Julle

Jag råkar ju tycka hemskt mycket om noveller (därav trådar som "Läs tidskrifter!", till exempel), så idag satte jag mig ned några timmar och påbörjade en sammanställning av resultaten från svenskspråkiga (öppna) sf-, skräck- och fantasynovelltävlingar. Kanske kunde vara intressant att kika på:

http://vetsaga.se/a/?p=334

Apropå diverse trådar på forumet om att hitta nya författare att läsa och inte fastna i gamla hjulspår et cetera, så vill jag slå ett slag för tidskriften som format för läsning. Det finns en rad anledningar till att tidskrifter är trevliga. För det första så är det kul att få post! Helt plötsligt, när man inte riktigt anat det, så dyker det upp ett tjockt brev med oväntad läsning i brevlådan. Det är hur trevligt som helst. För det andra är det ett litterärt smörgåsbord: noveller, recensioner, kanske några intressanta artiklar eller essäer om sådant som man tycker om. Man kan välja och vraka, bläddra mellan vad man känner för nu, läsa det som är intressant och lägga undan den ett tag och sedan återvända. För det tredje läser man sådant som man annars inte hade läst: jag har upptäckt flera av mina favoritförfattare inom sf-genren genom att läsa någon novell i en tidskrift och sedan gå vidare och läsa mer. För det fjärde är novellerna faktiskt fortfarande ganska centrala åtminstone inom science fiction-genren. Det var ett antal årtionden sedan var och varannan läsare var bekant med dem, men även om färre läser noveller idag, så är sf ett undantag sett så att många redaktörer, författare och så vidare fortfarande läser och skriver noveller och på så sätt testar idéer och koncept.

Nova science fiction är den stora svenska science fiction-tidskriften. Mycket översättningar, vilket är lite trist om man föredrar att läsa på originalspråk, men det innebär också att novellerna håller en mycket hög kvalitet: fördelen blir att de kan plocka och välja och översätta det bästa som har publicerats och uppmärksammats i (framför allt) USA och Storbritannien. Svenska noveller förekommer förstås också.

Mitrania har i några år nog spelat den viktigaste rollen för svenska fantastikförfattare som vill testa sina vingar; tonvikten ligger framför allt på fantasy, med många svensk författare (vilket är hemskt kul). Anordnar vad jag skulle gissa är Sveriges största årliga fantastiknovelltävling. Innehållet håller inte samma kvalitet som hos Nova science fiction; å andra sidan finns det ett egenvärde i att se svenska författare testa sina vingar och få läsa genrerna författat på sitt modersmål. Är man intresserad av svensk fantasy bör man prenumerera på Mitrania.

Enhörningen är en finlandssvensk tidskrift med oregelbunden utgivning: då och då dyker det upp ett matigt nummer i brevlådan. Din främsta chans att läsa fantasy och science fiction översatt från finska; brukar finnas en sådan novell i varje nummer. Vilket är hemskt kul. Överlag bra saker. Enhörningen är kul att läsa.

Eskapix handlar framför allt om skräck. Pulpnostalgi; författare som Howard och Lovecraft hålls gärna fram. En hel del svenskt material. Bildmaterialet brukar dra åt erotik. Har haft en del barnsjukdomar, men blir säkrare (och får in mer material, mer att välja på et cetera).

(Här skrev jag en presentation av de svenska science fiction- och fantasytidskrifter jag tyckte var läsvärda då. Minotauren är sedan dess nedlagd.)

På engelska finns ett stort urval, men Asimovs och Fantasy & Science Fiction är kanske framför allt värda att nämna. På nätet läser jag gärna Strange Horizons.

(Vad det gäller artikar och essäer på svenska så inbillar jag mig gärna att Vetsaga är värd att besöka, men där är jag subjektiv.)

Jag tänkte ta mig friheten att göra en smula reklam för någonting som jag är med och arrangerar: science fiction- och fantasykongressen Kontext, som äger rum i Uppsala 31/10-2/11. En sf-kongress är, om man inte har varit på en sådan tidigare, en tillställning där man kan lyssna på paneldiskussioner eller kanske föredrag om fantasy eller science fiction, delta i en eller annan diskussioncirkel, eller prata om det – eller någonting helt annat – med folk vid bokbordet eller i baren. Man kan läsa mer här. För övrigt träffade jag Peak på den senaste svenska sf-kongressen, då han lovade att åtminstone se om han hade tid att råd att dyka upp även i Uppsala, så med lite tur kanske man får träffa honom också. Annars kan han säkerligen intyga att det är någonting man borde gå på om man har möjlighet.


Det är för övrigt gratis medlemskap för personer under 26, men definitivt värt att besöka för resten också.