Pratchett, Terry - The Color Of Magic
by Peak on Feb.22, 2005,under Böcker
Discworld är en värld formad som en skiva som bärs upp av fyra elefanter som i sin tur bärs upp av en gigantisk sköldpadda.
Rincewind är en väldigt misslyckad magiker. Faktum är att han bara kan en trollformel, och det är ingen man går omkring och säger hur som helst. Denna formel är också anledningen till att han är så misslyckad, eftersom den är så stor och viktig att den trängt undan allt annat han försökt lära sig.
Rincewinds tur blir inte bättre när han får i uppdrag av Patriarken att beledsaga skivvärldens första turist (Twoflower, som kommer från den oerhört rika Counterweight Continent). Speciellt inte eftersom Twoflower förutom att vara oerhört rik med Ank-Morphorks mått mätt är oerhört naiv.
Detta resulterar i ett komiskt äventyr som för dessa två män (och diverse bifigurer) över halva skivvärlden och över den...
Detta är den första boken i Discworld-serien. Tyvärr är det också en av de sämsta (imho). Vilket dock inte säger så mycket eftersom det än så länge inte kommit en dålig Discworld-bok.
Terry Prachett skulle (felaktigt) kunna kallas för Fantasy-versionen av Douglas Adams. De har en likartad stil och humor. Varför jag säger 'felaktigt' beror på att Terry Prachett i min mening är bättre. Douglas Adams skrev 5 böcker i sin Hitchhiker-triologi, men tyvärr är det bara de tre första som är bra. Pratchett har inte skrivit en dålig bok än.
En av nackdelarna med att vara den första är att alla regler för världen (speciellt inte en så annorlunda värld som Skivvärlden) inte har utarbetats ordentligt. Till exempel, detta är den enda boken där Döden (ni vet, svarta kläder, aningen... benig, och PRATAR SÅ HÄR) faktiskt tar död på diverse varelser på egen bevåg (och inte, som senare, eftersom han är tvungen).
Humorn är inte heller riktigt på topp här. Av nån anledning så blir böckerna bättre och bättre ju längre Prachett håller på. Det finns dock en hel del roliga situationer och kommentarer. Skulle tro att den största anledningen till att jag inte rankar den här boken (och bok nummer 2) lika högt som senare är att Rincewind inte är en av mina favoritkaraktärer.
De två bästa karaktärerna någonsin i skivvärlden är, enligt min mening, Granny Weatherwax (som dyker upp för första gången i bok 3) och Death. Death är visserligen med här, men alldeles för lite.
Observeras kan också att denna bok faktiskt är den enda (vad jag vet) som slutar i en cliffhanger och fortsätter i nästa bok (The Light Fantastic). Vet inte om Pratchett redan hade bestämt att skriva en fortsättning. Det gick visserligen några år mellan bok 1 och 2, men denna bok sätter upp en massa problem som aldrig blir lösta förrän i bok 2, så jag skulle nog tro att tvåan redan var planerad. Ifall första boken gick bra, antagligen.
Betyg: 7 (av 10)
No feedback yet
Comment feed for this post