra skopa sentimentalitet och tappar skärpa.

Trailers är ju alltid luriga, vissa ger ju en bild av filmen som sen visar sig vara helt off, så jag väljer att hoppas att trailern fokuserar på vad som säljer, på dramat och konflikterna, och inte är en bild av hela filmen.

Sen är ju den stora frågan kommer de våga att behålla bokens slut?

[Rick Hunter]

För en som inte läst boken så ser det väl lite halvintressant ut.

[dukeofnewyork]

Jag lät kanske väl negativ i min förra post, det är jag nu inte, jag ser fortfarande fram emot filmen. Post-apokalyps är alltid välkommet. Som vanligt är det bäst att strunta i eventuella förlagor och ta filmen för vad den är oavsett boken.

[tntclr]

Fantastisk bok, en av de starkaste läsupplevelser jag haft. Har inga som helst förväntningar på att filmen ska göra samma intryck, men det kan ju bli en bra film för det.

[Cartman]

Flera recensioner har dykt upp.Variety, Guardian & The Hollywood Reporter.

Sedan finns det flera nya klipp från filmen hos TrailerAddict.

"Bad Guys", "Catch Us", "He's A God", "Never Killed A Man" & "We Did Good".

Edited by Cartman, 04 September 2009 - 13:06.

[Cartman]

En far och hans son går ensamma genom ett ödsligt och förkolnat landskap. Inget liv syns till och endast en svag vind kan skönjas. Kylan är bitande, nästintill outhärdlig, och snön som faller är grå, himlen är mörk.

De är på väg mot kusten trots att de inte vet vad, om någonting alls, väntar på dem där. De har ingenting kvar, förutom en kundvagn med ett fåtal tillhörigheter och en pistol att försvara sig med om de skulle bli hotade av någon av de fåtal förvildade människor som finns kvar.

De vägrar att ge upp och deras oerhört starka livsvilja är det enda som får dem att inte lägga sig ned och aldrig mer stiga upp igen.

Filmen är baserad på en bok av Cormac McCarthy, vars bok "No Country for Old Men" filmades av bröderna Coen. Den filmen är helt fenomenal. En dom allra bästa som jag har sett, alla kategorier.

Därför var jag nyfiken på att se hur den här filmen blev. Jag tycker att den är bra, men att den inte är i närheten av att vara lika bra som "No Country for Old Men" är.

Det mest intressanta i den här filmen är den postapokalyptiska bild som den målar upp. Världen som vi ser den finns inte mer. Det mesta är ödelagt och inget mer än människan har överlevt. Man får aldrig veta exakt vad det är som har hänt, vilket jag bara tycker är bra. Man behöver egentligen inte ett svar på den frågan. Det räcker med att man vet om att någonting fasansfullt har hänt och som, så gott som, har ödelagt jorden.

Filmen kretsar kring en far och hans son. Helt fenomenalt bra spelade av Viggo Mortensen och Kodi Smit-McPhee. Det är karaktärer som spelas så naturligt att man kan ta dom till sig och verkligen leva sig in i deras hopplösa, men samtidigt fina och vackra genemskap.

Filmen tar upp ett mycket intressant tema och det är både en och två gånger under filmens gång som jag höjer på ögonbrynet inför det som jag bevittnar framför mig. Jag är glad att man har vågat att ta ut svängarna lite mer än vad man brukar göra med filmer inom genren.

Med tanke på hur bra filmer som både "Vägen" och "No Country for Old Men" är, så blir man sugen på att läsa förlagorna. Båda två finns numera även översatta till svenska om man skulle föredra det. Författaren har ju till och med blivit belönad med Pulitzerpriset, så det borde ju betyda att det finns all anledning till att tro att böckerna är bra dom med.

Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad, men det är någonting som saknas i filmen för att den ska nå till samma nivå som "No Country for Old Men" Med det sagt så är den inte dålig, utan tycker man om genren så ska man givetvis ta sig en titt för att bilda sig en egen uppfattning.

[dukeofnewyork]

The Road (2009)

Direkt när filmen går igång kastas jag tillbaka till den känsla jag hade när jag läste boken. Det var nästan som om bokens ord dök upp i bakhuvudet. Och det får nog anses vara ett bra betyg. På något sätt har de lyckats föra över berättelsen till film utan att egentligen behöva göra mer än nödvändigt våld på berättelsen. Boken som är skriven i korta, på varandra följande, stycken utan annan indelning är speciell och samma karga berättande präglar även filmen. Jag har egentligen inget att invända, men likväl är det svårt att bortse från att det är Viggo Mortensen och Charlize Theron som jag ser framför mig. Jag hade gärna sett någon mer okänd, men å andra sidan, filmen ska ju finansieras och om det då krävs "bankable names" som Theron så må det vara hänt. Och de gör båda bra ifrån sig, finns inget att anmärka på där.

Filmen som berättas i ett slags grått flöde, utan särskilt mkt dialog men med hägkomster av en annan tid ständigt närvarande. Det är en brutal film i en brutal värld, men det är berättat på ett sätt som verkligen inte är spekulativt. I en värld där döden är allestädes närvarande, ja, till och med önskvärd är det lätt att gå vilse narrativt, men här är det återhållet.

Det som saknas från boken är naturligtvis ett visst djup, men det är att förvänta. Dessutom boken är ju boken och filmen är filmen och ska egentligen inte jämföras, det är bara det att jag slogs av hur väl de överfört boken till film. Men så är det också en avskalad och bra historia.

Det är gott om jävelskap, en post-apokalyps av hög kvalité utan spekulationer och ett kompetent bildberättande. Samtidigt saknas kanske det där extra för att nå upp till säg, Coens NCFOM, men det är bra och jag får en känsla av att jag kommer vilja se om filmen, då vissa scener dröjer sig kvar.

Med andra ord, det är en riktigt bra film som är lite eljest men ändå slipats av lagom för att passa en bredare publik. Det är en klart godkänd kompromiss. För den som gillar post-apokalyps ett måste.

Jag har vissa reservationer mot slutet men det är detaljer i sammanhanget.

Se den!

[Jazzdevil]

Otroligt dyster film. Bildberättande i all ära men inte ens soundtracket som är signerat min favvo Nick Cave (& Warren Ellis) lyfter den här filmen. På något plan blir jag påverkad av den, men jag tror inte jag riktigt fattar grejen. Ok att de lyckats göra en seriös film i en annars rätt urvattnad genre. Förmodligen ger boken mer djup? Men vill ni se en film i gråskala där typ alla dör och lyssna på deppig musik i nästan två timmar, då är det här precis rätt film för er!

[Synon]

En deprimerande film, men på ett positivt sätt so to speak: en film som når ut i varenda fiber i min kropp. Den berör mig. Inget förskönande finns här. Världen står och vacklar vid undergångens kant. Allt är grått, skitigt och hemskt. Fotot, miljöerna och musiken förstärker känslan av hopplöshet och uppgivenhet. Ruggigt snyggt gjort. Är det verkligen värt att kämpa? Hålla sig vid liv? För vad? Några ger upp, andra kämpar på. Men det är motigt. Fruktansvärt väl gjort är det måste jag säga och jag sitter som fastklistrad framför tv:n. Ingen tanke på vad som väntar runt hörnet, bara nuet som existerar. Pappan som gör sitt bästa för att lära sonen att överleva, ett måste då han inte kommer att finnas kvar för alltid. Via pappan får vi en inblick i hur livet var innan katastrofen, hur sonen är förundrad inför vissa saker som hörde till tiden innan. Starkt spel av Viggo Mortensen som är perfekt i rollen som pappan. Även Kodi Smit-McPhee fungerar bra i rollen som sonen, men det är Viggo som bär filmen. Måste erkänna att jag inte kände igen Robert Duvall i rollen som gamlingen, trots att det gnagde i mig att han såg bekant ut.

Efter att nyligen ha sett The Book of Eli, även den en postapokalyptisk film, så är det befriande att se en film där Gud inte står för hoppet utan det hänger på människan själv. Att tro på sig själv, våga tro på andra människor. Men samtidigt inte låta tron förblinda en utan inse att alla människor inte är goda.

Den här filmen lutade åt en solklar femma, men så kom vi till slutet… Tyvärr valde de den enkla vägen, vilket inte föll väl i mina ögon. Men nu är jag hemskt sugen på att läsa boken, särskilt efter att ha läst det duke skrev tidigare.

[Jazzdevil]

Alltså den berör mig också. Jag blir så illa berörd att jag känner för att hoppa framför ett tåg typ. Den berör mig alltså inte i positiv bemärkelse. Någon kanske skulle hävda att det är bättre att bli berörd på något sätt än att stå helt likgiltig inför en film. Må så vara. The Road är en amerikansk film och utan att ha läst boken kan jag nästan garantera att filmen i någon utsträckning är tillrättalagd för att inte medelamerikanen ska bli allt för upprörd, rätta mig gärna om jag har fel?

Sedan är faktiskt två händelselösa timmar provocerande långa!! Och nu tror ni kanske jag är en Die Hard/Tarantino fantast som kräver en bilbomb i varje scen och förväntar avslitna huvuden i mängder. Men tvärtom älskar jag lågmälda filmer, långdragna revolverdueller i Sergio Leone filmer är det bästa jag vet. Men inte ens Sergio Leone skulle göra en tvåtimmare med så lite handling!

[XC]

Postapokalyptiskt slice-of-life drama. Jag har tudelade känslor för den här filmen. Å enda sidan är den snyggt designad och filmad dessutom väldigt väl castad; bra skriven och väl sammanhållen. Jag kan också efter att ha sett filmen konstatera att det händer nästan ingenting alls under de i runda slängar 100 minuterna som filmen rullar i mål på. Det bygger på karaktärer och karaktärernas vedermödor. De rör sig söder ut - bort från kylan. Det är meningen att du skall engagera dig i huvudkaraktärerna; bry dig om dem, sympatisera med dem och lida och gråta med dem. Och det är väl där som drama brukar falla för mig om det inte sker något väldigt intressant storymässigt. Här lyckas man till en del behålla intresset uppe genom hela filmen och visst lider man lite med pojken, sympatiserar med modern och skakar på huvudet åt fadern.
Kanske en lite mer realistisk bild av apokalypsen än vi är vana vid, når närmare mainstream-stranden än post-apokalyps kanske gör i normala fall. Och det kan jag faktiskt uppskatta.

[Synon]

Kul att du sett filmen, XC, och fann bitar i den som du uppskattade trots att den faktiskt är mer drama än action så att säga.

Jazzdevil: Jag läste boken i januari och blev lika tagen av den som av filmen. Mycket imponerad av att filmen lyckades förmedla samma känsla, stämning som i boken. Och faktiskt följde den utan att brodera ut storyn desto mer.

[XC]

Skönt att jag fick till en positiv ton i omdömet där, ville inte låta allt för negativ eftersom jag faktiskt gillade filmen.

[Garm]

Trevligt att du har sett filmen nu XC. Jag delar dina åsikter rakt av. Den är lite annorlunda och har flera bra saker. Men den ger även mig tudelade känslor då allt i filmen inte bara är bra. Alternativt att den faller utanför mitt intresseområde.