23 replies to this topic

[Cartman]

Lika bra att starta upp en tråd för filmen.

Känns intressant. Har hört att den ska vara i samma anda som "The Blair Witch Project" som jag gillar.

latimes.com - The haunted history of 'Paranormal Activity'

Trailer:
se.filmtrailer.com
apple.com

Officiell hemsida:
paranormalactivity-movie.com

IMDb

Storming into the top five was the horror film Paranormal Activity which grossed an estimated $7M from only 159 for a per screen average of an astounding $44,440. The film, which cost a reported $11,000 to produce, has been gaining momentum with TV ads showing the audience reaction to what they're seeing on screen, making people believe they're in for a true scare. Do we have another Blair Witch Project on our hands? Almost exactly 10 years ago that low-budget horror film exploded onto screens grossing $1.5 from only 27 theaters in its opening weekend, giving it a per screen average of $56,002. Two weeks later it expanded nationwide and made $29.2M for a per screen average of $26,528 and become a cultural phenomenon. Already in its third weekend, Paranormal Activity is rolling out slower, but word-of-mouth is making this a must-see event.

Edited by Cartman, 11 January 2010 - 15:14.

[dukeofnewyork]

Verkar klart intressant. Alltid kul med något som inte är remake. Frågan är ju dock hur stor distribution filmen får i Sverige eller om de flesta får vänta på DVD:n. Sen ska vi nog akta oss så det inte blir en ny Trick'r'Treat där ryktet är större än filmen är bra.

Själv gillar jag handkamera, särskilt med night-vision, rätt utfört kan det bli jävligt bra och ge en nära och "autentisk" känsla. Dessutom är det så nästan alla amerikanska "spökshower" (Ghost Gunters, Ghost Adventures) ser ut... folk som springer runt i mörkret med handkameror med night-vision reagerandes på allsköns ljud och annat. Klart underhållande.

Edited by dukeofnewyork, 22 October 2009 - 19:02.

[Synon]

Tjuvkikade lite på trailern, men blev inte direkt imponerad av det jag såg. Men jag lär väl iaf se den nångång på DVD

[dukeofnewyork]

Paranormal Activity

Så har man nu sett denna über-hypade film. Och ja, den är bättre än hypen. Det är inte den mest skrärmmande filmen någonsin, den är inte i klass med BWP men den är en bra och uppfriskande enkel film.

Historien är som följer: ett par tror sig vara hemsökta varpå killen skaffar en videokamera för att dokumentera och komma underfund med vad som egentligen händer när de sover. Och det är den dokumentationen vi får se. För att vara en skräckfilm är den lågmäld och väldigt dialogdriven. Det händer inte mycket "spook-wise" men det som händer står ut desto mer i lågmäldheten och den ja, normalitet som paret lyckas uppvisa i sina faktiskt improviserade dialogscener. Det är faktiskt där filmen har sitt starkaste kort i porträttet av ett vanligt medelklasspar utan barn och i skådespelarnas förmåga att få det att kännas just dokumentärt. Skådespeleriet är riktigt bra ibland och då särskilt Katie Featherston. Filmen håller ett makligt tempo men lyckas ändå hålla tittaren fast. Och det är detta som gör filmen bra och gör att hemsökningen blir just så skrämmande som den ska vara. Less is more. Även om själva hemsökningen i sig känns lite tveksam så spelar det mindre roll för det intressanta är dess effekt på paret och då särskilt kvinnan. Det är inte det övernaturliga i sig som är skrämmande utan vad det gör med de inblandade människorna.

Ett problem med historien är dock att den inte har något naturligt slut, varför filmen har en uppsjö olika slut (jag såg dvd-versionens slut). Det är tydligt att författaren och regissören (som är samma person) inte riktigt visste hur han skulle avsluta historien varför slutet blir något otillfredställande i min mening. Inte för att jag vet hur han skulle gjort istället dock.

Fotot är kongenialt med historien, det gör sitt jobb och är konsekvent. POV-kameran och det dokumentära draget är väl genomfört. Utan åthävor och utan att överdriva.

Klart sevärd.

[Chrille]

Är jag den ende som vart riktigt besviken efter ha sett denna filmen?

Edited by Chrille, 10 January 2010 - 22:08.

[dukeofnewyork]

Det vet jag inte, jag vart det inte i alla fall.

Hade inga stora förväntningar dock. Tycker som sagt den var en skön, lågmäld liten film. Det ska ju dock tilläggas att jag är ett fan av allsköns spökshower som nyttjar liknande tekniska/dramaturgiska grepp och har ett visst intresse för dylika fenomen så jag är kanske lite biased. Jag förstår att den blev stor i USA även om filmen inte motsvarar hypen, då som sagt stuket (handkamera med night-vision+ konstiga ljud) är välkänt från spökshowerna over there. Det bästa med filmen är ju dock inte spökeriet utan "relationsdramat".

Edited by dukeofnewyork, 11 January 2010 - 12:54.

[Cartman]

Kul att du delade med dig av din upplevelse duke.

Jag inväntar fortfarande på att få se filmen. Vad jag har hört från personer som jag känner och som då givetvis har sett filmen, är att den har delat folk i två läger. Dels dfinns det dom som inte ser någonting positivt i filmen alls och mer tycker att det är "mycket väsen för ingeting", medans det sedan finns dom som tycker att den är i samma anda som TBWP och är en riktigt skicklig uppvisning i hur man gör en bra och stämningsfull film som skrämmer skiten ur folk genom att egentligen inte visa speciellt mycket alls. Det klassiska tricket att det du inte ser, är det du tycker är mest skrämmande, snarare än en mer grafisk framtoning i effektsökeri.

Hur som haver som Cappy skulle ha sagt. Det här är en film som verkligen har fångat mitt intresse iaf och jag ska utan tvekan se den för att bilda mig en egen uppfattning.

Edited by Cartman, 11 January 2010 - 15:13.

[dukeofnewyork]

Egen uppfattning is the shit.

Jag tycker dock man ska akta sig för att dra för många paralleller till BWP, som tveklöst är bättre som skräckfilm och väsentligt mer intensiv. Ok, handkamera och inga CGI-monster, men helt olika filmer annars. PA är som sagt närmast ett lågmält kammarspel som skrämmer med små, små medel och insinuationer medan BWP är en psykologisk attack där skräcken/hotet är ständigt närvarande och inte sparar på krutet heller spook-wise. Båda har dock i varierande grad samma fokus på hur relationerna ansträngs av det ytttre hotet, och där ligger PA inte efter BWP.

Lägg bort hypen och fram träder en uppfriskande enkel och smått originell film som vågar låta karaktärer och skådespelarna för en gångs skull får stå i första rummet och berätta historien snarare än CGI-monster. Jag tror många skräckaficiniados blivit besvikna av filmens lågmäldhet, men själv tycker jag det är gött med en film som inte känner behov av att skrämmas åt publiken. Det är inte årets skräckfilm, men en bra film oavsett genrer, typ.

Jag märker att jag faktiskt burit med mig filmen ett par dagar nu, funderat över den och inte minst karaktärerna i den, så något rätt gjorde de allt. Viss varning för ett rätt otillfredställande slut dock, men det går att bortse från.

[Cartman]

Angående slutet så ska det väl följa med flera alternativa på dvd/blu-ray tror jag. Iofs finns det ju inget som säger att det blir bättre för det, men kanske om man har tur.

Jag tror att många fick fel uppfattning om filmen tack vare trailern. Jag tror dessutom att jag såg 2 olika trailers. En där man, om och om igen, såg biopubliken i en biosalong hoppa till av någon ljudeffekt eller någon som hände i filmen. Och det är klart, vinklar man en trailer så, så lär nog både en á två personer bli besvikna om dom förväntar sig en film med en mer påtaglig hotfull stämning som i BWP och istället får ett lågmält kammarspel som du beskriver den.

Edited by Cartman, 11 January 2010 - 18:57.

[dukeofnewyork]

Ja, den där trailerm/teasern, som ju stort var en kopia på en liknande för en likadan för [REC], ger helt fel intryck. Typ titta vad folk blir rädda, men spookscenerna är inte så många och börjar väldigt lågmält även om de ökar i intensitet naturligtvis. Om man väntar sig [REC], BWP blir man definitivt besviken.

[Synon]

Det är det jag brukar säga: undvik trailers om det är en film du vill se för oftast avslöjar de alldeles för mycket och som här kan ge en felaktig bild av filmen som leder till besvikelse då man väntar sig något helt annat.

Edited by Synon, 12 January 2010 - 14:38.

[Cartman]

Ett ungt par, Katie och Micah, är alldeles ensamma i sin lägenhet. I hela Katies liv har hon varit förföljd av ett demoniskt väsen som bland annat viskar åt henne i sömnen. Micah, som under sina år med Katie har tagit del av övernaturligheterna, bestämer sig för att dokumentera demonen med sin videokamera. Mycket riktigt så fastnar saker på bandet, bland annat rör sig sovrumsdörren och täcket, utan tillstymmelse till korsdrag i rummet. Han gjör om experimentet nästa natt och natten efter det och det oförklarliga trappas upp. Det blir mer och mer tydligt att demonen inte bara vill skrämmas, den vill skada dem.

En riktigt bra film som lyckas med väldigt små medel att skrämma upp mig vid ett flertal tillfällen under filmens gång. Den har jämförts med att vara en ny "The Blair Witch Project", vilket är något missvisande. Jag tycker att den här är i samma anda, i den bemärkelse att den är väldigt enkelt gjord och förlitar sig mycket på handling, karaktärer och stämning. Man kan säga att man verkligen har gått till kärnan med vad som gör en film, riktigt bra. Här har man inget "extra allt" att förlita sig på, utan man har handlingen, karaktärerna i den, samt en väldigt spännande och stämningen.

Det skulle säkert gå att skriva så mycket mer om den här filmen och verkligen gå till botten med allt, vrida och vända på saker, sätta dom till sin spets och analysera allt och alla. Men i grund och botten är det här en film, liksom "The Blair Witch Project", som man i första skedet ska se själv först, sedan kan man börja att diskutera den med andra. För annars förtar man mycket av det som är bra med filmen, att berätta allt för någon som inte har sett den.

Jag kan i vilket fall som helst varmt rekommendera den här filmen.

VÄLDIGT BRA

[Synon]

Så har då jag sett filmen tack vare att fel film levererades från Discshop. Inte mig emot då jag ändå tänkt beställa den en vacker dag.

Jag hade inga förväntningar på filmen då jag tyckte det verkade vara mycket väsen för ingenting efter att ha gjort misstaget att se en trailer. Plus det ljumma mottagandet av filmen från kreti och pleti. Döm om min förvåning när jag upptäckte att jag satt som fastklistrad framför tv:n. Okej att jag hört lite av Carty och duke att den inte var så tokig, men jag trodde inte att den skulle ha den här effekten på mig. Jag blev smått fascinerad av skådespelarna som jag tyckte kändes så vanliga, normala inte alls som skådespelare som spelade en roll. Övervägande består filmen av dialog dem sinsemellan och när väl det oförklarliga inträffar så har det desto större effekt. Det och det faktum att allt utgår från den psykologiska skrämselfaktorn vilket jag själv tycker är det mest skrämmande. Egentligen inget märkvärdigt med de enkla 'spökerierna', men det som gav mig gåshud var scenerna när hon bara stod still vid sängen. Burr, säger jag bara. Riktigt obehagligt.
Det börjar i små doser för att sakta eskalera till det obehagliga slutet som faktiskt fick mig att rycka till här i soffan. Måste tillägga att jag även såg det alternativa slutet vilket inte imponerade.

Läste sen att skådespelarna inte fick något manus att utgå utan det mesta handlade om improvisation där regissören bara vägledde dem. Helt makalöst då resultatet blev så pass bra. Gillar även att för-och eftertexterna lyste med sin frånvaro vilket även hjälpte till med känslan av hemmavideo. När filmen var slut och menyn kom fram i tv-rutan satte jag mig med datorn i knät och efter en kort stund blev jag varse svaga knarrande ljud och såg mig lite smått nervöst omkring tills jag förstod att det kom från surroundhögtalarna!

[dukeofnewyork]

Kul att du gillade den, Synon. Som du skriver är det spelet mellan karaktärerna som verkligen gör filmen och det är snarare insinuationen som skrämmer än vad som faktiskt sker. Jag tyckte också de fann en väldigt vardaglig ton i dialogen och i samspelet paret emellan (med viss reservation) kunde varit vilket amerikanskt ungt medelklasspar som helst. Att sen kontrastera denna (iofs upphöjda) vardag med en till en början subtila inslag av det övernaturliga blev väldigt lyckat imo.

Själv är jag tveeggad till slutet (dvd-versionens) men vad han skulle gjort istället vete sjutton. Men det går att överse med, då resten är bra och som sagt uppfriskande vardagligt och subtilt för att vara genrefilm.

Något jag funderar på är hur samma film skulle sett ut om den varit europeisk, för filmen är på så många sätt amerikansk och väl rotad i amerikansk populärkultur och "spökkultur".

Edited by dukeofnewyork, 15 May 2010 - 16:21.

[Synon]

DVD-versionens slut, menar du att bioversionen körde det alternativa slutet? Den fanns med som extramaterial på blu-ray, förmodar att den även fanns med på DVD:n? Själv hade jag inga problem med slutet som jag tyckte var riktigt ruggigt. Burr. Men jag tror jag förstår varför du är en aning tveksam för när jag tänker efter så innebär slutet att händelserna helt plötsligt eskalerat med 200% för innan dess var det inget som pekade på att något så extremt skulle kunna inträffa så snart.

Då jag inte är så insatt i amerikansk "spökkultur" så undrar jag om du kan förklara lite mer vad du menar med en europeisk version av filmen?

[Cartman]

Jag läste filmens sida på IMDb och det ser ut att finnas flera versioner av den här filmen. Dock är det väl bara en av dom som finns tillfänglig att köpa och får väl anses vara den officiella versionen.

Själv tycker jag atyt dukes beskrivning: kammarspel är riktigt bra. För hela filmens kärna består i dom utmärkt spelade karaktärerna och främst då killen och tjejen.

Det alternativa lutet som fanns med till köpfilmen tyckte jag inte alls om. Det var inte dåligt i sig, men det slut som filmen har är helt klart mer passande och bättre.

[Synon]

Ah, tack för att du redde ut det där med alternativa slut. Precis, den som finns med på DVD/Blu-ray var inte alls bra.
Btw, nu måste jag ju bara se tvåan när den kommer.

[Cartman]

Så lite så. Jag ville minnas att jag hade sett något om det innan jag såg filmen och mycket riktigt var det så. Den här filmen har ju hängt med ett tag, så jag kan tänka mig att det har visats flera versioner runt om på festivaler och liknande och att när den plockades upp av ett större filmbolag, så ville dom se en "slutgiltig" produkt så att säga. Med tanke på hur bra filmen är (inklusive slutet) så tycker jag att dom lyckades bra och att den versionen som vi fick se, är så bra som det kan bli. Jag har svårt att se hur flera eller alternativa scener kan göra filmen bättre.

Man undrar ju lite hur man ska följa upp den här filmen. Det känns lite som att det blir samma sak, fast i en annan "förpackning" så att säga. Det behöver ju inte betyda att det blir dåligt, men det känns ju inte så intressant heller. Man får hoppas att dom lyckas att ta en så pass bra handling och utgångsläge och göra det ännu bättre i sådan fall.

Btw, hur var det med filmens kvalité på Blu-ray? Den är ju sparsmakat filmad, men det kanske inte var något som märktes i negativ mening i ett högupplöst format?

[Synon]

Just ja, skulle ju återkomma om kvaliteten på blu-ray. Lite glömsk ibland. Den funkade alldeles utmärkt i det formatet, inget märkvärdigt direkt med bilden som jag tänkte på (övervägande kvälls/nattbilder ju ) dock var ljudet riktigt bra.

[Cartman]

Det tråkiga med filmens utgåvor (verkar gälla dom flesta länder) är att det mer eller mindre bara är filmen som man får. Men iofs kan det kanske kvitta då den är så pass bra. Det här är faktiskt en film som jag skulle kunna tänka mig att köpa och då tänkte jag på Blu-ray eftersom den bygger mycket på bild och ljud. Det låter ju lovande att den biten är som den ska vara.

[Synon]

Lugn, hinner nog dyka upp både två och tre versioner av denna inom en snar framtid.

Btw: undrar lite som du över 2:an vad de kommer att hitta på där? Om det blir typ samma fast i ny förpackning.

[Cartman]

Sant. Det brukar ju vara så. Lagom till film 2 så dyker det säkert upp en "ultra super-duper delux"-utgåva där det ingår en egen demon också.

Se bara (jag hoppas snarare att du inte har behövt göra det ) hur man försökte med att följa upp "The Blair Witch Project". Okej för att dom i den filmen försökte med att göra något eget och ta konceptet till en annan nivå, men det gick ju, för att uttrycka det snällt, åt helvete rent ut sagt. Vissa filmer ska man helt enkelt inte göra uppföljare på och det här känns som en sådan film.

Edited by Cartman, 18 May 2010 - 14:53.

[Fiskrens]

Så har även jag sett den (och lagt recensionen på rätt plats, tack Synon )

Jag brukar ha svagt för skräckfilmer som spelar på det subtila och inte visar så mycket, så den här filmen borde tilltala mig. Men det gör den inte, den lyckas vara rätt ospännande, hyfsat ologisk och är inte speciellt skickligt uppbyggd. Det är lite spännande att vänta på vad som ska hända på nätterna, men däremellan är det mest bara trist och ologiskt. Ingen vidare utveckling av händelserna, och jag ser ingen riktig konsekvens i dem: man leds in på en massa blindspår och händelserna blir bara värre för att filmen ska bli läskigare efter hand (och det borde den där demonen ge blanka f-n i ). Det ska inte behövas någon egentlig förklaring - logisk eller övernaturlig - men något slags skäl till att Katie blir drabbad än det väldigt luddiga man ges här behövs. Och slutet är bara (vad har kameran gjort för ont för att bli attackerad? ).

Betyg: Dålig


Lite efterkommentarer när jag nu läst. Det slut jag fick var det från bioversionen. Efter att ha läst på lite om alternativen kommer jag fram till att det är det absolut sämsta (men det valdes väl för att kunna ge fortsättningar).

Sedan är det lite kul att läsa ovan om hur filmen blev till, men det gör den inte bättre handlingsmässigt bättre; möjligen förklarar det varför manus är så håligt.

[Wylie Times]

Som sista film i min lilla haunted house helg valde jag en modern film som jag har undvikit fram till nu. Grejen är att om en film blir tokhypad och jag inte ser den direkt så blir jag anti istället och undviker den tills allt stoj har lagt sig.

Först av allt så är det här väl egentligen inte en haunted house film utan en "haunted person film". Men filmen är ändå uppbyggd på samma sätt så skillnaden är inte så stor. Egentligen blir det mer intressant på det här viset. Tyvärr får man aldrig riktigt veta varför Katie är hemsökt. Egentligen behövs det inte men när dom lägger in hennes back story i filmen så blir man ju oundvikligen nyfiken men sen få vi inte veta mer annat än nåt luddigt om en annan kvinna som råkat ut för samma sak. Har man sagt A får man säga B tycker jag. Ok, filmen då? Som en del kanske vet är jag inget fan av den här "hittat material" typen av doku-skräck. Jag tycker det blir för konstlat och tillgjort och den här filmen är inget undantag. Ju mer irriterad Katie blir över kamerans närvaro dess då svårare blir det att tro att Micah hela tiden fortsätter trycka kameran i ansiktet på henne. Ok att han filmen igenom framställs som en riktigt dryg idiot men betyder det att han måste anstränga sig till sitt yttersta för att sabotera sin relation till Katie? Det är när kameran lämnas kvar på platser som det funkar bäst. Ja jag vet att jag förmodligen har ett mycket större problem med den här typen av brist på motivation än andra och därför har jag den här aviga inställningen till såna här filmer. I Blair Witch Project har dom en enkel och trovärdig motivation till varför dom filmar så mycket som dom gör och därför är det fortfarande också den bästa filmen av det här slaget.

Det ska dock sägas att den här filmen hanterar det bättre än många andra och gör som sagt en del intressanta saker med det, framför allt under nattscenerna. Skrämseleffekterna är sparsmakade och så enkla som möjligt och det funkar för det mesta riktigt bra. Det läskigaste i filmen är t.ex. inte när det händer något utan när det är på väg att hända nåt. Ljudet som signalerar demonens närvaro fungerar ruskigt effektivt. Varje natt då ljudet kommer börjar jag febrilt att titta runt på TV:n för att se vad som händer eller vart det händer. Så enkelt och så effektivt. Öht är det imponerande vad Oren Peli åstadkommit för så lite pengar.

Dialogen är till största del improviserad och det märks väldigt tydligt. Den är för det mesta mer avslappnad och naturlig än vad manusbaserad dialog brukar vara. Men den är inte heller lika engagerande och känns ibland forcerad. Manuset (eller bristen på manus) är helt klart filmens svaghet. Skådespelarna gör dock ett helt ok jobb. Framför allt Katie Featherston.