Jump to content

Photo

Tad Williams - Shadowmarch

recension tad williams

  • Please log in to reply
No replies to this topic

#1 Peak

Peak

    Dear Leader

  • Admin
  • 11,107 posts
  • Gender:Male
  • Location:Ludvika

Posted 20 February 2016 - 13:09

Jag har ärligt talat läst väldigt lite av Tad Williams. Jag läste hans "Memory, Sorrow and Thorn" och "Otherland"-böcker på svenska för länge sedan, men avslutade aldrig serierna. Otherland kom väl aldrig ut komplett, tror jag. Vet inte om "Memory..." gjorde detta.

 

Nå, för några år sedan när jag gick med i Audible så slängde de ibland upp specialerbjudanden, och en av de få intressanta böckerna som kom upp var just den här serien. Sedan låg de i mitt bibliotek, medan jag hade annat att lyssna på.

 

Nu när uppföljaren till "MST" kommer ut, så tyckte jag att det var dags att lyssna mig igenom dessa 4 böcker i serien. Vad jag förstår från eboken så var det tänkt att bli en trilogi, men det verkar rent allmänt att Tad Williams har extremt svårt att sluta sina serier, den sista boken tenderar till att bli aningen längre än tidigare delar. Just i den här serien blev det fyra delar istället.

 

Under de tre första böckerna så var jag lite förvirrad varför. En del bokserier tenderar till att bli lite sega efter x antal böcker på grund av att antalet karaktärer ökar, storyn blir mer avancerad osv. I det här fallet så sniglar sig storyn fram redan från början. Detta blir allt mer uppenbart om man lyssnar på dem.

 

Dessutom så finns det två otroligt irriterande saker som drar ut böckerna ännu mer:

 

1) Person x tillbringar ett kapitel med att ta sig från punkt 1 till punkt 2. När personen kommer fram till punkt 2 så börjar äntligen något spännande att hända. Där tar kapitlet slut och det dröjer några timmar tills vi återkommer till situationen. Under denna tid så följer vi person y och person z som även de är på väg någonstans (men inget så spännande som vid punkt 2 blir det aldrig).

 

2) Dumma karaktärer. Eller, ja, inte dumma. Men de missar saker som jag som lyssare fångar upp vilket gör att "ojdå, nu glömde jag att förhöra den där mystiska personen idag. Nå, jag gör det i morgon". Vilket pågår tills det är alldeles för sent. Eftersom jag vet ungefär vem den "mystiska personen" är, så inser jag att mycket elände hade kunnat undvikas ifall personen i fråga blivit utfrågad mycket tidigare. Men då hade ju å andra sidan böckerna blivit mycket kortare, vilket säkert hade varit hemskt. Missförstånd, folk som misstänker fel folk och litar på alldeles fel folk osv. Mycket sånt som känns som onödiga komplikationer som bara är till för att dra ut det hela ännu mer.

 

Allt är dock inte klag. Måste medge att bok 4 i mångt och mycket gör att man förlåter snigeltakten i de tidigare böckerna. Bok 4 knyter ihop säcken väldigt bra och har en hel del coola strider. Dessutom så gillar jag verkligen världen som målas upp. Det är en fullt realiserad fantasy-värld med en väldigt intressant mytologi.

 

Så, orkar man sig igenom bok 1-3 så gör bok 4 att det är värt det. Dock så rekommenderar jag nog inte att man lyssnar på boken. Läser man den som vanligt så kan man ju skumläsa en hel del passager. Å andra sidan så läses böckerna av Dick Hill, som i mitt tycke är en av de bättre manliga uppläsarna (Det är han och Michael Kramer som ligger på toppen där, tycker jag). Så förvänta er långa transportsträcker i bok 1-3, men å andra sidan, har man långa pendelavstånd som jag så kanske det är en fördel... :P

 

Blurb/omslag för första boken: https://www.brillian.../product?i=3864


//Peak
* Sci-Fi Nytt * Sci-Fi Nytts Forum

"Woe to you, Oh Earth and Sea, for the Devil sends the
beast with wrath, because he knows the time is short...
Let him who hath understanding reckon the number of the
beast for it is a human number, its number is Six hundred and
sixty six."