30 replies to this topic

[Synon]

Martin Scorsese's 'Shutter Island' ute ur leken vad gäller kampen om en Oscar


Premiären på filmen, som är baserad på en bok av Dennis Lehane och med Leonardo DiCaprio i huvudrollen, har blivit framflyttad från oktober i år till februari 2010.
Därmed går den miste om chansen att vinna en Oscar för Bästa Film enligt diskussioner på nätet.

http://www.imdb.com/.../news#ni0942476

Edited by Synon, 22 August 2009 - 01:14.

[Synon]

24 August 2009
Shutter Island Moves Back To 2010
Scorsese's out of this year's Oscar race
Source: Deadline Hollywood Daily

It's hard to say whether this is good news or bad news, but Martin Scorsese's Shutter Island has moved its US release date from October to next February. That puts it out of Oscar contention - at least for this year - and leaves a big hole in everyone's "most likely to win" lists.

Paramount chief Brad Grey said that the move was down to a wish to "remain flexible and willing to recalibrate and adapt to a changing environment" given that the company's slate was "greenlit in a very different economic climate". He says that this move will "maximize our overall success" and is the best move for the film as well as the studio.

One thing everyone's saying is that there are no problems with the film - it's tested well, and isn't terribly long at around 2 hours - but explanations for the move are a little obscure otherwise. One source that Finke quotes suggests that the move is down to Paramount's tight marketing budget, which won't allow them to promote the picture thoroughly for an awards run; another says it's a question of DVD sales; another that it's DiCaprio's commitments elsewhere (presumably filming Inception) which would keep him from doing the publicity tour that this sort of film requires.

In any case, the message is: don't worry, but do settle in for a wait. Since the UK release date is very likely to follow the US one, expect to see this early next spring.

[Synon]

imdb.com

Shutter Island

It's 1954, and up-and-coming U.S. marshal Teddy Daniels is assigned to investigate the disappearance of a patient from Boston's Shutter Island Ashecliffe Hospital. He's been pushing for an assignment on the island for personal reasons, but before long he wonders whether he hasn't been brought there as part of a twisted plot by hospital doctors whose radical treatments range from unethical to illegal to downright sinister. Teddy's shrewd investigating skills soon provide a promising lead, but the hospital refuses him access to records he suspects would break the case wide open. As a hurricane cuts off communication with the mainland, more dangerous criminals "escape" in the confusion, and the puzzling, improbable clues multiply, Teddy begins to doubt everything - his memory, his partner, even his own sanity. Written by alfiehitchie

Regi: Martin Scorsese
Skådespelare: Leonardo DiCaprio, Mark Ruffalo, Ben Kingsley, Emily Mortimer, Michelle Williams, Max von Sydow

http://www.shutterisland.com/'>www.shutterisland.com/
www.imdb.com


I väntan på filmen så får vi väl hålla oss tillgodo med den officiella trailern

http://www.youtube.com/watch?v=HYVrHkYoY80

Edited by Synon, 26 August 2009 - 19:55.

[Cartman]

Bra trailer.

Jag gillar många av Scorseses tidigare filmer och han har ju lyckats bra tidigare när Leo spelat en av dom ledande rollerna. Extra bra tycker jag att det blev i The Aviator. Så den här blir det ju till att se förr eller senare.

[Synon]

Agree!

(Fast vad gäller tidigare alster så tycker jag att Gangs of New York var väl mindre bra då... )

[Synon]

Biopremiär Sverige: 2010-02-19

Shutter Island (Se)

[Robert Jonsson]

Vad var det för fel på Gangs of New York nu då?

[Synon]

Vad var det för fel på Gangs of New York nu då?

Alldeles för lång, gillade inte Daniel Day-Lewis och absolut inte Cameron Diaz, slutet var lite väl fånigt (men å andra sidan gjorde han ett ordentligt kalkonslut på Departed)

Ja, det är vad jag kommer på spontant nu vid denna sena timme

Edited by Synon, 15 September 2009 - 23:47.

[Cartman]

Nya trailer hos apple.com. Ser riktigt bra ut.

[Crusader]

Shutter Island

Året är 1954. Agent Teddy Daniels ovch hans nya partner Chuck Aule kommer till Shutter Island's mentalsjukhus för att undersöka det mystiska försvinnandet av en kvinna som mördade sina egna barn. Men snart upptäcker han att saker inte står rätt till på ön som verkar dölja mörka hemligheter, samtidigt som han kämpar med hemska minnen från World War II och hans fru's död 2 år tidigare.

Bra och spännande psyckologisk thriller men mycket bra atmosvär och underbar musik av den typen som thrillers hade förr.
Slutet har jag skillda känslor för. Dels var det intresant och passande då allt faller på plats men samtidigt så var det inte tillfredställande då all spänning som filmen byggt upp bara försvinner. Det känns som om jag blir snuvad på konfekten, så att säga. Jag ville ha en upplösning av det mörka kusliga mysteriet på ön men det man fick snarare gjorde allt det andra meningslöst och gör att filmen för mig saknar omtittarvärde. Och det absoluta slutet känns både oundvikligt men samtidigt fel.
Stämningsfull, spännande och förvirrande. Se den när du är på humör för du kommer troligen inte se den igen.

7,5/10

[Wylie Times]

Jamen yes! Tack Martin Scorsese för att du visar oss att du inte gått och blivit en gammal stofil som inte kan göra film längre. Så här ska det se ut, så här ska en slipsten dras. Redan i början slår Scorsese an tonen med en mäktig introduktion av ön. Musiken är fantastisk och används som ett skolexempel på hur man sätter stämning och presenterar olika element.

Året är 1954. Två US Marshals: Teddy Daniels och hans partner Chuck anländer till mentalsjukhuset Ashecliffe som ligger på en ö utanför Boston. (gissa vad ön heter) En av patienterna har rymt och det är tryckt stämning bland vakter och personal och ledningen visar sig vara svåra att samarbeta med. Jag tänker inte säga så mycket mer om handlingen för den nystas upp på ett mycket intressant och välgjort sätt. Nej, jag har inte läst boken av Dennis Lehane och det är jag väldigt tacksam över. Dom flesta recensionerna av SI tycks alltid få ett snäpp lägre av dom som läst boken. Varför tänker jag inte gå in närmare på men ni som läst boken vet utan tvekan varför. Ok jag tänker gå in på det för jag hade varit dum nog att skumma i lite recensioner och klart som fan att recensenten slänger ur sig att det är en twist på slutet. Tack för den! Ever heard of a spoiler alert? Vet man det är det nämligen inte speciellt svårt att lura ut vad twisten är. Det är det iofs kanske inte heller om man inte vet om att det finns en twist eftersom ledtrådar om det hela tiden ges genom filmens gång och jag gillar ändå att Scorsese inte alls behandlar twisten som ett stort avslöjande som M Night brukar göra och det bli inte heller ett F U till publiken som annars är lätthänt med den här sortens twist. Sammantaget är det en riktigt bra story men som saknar lite djup vilket är lätthänt i stilistiska filmer som den här.

Dicaprio är fantastiskt bra i huvudrollen. Han trevar sig fram efter sanningen bakom försvinnandet och blir långsamt mer och mer påverkad av sin omgivning. Hade filmen släppts tidigare hade han definitivt varit en het kandidat för en Oscar. Återstår att se hur mycket ett års väntan skadar honom. Det brukar tyvärr ofta göra det. Han är dessutom omgiven av en riktigt grym ensamble med Ben Kingsley, Mark Ruffalo och Max von Sydow i spetsen. Jackie Earle Healy som dyker upp lite över allt nu för tiden. Michelle Williams, Ted Levine, Patricia Clarkson. Bara bra skådisar så långt ögat når.

Visuellt är SI en fröjd för ögat. 50-tals looken är klockren och Scorsese använder den för att bygga upp riktig stämning som är lika delar Hitchcock och film noir. Drömscenerna i filmen smäller t.o.m. dom briljanta drömsekvenserna i Antichrist på fingrarna. Ruskigt snyggt och stilistiskt fulländat. Martys bästa på väldigt länge.

[Synon]

Ah, låter lovande! Jag tjuvkikade bara lite grann på det du skrev. Planen är att se den helgen efter Oscarsgalan och nu är jag riktigt nyfiken på den.

[Kermit]

Instämmer i Wylie Times hyllningskör här. Filmen känns som en hyllning till t.ex de som Alfred Hitchcock gjorde, till stämning och sätt att filma många gånger. Det var också väldigt bra skådespeleri rakt över, Leonardo di Caprio övertygade verkligen t.ex. Han har väl egentligen alltid varit en bra skådis, men man tröttnade på honom lite där ett tag kring Titanic-hysterin. Nu är den stämpeln sedan länge bortsuddad.

Angående twisten så hade jag också hört att det var en, men jag kunde inte under filmen räkna ut exakt vad det handlade om. Aningar fanns där, och det är väl egentligen så det ska funka. Man förstår mer och mer och till slut faller alla bitar till plats, man kommer ihåg viktiga ledtrådar och vad de egentligen avslöjade. Gillar också det (i alla fall) någorlunda tvetydiga slutet, vad Leos karaktär sa och att den han sa det till hajade till. Toppbetyg!

[Kermit]

Sen angående att twisten skulle göra saker meningslöst eller att man inte kan se om filmen håller jag inte alls med om. Det gör snarare saker och ting väldigt intressant för mig, och jag vill gärna se om filmen för att se alla ledtrådar lite mer tydligt. Och det var inte heller ett absolut slut. Det går att tolka som att huvudkaraktären är galen eller att han drivits galen, och att det stämmer med experimenten osv. Leos karaktärs sista replik är också väldigt öppet för tolkning. Fick han ett återfall eller spelar han bara för att han vill bli lobotomerad? Eller har han en helt annan plan? Öppet och bra slut.

Edited by Kermit, 11 March 2010 - 08:28.

[Synon]

Fantastisk inledning på filmen när vi anländer till Shutter Island ackompanjerad av mäktig musik som bygger upp stämningen på ett underbart sätt. Olycksbådande och spännande på samma gång.

Som Wylie skriver så är filmen visuellt en fröjd för ögat och 50-tals looken är klockren. Gillar även jag drömsekvenserna som så snyggt vävts in i storyn. Samtliga skådespelare är otroligt bra, men framförallt Leonardo DiCaprio sticker ut för vilket skådespel! Helt makalöst. Jag gillar honom och här gör han mig inte besviken, tvärtom. En Oscarsnominering hade varit given om nu filmen inte blivit framflyttad. Återstår att se om det håller till nästa års Oscar. Fast å andra sidan kanske det var tur i oturen att filmen hamnade utanför Oscars strålkastaren för hade han haft en chans mot Jeff Bridges? Tror faktiskt inte det om man ser det ur juryns synvinkel.

Spännande och intressant manus, underbart foto och scenografi, mycket bra skådespelarensemble, härlig musik och ett mycket bra jobb av Scorsese. Jag har läst boken som jag tyckte var ok, filmen var faktiskt bättre.

[Wylie Times]

@Synon: Så det störde inte dig som läst boken att veta om twisten i slutet och hur all ligger till?

[Synon]

Nej, faktiskt inte. Mycket beror nog på DiCaprio och att jag gillade filmen så pass mycket.

[Kermit]

Filmen har ju absolut ett omtittningsvärde. Sen är ju Scorseses regi något som absolut höjer berättelsen några snäpp, alla dessa Hitchcock- och Kubrickblinkningar.

Sen har det för mig i alla fall, vaknat en liten nyfikenhet på Dennis Lehane. Köpte Patient 67, boken som ju filmen bygger på, och är sugen på att bl.a skaffa mig Blodröd flod eller vad den heter på svenska, Mystic River alltså.

[Fiskrens]

Sen har det för mig i alla fall, vaknat en liten nyfikenhet på Dennis Lehane. Köpte Patient 67, boken som ju filmen bygger på, och är sugen på att bl.a skaffa mig Blodröd flod eller vad den heter på svenska, Mystic River alltså.

"Mystic River"-boken läste jag faktiskt för flera år sedan och gillade. Enda "felet" är att filmen är närmast ordagrann i tolkningen, så det blir inte mycket nytt av att läsa boken. Patient 67 ska vara annorlunda på den punkten har jag hört.

[Robert Jonsson]

Jag såg Shutter Island tidigare i veckan efter att ha hört så mycket positivt om den. Visst, vår egen Wylie Times har hyllat den högt här tidigare så det var ett skäl att inte se den, men visst tänkte jag. Nu gick ju inte Farsan på den tid som jag trodde när jag och min bror besökte bion, så då måste vi se något annat. Varför inte pröva den här?

I ärlighetens namn visste jag inte mycket om den på förhand. Jag hade dessutom helt felaktiga förhandsinfo om den och förväntade mig inslag av övernaturligt slag, lite grann som en spökrulle. Mentaltpatienter och isolerad ö är ju en bra grund för det. Jag fick dock inte det, men det gjorde knappast något. Jag fick någonting betydligt mer intressant istället.

Shutter Island var en riktig fröjd att se. Jag gillar verkligen den här typen av berättelser och försöker själv att få in det så mycket som möjligt i Bortom då jag skriver berättelser till det. Det vackra fotot fångar den tidstypiska känslan samtidigt som den görs tidslös, vilket i mitt fall är bra för jag gillar inte tidseran alls. Men nu är allt så vackert och tätt berättat att man inte hinner reflektera över det.

Skådespelarprestationerna går från solida till absolut awesome. Leonardo DiCaprio är riktigt bra på att skildra det brustna psyket, även om det i vissa scener känn på gränsen till överspel då dem sker. Till exempel när han får en psykos och börjar prata med doktorn efter att blivit inbjuden till en privat tillställning. Ben Kingsley är mycket trovärdig i båda sina roller och förenar dem väldigt trovärdigt, vilket för mig ger ett tydligt ankare i filmen.

Miljöerna är mycket vackra och fotot är väldigt snyggt, vilket gör det till en ögonfröjd att se.

Intrigen är inte så originell, men den är väldigt väl utförd och håller en hela tiden i nuet, vilket gör att man inte fokuserar på vad som ska komma. Därför blir den underbara tvisten en överraskning när man väl når fram dit. Just hur den presenteras lämnar filmen ganska öppen att tolka åt två vitt skilda håll. Det var vad som verkligen fick mig att gå ut ur biosalongen med ett stort leende. Inget är satt i sten, utan man tillåts fortsätta fundera vidare på hur det egentligen ligger till. Sånt gillar jag.

Överlag, en riktigt spännande film som får en att fortsätta fundera vidare efteråt. Klart sevärd och jag rekommenderar den varmt.

Betyg: 4/5.

[Kermit]

Sentinels recension är ju något man håller med om, även om jag kanske inte har lika stora problem med att storyn inte är så originell. Tycker att det är ännu en del av Hitchcockstuket på sätt och vis...nästan så att den här filmen t.om hade fungerat i svartvitt. Jag kunde absolut inte räkna ut twisten tidigt, och hade nog liknande förväntningar på filmen som du, Sentinel. Kallade den t.om "skräck" på förhand, så okunnig var jag.

Sentinel, antar att du hejade på Håkan också?

[Robert Jonsson]

Alltså, originell är inte nödvändigtvis något positivt för mig. Jag hade inte något problem med storyn i sig, tvärtom. Genom att den inte var originell så blev det istället möjligt att göra den så tät och sammanhållen som möjligt.Jag tror också att filmen hade fungerat i svart-vitt och det ahde verkligen stärkt Hitchock-vibbarna.

Håkan? Eller ja, nu förstår jag. Nej, jag såg honom inte alls där när vi köpte biljetter. Varken i kassan eller inträdet.

[Cartman]

Kriminalkommissarie Teddy Daniels får i uppdrag att undersöka en patients försvinnande från det hårdbevakade mentalsjukhuset Ashecliffe på ön Shutter Island. Vid sin sida har han partnern Chuck Aule och det dröjer inte länge förrän det står klart för dem att sjukhuschefen Cawley verkar ha en hel del att dölja. Vem är t.ex den mystiske patient 67 som förekommer i den kod som den försvunna kvinnan lämnat bakom sig? Vad är det för fruktansvärda aktiviteter som försigår i fyrtornet? Ju mer information de samlar, desto mer uppenbart blir det att ingen vill att de ska lämna ön - någonsin.

Filmen är baserad på en bok av Dennis Lehane, vars böcker som jag inte har läst än. Men efter att ha sett filmatiseringarna av hans böcker Patient 67 (Shutter Island), Rött Regn (Mystic River) och Gone Baby Gone, så känner jag att det nog snart är dags att ge denna författare en chans.

Filmen i sig är riktigt bra och oerhört snygg. Jag har alltid varit ett fan av regissören Martin Scorsese och det är sällan som hans filmer gör mig besviken. Här är det så att jag flera gånger får påminna mig om att det verkligen är han som står för regi till denna film. För trots att man känner igen sig i flera saker, så är det trots allt en annorlunda film jämfört vad man är van vid att se Martin Scorsese göra. Vilket ju bara är bra, då han visar att han trots allt både vill och kan göra filmer utanför det "fack" som man ofta placerar honom i.

Filmen är helt vigd åt Leonardo DiCaprio. Det här är inte första gången som han och Martin Scorsese arbetar tillsammans och inte det sista heller får vi hoppas på. Deras mest lyckade samarbete hittills tycker jag dock att filmen The Aviator är och det är för den filmen som Martin Scorsese borde ha fått sin Oscarsstatyett för och inte filmen The Departed.

Handlingen i filmen är riktigt bra och suggestiv. Snudd på surrealistisk i en del scener. Vad den ger är även fleratalet scener där man får tänka till lite själv och inte behöva bli tvångsmatad med en massa förklaringar, vilket är oerhört befriande många gånger. Det är ett bra tag sedan jag såg filmen på bio och trots att jag har haft gott om tid till att fundera på en del saker, så har jag fortfarande inte fått alla svar som jag söker.

VÄLDIGT BRA

[XC]

En välskriven och välproducerad psykologisk thriller som lyckas slå an på nerverna till och med i mig. Bra skådespel - Leo DiCaprio tillhör inte direkt mina favoriter vanligtvis - men han visar här att han har ett god portion talang. F.ö. är det en jämn kvalité på prestationerna framför kameran och de har bra backup bakom den. Även om jag kanske reagerade på hur tydligt green screen arbetet var på sina håll. Filmen lyckas riktigt bra att hålla tittaren på tårna och även om twisten på slutet inte ger några blåmärken på hakan så kommer den lite som en överraskning. Storyn är i det hela riktigt bra, den vinner mycket på att inte vara allt för övertydlig men ändå känns väl genomarbetad. Kasten kan ibland kännas som många, men ändå inte allt för häftiga. Slutscenen är riktigt bra, först en stark antydan om det uppenbara för att edan hinta lite försiktigt om det som är tvärt om. Att försätta handlingen till 50-talet då psykiatrin var betydligt mer experimentell än idag är ett smart val. Musiken förresten är väldigt bra - inget kanske jag kommer att köpa på skiva men den sätter tonen och toppar upplevelsen såsom filmmusik ska.

Kan ni tänka er att en kille faktiskt fick Nobelpriset 1949 för tekniken? Skrämmande, läste en artikel om lobotomi för inte allt för länge sedan. Kan säga att jag tycker filmens förklaring är aningen mild mot vad jag läste.

Kände faktiskt igen Michelle Williams som spelade Dolores. Men jag kommer aldrig erkänna varifrån.

@DuckDuckGo @MovieZine @Film2Home

Edited by XC, 19 October 2010 - 18:24.

[Synon]

Kul att du sett den - och att du gillade den!

Michelle Williams: Jaså du...